Blom EN sekund från vinst i Cykelvasan!

Blom EN sekund från vinst i Cykelvasan!

Det är en klunga på mer än 30 cyklister som rullar in på upploppsrakan i Mora. Den största klunga som gjort upp om pallen i Cykelvasan, någonsin. Mitt i myllret av snabba herrar sitter Henrik Blom med. Han har lyckats hänga med i front hela loppet och det är nu bara några hundra meter kvar av de 94 kilometer Cykelvasan mäter. Frågan är bara om det finns något krut kvar i Henriks ben? Serneke Allebike-cyklisten Michael Olsson offrar sig för sitt lag och drar igång Emil Lindgren på rulle, resten av det namnstarka gänget hakar på. Det är tajt, det är många som vill vara med. Emil får någon cykellängd mot närmaste konkurrent, Mattias Wengelin. Blom avancerar och finns med precis där bakom. Mållinjen korsas, Blom trycker fram cykeln. Det är tätt, men målfotot visar en 9e plats, EN sekund bakom vinnande Lindgren. Vilken grej, vilken prestation! 9e man i Skandinaviens största MTB-lopp!

Närmare 28 000 cyklister kom under fredag (öppet spår), lördag och söndag till start i något av Cykelvasans alla olika lopp. Ett rekord i antalet deltagare och något som gör att detta sommarlopp på allvar börjar närmare sig vinterns förlaga.

Cykelvasan 90 är hela det traditionella Vasaloppet, fast på cykel. Starten går i Sälen och man passerar alla kända Vasaloppskontroller innan målgången i Mora. Loppet är en riktig utmaning som körs på 87,1 km skogsväg/grus och 6,9 km asfalt. Från Team Hi5 var det Henrik Blom,  Johan Lidman och teamchef Fredrik Berndes som fanns på startlinjen. En bråkdel av teamet men förhoppningsfulla och motiverade cyklister. Lidman som hade visat stigande form på slutet och Blom som varit väldigt jämn och stark under hela säsongen hade som mål att slå sin fina 25e plats från 2018. Fredrik som gjorde sin tionde Cykelvasa hade som mål att ligga i trakterna kring sitt PR från föregående år.

Väderprognoserna hade dagarna innan skvallrat om rejält med regn och en hel del motvind på sträckan. Ju närmare startmorgonen kom desto ljusare såg prognoserna för det våta ut att bli. Kanske skulle man klara sig helt från regn?

Det är i vanlig ordning trångt och bökigt i startfållorna. Många vill fram, skaffa sig positioner. När starten, ledd av mastercar, går töms starfållorna 1-4 i sakta mak, bara för att sätta rejäl fart i den 4,5 km långa startbacken. Här gäller det att skaffa sig så bra placering som möjligt. Våga hänga med snabba klungor och gå på rött ett bra tag. Både Henrik och Johan ligger efter startbacken med långt framme i täten, medan Fredrik ligger en bit längre ner. Vädret är torrt och temperaturen racevänlig, 16-17 grader. Dock är motvinden betydande och man förstår ganska snabbt att det kommer bli svårt att gå ifrån huvudklungan denna dag.

Foto: mtbfoto.se

Strax innan första kontrollen i Smågan, ca 10 km in i loppet sker det ett jättekrasch i en av de stora klungorna bakom den absoluta täten där Henrik och Johan ligger. Men för Fredrik och många, många andra blir det tvärstopp. En riktigt otäck olycka med 4-5 inblandade och en kille som rejält skadad ligger mitt i vägen. Flertalet andra cyklister har stannat för att hjälpa. Detta är tyvärr en av de absolut största nackdelarna med Cykelvasan. Den stora mängden cyklister kombinerat med hög fart och grusvägar. I efterhand fick vi besked om att det, förutom en rejält blåslagen och uppskrapad kropp gått bra för killen.

Framme i täten går det växlande fort och lungnare. Motvinden gör det som sagt svårt för cyklister att gå loss. Men det görs försök, många gånger. Framförallt innan kontrollernas spurtpris vilket ger en välbehövlig dynamik till loppet. Blom befinner sig hela tiden i tät med bra koll på det som händer. Även Lidman kämpar med i den stora huvudklungan, även om han får slita för att hålla sig kvar i svansen. Den varierande farten i front gör dragspelseffekten betydande och tillslut blir dessa intervallbetonade ökningar för tufft för Johan som tvingas släppa när både vader och framsida lår börja nypa av krampkänningar vid ca 70 km. Samma sak händer Fredrik längre ner i fältet. Strax innan Lundbäcksbackarna vid Oxberg kommer den osköna känslan av kramp i vaderna. Då finns inte mycket annat att göra än att slå av på tempot och balansera sina krafter för att överleva in i mål.

Foto: Happyride.se

Framme i täten känner sig Blom bra vid  25 km kvar och börjar få knasiga tankar som ”vad skulle hända om jag gick loss nu?” Men innan han kommer längre i dessa funderingar går Erik Mattelin lös och har som mest en lucka på ca 35 s. För de som sitter och följer livesändningen på webben ser det efter sista kontrollen i Eldris faktiskt ut som om det skulle kunna hålla hela vägen in i mål. Men sista 8-9 km in mot mål är snabba och klungan kommer ikapp Mattelin med ca 4 km kvar.

Det är en klunga på mer än 30 cyklister som rullar in på upploppsrakan i Mora. Den största klunga som gjort upp om pallen i Cykelvasan, någonsin. Mitt i myllret av snabba herrar sitter Henrik Blom med. Han har lyckats hänga med i front hela loppet och det är nu bara några hundra meter kvar av de 94 kilometer Cykelvasan mäter. Frågan är bara om det finns något krut kvar i Henriks ben? Serneke Allebike-cyklisten Michael Olsson offrar sig för sitt lag och drar igång Emil Lindgren på rulle, resten av det namnstarka gänget hakar på. Det är tajt, det är många som vill vara med. Emil får någon cykellängd mot närmaste konkurrent, Mattias Wengelin. Blom avancerar och finns med precis där bakom. Mållinjen korsas, Blom trycker fram cykeln. Det är tätt, men målfotot visar en 9e plats, EN sekund bakom vinnande Lindgren. Vilken grej, vilken prestation! 9e man i Skandinaviens största MTB-lopp! En av de absolut starkaste prestationerna som våra teamcyklister mäktat med, grattis Henrik!

Några minuter bakom rullar Johan in på en fin-fin 66e plats och är faktiskt en av de få i hela fältet som är nära sin tid från förra året då förutsättningarna var riktigt snabba. Fredrik har en tyngre dag och landar på en 331-plats.

Så här säger de själva om Cykelvasa 2019;

Henrik Blom – När jag skriver detta har det gått just över två dygn sedan vi körde under målportalen i Mora. Det är ungefär så lång tid jag behövt för att samla tankarna, fundera över hur loppet gick och veta vad jag egentligen ska skriva.

Uppstigning 05.00 för att kasta ut cykeln i kön till fållan 05.30. Sedan var det bara för ångesttyngda uppladdningen att starta. Frukost och ombyte, för att 07.45 hoppa upp på rullarna för att köra en 15-20 min uppvärmning innan jag begav mig till fållan. Fem sekunder efter att starten gått krokade två stycken framför ihop styrena för varandra. Jag försökte slinka förbi på vänstern, men då dråsade den ena över mig så jag tappade pedalerna, satte mig på ramen och stöp nästan i backen. Jag höll mig på hjulen, men jag var nog nere på 60-70e plats när jag väl var igång igen. ”så mycket var den tidiga morgonen värd”, tänkte jag. Stressad gick jag på max ända fram tills jag var ca topp 30 och vågade pusta ut något.
Pga den hyfsade motvinden snett från höger var tempot väldigt beskedligt i klungan fram till backarna efter Risberg. Då skruvades tempot upp lite grann några gånger, men sänktes ordentligt direkt det planade ut och motvinden blev mer påtaglig.
I övrigt var det egentligen inte mycket spännande saker som hände förrän vi gick in mot Lundbäcksbackarna med ca 32 km kvar, iaf om man bortser från några kamikaze-utbrytningar samt en del vårdslösa trängningar/prejningar som hade kunnat resultera i katastrof… Hit hade jag i princip kunnat följa min plan perfekt och hela tiden hålla mig topp 20 i den enorma klungan (ca 80 personer i Evertsberg) för att vara beredd om något skulle hända. Väl i Lundbäcksbacken skruvades tempot upp ganska mycket, men utan att jag fick gå allt för mycket på rött. Värre var det dock när klungan gick in i sista knäppan innan Oxberg som är 50 höjdmeter. Där gick det på betydligt hårdare, så pass att Erik Åkesson borde vara glad att han inte saknar en tugga i sin sadel! Åkesson, en norrman och jag hade några få meter upp till klungan när vi väl gick över krönet, men inte mer än att jag var trygg att vi skulle täppa det snabbt utfört mot Oxberg. När vi 300 meter senare var ikapp var vi en grupp på endast 17 kvar med en ganska hygglig lucka bakåt till nästa 10 och ytterligare luckor efter dom. Dock blev det tyvärr återigen stiltje klungan in mot och ut från Oxbergskontrollen, vilket resulterade i att klungan bestod av ca 40 man 5 km före Hökberg. Innan mål hann liknande scenarier ske 2-3 gånger, dock med luckor med mindre tidsavstånd, men med samma resultat. Klungan stannade av och de flesta som började vara kokta anslöt på nytt. En av gångerna var in mot Högberg då det sprack upp en lucka på ca 2-3 sekunder två gubbar framför mig då jag var ouppmärksam och fastnat med blicken på framförvarande bakhjul.  Dock kände jag mig fräsch och inte alltför stressad då jag förstod att farten inte skulle explodera utför efter Hökberg. 
I en hybrisattack med ca 25 km kvar slog det mig: ”Vad skulle hända om jag sticker här? Jag är tillräckligt okänd för att klungan skulle släppa mig ganska långt! Kanske för långt?” Men när jag snabbräknade på det, insåg jag att det skulle behövas en snittfart på just under 40 km/h till mål för att hålla undan, vilket jag inte skulle klara. Och det utan att klungan skulle dra igång en jakt. Erik Mattelin var dock inte feg och stack iväg solo ungefär samtidigt som min hybris lagt sig. Han körde på starkt, men motvinden gjorde att han fick slita hårt. När sedan klungan startade jakten med ca 5-6 km kvar blev han ganska snabbt inhämtad. Sista 3 kilometerna handlade allt om positionering då. Det var för långt till mål för att någon ska hålla uppe farten tillräckligt för att fältet skulle bli utdraget, samtidigt som det är ett lättåkt parti. Det gick därför undan, trots att uppdraget inte kommit igång. Därför började åkare som jag inte sett en enda gång under hela loppet trycka sig fram fältet på både tokiga ställen och sätt. Ganska frustrerande då jag var helt säker på att dessa varit avhängda både en och två gånger… 
Men jag kände att det fanns en del krafter kvar och kunde utan större möda och tillbud hålla mig runt topp 15 in mot Mora camping. På gräset mellan husvagnarna med knappa kilometern kvar lyckades avancera till 7-8e plats in på Auklandbrons högra sida. Jag svängde in på upploppet som 6e man, med en overklig känsla då adrenalinet sköt i höjden. De fruktansvärda kramperna jag fått mota sista 15 km har jag inget minne av från upploppet. Egentligen har jag nog inte annat än minnesfragment från spurten. Bla stumheten sista 50 metrarna och att jag gjorde bra fällning för att inte tappat någon placering i onödan och att kontrollen över benen började försvinna. Jag visste direkt efter målgång att jag var topp 10 vilket gjorde att känslorna exploderade. Blandningen av förvåning, trötthet och stolthet gjorde det svårt att hålla tårarna helt borta. Tittade ner på flaskorna och såg att jag bara druckit 1-2 dl på hela loppet. Min underarmar hade varit så bortdomnade under HELA loppet, att jag inte orkat klämma ihop flaskan för att dricka. Kanske bidragande till att kramperna var så hemska?

 

Johan Lidman Som vanligt inför ett stort lopp som Cykelvasan är anspänningen stor och det skulle bli min andra start i tävlingen. Lite mer koll på vad jag kunde förvänta mig och nu med ett lite mer konkret mål. Har upplevt en positiv trend av formen de senaste 2 veckorna och kände mig hoppfull om att göra ett bra lopp.

Starten gick och jag försökte att hitta ett hanterbart tempo i startbacken men samtidigt plocka så många placeringar jag kunde för att komma upp till huvudklungans bakre del. Lyckades med detta och höll mig kvar tills det var ca 30km kvar, men inte utan att bränna benen på resan dit. Som för så många andra blev det krascher framför mig där jag nästan blev offer några gånger, men jag lyckades undvika detta men det kostade mycket då jag flera gånger fick gå på rött för att hinna ifatt gruppen igen.
När det var mindre än 30km kvar fick jag tyvärr släppa helt och hållet när båda vaderna nyper. Efter att jag kunnat börja trampa runt igen är det inte lång stund innan framsida lår gör samma sak. Trycker i mig lite energi och kör på så hårt jag klarar av och till slut är jag ikapp en cyklist som även han fått släppa och vi cyklar ihop tills vi blir upphämtade av ca 4 andra som vi kör med in i mål och jag hamnar till slut på en 66e plats.

Summerar tävlingen som lyckad och jag känner att jag gjort allt jag kunnat för ett så bra resultat som möjligt.

 

 

 

Fredrik Berndes – Detta var min tionde Cykelvasa. Jag har faktiskt kört alla lopp förutom det allra första 2009 (då hade jag inte börjat cykla ännu …). Innan start kändes det faktiskt bra. Ovanligt varmt för att vara startmorgon på Cykelvasan och ganska pigg i kroppen trots den tidiga morgonen (steg upp 04:50). Det är kul och trevligt att traska runt i startområdet och snacka med cykelkompisar och ladda inför loppet.

Men det räckte med att starten gick för att känslan skulle bli annorlunda. Det var länge sedan det kändes så tufft att trycka på uppför de 4,5 km som backen är. Hade gärna startat i lite lägre tempo, men det är nästintill omöjligt om man ska ha någon hyfsad klunga att gå med. De man hamnar med efter backen är ofta samma gäng (+/- 20 pers) som man hänger ihop med resten av loppet. Så tyvärr är det ett måste, och det gäller ju självklart för alla, att gå rejält på rött från start. 

När startbacken sedan går över i planare väg och kanske till och med lite utför ner mot Smågan går det som alltid undan. Här är jag på helspänn då det är MASSOR av cyklister som ligger tätt, tätt och en hel del av dem kör rätt huvudlöst. Här är det inte ovanligt med otäcka krascher i hastigheter kring 45-50 km/h. Detta år var inget undantag. Flertalet allvarliga tillbud inträffade och en rejäl olycka skedde lite längre fram i fältet någon kilometer innan smågan. Det blev tvärstopp när 4-5 cyklister drogs med i den och sedan låg som plockepinn över vägbanan. De flesta av dem var på benen när jag själv kom fram till platsen men en kille såg riktigt skadad ut. Som tur var hade flera medcyklister stannat och tog hand om honom och rapporterna efteråt säger att han klarat sig bra efter omständigheterna … Otäckt och något som känns riktigt olustigt resten av loppet där jag heller lämnar luckor på framförvarande än ligger för nära på hjul.

Förstår ganska tidigt att detta inte kommer bli något PR-år då jag redan vid andra kontrollen, i Mångsbodarna ligger ca 1:30 efter min tidigare bästa tid. En trend som sedan fortsätter. Två hällregn träffar oss under loppet men de håller inte i sig mer än 7-8 minuter och saktar inte ner farten överdrivet mycket. Däremot är vinden ingen vän och i mål är de allra flestas tider sämre än 2018 så jag förstår att det inte bara är en sämre form som gjort mig långsammare än föregående år. Krampkänningar i vaderna slår till strax innan Oxberg och när jag försöker balansera dessa känslor nyper det rejält i framsida lår. Resten av loppet ca 30 km, blir mer eller mindre överlevnad. Tar mig i mål på 3:06, 11 minuter efter PR och en 331-plats vilket jag inte är nöjd med men som får vara ok.

 

RR Finnmarksturen och SM

RR Finnmarksturen och SM

I helgen, var det dags för deltävling nummer 7 i Långloppscupen. Anrika Finnmarksturen i Ludvika, i år lika med SM i maraton, stod på menyn. Ett tufft långlopp med sina 80 km och inte blev det mindre jobbigt i riktig medelhavsvärme. 

Ja, det blev en slitig och varm Finnmarkstur detta år. Ett tufft SM i långlopp. Ett decimerat gäng(Josefina, Maria, Tomas och Viktor) stod på start  i den 30-gradiga värmen tillsammans hela Sveriges övriga MTB-elit. En mastig uppgift att ta sig an och skapa sig framskjutna placeringar i. På herrsidan hade Viktor visat stigande form och Tomas hade under säsongen blandat och gett lite grann. När det gäller tjejerna så hade Marias seger här förra året och pallplats från tidigare i sommar och Josefina som kommit igång med tävlandet på allvar sedan lång sjukdom skapat ett visst hopp om framskjutna placeringar i damklassen. 

Damklass är dock tuffare än kanske någonsin i år. Både starkare cyklister och framförallt en bredare topp. Det visade sig ganska snart att det skulle bli svårt att hålla sig långt framme i damtäten för både Jossan och Maria. Josefina fick aldrig igång någon bra känsla och medan huvudet hos Maria ville gå med i tät hade benen en annan uppfattning. De landade till slut endast några placeringar ifrån varandra på 12 resp 14 plats, något ingen av dem var helt nöjda med.

Josefina Vikberg i medelhavsvärme under 2019 års upplaga av Finnmarksturen. Foto: Cykelkanalen.se

 

Finnmarksturen är uppdelad i två loopar. Första loopen utgår från start- och målområdet vid ABB Arena och letar sig via asfaltsvägar genom centrala delar i Ludvika fram till banans första uppförsbacke, här släpps fältet fritt och nu väntar en härlig utmaning i varierande terräng. I år var det några nya partier i början av loppet som gjorde banan ännu tuffare.

Tjejerna hade en trög dag men skönt att vara i mål. Foto: Cykelkanalen.se

Viktor försökte hålla sig långt framme i herrtäten och fick slita rejält för att hänga med och han lyckas hamna i en grupp som hjälps åt under stora delar av racet. Han bärgar tillslut en fin 22a plats på SM XCM och det är han nöjd med. Tomas resa blir lite stökigare. Han hänger med på Viktors hjul en bit men får snart slå av på takten och resten av resan blir riktigt tuff. Framförallt de sista 5 km där han tvingas cykla med sadel inklusive stolpe i handen då stolpen gick rakt av …

Nu väntar en tävlingsfri helg och sedan Cykelvasan för en del av teamet.

Tomas knäckte sadelstolpen med 5 km kvar, men var glad ändå. Foto: Cykelkanalen.se

Så här säger de själva om Finnmarksturen;

 

Maria Karlberg  – Efter en lätt förvirrad start när speakern och startskotts-skjutaren är helt i osynk kommer jag iväg rätt bra, känns kontrollerat. Vi blir en stor klunga på 12-13 tjejer in mot elljusspåret efter ca 10km där jag ligger med som en av de sista. Mot slutet av elljusspåret får jag dock släppa klungan i en uppförskörning och redan då känner jag att det här kan bli en tuff dag. Men jag kommer ihop med Sue Paz, som jag låg med på Lidingö MTB, och vi börjar samarbeta fint och plockar efter en stund upp Natalie Eklund som är duktig på landsväg och tar alla tuffa körningar på asfalten, tack för det! Efter ca 30km plockar vi även upp Ingrid och vi är 4 stycken i en klunga som känns väldigt bra att köra med. Men vad hjälper det när man saknar benen i uppförsbackarna? Med drygt halva loppet avverkat får jag släppa, och återigen handlar set mer om att ta mig i mål än att kriga om placeringar. Tråkig och frustrerande känsla! Inte blir det bättre heller av att bakdäcket tappar luftning får stanna och pumpa två gånger och blir passerad av ytterligare en tjej i Elitklass. Går tillslut i mål som 12:a, en evighet efter täten. Nu ska jag hem och fundera över vad jag ska göra för att få tillbaka benen från förra året …

 

Viktor Knutsson – Hänger med skapligt i masterstarten men får kämpa som ett djur upp första backen har inte ben för att avancera i den stora klungan på grusvägarna innan första stigen, så jag går in på stigen som kanske 50e man. Jag bestämmer mig ändå för att köra lugnt och inte dra mer än jag behöver i början, det funkar bra då det är andra som är dragvilliga. Ut på cykelvägarna in mot Ludvika är vi en stooor grupp på kanske 20 cyklister och jag peppar/skäller för att få igång belgisk körning. Alla mtb cyklister verkar inte veta vad det är utan det är långa sega förningar. Tillslut fattar alla galoppen och vi glider runt i 40 km/h utan att ta i. Andra halvan av loppet går det att köra in många placeringar själv då det är mycket stig och höjdmeter. Henrik Öijer håller bra fart stora delar ac loop 2 och jag behöver knappt dra någonting, tack för det Henrik! Vi kommer ikapp ganska många och tappar ännu fler så tillslut är vi bara 4 kvar. Jag får kämpa mot krampkänningar uppför men kan släppa lite på slutet av backarna för jag vet att jag kommer ikapp utför på stig, gör så ett par gånger och det tackade nog mina ben för. När vi kommer till Hagge märks det att folk är trötta, men jag är pigg. Öijer gör ett sista försök att plocka positioner i Haggebacken. Efter backen är vi 3 stycken, Öijer jag och en Norrman som vi kommit ikapp. Det går riktigt segt på grusvägarna bort mot sista riktigt jävliga Leos backe, jag försöker få de andra två att öka farten lite men de avvaktar till sista backen. Väl där kör jag på halvhårt och blir ensam på toppen. Gasar på slutet och tar några placeringar till, loppet hade gärna fått vara ett par mil till för jag är alldeles för pigg på slutet. Kommer in som 27a totalt och 22a i elit, nöjd med det!

 

Tomas Karlberg   Kommer iväg ganska bra i starten, ligger på Viktors hjul i början av första backen. Men känner ganska snabbt att kroppen inte alls svarar, klarar inte alls att väcka tempo över krönen och ta ryggar på lättåkta partier. Får heller inget riktigt flyt vare sig på stig eller i uppförskörningar. Kämpar med att komma in i loppet medan konkurrent efter konkurrent seglar förbi och ifrån, oförmögen att hänga på. Inför dom lättåkta partierna innan varvningen kommer jag ändå med en klunga som jag lyckas hänga med. Under andra varvet kommer jag bättre och bättre in i loppet och är starkare än åkarna runt mig, vilket också innebär att man får göra dragjobbet. Får ändå en positiv känsla och tar en del placeringar. Känner att jag har en bra avslutning på gång, kör starkt uppför Leos backe men vid drygt 5 km kvar guppar jag till på sadeln och känner att något ger vika, och det visar sig att sadelstolpen är av. Så med sadel + sadelstolpen i handen cyklar jag ståendes de sista 5km in till mål! Trots det lyckas jag hänga med klungan jag låg i och dessutom vinna spurten, vilket tyder på att jag hade mer krut kvar än konkurrenterna då det ens var möjligt. Men på det stora hela rätt missnöjd med loppet, frustrerande att känna att jag inte lyckas få ut det jag har under första halvan av loppet. Så här i efterhand känns det ju lite kul i alla fall. Först cykla tre timmar i stekande sol, sen avsluta med en halvmil ståcykling, toppat med en långspurt som ingen orkade svara på. Alltid nått positivt att ta med sig ?

 

Josefina Wikberg  – Får direkt bekräftat att inte ens nummerlapp verkar hjälpa för att få det att spritta i benen den här sommaren och känner mig seg från start. Så fort det går uppför eller jag ska öka farten stumnar benen och den känslan kommer vara med mig genom hela loppet. Jag hittar några tjejer att köra med och känns skönt att inte vara själv, ser även några framför som vi ibland plockar på. Efter ett tag provar jag jaga de framför och kommer i fatt men gått lite för hårt och får släppa direkt igen, provar en gång till med samma resultat, har verkligen ingen återhämtning men tredje gången gillt kommer jag i fatt och kan gå med in till Ludvika och ut på andra loopen. Men efter halva loppet går det rejält uppför igen och jag är inte riktigt på tårna, gruppen splittras och 2 stycken kommer iväg. Jag får med mig en tjej till som jagar ett tag men fortsätter tappa. Vi kommer följas åt till sista långa backen, som jag skrev i början stumnar jag ofta och fort och det händer även här. Nu är backen för lång och benen för tunga för att jag ska orka komma tillbaka in i rygg igen och jag får släppa och kämpa mig in i mål på egen hand. Kommer in på 14 plats i damer elit. Liksom Maria är känslan att jag inte är med och tävlar utan bara får slita för att ta mig runt banan och i mål.

 

 

Pallplats för Maria på Mörksuggan!

Pallplats för Maria på Mörksuggan!

Så var den femte deltävlingen i långloppscupen avklarad – Mörksuggejakten. En tävling som gick av stapeln i det traditionella Rättvik bland de många timrade och välbevarade traditionellt röda husen. Där samtliga teamåkare, förutom Josefina, tog plats på startlinjen och där alla gjorde stabila och fina lopp i den mycket hårda konkurrensen. Maria lyckades riktigt fint och bärgade sin första pallplats på årets långloppscup.

Starten bakom pace-car. Foto: Mtbfoto.se

Mörksuggejakten dukade som vanligt upp till ett av cupens mest natur- och kultursköna lopp. Med dalkarlarnas och dalkullornas härliga påhejande är det alltid en skön stämning runt banan. Det visade sig även i år när över 1 200 cyklister samlades och gav sig iväg i gemensam trupp, guidade av en pace-car, ut från stadion och rakt genom centrala Rättvik för att efter 3 kilometer få fri fart in i banans största utmaning – klättringen uppför Vidablick. En härlig klättring på cirka 2,4 kilometer och 175 höjdmeter. Dock innebär det stora antalet cyklister att det ofta blir lite väl samlat gäng inför backen och stor trängsel och det inträffade även en hel del olyckor/vurpor när pace-car släppte fältet fritt …

Niklas uppe på Vidablick. Foto: Cykelkanalen.se

Uppför Vidablick sätter iallafall herrtäten riktigt hög fart och många hänger med. En stor samlad grupp tar sig över toppen men på stigarna som förljer utför berget trycker Mattias Wengelin, Länna Sport CK och Emil Lindgren, Serneke Allebike CK, på som besatta och får en lucka ganska omgående. Närmast bakom hittas en stor andraklunga där bla teamåkarna Henrik Enberg och Henrik Blom sitter med och övriga herrar inte är långt borta heller. Blom får släppa efter några kilometer men hittar igen gruppen senare igen.

Maria som trea uppe på Vidablick. Foto: Cykelkanalen.se

Uppför Vidablick susar även damerna upp med en ännu större kamp än herrarna. Det är nämligen inte helt enkelt att hålla koll på konkurrenterna uppför backen. Sara Öberg, She Rides CK, är den dam som går snabbast uppför och bakom henne håller Emmy Thelberg, Team TCM Sweden CF, koll på sin konkurrent. Maria Karlberg har startat riktigt bra och offensivt och ligger på en klar tredjeplats. Emmy och Sara skiftar lite i front men efter ca en timmes körning punkar Sara Öberg. Emmy får då en klar ledning. Bakom fortsätter Maria vara den som är närmast Thelberg även om åkarna bakom är tämligen nära henne vid flera tillfällen under loppet. 

Foto: Cykelkanalen.se

In på upploppet kommer i alla fall först av alla damer Emmy Thelberg som tryggt kan korsa linjen som segrarinna. Lika säkert rullar Maria mål som tvåa, och trea blir till slut Ellen Henrysson, Skövde CK som drar det längsta strået i fajten om den sista pallplatsen.

Äntligen i mål. Som fin-fin tvåa! Foto: Cykelkanalen.se

Fantastiskt roligt att Maria äntligen får ställa sig högst upp på pallen även på den nationella arenan. Kanske var det förra helgens vinst i hemmatävlingen Obbola Challenge som gav henne lite vinst-energi. Hur som helst mycket välförtjänt och sköna poäng in i totalställningen på cupen där hon klättrar till en 4e plats.

Henrik med i en stor jagande andraklunga. Foto: Cykelkanalen.se

I herrarnas fajt finns inget att göra åt tätduon Wengelin/Lindgren. De håller övriga fältet stången hela loppet genom ett vältajmat samarbete. In på upploppet kommer de sida vid sida och Emil drar igång spurten först. Mattias kommer närmare och närmare och hade upploppet varit 10 m längre bort kanske utgången blivit annan. Med en dryg decimeter till godo så korsar Lindgren mållinjen först och tar hem ännu en seger i Långloppscupen.

Först i mål av våra herrar blev Henrik Blom. Foto: Cykelkanalen.se

Bakom dessa två har loppet varit fram och tillbaka för våra teamherrar. Hela racet går snabbt och det är flera stora grupper som hänger ihop. Det blir i slutändan väldigt små tidskillnader som gör många placeringar i mål. Bäst för dagen blir Henrik Blom med en 20e plats i elit (23 tot) och resterande elitherrar landar på; Enberg 26, Henriksson 27, Knutsson 30 och Lidman 37 och Tomas bärgade en fin-fin 5e plats i H30.

Tomas hade bra fart och landade på 5e plats i H30. Foto: Mtbfoto.se

Så här säger de själva om söndagen i Rättvik;

 

Maria Karlberg  – Starten går någorlunda lugnt tillväga men trots det är det en stor krasch bredvid mig och det är med hjärtat i halsgropen jag rullar vidare efter mastersbilen. Uppför Vidablick är det ganska trångt, det blir lite ryckig körning för att komma förbi cyklister och jag får inget bra flyt. Väl uppe och ner på andra sidan ligger jag i en stor klunga som bitvis kör riktigt fort, bitvis går det nästan långsamt. Ligger med där och det känns bra i ca 30 km, sen tappar jag helt trycket i benen och vägen till mål känns lång. Jag har då cyklat om Sara Öberg som punkat och vet att jag är tvåa men har ändå svårt att tända till. Efter ca 40 km kommer Camilla Clarkson, D40, ikapp och jag får lite ny energi. Vi har kört ihop på race förut och brukar hjälpas åt bra, så även denna gång. Sista 20 kilometrarna tycker jag tröttheten släpper lite och sista biten mot mål har jag turen att ligga först i klungan så jag på riktigt kan njuta av de roliga slingrande och flowiga stigarna! Blir åter tvärslut i benen sista 2 kilometrarna men då är det så nära så det är bara att bita i. Jag är såklart nöjd och glad över andraplatsen även om flera av de starkaste tjejerna inte var med idag, men hade över 5 min sämre tid än förra året vilket också var känslan under loppet. Saknade det där riktiga panget i benen! Nu blir det två veckors träning och uppladdning inför XCO SM i Östersund, det ser jag fram emot ☺️

 

 

Henrik Enberg – Bra start uppför backen och placerade mig i en stark andra grupp med bla Erik Åkesson, ”Limpan”, Axel Lindh m.fl. Efter ca 30 km, då vi nyss fått sällskap av bla Blom så ligger jag på svansen bromsar in och tar en langning precis innan en lång asfaltsraka , tappar gruppen och kör i lagom fart solo i några km och hamnar sen i en tredjegrupp som blir rätt stor. Jag och några till håller uppe farten, in mot mål är benen krokiga och i mål på en 34 plats. 20 s snabbare hade varit nästan 10 placering bättre. Kul lopp! Lite synd att jag inte bet ihop och hängde med andra gruppen, men var troligen rätt trött ?

 

 

Viktor Knutsson – Det är flera krascher i masterstarten som vanligt (snälla IK Jarl lägg bara starten vid backen ), jag blir lite hindrad och får köra om många i startbacken. Tycker benen känns väldigt sega uppför hela backen, hinner aldrig ikapp den stora huvudklungan utan bildar en slags tredjegrupp med några andra som fått släppa, bland andra teamkamrat Niklas. På grusvägarna efter Vidablick tycker jag det går långsamt, folk envisas med att ta långa sega förningar. Hade dock ingen lust att själv ödsla för mycket krafter på de lättåkta partierna då jag förstod att mina chanser att komma ikapp den stora andragruppen själv var väldigt små. Efter några mil tycker jag att gruppen kommer igång bättre och vi får lite fart, hämtar in folk som släppt framför. I Östbjörka kan vi se gruppen framför och vi får en nytändning, vi kör på hårt på slutet men tyvärr kommer vi aldrig ikapp, jag får en kramplåsning i låret i sista branta backen och får släppa iväg Niklas med bihang. Rullar i mål som 30a (38 tot), inte helt nöjd med det, surt att förlora hela loppet i första backen.

 

 

Tomas Karlberg – Kom iväg hyfsat i starten och lyckades ta mig upp för startbacken utan att bränna benen fullständigt. Hamnade i en ca 10-15 mannaklunga, gissningsvis fjärdeklungan i loppet. Till skillnad mot tidigare långlopp kände jag att jag hade bättre marginal och kunde växla tempo på ett mycket bättre sätt, så istället för att sladda som siste man i klungan orkade jag ligga långt fram och även hjälpa till att dra en del. Rullade på fint fram mot 40 km då det blev lite stopp i en backe när jag låg långt bak i gruppen. Var på vippen att bli avhängd, men bet ihop och lyckades följa. Fram mot 50 km sprack gruppen upp och jag hamnade i den andra halvan. Började ha krampkänningar i framsida lår och kunde inte riktigt göra nått ryck på slutet, även om det kändes bra i övrigt. Sista kilometrarna blev det duell med två andra H30-åkare om 4:eplatsen. Körde på det jag kunde på de avslutande härliga stigarna, men fick ingen lucka. Slutade med en tight spurt som jag inte riktigt nådde längst i, men en 5:e plats är jag riktigt nöjd med. Bästa LLC resultatet på över två år och putsade min tid från fjolåret med drygt 1:30. Till slut fick jag äntligen till ett långlopp den här säsongen då det stämde i kroppen och jag fick ut det jag tycker är rimligt att jag ska kunna prestera. Bra för självförtroendet och nu peppad för uppladdning mot kommande SM-tävlingar!

 

Henrik Blom – Persade Vidablick och hängde bakom Enberg fram till ca 500 m kvar då jag blev tvungen att släppa hans grupp. Lyckades hålla ihop det skapligt, men fick slita ont med dålig känsla i 10-15 min för att hålla mig kvar i min grupp om 5-6 man. Känslan blev sedan bättre och jag kunde börja vara med och hålla fart för att gå ifatt gruppen framför. Vi kom ifatt efter ca 25 km. Där satt Enberg.
Efter ytterligare 10 km anslät vi även till huvudgruppen. Tillsammans var vi en klunga på drygt 20. Dock hade jag börjat känna av att jag tappade luft i däcket. Då jag låg sist i klungan
fick jag verkligen slita då jag i varje kurva fick en ruggig gummibandseffekt i varje krök.
I den sega backen mellan Solberga och Östbjörka, gick en av Lindh-bröder upp och körde så in i bängen! Så hårt att gruppen delades i tre. Jag följde grupp 2 till 200 m från krönet då snöret gick. Ingenmansland i 3-4 km, sedan upphunnen av fem stycken, bla Åkesson och Martin Eriksson. Pyspunkan jag känt av från km 30 gick ej att ignorera längre än till km 50. Bet i det sura, stannade och släppte iväg övriga. Snabb mekpaus med en nödraketspatron och lite studs av hjul. Solo resterande 20 km där jag lyckades hålla bra fart och plockade in ca 20-30 sek till mål på gruppen jag släppt.

 

 

Niklas Henriksson – Tyvärr säsongen tyngsta ben … Slet verkligen första halvan av loppet. Men gav väl egentligen aldrig upp förhoppningen om en bra dag ändå.. Tyvärr hade jag inte möjlighet att hjälpa till så mycket med dragjobbet förrän halva loppet och från då känns de som att vi började plocka mer och mer på framförvarande gruppen. Viktor var stark idag och tycker han tog bra med ansvar i våran klunga! Tackar för det!
Får ändå vara nöjd med andra halvan av loppet och inställningen jag hade att aldrig sluta kriga trots riktigt sega ben i början. Tyvärr missbedömde jag en kurva med ett par kilometer kvar och körde rakt ut i skogen då jag just kommit ikapp ett litet gäng med bland annat Enberg.. ??‍♂️

 

 

 

Johan Lidman – …

 

 

 

 

 

Dubbelt på pallen igen!

Dubbelt på pallen igen!

Årets andra norrländska långlopp, Tolvtjärnsloppet, i Långviksmon utanför Örnsköldsvik blev ännu en succé för Team Hi5 OIK Elit. Hela fyra herrar bland de sex första och säsongens starkaste ”blomma” fick ställa sig högst upp för andra helgen i rad. Den grönsvarta armén är stark i år. 

Tolvtjärnsloppet, ett terrängcykellopp i en vacker omgivning med många vattendrag och tjärnar, därav namnet, arrangerades för åttonde året i rad har alltid varit ett rejält kraftprov. Detta år blev inget undantag. Över 69 km och runt 1 000 hm i riktigt tryckande värme och ett gäng rejäla klättringar, bland annat den beryktade Mördarbacken som i år inte längre gick i den branta grusvägsbacken utan på en tung stig lite längre västerut, gav racet dynamik.

 

Enberg förevisar hur stor fisk han fångat dagen innan. Foto: Jonas Fahrni

Teamet/klubben har genom åren en bra historik på detta lopp och har varit representerad på pallen många gånger de senaste åren, både i herr- och damklasser. Som sig bör på ett ”lokalt” norrlandsrace var det även stor uppslutning från vår klubb Obbola IK och från Team Hi5 kom Henrik Blom, Viktor Knutsson, Niklas Henriksson, Tomas Karlberg och Henrik Enberg till start.

Starten av Tolvtjärnsloppet 2019. Foto: Jonas Fahrni

Starten på ”Tolvis” sker med masterstart vilket är både positivt och negativt. Positivt då det blir ganska lugnt tempo utan rusningar men det innebär också att det är många från de bakre leden, cyklister som inte kommer ha med täten att göra, tränger sig fram och gör det hela lite trångt och bökigt så snart det ska bli fri fart in på de första stigarna.

Årets start blev tyvärr drabbad av en ganska allvarlig olycka på den spåriga skogsvägen innan berg- och dalbanebroarna, där en man flög över styret och landade väldigt olyckligt på skulderpartiet med ambulanstransport som följd.

Inför depån i Västergissjö är det ett ganska stort gäng som hänger ihop. Foto: Yvonne Backman

Annars flyter loppet på väldigt bra och nere i Västergissjö kommer de första rapporterna in som meddelar att det rör sig om en ganska stor klunga i frontgruppen. I den gruppen finns alla fem Team Hi5-åkare. PÅ asfalten efter depån stöter dock Henriksson och Blom hakar på. Det blir ganska direkt en lucka för de två vana landsvägsåkarna som blir större när de börjar gnugga partempo.

Henrik Blom och Niklas Henriksson i utbrytning. Foto: Jessica Broman Ingman

Framemot backpriset har duon en ganska klar ledning. De snackar ihop sig om att samarbeta fram till sista 5-10 km och fortsätter trycka uppför stigningen med backpriset.

Årets backpris var extra kämpigt med en ny ”mördarbacke” som till stor del gick på tungcyklad stig. Många blev nog ganska uppgivna då de kom ut på hygget på slutet av första backen och såg vilken stigning de hade kvar. Där ”väggade” nog en hel del ben denna dag. 1:45 efter start tog dock Henrik Blom backpriset tätt följd av teamkollegan. Endast ca 7 minuter efter fjolårsvarianten av mördarbacken.

Backom duon som gått loss finns en jagande grupp med Viktor Knutsson, Samuel Brännlund Norrlandscyklisterna, Henrik Enberg och Johannes Sikström Skellefteå AIK Cykel. Efter en ganska lugn asfaltsträcka höjs dock tempot uppför mördarbacken. Ganska direkt får Enberg säga tack och adjö till de tre övriga då kroppen inte alls vill svara som önskat. Det är trögt med dåligt underlag, blandad blött och mindre bra spår. Dessutom är det otroligt varmt där solen ligger på över ett hygge. Samuel får en lucka halvvägs i backen men Viktor och Johannes gnetar ikapp det och är hyfsat samlade på toppen. Faktum är att den trion kör mördarbacken snabbast av alla för dagen och tar in ca 45 sekunder på tätduon, bra tryck!

Efter backen går Viktor upp och trycker på bra. Samuel hakar på och samtidigt får Sikström släppa. Det blir alltså en andra duo som börjar samarbeta. Fram i tät närmare mål meddelar Niklas att han känner sig krispig i benen och Blom går ifrån. En ledning han håller ända in i mål. Även Niklas håller sin placering och för duo nr 2 blir de spurtuppgörelse som Brännlund drar det längst strået i.

Spurt om tredjeplats vilken Samuel Brännlund vinner över Viktor. Foto: Jonas Fahrni

Återigen en mycket lyckad helg för teamet och Obbola IK. Ännu en dubbel pall och dessutom grymt kul med hela fyra bland de sex första då Tomas Karlberg cyklade in på en mycket fin sjätteplats. Kul med fint samarbete i teamet som i år har både spets och bredd. Extra grattis till Niklas för första pallplatsen i teamkläder. Och Blom – jädrans vilken imponerande säsong så här långt, trots att han själv säger sig ”inte vara i form”. Riktigt roligt att Viktor också verkligen kommit ur startblocken med ännu en topplacering efter förra helgens andraplats på Kraftloppet  En ny riktigt vass insats! Spurtslagen av wattkungen Samuel får man väl stå ut med? Enda smolket i bägaren var väl Enbergs ”väggning” då vi vet vad den mannens kapacitet är. Men det lossnar nog snart, kanske redan till Obbola Challenge?

 Så här säger de själva om Tolvtjärnsloppet;

Viktor Knutsson – Vi kommer iväg från Långviksmon och det är väldigt många som ska vara långt framme i början. Jag tar det lite piano eftersom jag vet att det är ganska lätt att ta sig förbi lite senare på banan. Trots att vi kör på i bra tempo är det hela 10 personer i tätklungan. Jag, Niklas H, Blom, Enberg, Dorsch, Brännlund, Tomas K, Sikström, Gusenbauer och Mikael Henriksson. Bra konkurrens! Tomas släpper nånstans efter vägen. Det blir lite lucka innan Svedjeberget som är en riktigt blöt backe på stig. Där kör Enberg på och i utförlöpan kommer vi ikapp. Gusenbauer och Mikael Henriksson får släppa. Lite senare tappar Dorsch vevarmen. Ut på asfalten efter halva loppet är vi alltså en tätgrupp på Jag, Blom, Niklas H, Enberg, Sikström och Brännlund. Det är lite kantvind där och då sätter Blom och Niklas H in en attack och de pinnar på bra medans det stannar av rejält i våran grupp. In i den nya brutala mördarbacken (som i år gick på en blöt och halvstökig stig) sätter Brännlund upp ett bra tempo. Efter backen blir det jag och Brännlund som bildar en andraklunga och vi samarbetar bra, jag känner mig pigg tills det är milen kvar då får jag en liten slägga. Försöker rycka ifrån Brännlund ett par gånger på slutet men han svarar, det blir spurt och där är han mycket bättre än mig och tar tredje platsen. Lite surt att precis missa pallen men ganska nöjd ändå.

  

Henrik Enberg – Ändå ok känsla början av loppet och stundtals avvaktande körning fram mot mördarbacken. Släppte direkt Viktor, Brännlund och Sikström i den och hoppades mirakulöst att mina ben skulle må bra av ett eget tempo i backen men så blev det inte och de seglade iväg… både benen och de framför mig… därifrån till mål fokuserade jag på utsikten och att njuta av banan, näe det var idag faktiskt jobbigt att bara ta sig till mål ? Kul att se Blom överst och den starka körningen från vår skidåkare! Även hur Viktor och Tomas höll ihop loppet ? jag behöver antigen mer träning eller mer vila…. svår balans men jag kämpar vidare!

 

Tomas Karlberg – Kommer iväg bra i starten och går upp i tät på första stigen för att få lite stökfri start. Brännlund passerar, men det känns lätt att följa i rygg de första kilometrarna. När vi sen kommer fram mot de första längre stigningarna backar jag ner lite och försöker ta rygg. Nånstans här börjar det kännas tyngre och jag får en rejäl svacka. Tappar tätklungan, blir ikappkörd bakifrån och tappar dessutom en drickaflaska som jag beslutar att stanna och hämta upp denna varma dag. När vi kommit ut på banans längre asfaltsträcka har jag lite sällskap och vi hjälps åt att dra i rätt bra tempo. Nu kommer jag in i ett helt annat racemode och plockar placeringar. Riktigt nöjd med den här delen av loppet, men sista milen slog krampen till och jag fick slå av rejält på farten. Men på det stora hela ett klart fall framåt jämfört med tidigare långlopp i år.

 

Henrik Blom – Då jag och Niklas anlände i senaste laget, använde jag första 15 min efter start till uppvärmning. Gick därefter upp i första längre backen för att sålla ner gruppen något. Körningen närmsta km efter det var avvaktande och farten var låg. När jag låg sist i en grusvägsbacke, såg jag att övriga släppt iväg Sikström 30m. Då farten var låg tänkte jag att det var lika bra att täppa. När jag var ifatt Sikström och tittade bak, så hade vi lucka. Dock släppte han i samma veva som Brännlund anslöt. Vi rullade två förningar innan jag hörde ”bra läge” från Niklas som gått ikapp. Några km senare efter första tuffa myrklättringen, anslöt Enberg med ett gäng. Loj körning i ytterligare några km innan Niklas stöter på asfalten och jag går med. Vi gnuggade partempo och fick en bra lucka till övriga innan vi gick in i ”mördarbacken”. Vi pratade ihop oss om att hjälpas åt till <10km kvar. Bra samarbete till 5-6km kvar då Niklas kände sig krispig och gav mig order att köra. Rullade sista km in mot mål med måttliga kramper lite här och där. En bra dag för laget!.

 

Niklas Henriksson –Lite halvt ouppvärmd i starten så första kvarten kändes rätt jobbig och många bakifrån som tränger in sig onödigt mycket tycker jag… Sen går det väl i stabil takt tills Blom och Brännlund går iväg lite och jag stöter ikapp efter att de fått en lucka.. När vi senare kommer till en backe som snarare kan klassas som myr så kommer Enberg ikapp och därefter följer resten av förstaklungan. Det blir lite loj fart tills jag bestämmer mig för att testa på asfalten där jag känner att jag har en av mina styrkor, får såklart med mig Blom som inte ”spottar i glaset”.. I mördarbacken snackar vi ihop oss och säger att vi skall lagköra tills ca 10km och sedan bryta arm om segern. Bra lagkörning!! Men jag hade nog haft fördel om det hade blivit riktigt armbrytning för med 5-6km kvar så orkade jag inte med längre och fick bita ihop själv resterande av loppet. Roligt med första pallplatsen i ett mtblopp och kul att dela den med en trogen träningskompis! Kul att se att teamet var 4 med i tätklungan långt in i loppet och jag tycker vi tog ansvar stora delar!säsongen.

 

Foto: Jessica Broman Ingman

 

Foto: Jessica Broman Ingman

Pallen herrar tävling, Tolvtjärnsloppet 2019.

 

 

 

 

Lyckad helg i Falun

Lyckad helg i Falun

Falun och Lugnet bjöd på en intensiv och lyckad helg. Fina placeringar, roliga banor och härligt väder gjorde deltävling nummer tre i Långloppscupen, Långa Lugnet till en härlig tävling där alla sex till start togs sig i mål utan några större problem. För tre i teamet blev det race dubbelt upp då det på lördagen kördes Swe Cup XCO på de knixiga banorna vid Lugnets stadionområde. 

Maria uppför startbacken. Foto: Cykelkanalen.se

Team Hi5 gjorde sin ”största” start hittills under söndagen när Långloppscupens tredje deltävling gick av stapeln på Lugnet. Hela sex åkare kom till start, endast Josefina och Johan stod över. Johan som hade planerat för start fick ta ett sent beslut att avstå då en förkylning smög sig på dagarna innan. En hög och jämn laginsats där hela fyra herrar landade topp tjugonio i elitklass med Henrik Blom som toppade på en fjortonde placering och Maria som landade på en sjunde i damer elit gjorde dagen mycket lyckad.

Niklas och Viktor tillsammans. Foto: Cykelkanalen.se

Förutom tävlingsdebuterande Niklas Henrikssons punka så tog sig hela gänget igenom loppet utan större problem. Placeringarna blev tillslut Maria 7a D-elit, Blom 14e, Enberg 19e, Knutsson 26e, Henriksson 29e i H-elit och Tomas Karlberg 8a i H30. En bra dag på jobbet!

Blom verkar sålt smöret men tappat pengarna. Eller är det så här man ser ut när man är bäste teamåkare för dagen? Foto: Cykelkanalen.se

Helgen i Falun bestod dock av mer än söndagens långlopp. Dagen innan kördes Lugnet XCO och på startlinjen ställde sig Enberg, Blom och Tomas för att ta sig an den omtalat håriga banan Lugnet invigde förra året. En bana som på vissa ställen är så pass avancerad att det finns a-, b- och c-linjer för åkarna att ta. Dessutom gjorde ett ihållande regn inte banan lättare. Men även denna tävling blev mycket rolig och lyckad för teamet. Enberg körde in på en en sextonde plats i elitklass och Tomas fick kliva upp på pallen när han knep en tredjeplats bakom starke Johannes Sikström Skellefteå AIK Cykelklubb (2a) och John Midelf Specialized Concept Store CK som fick kliva högst upp på pallen. På femte plats i samma klass återfanns ytterligare en OIK-cyklist, nämligen Christer Devall. 

Tomas under Lugnet XCO där han landade en tredjeplats. Foto: Cykelkanalen.se

Så säger gänget själva om helgen på Lugnet;

Henrik Enberg – Bra feeling loop 1 men redan slutet loop 1 fick jag slita ont och föll ur någon slags andra klunga. Ok fart loop 2 och ut på loop 3 var det mest överlevnad och totalt väggad. Inte nöjd med resultatet men nöjd ändå med en fostrande helg! 

 

 

 

 

Viktor Knutsson – Hade en lång period med sjukdom och utan träning bakom mig, körde dubbla väckningspass igår för att få igång tävlingsbenen till idag. Sega ben som väntat upp i startbacken, nöjd med hur jag genomför resten av loop 1 där jag ligger långt fram på kritiska partier och undviker att dra på lättkörda delar. Trots en relativt kontrollerad inledning kommer krampen (som är ett resultat av lång period utan träning) redan på slutet av första loopen och jag inser att nu är det mitt egna tempo som gäller resten av loppet. Håller ändå ihop det helt okej loop 2 och 3 där jag för det mesta är själv och blir omkörd av färre cyklister än jag räknat med.

 

 

Maria Karlberg  – Som befarat hängde jag inte med uppför Mördarbacken, vi blev en klunga på 4 cyklister där jag var lite starkare än de andra och drog merparten. Efter ca 20km tappar dom och jag kör resten av loppet själv. Tycker väl att jag kör hyfsat, försöker att hålla farten, men formen är inte riktigt där jag önskar och avståndet framåt växer långsamt. Kämpar uppför sista backarna och får syn på Åsa precis innan utförskörningen, (hon körde även XCO:n igår och hade väggat på andra loopen) körde om henne i utförslöpan och gick i mål på 7e plats, rätt långt efter dom framför. Nu är det några veckors tävlingsuppehåll så det blir till att lägga in en hårdare träningsperiod!

 

 

Tomas Karlberg – Tomas: XCO-loppet i lördags kändes som ett steg i rätt riktning med lite bättre fart och känsla i kroppen. Hoppades därför på att även dagens race skulle gå lite bättre än i Lida förra helgen. Tyvärr var benen inte riktigt med, försökte ta det lugnt i första backen för att komma in bra i loppet men det hjälpte inte. Kämpade på hela vägen men benen svarade dåligt på grusvägarna och framförallt i backarna, stumnar långt innan hjärta och lungor säger ifrån. Tar med mig att jag ändå var nästan 7 minuter bättre än 2017, vilket var ett riktigt katastroflopp. Det året vände det senare och blev till en riktigt bra säsong, så jag hoppas på en liknande vändning detta år!

 

Niklas Henriksson – Fick en lite halvrisig start och blev stängd i innerkurvan, så jag tog det rätt lugnt upp efter Blommans historier om förstörda ben på toppen.
Tyvärr både krasch och tappad flaska på första loopen gjorde att jag fick jaga tills jag kom ikapp min grupp för att sedan släppa igen utför in mot varvning. Körde egentligen helt själv loop 2 och 3 och tycker det rullar på rätt bra tills jag punkar på toppen och hålet är för stort för att täta… så i med en slang och ta sig i mål. Synd på ett annars ganska stabilt lopp, resultatet blev inget att skryta med men nöjd att ta sig i mål iaf!

 

 

Henrik Blom –Försökte hålla mig kall i mördarbacken för att inte vara helt stinn på toppen. Krafter kvar så jag kunde hänga med andraklungan. Dock hade jag fel hjul framför mig nerför ”Gamla mormor” och vi blev avhända.
På andra loopen hade vi dock ganska bra fart och samarbetade väl, vilket resulterade i att vi passerade tre åkare som släppt andraklungan efter oss. Tredje loopen passerade vi ytterligare någon samtidigt som mina lår började kramplåsa sig.
Jag lyckade hålla trycket och trots ”knivarna” så var det skönt att efter ett antal fruktansvärda kilometer och otaliga skrik, få gå i mål på en placering jag kan känna mig nöjd med.

 

RR: Det blev ett lidande på Lida

RR: Det blev ett lidande på Lida

Lida loop levde upp till ryktet att vara en av de tuffaste banorna på Långloppscupens program. Regn, lera, hala rötter och stenhällar satte rejäl prägel på loppet och cyklisterna fick verkligen bekänna färg hela den 65 km långa banan. Det blev ett lidande i Lida!

Efter förra årets succéartade besök på tävlingen där Maria skrev Team Hi5 historia med första pallplatsen någonsin för teamet när hon cyklade sig till andraplatsen i damelit och Henrik Enberg och Henrik Blom tog plats 16 respektive 17 i herrelit så fanns det inför starten av Lida Loop 2019 förhoppningar på framskjutna placeringar. Loppet som är känt som ett av det tuffare loppen på långloppscupens schema är krävande på flera sätt. Dels genom den stora andelen teknisk stig men även genom många backar där bland annat slalombacken på Lida friluftsområde ska klättras vid tre tillfällen. Trots det, (eller kanske på grund av?) är Lida Loop ett av teamets absoluta favoritlopp, men frågan är om det fortfarande är det efter den gågna helgens lerfest?

Henrik Blom i en rejäl lerinpackning. Foto: Cykelkanalen.se

Det började så fint under lördagens rek-turer. Torrt (utan förra årets damm), fint och greppigt och solen lyste över området. Förutsättningar som skulle innebära snabba tider om det skulle hålla sig in på söndagen. Dock skvallrade väder-apparna om att det kanske inte skulle bli fallet. Men hoppet är det sista som överger en och många tummar hölls nog under lördagkvällen för att de gråa molnen som skulle driva in under natten mirakulöst skulle ta annan väg eller upplösas.

På plats inför start kunde dock de tusentals cyklister som skulle ge sig i kast med Lida-terrängen bistert konstatera att de digitala väderprognoserna prickat rätt denna gång. Ett ihållande regn fick många anmälda att sitta i bilarna i väntan på start.

Blom på offensiven i starten uppför slalombacken. Foto: MTBfoto.se

Starten på Lida Loop sker alltid i områdets slalombacke. Från mitten av den upptill toppen. En även i torrt underlag ganska krävande backe där det ofta blir stockning när folk kliver av cyklarna och börjar springa. Naturligtvis blir det inte bättre i blött underlag då gräset blir betydligt halkigare, risk för rejäla köer med andra ord. Som tur var hade arrangörerna separerat starterna mellan tävlingsklass herrar (kl 11.00), tävlingsklass damer (kl. 11.08) och därefter motionsklasserna (kl 11.18 och framåt). Detta gjorde starten mindre trång än den brukar bli.

 

Maria i slutet av loop 1, med topp 5 inom synhåll. Foto: MTBfoto.se

Både Henrik Blom och Maria Karlberg startade riktigt offensivt och hittades i den absulota fronten av herr resp damtäten. Medan Maria länge hade häng på topp 5, i princip hela loop 1, råkade dock Blom ut för en stängning som gjorde att han fick springa en bit och befann sig ett tag nere kring plats 60-70, men återhämtning efter en intensiv jakt och sedan en stark avslutning gjorde att Henrik ändå lyckades sätta PR med en 13e plats i elitklassen (20 tot), men en viss besvikelse hade han ändå vil målgång. Maria gjorde även hon ett mycket stabilt och starkt lopp där hon till slut landade en 6e plats i damer elit.

Blom jagar på över slippriga hällar och rötter. Foto: Cykelkanalen.se

Teamets två andra cyklister till start var Johan Lidman och Tomas Karlberg (Viktor Knutsson som också var anmäld blev kvar på hemmaplan med förkylning i kroppen). Även dessa två herrar startade offensivt och återfanns efter loop 1 på topp 40-50 totalt i racet. Dock fick de två helt olika upplevelser av loppet där Johan gick i mål med en positiv känsla medan Tomas inte alls kände sig nöjd med det han fick ur kroppen. Johan rullade in på en 19e plats i elit (37 tot) och Tomas på 17e i H30 (54 tot).

Johan Lidman fick ett tufft lopp som säsongspremiär, men kände sig nöjd. Foto: Cykelkanalen.se

Tomas Karlberg på väg in i mål efter en slitig resa. Foto: MTBfoto.se

Summa summarum en tuff, slitig och hård dag på banan i Lida där vi får hem två nöjda (Maria och Johan) och två mindre nöjda (Henrik och Tomas). Kul att se många andra fina prestationer från övriga OIKare på plats. Extra roligt med hela TRE! tjejer till start i tävlingsklasserna. Förutom Maria i elitklass ställde även Andrea Rimpi Willman och Sara Devall upp i D30 och Sara körde så starkt att hon knep en 2a plats, grattis till det!  Så säger gänget själva om loppet;

Maria Karlberg  – Det blev en separat damstart i år vilket gör det betydligt lättare att hitta position och hålla koll på medtävlare. Hänger med skapligt för att vara mig uppför startbacken, och efter att ha kryssat förbi några cyklister lyckas jag ansluta till förstaklungan på ca 10 cyklister. Klungan håller ihop i ca 15km, sedan droppar några av och vi är nog 6 stycken kvar in på den tekniska stigen innan första varvningen. Där kör jag dåligt, halkar omkull och tappar lite. In på andra loopen är jag i lag med Nadia Larsson som är en duktig MTB-orienterare. Vi kör ihop sen resten av loppet och turas om att hålla farten uppe, får rapporter att vi har ca 2 min upp men den luckan växer långsamt. Tycker jag tar mig igenom den tekniska andra loopen skapligt men vill inte se en hal rot till på väldigt länge! In på tredje och sista loopen är benen rejält trötta och jag får slita för att hänga med Nadia. Lyckas med detta till det är ca 5km kvar, då trycker hon på lite till och jag har absolut ingenting att svara med. Hon får en liten lucka och går i mål ca 30 sek före mig och den lite försmädliga 6e platsen är min. Jag är väldigt nöjd med min prestation, men det hade vart så kul att få kliva upp på podiet när det var så nära! Jennie Stenerhag var vassast idag och tog segern, men att jag ”bara” var 5 minuter efter var ändå ett formbesked som känns bra!

 

Tomas Karlberg Har inte känt mig så pigg i veckan och tänkte att jag skulle försöka gå ut så lungnt som möjligt utan att tappa iväg allt för mycket positioner. Med förhopppning att komma in bra i loppet utan att chocka benen alldeles. Tyckte jag fick till det upplägget bra och första loopen var förhållandevis ok. Ut på andra loopen svarade kroppen inte alls och jag lyckades inte hålla uppe tempot. Tappade både i de tekniska partierna och uppför. Misströstade lite och hade inte varken ben eller huvud med mig. Sen sista loopen höll jag ändå ihop det skapligt, fick lite draghjälp i en klunga som jag lyckades följa hela vägen imål. Inget race jag är glad och nöjd över, men det är väl bara att försöka igen nästa helg!

Henrik Blom – Kommer in bra i första backen och ligger i absoluta fronten. Men något händer, vet inte riktigt vad, och jag blir plöstligt stängd ca 15 m från toppen. Tappar farten och måste hoppa av. Det var så halt att jag knappt tog mig upp till fots. Blir stressad och plötsligt är jag nere kring 70e plats. Det blir ett rejält adrenalinpåslag och de närmaste 7 km ligger jag på hårt och jagar. Försöker allt jag kan förbättra min position och komma ikapp grupper som  fått luckor. Jobbade nog lite för hårt och för länge, för då det sprack framför, var det pga av jättesläggan. Hamnade ändå i en vettig grupp men gled omkull i en hal lerkurva och var för stum för att orka jobba mig tillbaka. Väntade istället in nästa grupp. Släggan satt i fram till mitten/slutet av loop 2 och gjorde att det ofta kändes som att jag nästan stod still. Fick nöja mig med att försöka hänga med den klunga jag hamnat i.   
    Men en bit innan varvning ut på loop 3 var benen igång igen. Hade lyckats återhämta rätt bra och sista loopen känner jag mig pigg och stark och plockar en hel del placeringar. Efter ca 2km in på sista loopen kom jag och Per Rönnmark lös från vår grupp. Vi samarbetade bra och höll undan till mål.
    Är nöjd mer PR och placeringen, men besviken på en del av prestationen och utförandet.Katastrofal startbacke då det tog stopp framför ca 15 m från toppen.

 

Johan Lidman – Med en relativt god känsla inför tävlingsdagen och en tävling jag gillar var jag peppad på att starten skulle gå. Eftersom regnet gjord banan till en lerfest var även startbacken en utmaning att ta sig uppför. Lyckades ändå bra och kryssade mig förbi folk så jag inte behövde kliva av cykeln. Första loopen hade jag bra flyt och känslan var fortsatt bra och kunde hålla mig till en snabb grupp. När vi kommit in på loop två började min rygg krampa och jag får slita hårt för att hänga på gruppen som jag till slut tappar och cyklar ca 1,5 mil själv och gör allt jag kan för att bli av med ryggproblemet och hålla uppe farten. Till slut blir jag upphämtad av en grupp på ca 6 cyklister där Christer Dewall är med. Jag passar på att vila ryggen på ett vägparti där dom kom ifatt och det hjälpte en del och jag börjar kunna få tryck på pedalerna igen. Hänger med denna grupp in mot mål och lyckas placera mig bra för att vara först av gruppen över linjen. Ovanligt för mig men krampkänningar i båda låren sista 5km, men det skyller jag på att jag fått i mig alldeles för lite vätska. Summerar årets Lida Loop som lyckat och ett steg i rätt riktigt för mig.