Långa Lugnet coming up!

Långa Lugnet coming up!

Tävlingssäsongen drar vidare med en hiskelig fart och det har blivit dags för Långloppscupens andra deltävling. Denna gång är det Falun i Dalarna som är värd. Långa Lugnet heter tävlingen och namnet skvallrar om att det är idrottscentrat Lugnet, vanligen välbesökt av världseliten i längdskidor, som står som är tävlingsarena.

Nästan hela teamet är på plats. Endast Tomas stannar hemma och sköter familjelogistiken. För våra båda Henrikar är det debut i LL-cupen för året. Så här säger gänget om deras tankar och känslor inför helgen.

Henrik Enberg
”Kul med ett bra race i Uppsala. Lite synd att jag inte orkade att fajtas om 10e platsen men är jättenöjd att jag lyckades hänga med så länge jag gjorde och bli 14e. Lugnet är lite längre vilket kommer att kännas och brännas i benen. Varmt ser det ut att bli också! Hoppas på en bra dag och ett hårt race i jämn fart. Placeringsmässigt hoppas jag på topp 20 i elitklass.”

Maria Carlsson
”Läget är nog ganska gott inför Lugnet. Körde på hyfsat hårt förra veckan efter Billingen. Avslutade veckan med ett 10-milapass på rulle efter Tomas, 1000 hm och 28 km/h i snitt, Det är ett bra kvitto för att vara jag såpass tidigt på säsongen. Långa Lugnet, ja, förra året bröt jag efter två loopar. Då var jag inte tillräckligt tränad för ett hårt race efter mycket sjukdom. Så det finns en del hjärnspöken vad gäller detta lopp men även revanschlust! Som vanligt har jag studerat startlistan mer än jag borde och det är 2-3 stycken som på pappret ska slå mig, och en handfull som jag borde köra jämnt med. En målsättning på topp 5 även här känns rimlig.”

Viktor Knutsson
”Formen är bra trots att jag haft återkommande förkylningar i vår. Slog mitt rekord från i fjol på XC banan i Umeå (Blå-röda på i20) med 30 sekunder trots lite tungtrampade stigar på vissa ställen. Hoppas på att jag slipper cykelstrul och att jag orkar hålla hela vägen in i mål i Falun. Spänner bågen och kör järnet. Häromdagen när jag tränade höll jag på att få värmeslag, då var det 24 grader ute och jag tog det lugnt. Enligt prognos kan det mycket väl bli 30 grader på söndag i Falun vilket gör mig lite orolig.”

Henrik Blom
”Blev riktigt risig efter att jag var utomlands och tränade under några veckor. Har kraxat rejält och var sängliggandes under Kristihimmelsfärdsdag. Så träningen har blivit ganska lidande. Men det är inte så mycket att göra. Full gas är det som gäller!”

Starten i tävlingsklass går uppför Lugnets beryktade mördarbacke, motionsklass får en liten annan, mjukare start. Annars kan loppet besrivas som kuperat, vackert, roligt och utmanande… ”Back in the days” var Långa Lugnet ett tufft och tekniskt lopp. Idag är banan moderniserad och de tuffaste partierna har fått stå tillbaka för mer lättcyklade partier. Men den kuperade terrängen som är så typisk för Falun finns kvar. Banan är en omväxlande och rolig bana, tuff men ändå relativt överkomlig. En hel del har hänt sedan förra året. Tex har en helt ny XCO bana byggts och utvecklats tillsammans med MTB-proffset Emil Lindgren. En bana som ska hålla internationell klass och förhoppningsvis fungera som tävlingsbana för internationella tävlingar i XCO i framtiden. Delar (eller merparten?) av denna nya bana kommer ingå i årets Långa Lugnet vilket kommer medföra en hel del nya utmaningar.

Tävlingen kan följas via Neptron http://www.neptron.se/result.html och startnumren för teamet är Blom no1! Enberg no38, Knutsson no40 och Carlsson no1012

Viktor om Billinge: inte optimalt, men ändå positivt

Viktor om Billinge: inte optimalt, men ändå positivt

Under den här första riktigt varma helgen i maj körde Team Hi5 söderut för att delta i några olika lopp. Ottarsloppet var på torsdagen i Tierp, det tog teamet ”på vägen” ner till Skövde. Det är ett lite mindre lopp som har växt mycket under de senaste åren. Där körde bara Maria eftersom Viktor inte var helt kry. Kinnekulle blev ett träningspass för att väcka kroppen inför Billingeracet på lördagen som var det stora loppet som ingår i Långloppscupen, och där deltog både Maria, Tomas och Viktor. Allas vår favoritfysiker Viktor hade inte turen på sin sida denna gång, läs hans berättelse här:

Viktor 4km in på Billingeracet.

Jag hade känningar i halsen när jag åkte söderut för att köra Ottarsloppet och Billingeracet så jag stod över Ottars under torsdagen. Men på fredag började det kännas okej så jag bestämde mig för att köra Billingeracet  på lördagen. Vid starten får vi tydliga order från arrangören om att ta det lugnt under masterstarten och att inte försöka ta placeringar eftersom det är en ombyggnation av bron 100 meter efter starten. När vi kommer iväg så känns det som att jag är den enda som följer dessa anvisningar för i vanlig ordning hetsar folk sig fram. Jag hamnar långt bak innan startbacken och får köra om mycket folk innan första stigen, men ligger ändå på tok för långt bak. Jag känner mig dock ganska stark och tar placeringar när tillfälle ges.

Viktor kommer ikapp Tomas till slut.

Till slut kommer jag ikapp en grupp på banvallen där bland annat min teamkompis Tomas finns. Jag vilar lite men känner ganska snart att detta går för långsamt så jag går upp och drar ganska hårt och lyckas göra gruppen lagom stor så att samarbetet funkar bättre. Strax innan första asfaltspartiet hoppar kedjan in mellan kassetten och kedjestaget och fastnar, jag får kliva av och rycka upp den igen. När jag kommer upp på cykeln har två grupper passerat mig och jag har ingen chans att själv gå ikapp i motvinden på asfalt. Jag slår av på tempot och inväntar gruppen bakom. I denna grupp ligger Martin Johansson från Aktivitus SC och ångar på i bra tempo.

Strax innan varvning: Martin Johansson som drar, med Viktor och Tomas bakom.

Jag ligger mest på hans hjul resten av loop 1 och början av loop 2. Vi kör ikapp folk lite här och där. En bit in på loop 2 börjar jag få kramp men jag kör på ändå och kan hålla skaplig grundfart. Efter ett antal lerhål har nu kedjan och kassetten blivit riktigt skitiga och fungerar sämre. Med ungefär 3 mil kvar så slutar den övre halvan av kassetten att fungera, kedjan bara rapplar och det går ej att trampa. Inte optimalt på denna bana och dessutom med kramp. Blir passerad av cyklist efter cyklist och tillslut ger jag upp att köra med 20 i kadens och kramp. Jag kliver av cykeln, går uppför backarna och på slätten håller jag knappt styrfart. Upp för sista backen har jag nog sämst tid av alla idag, jag får gå mer än jag kan cykla. Så för mig blev det inget resultat att skriva hem om men jag är ändå positiv efter helgen då jag faktiskt kände mig riktigt stark i början och inte hade några problem rent tekniskt med leriga och bitvis stökiga stigar.

Säsongspremiären 2018 ur Tomas perspektiv

Säsongspremiären 2018 ur Tomas perspektiv

Njut av Tomas minutiösa berättelse om Billingeracet:

Då var säsongspremiären äntligen avklarad! Veckor av ängslighet och ångest – hur bra är formen egentligen? Har jag tränat för dåligt? Har jag blivit gammal och långsam? Cykelglädjen är det dock inget fel på, väckningsrundan på Kinnekulle igår var helt magisk och det var snarast en ansträngning att avsluta rundan efter bara 1,5 timme. Hårda, torra jordstigar – kan ju inte bli mycket bättre! Benen kändes ganska bra också, så försiktigt positiv känsla. Som vanligt inför tävling lite småsvajig sömn, men vaknade pigg och fokuserad. Dessutom hade det regnat hela natten, så de där torra stigarna var bara att glömma.

Kinnekulle – magiskt fint!

För första gången hade jag förmånen att starta i fålla 1. Snacka om lyx att värma upp ordentligt och sen rulla in i startfållan 10 min förre start och ändå stå väldigt långt fram. Rullade iväg i ganska sansat tempo upp på Billingen i vanlig ordning. Lyckades med nöd och näppe undvika en masskrasch på första stigpartiet, då killen framför gjorde en otb (over the bar), och segade mig sen upp till motionsspåret. Tyckte det kändes ok så långt och körde på bra ner till det långa platta banvallspartiet. Här kom teamkompis Viktor ikapp och han verkade riktigt stark och tryckte på ordentligt. Jag klarade att haka på i klungan vi körde i, men kände inte att jag hade så mycket att bidra med. Gick liksom bra att hänga på, men hade inte den där riktiga spetsen. Fram mot första depån och de roliga stigarna där hade jag tappat Viktor och övriga i gruppen en typ halvminut. Segade på i långbacken upp på Billingen igen och fick strax sällskap av en stark klättrare. Hade nog kunnat ta rygg hela vägen upp, men valde att köra taktiskt och släppte innan krönet och väntade sen in en lite grupp bakom för att få draghjälp. Lite ovanligt för min del att köra så passivt, men jag tror lite det räddade dagen.

Maria erövrade 4:e platsen i D-elit på årets Billingerace. Fotograf: Cykelkanalen.se

Fram till ”varvning” på loop 1 var jag ikapp Viktor igen, som hade haft kedjestrul. Vi var nu en grupp på 4-5 cyklister igen, men på väg nerför berget tappade jag igen. Hamnade ändå i lag med en annan cyklist, så lite draghjälp fick jag. Med typ 3 mil kvar började låren signalera att krampen var lite på gång. Damn. Knäckte en snickers till och tömde i så mycket dricka det gick. Någonstans här började racet vända lite, märkligt nog. Tog täten ut på ett stigparti och drog ikapp gruppen där Viktor och två cyklister till hängde ihop. Hängde med lite i släptåg och höll på att krossa familjelyckan i en nästan-vurpa. Lerhålen idag var rätt utmanande… Med dryga milen kommer två H40-åkare ikapp med bra fart och jag känner lite att nu fan är det dags att bli lite mer aktiv. Dessutom skymtar fler åkare som är på väg ikapp, inte bra. H40-gubbarna öser förbi vår lilla klunga och jag hakar på. Det blev en rejäl tempohöjning, men benen höll förvånansvärt bra. En får dock kedjehopp i en backe och så är vi plötsligt bara två som öser på för att hålla undan. Fram i sista backen börjar lårkrampen ge sig till känna igen, men nu verkar alla andra vara rätt slitna också. Lyckas på nått sätt knäcka den till synes starka H40-åkaren i sista branten och rullar in som 42:a totalt och 8:a i H30.

Nöjdare än jag ser ut.

Så nu vet jag att formen är helt ok. Mest nöjd är jag över att jag körde taktiskt bra och att det funkade bra tekniskt, trots så lite stigvana. Benen var väl ok, även om jag tror att det finns lite mer att hämta en bra dag. Kan ju konstatera att H30 är ett jäkla getingbo såhär tidigt på säsongen, många starka cyklister finns det där ute. Topp 10-placering får jag nog därmed vara rätt nöjd med, men jag tror ju att chansen finns att ta pallplatser senare på säsongen om jag har en bra dag!
Tankar inför Billingeracet

Tankar inför Billingeracet

Dags för säsongens första tävling i Långloppscupen: Billingeracet går av stapeln på lördag 12 maj och vårt cykelpar Tomas och Maria har skrivit ner sina tankar om varandra inför vårens första utmaning:

Tomas om Maria

Maria har likt de senaste vintrarna kämpat en hel del med hälsan. I år var det först en elak influensa som övergick i en mardrömshosta som tog evigheter att bli av med. Jämfört med förra året blev det dock lite mer vinterträning och jämfört med samma tid förra året är nog kapaciteten an aning bättre i alla fall, även om det kanske inte blivit de där rekordpassen på trainern i vinter som jag tror att Maria hade hoppats på. De senaste veckorna har det flutit på relativt bra med träningen och formen och uthålligheten verkar vara i antågande, liksom tävlingsnervositeten. Mycket snack om startlistor och vad konkurrenterna gör…borde vi inte snacka mer om cyklar och däckval? Som tur är blir första tävlingen det lite mindre Ottarsloppet innan det bär av ner till Billingen. Jag tror att det kommer göra gott att ta ut lite av tävlingsnervositeten på ett mindre lopp innan det är dags för långloppscuppdebut i elitklassen.

Maria är den typen av idrottare som verkligen har skallen att göra det där lilla extra. När jag vaknar vid sextiden en kall vintermorgonen och jag hör det där dova trainersurrandet från vardagsrummet så vet man att det är ljudet av målmedvetenhet. Konkurrenterna må redan ha cyklat både mycket stig och tävlingar, men den hårdhet man får av att kliva upp kl. 5 på morgonen och bränna av ett 4×4 VO2-maxpass är inte att förringa och något jag tycker Maria ska ha med sig på startlinjen.

Till Billingeracet verkar det bli ett något bredare startfält än de senaste åren, detta trots att ett par av de största favoriterna och dominanterna från de senaste åren (Jennie Stenerhag och Nellie Larsson) är skadade och inte kommer till start. Resultatspekulationerna blir därmed svåra och lite ovissa, men jag tror chansen finns att Maria är med topp 5 redan på Billingeracet om hon får till det. Sen hoppas jag att formkurvan fortsätter uppåt under sommaren likt ifjol och då tror jag det är fullt realistiskt att Maria ska kunna klämma sig in på pallen vid något av långlopscuploppen. Förr eller senare kommer förhoppningsvis stigarna töa fram även här i Sundsvall, så får Maria bara toppa grusvägsnötandet med lite stigcykling så kan det bli en bra sommar!

Maria om Tomas

Haha, kul att läsa Tomas text och ännu en gång inse att han tycks känna mig bättre än jag själv gör. Han har rätt i att nervositeten börjar infinna sig och även i att jag bryr mig för mycket om vad konkurrenterna har för sig – men det är samtidigt inspirerande! Jag har en känsla av att det bubblar i MTB-Sverige på damsidan, det är många som satsar hårt och jag blir taggad av att följa dem.

Men nu skulle det inte handla om mig utan om Tomas. Hur ligger han till formmässigt inför säsongsdebuten som för hans del blir Billingeracet? Omtänksam som han är tar han barnvaktspasset under Ottarsloppet så jag får göra mig av med en del av min tävlingsnervositet.

Tomas kommer att köra i H30 liksom förra året, där han avslutade starkt med en andraplats på Bockstensturen. Vinterträningen har nog flutit på någorlunda bra även om det blivit ovanligt mycket inomhustrampande pga den katastrofdåliga cykelvintern med ett väglag som gjort cykelpendling in till stan periodvis omöjlig. Bortsett då från en period på några veckor i början av året då detta ideliga snöandet väckte liv i gamla skidåkarceller i hjärnan, och Tomas fick för sig att starta i ett 15km långt skatelopp på Södra Berget. Är man före detta skidåkare finns det då viss risk att hjärnan och kroppen inte är helt synkade och även om han kört en del skidpass innan är det stor skillnad att gå all in i ett race. Detta resulterade i akut ländryggssmärta och följande veckor fick ryggrehab kombineras med lite lugnare pass på hojen. Sen har väl en del små förkylningar kommit och gått också men på det stora hela har Tomas haft en bra kontinuitet i vinterträningen.

Så hur tror vi formen är nu inför Billingen? Jag tycker mig höra att han matchar sina pers på en del tester på trainern och det pratas också en del om strava-KOM, så nog finns det skäl att tro på ett bra race till helgen. Möjligen att det saknas en del långpass utomhus i benen som följd av den sena våren, och en mindre förkylning senaste veckan har också stört i upplägget för att få till den där sista formtoppningen. Att tävlingsdebuten dessutom blir stigcyklingsdebuten för säsongen höjer också oddsen något för att få till det där perfekta loppet. Men en bra dag och med lite taktisk klokhet tror jag vi kan se en framskjuten placering. Kanske pallplatsen är ett mål? Jag tror att banan passar Tomas bra med en del rejäla stigningar och mycket stig.

Förutom Maria och Tomas är även Henrik Blom och Viktor Knutsson på plats och deltar i helgen. Följ och heja gärna på dem på Instagram!