Välj en sida

Falun och Lugnet bjöd på en intensiv och lyckad helg. En bra start på säsongen för våra två åkare på plats . Roliga banor och härligt väder (nästan lite väl varmt!) gjorde tävlingspremiären på Lugnet XCO (Swe Cup) till en bra upplevelse. 

 

Kul med ett stort startfält.

Team Advania hade alltså två åkare på plats i Falun, Johannes Sikström och Andreas Vikström närmare bestämt. Dessa två möttes av rejäl högsommarvärme, en teknisk och utmanande bana och ett ovanligt stort startfärlt för att vara XCO. Det märks att många är sugna på att få tävla.

Så säger gänget själva om helgen på Lugnet;

Johannes Sikström

– Drygt 70 på startlinjen då juniorerna startade samtidigt! Jag startade i 2:a led vilket är riktigt bra! Detta måste jag dock säga att jag förvaltade hemskt dåligt, där har jag verkligen något jag behöver vässa.

PANG. Skottet går. Jag sätter väl igång och trampar iväg i ett skapligt högt tempo, men inser för sent att ALLA kör absolut 100% maxsprint uppför asfaltsbacken i startloopen. Det bara swooshar förbi folk bakifrån både juniorer och elit. Jag inser detta efter 150 meter och därifrån kör jag mer aggressivt, men det är tyvärr redan för sent vid det laget följs hela klungan längst startloopen och de är svårt göra något åt placeringen då. Efter startloopen är jag kanske placering 30-35.
Efter att tagit mig upp första gången för den långa klättringen så börjar det rulla utför. Redan i början av det tekniska backen så hör jag hur det klingar till från bakfälgen, bakhjulspunka! Som tur är har jag insert och kan rulla hela den långa baken på korven och får byta hjul i teknisk zon.
Det är några få åkare kvar efter mig, men de flesta är långt borta vid det här laget. Jag får en tillfällig dipp och det känns så tråkigt att nu inte kunna få ett bra resultat. Men loppet är långt och utmaningen blir istället att se hur många jag kan hinna ikapp. Att det är många juniorer på banan underlättar faktiskt eftersom man har fler ryggar att jaga. När jag kör om en åkare så ser jag genast en ny rygg en bit fram som jag kan sikta på. Hade de bara varit elit så hade de nog varit ensamt långa perioder.
Det första varvet från hjulbytet blir väldigt ryckigt. Jag är ivrig och stressad, vill ju om så många som möjligt, men kan samtidigt inte köra allt för hårt och sen tappat på slutet. Och att passera kräver alltid extra energi även om man är snabbare än den man passerar. Det krävs ofta en liten push för att komma om, och hamnar man bakom utför kan man bli bromsad en stund innan man tar sig förbi. Jag blir väldigt trött av det ryckiga tempot och känner inte att jag hittar mitt eget tempo. Halvägs in i loppet börjar de lugna sig och jag hittar ett jämnare tempo.
Juniorerna har annan nummerserie än elit så att jaga juniorerna är egentligen ointressant men de hjälper att se en rygg, men då det dyker upp en elit-skylt längre fram så växer motivationen. Okej, kan jag komma ikapp innan det här varvet är slut?
Håller jämna varvtider och sista varvet är mitt snabbaste. Går i mål som 20:e totalt. Då är det 3 juniorer före mig vilket ger placering 17 i elitklass.
Efter målgång är jag helt slut. Kroppen är som skickad genom en torktumlare. Nog var de en riktigt premiär alltid! Klantigt punktera och en horribel start, men givet det så är jag ändå helnöjd med 17:e plats. Hoppas de finns några placeringar till i kroppen om allt stämmer!

Andreas Vikström 
Som väntat, allt annat än ett lugnt XCO. Efter tveksamma starter förra året är jag nöjd med hur jag kommer iväg idag. I ett fält med 75 ivriga blir det oundvikligt en del spännande situationer. Den obligatoriska tjurrusningen upphör aldrig att förvåna, även om jag själv nu är bättre rustad för att vara en del av den. I övergången till det torra gruset hinner jag precis ducka första cyklisten som tappar greppet och är i backen. Innan varvet är över passerar vi en hårnålskurva på asfalt första gången och där får jag framhjulet kapat, trångt och knappast med avsikt. Bara att ta sig upp och jaga igång, sommarens första skrapsår inkasserade.

En värme som enbart en spinningcykel inne i bastun på IKSU hade kunnat förbereda en Umebo på gav en sanslöst torr och snabb bana. En fart som skördade en del mekaniska offer på en redan stökig och krävande bana. Klättringarna som väckt ett visst vemod i förväg får bli dagens positiva kvitto, kapacitetsmässigt gör jag någonting rätt i träningen! Höjdmetrarna utför är vad som håller mig från att ansluta fram till nästa klunga idag, där finns det fart att hämta. Orken/ambitionen för att börja pusha utför lite mer belönades tyvärr bara med att jag fick ansluta till de många punkteringarna. Sekunder som jag inte hade råd med för att hålla mig framför varvande vinnaren.

Mycket positiv energi med hem trots ett struligt race. En känsla för vad jag gör bra och tydlig indikation på vad som behöver mer insats på hemmaplan. Framåt!