Göteborgsklubben CK Master bjöd helgen den 19-20 september, Coronatider till trots, upp till ett proffsigt SM-arrangemang med ett tufft startfält. En jobbig, utmanande och kul bana i Skatås satte juniorer likväl som seniorer på prov och det på förhand omtalade SM-droppet fick agera banans flaggskepp. Från Team Hi5 hittades Johannes Sikström på startlinjen för att för första gången möta motståndet i elitklass och som han gjorde det!

Johannes blev alltså ensam om att representera klubb/teamfärgerna på SM detta år. Efter en hel del funderingar fram och tillbaka bestämde han sig för att göra den (minst sagt) långa resan ner till Västkusten. Pirrigt och nervöst naturligtvis med tanke på den ”trippla” premiären. Dels hans första tävling på nationell nivå i egenskap av Team Hi5-åkare, men även årets första tävling mot andra än norrlandscyklister och kanske mest nervöst för hans premiär i elitklass som han klivit upp i detta år. Hur skulle hans träning och form hålla för rejs på den svenska elitnivån? 

Johannes är inte ny på SM i XCO utan har deltagit några gånger tidigare och gjort finfina resultat med pallplatser och kamp i täten. Men då har det handlat om H30-klassen. Herr elit är något helt annat. Så det är förståeligt att det fanns en och annan tanke som snurrade i hans huvud och ett gäng fjärilar i magen på den långa resan ner.

Inte blev väl förutsättningarna bättre av att den dåliga rankingen placerande Johannes i princip längst bak i det 36 personer stora startfältet. Ett startfält med alla toppåkare på plats längst fram i startfållan (Lindgren, Olsson, Wengelin, Lindh-bröderna, Åkersson, Fribergh, Sparr och många fler) och där kanske närmare en tredjedel startfältet mer eller mindre lever på sin cykling. En tuff uppgift alltså, att starta längst bak och försöka köra upp sig i ett fält av idel snabba elitåkare.

På live-sändningen via webb (mycket proffsigt av arrangören) kunde man följa det allra mesta av tävlingen. Starten bjöd i vanlig ordning på tjurrusing efter positioner. Johannes såg ut att öppna kontrollerat utan att förivra sig. När startvarvet avverkats återfanns teamdräkten fortfarande i slutet av fältet och farten i tät där Lindgren/Wengelin turades om att trycka var hög. Det såg ut som om Johannes skulle få det tufft. Kanske kunna slåss om placeringarna 20-25.

Men efter varv två och tre började det sakta hända saker. Han avancerade stadigt. Placering efter placering togs och det var som webbåskådare väldigt roligt att följa de olika kamerakontrollerna för att se vad som hänt sedan förra kontrollen. Den positiva trenden fortsatte och inför loppets sista varv hittades Joahnnes i ett tvåmanna-slag tillsammans med Jesper Svensson från Skövde CK om niondeplats! Vilken grej!

Vid målgång hade dock Jesper dragit det längsta strået och rullade in som nia, tretton sekunder före Johannes. Men en tiondeplats på SM XCO i herrar elit är ju helt fantastiskt! Något vi i teamledning inte vågat hoppas på och mest troligt heller inte huvudpersonen själv 🙂 

Detta är Obbola IKs bästa SM-placering i herrelit någonsin. Ett stort grattis säger vi till Johannes.

 

Så här säger han själv om SM-helgen;

 

Johannes Sikström  –Jag var otroligt nervös dagen innan men efter att jag fick provköra banan på kvällen så släppte det värsta och jag kände mig rätt harmonisk när jag somnade. Vi startade först kl 16 vilket gjorde dagen till en lång väntan. Jag fick i mig bra med energi under dagen och uppvärmningen kändes rätt bra, satte de sista linjerna på banan vilket gav trygghet.

Jag startade i sista led då jag ej var seedad vilket gjorde att första varvet blev mitt långsammaste eftersom det blev många omkörningar. Jag blev stärkt av att få köra om åkare efter åkare och känna att de inte kunde haka på. Jesper Svensson som ramlat första varvet kom förbi mig och jag kunde jaga hans rygg vilket hjälpte till att hålla farten hög. Under de 2 sista varven så hade jag krampkänningar i lårframsidan men det gick ändå bra att hålla farten. Jag och Jesper körde tillsammans mot slutet och vi kunde passera flera namnkunniga åkare som Joel Burman, Henrik Sparr och Erik Mattelin. Det var häftigt att känna att jag kunde delta i samma del av racet som dessa herrar. På sista varvet attackerade Jesper uppför en backe och jag kunde inte göra något åt det direkt. Jag rullade i mål som 10:a och det är för mig ett mäktigt resultat som jag är otroligt stolt över. Kroppen kändes kanon hela vägen och det var nog inte fel att jag hade tagit det så väldigt lugnt med träningen under veckan inför. Vi satte också energiplanen till punkt och pricka med över 100 gram/h intag vilket jag tror bidrar till att jag kunde hålla så jämt högt tempo genom alla varven. I ett enda race på 87 minuter så känns det som att alla nedlagda timmar under 2020 varit värt det!