Välj en sida

Knappt hade tävlingsdammet hunnit lägga sig i dalaterrängen innan det var dags för nästa nationella mtb-race i trakterna. Denna helg var det Borlänge MTB Tour som gick av stapeln. På plats för att representera teamet var tävlingsivrige youngstern Andreas Vikström helt solo då hans tävlingskamrat från föregående helg, Johannes tyvärr blivit tvungen kasta in handduken i sista stund.

Det skulle visa sig vara ett mastigt och kompetent startfält på plats även denna helg. Det märks att tävlingssuget är stort bland MTB-fantasterna där ute. Upplägget var ett kortare XCC först och efter ca tre timmar ett fullvärdigt XCO race. Ett ovant format för Andreas men nyttigt att få känna på. Dessutom fanns värmen med som en utmanande faktor, liksom den torra, snabba och dammiga banan.

 

 

Så här säger Andreas själv om helgen i Borlänge;

Andreas Vikström 
En innehållsrik lördag i ett varmt Borlänge. Debut i XCC med över 70 startande. Korta varv i ett dammoln som aldrig riktigt fick chans att lägga sig, annat än i luftrören! Banan var lättrullad men med en och annan kurva som förtjänade ett extra ögonblick under inspektionen. Racefarten gör i vanlig ordning känslan av kurvorna till något helt annat. Att det var några få timmar till eftermiddagens XCO var ingenting som någon tog hänsyn till. Uttaget var definitivt tillräckligt för att kalla det en tävlingsdag, fascinerande hur man kan bränna ut sig på 23 minuter. Det gav en viss förståelse för världscupens upplägg med vilodag mellan XCC och XCO.  Kombinerat startfält med H-Elit och Juniorer gjorde det omöjligt att riktigt hålla koll på något annat än den närmaste gruppen, det utmanades hela vägen till linjen och redan härifrån får jag med mig lite hintar om vad som bör få mer plats i träningen på hemmaplan..

Dryga tre timmar efter målgång var det dags för 7 nya, 5 gånger längre, varv med en hel del mer stök. Jag kommer iväg bra i starten då jag lyckas missa en krasch från främre led på startrakan. Knappt genom startloopen så är det tydligt att det kommer krävas en del förhandling mellan huvud och kropp för att ta mig igenom. Jag fick slita för att både hålla tryck i pedalerna och ha någon form av flyt i åkningen, ingen rolig kombination. Värmen förstärker tröttheten och tvingar fram frustrerande misstag för mig, trots att jag åker i på tok för dåligt tempo. Den grova planeringen om att disponera varven reviderades snabbt om till att istället handla om 100m intervaller. Två varv in så verkar jag kunna vända på det, mer samlad i huvudet och ett bättre flyt i det tekniska gör att det inte riktigt går att undvika att åka fortare trots att benen skriker, det är ju så kul! Med min målbild inför tävlingen framför mig så är jag nöjd nu när jag reflekterar. Jag lyckas närma mig precis det jag uttryckt innan och får plocka placeringar mot slutet som ett kvitto på det!

Att jämföra hastigheter och siffror når inte riktigt fram i förmedlingen av hur fort det verkligen går bland eliten, det är en upplevelse och exponeringen mot den konkurrensen är den största nyckeln för min utveckling. Det är inspirerande att känna hur varje tävlingsstart ger något till verktygslådan. Det är inget tvivel om att det går att utvecklas som cyklist med Umeå som bas!