Tekniskt utmanande men strulfritt på fjärde etappen av Bike Transalp

Tekniskt utmanande men strulfritt på fjärde etappen av Bike Transalp

En stabil insats. Så kan man sammanfatta Tomas och Maria Karlbergs fjärde etapp av Bike Transalp. Med detta befäste de sin sjätteplats i totalställningen, fortfarande med vittring på de två framförvarande teamen som ligger drygt sex respektive 13 minuter före i totalen efter 19 timmars cykling. De utökade samtidigt avståndet ner till sjundeplatsen där de nu skapat sig en hel timmes marginal. Imorgon väntar veckans kortaste och minst kuperade etapp. Med knappa 50 km och ”bara” ca 2000 höjdmeter klättring blir det en välbehövlig möjlighet till återhämtning inför den tuffa sjätte etappen och den avslutande sjunde. Men någon möjlighet att helt luta sig tillbaka blir det inte. En 1200 höjdmeter och 15 km lång klättring kommer att tvinga deltagarna att bekänna färg direkt från start. I denna fas av tävlingen är alla rejält slitna, men de som bäst har disponerat sina krafter över de första dagarna kommer att kunna ha en fördel under tävlingens andra halva. Vi håller tummarna för att Tomas och Marias ben ska tillhöra dom piggare!

Tomas Karlberg ”–Idag skulle vi ta oss från Bormio till Ponte di Legno, en sträcka på ca 57 km. Kort och bra, men det visade sig ta sin tid ändå. Efter gårdagen var min förhoppning att vi inte skulle bli så struldrabbade idag, vilket faktiskt slog in. Dagen började på asfalt och vi var skapligt bra med i starten, även om vi halkat tillbaka lite i startordningen när vi inte längre är topp fem i totalen. Asfalten övergick i grusväg som böljade mycket upp och lite ner, tyckte vi hittade ett bra tempo, även om jag inte kände mig riktigt lika pigg idag som tidigare. Efter 15 km blev det asfalt igen och nu väntade en 16 km lång uppförsbacke med närmare 900 m stigning upp till dagens högsta punkt på drygt 2600 möh. Fint att ta tag i när man efter de första 15 km redan klättrat 800 hm. Men vi tuggade på upp mot himlen, höll så hårt tempo det gick för dagen, vilket jag känner inte var riktigt så hårt som jag hade önskat. Men Maria hade i allafall bättre ben idag och körde på bra, hon hängde en del i tröjan men det kändes inte som att vi saktade ner jättemycket när hon inte gjorde det. Efter klättringen väntade den på pappret värsta utförslöpan på hela veckan. Maria var lite orolig innan att det skulle vara svårt att avväga om man skulle cykla eller inte. Det var det inte. Snuskigt brant, lösa stenar och grus, stora stenar, lerhål, drop, ja det mesta som gör nerförsbackar svåra. Vi såg några som faktiskt cyklade merparten, och några som kraschade vådligt…, men för oss likt de flesta andra blev det terränglöpning med cykel, och det är vi ju skapligt bra på ändå. Maria yppade till och med att det var den roligaste backen på hela veckan. Tveksamt skulle jag säga. Hade jag kört själv och haft fri väg hade jag nog cyklat lite mer av backen än vi gjorde nu, men för att ta hela hade jag nog velat ha en downhillhoj, och även då hade det fan varit tveksamt. Så istället för att öka snitthastigheten nerför fick vi ta typ 500 hm nerför till fots. Härefter väntade lite varierande väg/grusväg/stig och kupering in till mål. Lyckligtvis kände jag mig lite starkare på slutet, så vi körde på rätt bra och tog en del placeringar andra halvan kändes det som. Sista biten in mot mål var det åter en bygd cykelled, men den här passade Maria lite bättre med mer stök och stenkistor och lite färre svängar. Vi kunde därmed stå på bra hela vägen in och landade som 6:a idag med bara 2 min upp till 5:e. Börjar kännas som att det är den nivå vi fixar att hålla i konkurensen, med riktigt flyt kan vi kanske ta en 4:e eller 5:e plats på nån av de sista etapperna, men då måste allt stämma perfekt. Idag höll vi på i drygt 4 timmar i den stekande solen, elitherrarna rullade in på 2:48. Smaka på den! Det är för mig fullkomligt ogreppbart att det går att cykla dagens etapp så fort.”

Maria Karlberg ”-Så var vi i mål efter etapp 4 på #biketransalp . Om gårdagen var en rejäl svacka för mig (Maria) så var dagens race betydligt bättre. Vi bjöds på en startklättring på 1300 höjdmeter som vi tuggade oss metodiskt uppför, samarbetet sitter ?. Sen följde en utförsbacke på nästan 1000hm där 99,5% av deltagarna gick ner, vilket passade oss gamla terränglöpare fint. Därefter hade vi ytterligare några ”mindre” stigningar och utförskörningar att klara av och vi höll så bra tempo vi kunde både upp ner. Innan mål väntade en downhillbana modell enklare som till och med föll mig i smaken. En 6e plats idag, ca 2 min upp till 5e. Nu hoppas vi dagens känsla följer med till morgondagens etapp!”

DAGENS ETAPP (klicka på bilden för mer info om etappen)

MORGONDAGENS ETAPP (klicka på bilden för mer info om etappen)

Bilder: Tomas och Maria Karlberg

Vurpor och stumma ben på tredje etppen av Bike Transalp

Vurpor och stumma ben på tredje etppen av Bike Transalp

Den tredje etappen av Bike Transalp bjöd på veckans tuffaste kamp om placeringar för Maria och Tomas. Efter en inledande vurpa för Maria och 4 h och 13 minuters cykling där de försökte hämta igen lite av förlorad mark rullade de in i målet i Bormio som 7:e mixed-lag. Med detta fick de se sig degraderade två placeringar i totalställningen där de nu ligger på 6:e plats. Det är dock hård konkurrens om placeringarna 4-6 där det skiljer mindre än sju minuter till de två framförvarande lagen. Ned till 7:e platsen har Maria och Tomas en marginal på hela 52 minuter, och upp till 3:e-platsen är avståndet dryga halvtimmen. Fortfarande kan mycket hända, men att Maria och Tomas under resterande del av veckan har kapaciteten att kunna tampas om en finfin topp-5 placering står nog helt klart. Imorgon väntar ytterligare en kortare etapp på ”bara” 57 km, men där de första 30 kilometrarna består av en, med några undantag, sammanhängande klättring på totalt 1800 höjdmeter. Vi ser med spänninng fram emot fortsättningen!

Maria Karlberg ”- Nu har vi tagit oss igenom ungefär halva distansen, på tre etapper. Det innebär alltså att återstående 4 etapper kommer vara något kortare. Och det är lätt efter en monsterdag som gårdagen, med 10 mild cykling och 3500hm klättring, ser på en etapp som idag, med blir 63km och 2000hm, som en liten mystripp i sammanhanget. Ack vad man bedrar sig. Även om gårdagen var brutal med drygt 6h cykeltid så tror jag nästan att dagens var värre. Först drogs jag med i en vurpa i starten, styret blev snett och vi tappade både position och flyt. Kämpade oss framåt i klungan men det var trångt och svårt, och när det väl lättade upp talade mina ben om att idag skulle bli en tung dag. Första klättringen var på över 1000hm och dessutom på hög höjd vilket jag känner av mer än jag trodde. Eller så var jag bara väldigt trött. Mycket möjligt. Tomas var däremot stark idag, och även om han hjälper till så mycket det går med att putta eller dra så är det ganska mentalt jobbigt att vara den som är tröttast. Nåväl, upp kom vi och jag tänkte att nu kan jag andas ut. No shit! Nu startade 10km byggda cykelbanor utför, med kurva, på kurva, på kurva, på… ja ni fattar. Jag fokuserade järnet och försökte ta mig ner så snabbt men ändå kontrollerat som möjligt, men tillslut är det som att psyket inte räcker till. I takt med att kurvorna blir allt tätare och tvärare, och jag blir allt tröttare i både kropp och huvud, så kör jag med allt sämre självförtroende och resultatet blir därefter. Men ner kom vi, och resten av banan innehöll ”bara” klättringar i 200-500 höjdmetersklassen som jag tyckte vi tog oss an bra med mina trötta och Tomas starka ben. Fler jobbiga utförskörningar i lösgrus kvarstod men efter 4h och 13 minuter (snittfart på ca 15km/h, det ni!) kom vi äntligen i mål. Mycket blandade känslor, så himla stolt över att klara av dessa galna banor, samtidigt som vi tappade en del placeringar. Det är som att jag inte riktigt får tillåta mig vara så glad och nöjd som jag egentligen är, för att vi borde presterat bättre. Eller borde vi det? Nä, jag tror faktiskt inte det. Det är galet starka cyklister här och bara det faktum att vi är med och ger dem en match är något att vara väldigt stolt över. Och det är jag!”

Tomas Karlberg ”– Idag var förhoppningen att det skulle bli en lite lättare etapp, och det kanske det blev tidsmässigt med ”bara” dryga 4 timmar på sadeln, men förutom det blev det lite stolpe ut idag. Kände mig bra återhämtad efter de första etapperna och var peppad på start, men det blev ganska snart rejält tufft. Efter bara en kilometer, i en ytterligare vansinnigt lusig masterstart går Maria i backen – till synes prejad från sidan. Inga kroppsskador, kanske tack vare den låga farten, men ett rejält snett styre som vi blir tvugna att stanna o fixa. Tappar därmed nästan hela fältet förbi oss. Kommer iväg igen och tar lite positioner i alla fall, men strax smalnar det av på en typ cykelväg och det blir till att tålmodigt vänta på luckor. Första backen idag skulle ta oss ända upp på dryga 2800 m, så det fanns en del att jobba på. Tyvärr blir det inte helt optimalt att köra så ryckigt vi tvingades göra på hög höjd, jag klarade det hyfsat men Maria blev ganska stum. Efter drygt halva backen brantade det på rejält och vi fick gå en del. Härifrån och till toppen kände jag mig riktigt stark och släpade båda cyklarna för att ge Maria en lite lättare promenad uppåt. Väl uppe på toppen blåste det på bra i den 4-gradiga värmen, härligt att då få sätta av nerför på en mils grävda cykelleder. Första biten var rätt brant och Maria släppte på lite väl mycket och kom väldigt sent in i en passage och fick syna backen för andra gången idag. Även denna krasch slutade utan blesyrer, så på’t igen i en backe som enligt mig var bland det häftigaste jag cyklat. Lednamnet Rollercoaster säger väll allt! Maria, som förutom stup inte heller gillar skarpa kurvor, var inte lika förtjust. Hon körde ändå på bra ner, grym insats med att hela tiden inte bara ta fighten med den fysiska utmaningen, utan även övervinna sina rädslor.  Till slut kommer vi ner på ett brant grusvägsparti där vi först parerar för mötande bilar o en lastbil, för att sedan i nästa kurva svänga när vi borde åkt rakt fram. Lyckligtvis stod en flaggvakt o visslade bakom oss och en ytterligare cyklist som vi drog med oss i felkörningen, så tappet blev inte allt för stort innan vi lyckades vända. Väl nere för backen väntade plattåkning, idag tyvärr utan draghjälp, så det var bara ut i vinden och trycka på. Efter detta kom en lång sträcka med lite varierad terräng, om än mest uppför, som i princip bara gick på smal stig. Försökte så fort jag kom åt gå upp och knuffade Maria, men det var svårt att hitta lägen och blev väldigt ryckig körning för mig. Maria fick därmed nöta mycket själv och även ta en ny mental fajt med de branta bergssluttningarna. Till slut närmade vi oss sista passet, men nu var det min tur att orsaka dagens tredje vurpa. I min puttapåiver tog jag ett läge som inte var optimalt och på nått sätt fastnade jag i Maria och fick inte ur pedalen, vilket ledde till att vi båda tippade omkull. En så kallad putt-spd-vurpa? Inte så farligt, men rätt drygt att ta om 20 m från toppen. Sista milen in mot mål var lite varierat upp o ner (mest ner) på grusväg. Nu började dock mina ben ta slut för dagen efter alla småryck, så i de motlut som fanns lyckades jag inte få upp farten som jag riktigt önskade. Imål kom vi dock – 7:a på etappen och 6:a totalt. Omständigheterna var lite emot oss idag, men vi gav allt vi hade och höll lagandan och stämningen högt även när vi mötte motstånd. Kan konstatera att det är en enorm skillnad mot att trampa runt långloppen hemma i Sverige och även om det inte är jättemånga lag med o kör här så är det jävligt tufft om man vill hänga med de bästa. Vi körde på 4:13 idag, snabbaste mixedlag typ en halvtimme före och bästa herrlag körde på galna 2:58. Det är nästan ogreppbart att det går att köra så fort. På långloppscupen hemma är Maria kanske en halvtimme efter herreliten i bästa fall. Här en bra bit över timmen, och då med en hel del puttande och draghjälp från mig. Det säger en del om hur jäkla bra långloppscyklisterna är på internationell nivå… Men vi är med och fortsätter köra allt vi kan, med förhoppning att få en lite mindre strulig morgondag!

DAGENS ETAPP (klicka på bilden för mer info om etappen)

MORGONDAGENS ETAPP (klicka på bilden för mer info om etappen)

 

Bilder: Tomas Karlberg

Bike Transalp etapp 2: Maria och Tomas avancerar med ny stark femteplats

Bike Transalp etapp 2: Maria och Tomas avancerar med ny stark femteplats

En ny stabil körning på Bike Tramsalps andra och längsta etapp resulterade på måndagen i en ny femteplats för Maria och Tomas Karlberg. Med detta avancerade de ett steg i totalställningen där de nu ligger på en fjärdeplats. Tidsmarginalen till tredjeplatsen är ca 15 minuter och totalt 44 minuter skiljer upp till tätpositionen efter totalt ca 11 timmars cykling. Ner till femteplatsen har de fyra minuters marginal och till sexorna ytterligare drygt fem. Med fem tuffa etapper kvar och mindre än en timmes differens mellan platserna 1-6 är det fortfarande helt öppet i mixedklassens topp. Imorgon fortsätter äventyret med ett något kortare etapp som tar de tävlande till Italienska Bormio. Om detta kommer att ge någon möjlighet till återhämtning återstår att se, för dagen inneåller förutom ett flertal handbyggda singletracks signerade Hans ”no way” Rey, en riktigt tuff sektion där cyklarna måste bäras i ca 200 höjdmeter uppför en brant och ocyklingsbar stenig brant. Spännande fortsättning följer!

Tomas Karlberg ”– Idag väntade ”kungaetappen”, 10,1 mil och 3500 höjdmeter från Nauders till Livigno. En etapp som enligt ryktet skulle innehålla allt. Det gjorde den. Startade i första fållan idag, men vi hade inte så mycket nytta av det då det bar av uppför direkt. Blev omkörda av en hel del, men vi höll vårt tempo och körde ganska kontrollerat. Första toppen var vid panoramatestursngen vi käkade pastaparty på igår, då tog det en halv evighet i en kabinbana att ta sig upp, idag en timmes svettig cykling. Nerför blev det ganska fin cykling med en del handbyggda leder och även snabba grusvägar. Nu rullade vi in i Schweiz en kort stund och efter en lite kortare uppförsbacke, där vi passerade totalfyrorna i mixedklassen, väntade en riktigt hårig nerförslöpa. Maria låg först och kom in i ett stökigt parti med lösa stora stenar och ganska ojämnt underlag med alldeles för hög fart. Hann skrika nått i stil med ”bromsa!!!” och tänka att nu lär det bli närkontakt med marken, men hon redde ut det hela på nått underligt sätt. Som vanligt känns det som att många står på jäkligt hårt utför, men i den backen tog nog Maria KOMet. Sen fortsatte det med ganska stygga utförslöpor, men på asfalt. Genom trånga gränder och skymda hörn och smala cykelvägar med turister, barnvagnar och flanörer. Rätt spännande när man kommer rullande i upp mot 60 km/h. Vi lämnade Schweiz och åkte in i Italien och dagens monsterbacke – från dryga 900 möh till 2200. Tuggade på bra ändå och närmade oss fyrorna i dagens lopp, som låg sexa totalt. Lade oss bakom å skuggade, en position vi inte lyckades ändra innan mål. Efter passet på 2200 m väntade lite upp o ner för ytterligare ett par backar. Många fina stigar blev det och en del väl spännande passager. Efter att Maria stått på bra utför en grusvägssträcka var hon plötsligt extremt spak när det blev lite plattare. Började tro att hon totalbonkat – inte bra 10 km från mål. Men Maria har en stor svaghet – svindel. Och här stupade det måååånga meter ner vid sidan av vägen. Men med darriga ben tog vi oss vidare och körde på bra mot slutet, där det blev lite mer ”Svensk” terräng med stig och blandat uppnå ner. Maria hade långt ifrån bonkat och var nära att hänga av mig i några av backorna. Vi var nu ganska nära fyrorna i loppet och på sista asfaltbiten in till mål tryckte jag på allt som gick och vi kom allt närmare, men vi skulle behövt en kilometer till att jobba med. Nu blev det en femteplats, några ynka sekunder upp till fjärdeplatsen. Dock avancerade vi till fjärde plats i totalen. Topp tre verkar just nu väldigt starka, men vi får se. Det krävs inte mycket för att det ska rinna iväg många minuter, men vi måste köra bra själva också..Imorgon väntar en kortare etapp, 63 km. Dock blir det mycket stig imorn som det verkar, bl.a. 800 höjdmeter byggd led designad av ingen mindre än legenden Hans Rey. Kan bli nått det. Vi är hela, cyklarna är upputsade och magarna välfyllda. Och solen ska skina imorn!”

DAGENS ETAPP (klicka på bilden för mer info om etappen)

MORGONDAGENS ETAPP (klicka på bilden för mer info om etappen)

Bilder: Tomas & Maria Karlberg.

Stark start på Bike Transalp för Tomas och Maria

Stark start på Bike Transalp för Tomas och Maria

När Bike Transalp idag drog igång med den första av sju etapper från Österrikiska Imst till Nauders var Tomas och Maria Karlberg bra med i striden om toppositionerna direkt från start. Dom avverkade de 89 km och knappa 3000 höjdmetrarna på 4 h och 46 minuter och tog med detta en femteplats på både etappen och i totalställningen. De rullade in i mål knappt 24 minuter efter ledande lag och mindre än fem minuter från en topp 3-placering. En riktigt stark start på tävlingen för Team Hi5 OIK Race, där sju av de 35 lagen i mixedklassen ligger inom 35 minuter från ledarduon och resterande lag redan efter första etappen har tappat 60 minuter eller mer mot ledningen i  mixedklassen. Imorgon väntar den etapp som åtminstone på pappret ser ut att vara den mest krävande. Drygt 10 mil och mer än 3500 höjdmeters klättring ska avverkas längs en rutt som leder genom både Österrike och Schweiz innan de slutligen når målet i Italienska Livigno.

Tomas Karlberg ”– Första etappen avklarad, med en pizza och öl i skuggan i Nauders pustas det ut ordentligt efter drygt 9 mil och nära 3000 höjdmeter. Etappen började med tidernas sämsta masterstart, från smal väg till bred väg med en ledarbil som körde riktigt lusigt. Kändes som halva startfältet åkte om oss på utsidan. Men när det väl släppte tuggade vi på bra uppför första berget för dagen. Satsade mycket på att Maria fick hänga i mina bakfickor för att få draghjälp, vilket funkade bra. Första nerförsbacken var vi lite avvaktande och tappade en del placeringar, men det var rätt brant och hårnålskurvor, så kanske var lika så bra att ligga på säkra sidan där. Efter lite plattåkning väntade nästa berg, som var lite brantare och tog oss upp över 1700 m höjd. Körde på i vårt tempo och hade två andra mixlag strax före oss. Nerför andra berget var det lite flackare och mer stig och här öste Maria på riktigt bra. Hade inte kört fortare om jag kört själv. Nere på platten igen fick vi bra draghjälp av ett par gubbar och rullade på bra fram till ett vägbygge – där det blev ett rödlysestopp som inte gick att smita förbi. Nu kom vi ikapp de två andra mixedlagen igen, men lagom till sista backen, där det även låg en mat/dryckstation, tappade vi dem igen. Jag o Maria behövde ju bunkra upp lite, medans många andra hade egen langning o slapp stanna. Bara gilla läget – med lite sockerkaka i kistan gick sista backen bra och vi rullade ner mot målet i Nauders. Upp i byn var det ytterligare en backe och nu nöp baklåren rejält av kramp så Maria höll på att hänga av mig igen. Men vi kom imål tillsammans på en fin 5:e plats. Ungefär så bra jag vågade hoppas och precis det som krävs för att få starta i första startgrupp imorn. Har ca 6 min upp till pallen och typ 5 minuter till godo på sexorna. Bara ladda om nu – 10 mil väntar imorgon.”

DAGENS ETAPP (klicka på bilden för mer info om etappen)

MORGONDAGENS ETAPP (klicka på bilden för mer info om etappen)

Bild: Tomas Karlberg

Tomas och Maria mot Bike Transalp

Tomas och Maria mot Bike Transalp

Efter en fantastisk start på säsongen, med totalledning i damernas elitklass i långloppscupen, blir det nu paus för Maria Karlberg från tävlandet hemma i Sverige under ett par veckor. Istället tar hon nyblivne maken och tillika teamkompisen, Tomas Karlberg, med sig på bröllopsresa till Alperna.

Och det blir inte vilken bröllopsresa som helst, utan ett cykeläventyr av den mest utmanande sorten – etapploppet Bike Transalp! Under sju dagar ska Maria och Tomas tävla mot världseliten längs en rutt som går tvärs över alperna från norr till söder. Starten går i Österrikiska Imst och framför sig har de 505,88 km och 18167 höjdmeter som ska avverkas under sju etapper på lika många dagar, innan de till slut får vila ut i Arco strax norr om Gardasjön i norra Italien.

BIKE Transalp 2018 är den 21:a upplagan av den anrika tävlingen som i år har sin dragning genom det dramatiska bergslandskapet mellan Ortler och Adamello. Bergen är enorma och stigarna är både utmanande och krävande. Genom att färdas intill de nästan 4 000 meter höga glaciärerna kommer deltagarna att få uppleva allt från sällan använda singletrails till panoramapass som Gavia-passet på cirka 2 621 meters höjd. De kommer längs vägen också att passera några av världens bästa cykelområden med fantastiska mtb- och freerideleder.

Från starten i Imst går den första etappen längs den gamla romerska leden Via Claudia till Nauders. Den andra etappen, som kort passerar gränsen till Schweiz innan den drar vidare till Italien, är tävlingens kronjuvel eftersom rutten som leder till Livigno kommer att upplevas som en liten Transalp i sig själv. Resterande fem dagar löper tävlingen vidare genom norra italien och gör nedslag i Bormio, Ponte di Legno, Val di Sole och Valle Chiese innan de slutligen når målgången i Arco.

I tävlingen, som körs team om två, kommer Maria och Tomas att tävla i mixedklassen. De har satt upp målsättningen att ta en topp 10 placering i totalen och att på minst en etapp kunna vara med och kriga om en pallplats. Eftersom att det är mot den yppersta världseliten i mtb-etapplopp de kommer att ställas, så är detta inte några lågt satta mål. Tvärtom – för att lyckas kommer det att kräva en insats utöver det vanliga!

Nu på söndag den 15:e juli går starten, och vi i Team Hi5 OIK Race kommer naturligtvis att följa dem med spänning och håller tummarna för en lyckad tävling utan olyckor eller allvarliga incidenter!