Norra Finland Blom(mar) med Team Hi5!

Norra Finland Blom(mar) med Team Hi5!

Det är inte bara långloppscupen, Cykelvasan och norrländska MTB-tävlingarna som lockar teamets tävlingscyklister. Då och då smyger sig ett äventyr utöver det vanliga också in i tävlingskalendern. I våras var ”Henrikarna” Blom och Enberg och gästspelade i Andalucia Bike Race, i mitten av juli var makarna Karlberg på bröllopstävlingsresa i Alperna och nu i augusti var det dags för Henrik Blom att ge sig ut på äventyr igen. Denna gång i form av Saariselkä MTB Stages, ett tredagars etapplopp långt ute i Finlands norra vildmarker med 180 km och ca 3600 höjdmeter klättring på agendan. I konkurrens av 20-talet elitcyklister, och efter knappa 9 timmars cykling över de tre dagarna, kunde Henrik Blom till slut cykla in på en superstark 2:a-plats. Från Teamet gratulerar vi till en stabil insats!

För dig som är intresserad av detta med etapplopp, och kanske själv funderat på att köra någon gång, så bjuder Henrik också på en extra utförlig racerapport. God läsning!

Henrik Blom: – Styrde bussen från Luleå norrut mot Saariselkä som ligger ca 3 mil från den ryska gränsen mot Murmansk och i höjd med Karesuando. Loppet består av 18 mil uppdelat i 3 etapper. Terrängen bjuder på allt man kan begära, plus en massa mer! Allt från att korsa 50 m breda och 0,5 m djupa forsar, till tekniska, branta och långa uppförsbackar och flowiga utförslöpor. En singeltrack-älskares dröm.

Dag 1 (50km 1100hm): I strålande sol och 17 grader gick starten uppför ca 200 hm till en av Saariselkäs fjälltoppar. Efter ca 30 hm var jag ensam att följa Toni Tähte (finsk toppcyklist) i ca 7 min innan även jag  blev tvungen att släppa. Åkte dock på en rejäl syrasmäll då jag tyvärr tydligen gick på rött lite för länge. Ofokuserad av ansträngningen nådde jag toppen och råkade följa banmarkeringen för 3:e dagens etapp. Hann köra 200 meter i fel riktning innan jag upptäckte mitt misstag och fick köra tillbaka. Led länge av syrasmällen, samtidigt som jag jobbade mig upp i fältet. Terrängen var den tuffaste jag cyklat och inte var den lättare när man inte cyklade. Rullade i mål på 2 h 25 min som 2:a, ca 2,40 min efter Toni. 5 h senare kom regnovädret.

Dag 2 (77km 1440hm): Möttes av spöregn när jag tittade ut genom sovrumsfönstret. Då jag insåg att det regnat hela natten förstod jag att det skulle bli blött, lerigt och riktigt tungcyklat genom de myrmarksfyllda finska skogarna. Starten var samma som dagen innan. Visare från dagen innan valde jag att släppa Toni’s rygg efter ca 4-5 min. Vägvalet uppe på toppen var inga problem, då jag kört den vägen dagen innan…
Hamnade med två st om 2a-4e plats. Vi hängde ihop i knappt 4mil till jag fick en lucka och blev ensam 2a. 2 km senare, i en lång klättring syntes ledande Toni till för första gången sedan startbacken, ca 2,5-3 min framför. Han försvann över krönet på backen, men med 2,8 mil kvar syntes Tony till igen. Denna gång ca 1-1,5 min fram. Kände mig stark och moralen växte. Men i samma veva började jag ana en pyspunka (ventilen läckte). Med 2,5mil kvar var framdäcket väldigt svampigt, men som tur var kom jag då till 3:e servicestationen. Stannade vid en golvpump och pumpade upp trycket till 1,8 bar, fortsatte efter dryga minuten och gav allt jag förmådde resterande del av etappen, men kom aldrig ifatt Toni, utan rullade in 2,01 min efter som 2:a, än en gång.

Dag 2 (54km 1050hm): Lättåkt start innebar gruppresa första 6 km innan myrmark och slakmotsklättring sprängde gruppen. Vi blev en grupp om fyra, där Toni Tähte kom loss uppför och vi övriga tre kämpade oss ikapp när det var mer lättåkt. Med 20 km kvar kom jag och Toni lös i en lång klättring. Tyvärr blev jag själv tvungen att släppa 2 km senare en bit innan toppen av fjället. Hoppades kunna täppa luckan i nästkommande nerförkörning. Jag närmade mig, men kom aldrig ifatt. Dock visade det sig i botten av den snabba utförskörningen fylld av ”kattskallar” att jag fått genomslag och punkat framhjulet. Lyckades med min ”slask”-patron och en massa skakande få framhjulet tätt. Plockade ihop prylarna och drog iväg efter att ha stått still 1,35 min. Bad till högre makter att jag skulle ta mig till mål utan att behöva kasta i en slang. Under mitt stopp tappade jag ner till 3: e plats och hade tyvärr inte krafterna att ta mig upp på 2:a plats, utan kom in som 3:a 1,47 bakom segrande Toni och 1,04 upp till 2:a plats.

Sammanfattning:
En helg med bra känsla över lag och med relativt lite mekaniska bekymmer. Jag var väldigt sliten dag 3, men jag antar att det är vad man får vänta sig i denna typ av etapplopp. Saarisälke Mtb Stages var ett otroligt välordnat arrangemang med mycket välkomponerad bana, starkt startfält, bra service efter banan, generösa priser och fantastisk middagsbuffé efter varje tävlingsdag. Nästan enbart riktig singeltrack i vild natur med mäktiga vyer. Jag rekommenderar alla som vill ha en utmaning att boka in denna tävling 2019.

/Henrik

Teamchef Berndes försvarar teamets färger i Ragunda 100

Teamchef Berndes försvarar teamets färger i Ragunda 100

Med plötsliga förhinder för Viktor Knutsson och övriga teamet fokuserande på andra utmaningar tog teamchef Fredrik Berndes saken i egna händer när han ställde sig på startlinjen till ett av årets mest utmanande MTB-lopp på svensk mark, Ragunda 100. Loppet som är 160 km långt (100 miles) och gick i fint väder i skogarna runt Hammarstrand, blev en uthållighetsövning utan dess like. Efter att ha cyklat större delar av loppet helt solo kunde Fredrik till slut rulla in i mål på en imponerande 3:e-plats i herrklassen, strax bakom klubbkompisen Mattias Willman. Stort grattis till ett rejält utfört dagsverke säger vi från teamet!

Fredrik Berndes: ”Tyvärr kom Viktor ej till start då han blev kvar på hemmaplan (logistik). Men för egen del gick det ändå rätt ok. Slutade som 3:a (7:40:15) i herrklassen, med Oikaren Mattias på andra plats dryga min före. Det var jobbigt. Men kontrollerat. Körde i förstagruppen med bra koll och känsla. Åkte dock på en punka (stort hål mitt i åkytan, det bara sprutade gucka) efter 4,5 mil så jag tappade gruppen med Matte mfl. Tjorvade med slangbytet och den första slangen var det hål i. Så fick ta en till. Tappade ca 12 min. Fick köra själv resterande 12 mil. Men körde ikapp hälften av gruppen jag låg med och just innan mål såg jag även mattes rygg ? så det blev nära ändå. Banan var ganska ordentligt mycket långsammare i år med helt nya partier av både en ny skog/grusvägsslinga samt av nya knöliga/jobbiga stigar efter matdepån. De var elaka precis bredvid grusvägen man förra gången kunde rulla ur lite. Säkert 5 km stig där man kunde ligga i ca 8-9 km/h. Annars var banan lika och det var bra väder.”

Bild: Fredrik Berndes

Henrik Blom 25:a i stentuff Cykelvasa

Henrik Blom 25:a i stentuff Cykelvasa

Det blev idel fina resultat för Team Hi5 OIK Race när den tionde upplagan av Cykelvasan gick av stapeln. Henrik Blom kom revanschsugen till start efter en tid av både skador och sjukdom, och stod vid dagens slut för teamets starkaste körning. En prestation som tog honom hela vägen fram till en fin 25:e-plats i ett startfält sprängfyllt med både den svenska och den nordiska mountainbikeeliten. Med den mycket fina tiden 2:42:37 var han dessutom futtiga en sekund från 20:e-platsen och endast dryga två minuter efter vinnande Michael Olsson. Henrik Enberg nådde målet på tiden 2:49:04, vilket gav en 64:e plats, och Viktor Knutsson slutade på 118:e med tiden 2:53:15. Även från teamledningen fanns representation i form av Fredrik Berndes och Patrik Andersson, som båda kom att putsa sina tidigare personliga rekord med god marginal. Fredrik cyklade in på tiden 2:55:14 och en stark 173:e plats medan Patrik nådde placering 652 på tiden 3:19:15. Tyvärr saknades både Maria och Tomas Karlberg som båda i sista stund tvingats kasta in handduken pga sjukdom.

Även på fredagen tävlades det i teamet, då Henrik Enberg placerade sig 3:a i semifinalen av Vasasprinten, strax före klubbkompisen Michael Wincent som slutade fyra i samma heat. Även Obbola IK:s Christer De Wall hade kvalat in till tävlingen och tog en 3:e plats i den första semifinalen. Någon finalkörning blev det inte för någon av dessa, men att teamet och Obbola IK var representerade av inte mindre än tre cyklister i detta getingbo av den svenska eliten säger en del om att vi i norr är rejält på frammarsch.

Vi vill också passa på att gratulera tidigare teammedlemmen, Norrlandscyklisternas Samuel Brännlund, som ytterligare lyckades placera den norrländska cykelsporten på kartan genom att ta hem ett av spurtpriserna under resan från Sälen till Mora. Samuel slutade i mål på en stark 36:e-plats på tiden 2:46:12.

Henrik Blom ”- Uppstigning 04.50 för att få en bra plats i fållan. Starten gick väldigt långsamt, vilket gjorde det viktigt att vara aktiv för att inte glida bakåt i klungan. Efter Smågan blev fältet utdraget efter ett antal kurvor och igångdrag, men jag lyckades med gå med. Var nära en krasch då en framför mig bromsade hårt och väjde in i mitt styre. Lyckades med nöd och näppe, i en cirkusakt hålla mig på hjulen. I backarna upp mot Risberg var vi ett gäng som blev tvungna att släppa, men kom ifatt då det blev avvaktande i klungan. Detta upprepades upp mot Evertsberg. Väl i Lundbäcksbackarna small det till på riktigt och fältet blev väldigt utdraget och sprack upp ett flertal grupper. Hamnade i en 3e grupp på gissningsvis 10 personer där vi såg 2a klungan ca 15sek fram väldigt länge. Vi var ca 5st som hjälptes åt att dra, och jag hjälpte till i dragjobbet så gott jag förmådde. Men med 25 kvar började jag få krampkänningar som 10-12km senare övergick i hemska kramper i baksida lår och höftböjarna. Blev då tvungen att backa bak för att inte riskera att orsaka en krasch när benen låste ihop sig. Sista km var en krampkavalkad utan dess like, och jag rullade in i mål i mitten av våran grupp.”

Henrik Enberg ”– Lite seg sen sprint-körningen men ändå ok ben! Relativt lugnt tempo första halvtimmen och det handlade mest om att behålla placering och undvika vurpor. Sprack sen av på första skidspåret och var inte med på det. Hamnade i någon form av desarmerad 3e grupp där ingen var särskilt sugen på att dra. Så fick tillsammans med några andra tappra försöka få igång lite dragjobb men vi var typ endast 3 pers som ville köra så tiden rann iväg. Sista 3 milen backade jag ner i gänget och sparade lite på krafterna då vi inte såg nån framåt. Hatten av till Blom för en grym insats! Mycket imponerande! Ändå nöjd med ett hyffsat jämt race .” Om Vasasprinten: ”Mäktigt att stå på starten med så snabba herrrar! Tabbade mig lite i starten med att klicka i ena foten och kom iväg sist. Körde upp mig på andra varvet och blev 3a i mål. De två första gick vidare till final. Grymt nöjd ändå och bara kul att få vara med i det här evenemanget inför en jättepublik och många hejarop! Å kul att ha @mickewincent från hemmaklubben med i samma heat, starkt kört! ?? ?,”

Viktor Knutsson ”– Cykelvasan är ett lopp som inte passar mig särskilt då det handlar väldigt mycket om att kunna gå med billigt i en klunga och att klara av det ryckiga tempot som blir. Därför hade jag en idé om att försöka gå loss i utbrytning tidigt för att på så vis göra något kul av tävlingen. Det blir tjockt med cyklister upp för backen och de få gånger jag fick läge att köra gick det för fort. Det var helt enkelt inte ett år då det gick att gå loss, förmodligen mycket tack vare medvinden. Rättning, Samuel lyckades tydligen gå iväg i utbrytning och ta spurtpriset, hann tyvärr inte se när han gick. Efter smågan börjar folk bli stressade och det blir många tvärnit och lite krascher. Det enda jag kan tänka på är att jag vill komma till Mora i ett stycke detta betyder att jag antingen drar i min grupp eller ligger sist med 10 meters marginal upp till framförvarande. Efter Oxberg orkar jag inte hänga med det som var en stor tredjegrupp då jag har rejäl kramp i benen. Med två mil kvar lägger jag i handbromsen ordentligt och jag blir en rundningskon i gruppen som kommer ikapp. Bildar en liten grupp med klubbkamrat Anton Alex och två till, känner mest för att ligga på hjul hela vägen in till Mora men gör ändå en sista kraftansträngning för att hjälpa Anton till en bra tid. Otroligt skönt att komma i mål. Nu har jag kört hela cv90 en gång och det var också den sista gången.”

Fredrik Berndes ”- Vi var tidigt vid start och lyckades lägga cykeln långt fram i led 2. Hade en plan om att göra ”uppvärmningen” (dvs sprinten i startbacken) snabbare än någonsin och det lyckades jag med. Låg topp ca 140 när fältet samlat ihop lite efter startbacken och såg för första gången någonsin både främsta åkare och pacecar. Var dock lite rädd att jag gått för hårt då både ben och puls var rejält ansträngda. Efter Smågan rycktes fältet ut och grupper, små och stora bildades. Jag hamnade i en klunga med ca 30-40 st, en riktig Norrlandsklunga med åkare från Skellefteå, Piteå, Lycksele, Umeå, Luleå och David Åkesson och Christer Devall från hemmaklubben. Det gick fort på grusvägarna och det fanns små möjligheter att avancera. Såg tidigt vid passeringarna att vi låg under mitt PB (3:00:51 2017) en bra bit så planen blev att ligga en bit bak i klungan och nyttja vinddrag. Fungerade bra på de snabba vägarna men nackdelen blev att dragspelseffekten blev stor och tempot lite ryckigt. Efter chikanen innan Lundbäcksbackarna blev klungan rejält utdragen och sprack upp. I samma veva kom krampkänning i framsida lår. Då tänkte jag att det var kört att hänga ”Norrlandsklungan”. Krigade dock på och lyckades täppa till i toppen av Oxbergsbacken. Klungan höll sedan ihop, mer eller mindre hela vägen till upploppet där mina krampiga ben gjorde min spurtchanser små. Men rullade i mål på en nytt PB, 2:55:14. Grymt nöjd med det! Stort grattis till en monstruös prestation Henrik Blom

Patrik Andersson  ”- Trodde inte jag skulle stå på startlinjen i år i detta snabba lopp. Ja kanske aldrig. Men ett inställt Ragunda 100, inga alpäventyr i kalendern, en mycket populär klubbresa och ett Team Hi5 på plats fick mig på andra tankar! Hur gick loppet då? Jag seedade upp mig till led 3 efter en bra dag på ett trevligt lopp på Orust men hade nu inte dagen att hålla den ibland ryckiga farten som krävs i detta lopp utan tappade klungor och körde istället själv eller drog folk de första ca 70km. Därefter dök de snabbaste motionärerna upp och jag hittade en grupp som jag kunde följa i bra fart hela vägen in i mål. Lite trist med så mycket soloåkning men jag fick ett säkert race och gott om tid att se vackra Dalarna. Och en tid jag får va nöjd med. Jag tar med mig glädjen i mål, att vara med så många härliga cykelfantaster o klubbmedlemmar och succén vid sprinten med suveräna prestationer av tre OIKare inklusive vår snabbe Henrik! Ser fram emot fler resor hit men hoppas då få med någon av mina barn så de också får uppleva detta arrangemang i fin klassisk miljö.”

 

 

Första plats x3 för Maria Karlberg på Finnmarksturen

Första plats x3 för Maria Karlberg på Finnmarksturen

Det blev ömsom vin ömsom vatten för Team Hi5 OIK Race i den gångna helgens Finnmarkstur, den sjunde av nio deltävlingar i Långloppscupen Mitsubishi MTB Challenge. Maria Karlberg stod för dagens utropstecken då hon tog sin och teamets första seger i cupen och samtidigt återtog totalledningen med endast två deltävlingar kvar på programmet. Detta efter att ha halkat ned till tredje plats inför helgens tävling då hon inte kunde delta i Engebrektsloppet till följd deltagandet i Bike Transalp. Som grädde på moset tog hon också hem bergspriset i tävlingen, vilket gjorde trippeln till ett faktum! På herrsidan presterade Tomas Karlberg, trots en oturlig vurpa i samband med en langning, ytterligare en stark 8:e-plats i H30. Med endast fyra starter av sju möjliga håller han en 13:e-plats i totalställningen. För Viktor Knutsson blev dagen däremot kort. En punktering som inte ville se sig lagad gjorde effektivt slut på tävlingen redan tidigt i loppet.

Från teamet säger vi stort grattis till Maria som blev först att bärga en segerpokal till Team Hi5 OIK Race! 🙂

Maria Karlberg ”– Starten gick och fältet drog iväg, det gick fort men jag tyckte ändå det kändes kontrollerat och jag ade god uppsikt över Åsa och Emmy som låg bara cyklister framför mig genom centrum och upp för första backen. Men redan på toppen av backen blev det väldigt flåsigt, jag hade som svårt att få ner luften i lungorna var känslan. Tappade några placeringar i klungan men hade fortfarande span på dom två konkurrenterna framför mig. In på motionsspåret började det gå tyngre, fick sänka farten lite och hämta igen andan. Benen kändes ändå ganska pigga och jag tänkte att det bara var det hårda öppningen som straffade sig tillfälligt. Men jag tyckte inte jag fick den återhämtning jag hoppats på av fartminskningen, så fort jag ökade igen blev det åter tungt med andningen. Nu hade jag tappat Åsa och Emmy ur sikte och började fokusera på att göra mitt eget lopp så bra som möjligt. Motionsspåret gick över i stig, jag hade hyfsat fint flyt när jag plötsligt ser Emmy stå och fippla med bakhjulet med vad som såg ut som punktering. Plötsligt var jag tvåa, men tänkte faktiskt inte så mycket på det för jag visste att om hon hade en bra dag och fick ordning på däcket så var hon allt annat än borta ur leken. Några kilometer senare vid sidan av en grusväg står sedan även Åsa som OCKSÅ punkterat, och plötsligt var jag i ledning. Det var mest ett konstaterande, jag trodde då inte att jag skulle behålla den hela vägen in i mål då det ännu var tidigt i loppet och gott om tid att jaga ikapp på, dessutom visste jag att Louise låg någonstans strax där bakom också. Fick lite bättre känsla i kroppen i alla fall ju längre jag cyklade, uppförsbackarna plockade jag ofta placeringar i och tekniken på de mindre stigarna och utförskörningarna satt bra. Det var de höga farterna på lättåkta partier jag fick kämpa med, jag hade ingen extra växel i kroppen och fick slita hårt för att inte tappa alltför många placeringar där. Kom ganska mycket i ingenmansland och fick jobba ensam med både tunga ben och bitvis negativa tankar. Plötsligt såg jag en skylt om 3km till bergspris och tänkte att det vore ju kul att ta det åtminstone, blev uppiggad av tanken och plockade in en hel klunga herrcyklister uppför den backen. Efter det är det inte så mycket att säga, jag körde på, njöt och hade roligt utför, kämpade och slet med att hålla uppe någon slags fart däremellan. Kilometrarna passerade även om dom bitvis kändes låååånga, plötsligt var jag i foten av sista backen och nu började jag inse på riktigt att jag faktiskt skulle kunna vinna loppet. Jobbade på uppför backen utan att förta mig helt, släppte på rätt bra utför men passade mig noga för stenar, livrädd för genomslag. Ner för backen, några svängar på ett motionsspår och så in mot Arenan utan någon annan dam i sikte bakom mig. Rullade över mållinjen som första dam med väldigt blandade känslor. Tyvärr gick det inte att vara sådär gläderusande lycklig som jag borde vara efter en seger på en deltävling i cupen, eftersom både Åsa och Emmy ägnat mer än 10 min åt att fixa punkteringar. Samtidigt var min tid inte dålig, jag gjorde ett bra lopp ändå trots att det kändes tungt. Och det är en del av sporten med punka och annat som kan hända under loppen. Men ändå. Jag var inte starkast i söndags, men jag gjorde bästa loppet. Och jag får väl lov att vara glad för det =).”

Tomas Karlberg ”– Starten idag gick ganska bra, hittade ok position i masterstarten och gick med i svansen på tätklungan uppför första backen. Kändes avsevärt bättre än förra helgen, men när det blev lite mer stig och kuperat kändes farten för hög och jag fick backa ner en aning. Fick släppa förbi en del åkare och försöka hitta mitt tempo. Här blev det tungt en bit, tror jag hade gått lite för mycket på rött, men efter ett par mil började det kännas mer bekvämt. In mot Ludvika efter halva loppet hamnade jag i en bra klunga också, så det rullade på bra de lättåkta delarna. Ut på andra halvan drogs det på bra i gruppen jag åkte i och den decimerades en hel del. Lyckligtvis var jag nu lite bättre med i racet och kunde följa, om än med ganska rejäl ansträngning. Allt funkade bra fram till sista vätskekontrollen med knappt 2 mil kvar. Här tog jag en langning och var tyvärr lite ouppmärksam i gruppen. När jag som bäst höll på att kasta flaskan i diket gjorde banan en 90-graderssväng som jag inte alls hade noterat. Desstom låg jag på innerkurvasidan och var uppe en bit med mitt framhjul parallellt med bakhjulet på kilen framför. Så när kilen framför börjar ta kurvan har jag helt fel position och med bara en hand på styret har jag ingen chans när våra däck möts. Jag stupar handlöst i backen och drar upp lite fina roadrashes på armbågar, höft o knän. Klantigt, men det är som det är, reser mig o känner efter lite om jag o cykel är i farbart skick, vilket verkar lugnt, så det är bara att köra vidare. Får köra själv en bit, men får snart draghjälp igen. Tappar inte så mycket placeringar på vurpan ändå och håller ihop det hyfsat och tar 8:e platsen i h30. Årets 3:e 8:e-plats. Det här var dock ett snäppet sämre race än tidigare i år, även om det gick avsevärt bättre än förra helgen. Hade inte riktigt bästa benen på slutet av tävlingen idag som jag haft på tidigare lopp och draget på slätan är inte riktigt som jag önskar. Men men, bara bita ihop, läka såren o komma igen. Tar i alla fall med mig att stigkörningen funkade riktigt bra idag.

Viktor Knutsson ”– Masterstarten genom Ludvika gick smidigt och i år slapp vi godståg som blockerar vägen för oss cyklister. Jag fick sprätta till lite i backen för att komma ikapp tätgruppen men inget som var särskilt ansträngande. Efter backen sänks tempot så att det kan ansluta väldigt mycket folk bakifrån, säkert en 50-60 cyklister i tätklungan vid detta laget. Jag hamnar återigen lite för långt bak, runt placering 25, när vi går in på motionsspåret. Men det finns ändå några starka dragvilliga cyklister i min grupp så detta kan nog gå bra tänker jag med tanke på hur fräsch jag känner mig. På en lite småstökig stig efter ca 15 km känner jag hur däcket håller på att krängas av fälgen och förstår att det bara är att hoppa av och försöka få upp trycket med punkasprayen. Får inte upp något tryck i däcket vilket innebär att det är färdigcyklat. På promenaden tillbaka ser jag att jag knappast är ensam att punka på denna stigen.”

 

Dags att ta sig an Finnmarken!

Dags att ta sig an Finnmarken!

I helgen, närmare bestämt söndag 5/8 är det dags för ytterligare en deltävling i Långloppscupen. Anrika Finnmarksturen i Ludvika står nu på tur. Det är ett lopp som var Sveriges största när mountainbike slog igenom stort på 90-talet. Då med många storheter som gästade och körde loppet, legendaren och Mountainbikens urfader Gary Fisher är en av de mer minnesvärda storheterna som körde loppet då.

Nu är det inte längre Sveriges största långlopp men fortfarande lockar loppet kändisar och en stort antal cyklister som vill uppleva den speciella Finnmarks-terrängen samt unika stämningen som alltid infinner sig längs med banan när Ludvikaborna går man ur huse för att, fortfarande, stötta och heja på cyklisterna som susar fram genom deras bygd.

Finnmarksturen är uppdelad i två loopar. Första loopen utgår från start- och målområdet vid ABB Arena och letar sig via asfaltsvägar genom centrala delar i Ludvika fram till banans första uppförsbacke, här släpps fältet fritt och nu väntar en härlig utmaning i varierande terräng. Via grusvägar fortsätter första loopen bort till Håksbergs nedlagda gruva. Därefter följer Källbottens motionsspår, ett cirka 5 kilometer långt motionsspår i varierande bredd och med roliga stigar. Via grusvägar och mycket fina stigpartier letar sig sedan banan bort mot banans högsta punkt uppe vid Gussjöstugan. Från högsta punkten går turen mot Brunnsvik på snabba och roliga stigar där den första vätskekontrollen väntar. Sedan går banan i en trevlig mix mellan väg och stig tillbaka mot Ludvika och Skuthamn där den andra vätskekontrollen finns.

Andra loopen startar med en sträcka på asfalt via småbåtshamnen och ABB:s industriområde som sedan leder upp till Högbergets motionsspår där bergspriset väntar efter 40 kilometer. Därefter följer växlande grusvägar och stigar innan banan når fram till Hagge där den tredje vätskekontrollen finns efter 53 kilometer. Härifrån är det grusväg nästan hela vägen tillbaka till Ludvika med kortare inslag av stig. På vägen ska dock två rejäla stigningar passeras. Där den sista är Leos backe som är banans sista utmaning och när du nått toppen så har man ca 7 kilometer kvar innan det välförtjänta målet väntar.

Ett rejält desarmerat gäng kommer till start från Team Hi5 OIK Race. Med tanke på den hektiska tävlingsperioden med både SM, långlopp och äventyret Transalp är det kanske inte så konstigt att det behövs lite återhämtning. Speciellt som Cykelvasan nästa helg ska köras av nästan alla i teamet. Men Maria och Viktor kommer stå på startlinjen och försvara klubbens färger. Så här går deras tankar;

Maria Karlberg ”– Ovanligt få tankar inför helgens race i Ludvika. Har hostat ordentligt sen jag kom hem från alperna, först senaste dagarna som jag cyklat igen. Så formen är ett frågetecken – är jag sliten och seg efter Transalp eller har jag fått ett uppsving av formen och kommer stå på startlinjen med superben? Det lär jag inte veta först på söndag. Banan är förhållandevis enkel och snabb vill jag minnas och jag befarar att Jennie och Emmy kommer dra upp ett rysligt tempo. Jag tror jag gör bäst i att köra mitt eget lopp så får vi se hur långt det räcker. Det är blott 6 anmälda i damelit men en snabb koll på vilka det är räcker för att inse att det kommer krävas en riktigt bra dag för pallplats.”

Viktor Knutsson ”– På träningspassen tar jag många PR och känner att det går fort när jag tar i, framförallt på grusvägarna. Så det vore väldigt roligt att få till en bra tävling! I fjol gick det bra på Finnmarksturen med tanke på att jag då inte var i särskilt bra slag, jag tror att banan passar mig bra med en tekniskt lätt inledning och en backe som sållar ut fältet så att man lätt kan hålla sig långt fram utan att folk är i vägen. Stigarna är generellt ganska snälla, det som är avgörande på Finnmarksturen är de inte så snälla backarna andra halvan av banan. Jag ska göra allt jag kan för att hålla mig långt fram i början och sedan hålla hela vägen till mål.”