En glittrande kall tisdagseftermiddag träffar vi Viktor på Kulturbageriet i Umeå. Under året ska vi lära känna våra Team Hi5-medlemmar lite mer ingående och Viktor är först ut. Vi tar över ett bord efter en student som just packar ihop, köper fika och slår oss ner för en pratstund i cyklingens tecken.

Viktor, du har varit med i Team Hi5 sedan starten ifjol. Vad gjorde att du ville vara med?

År 2017 kände jag att jag hade blivit tillräckligt bra för att satsa ordentligt. Jag hade gått med i Obbola IK för att kunna tävla och eftersom mitt upplägg passade ihop med Team Hi5:s vad gäller tävlingar och nivå så fixade Fredrik (Berndes, som är Teamchef, reds anm) att jag kunde komma med.

Viktor Knutsson, strax innan starten på Tolvtjärnsloppet 2017
Viktor Knutsson

Ålder: 27 år

Från: Falun, har bott i Umeå sedan 2010

Familj: Sambo och sonen som föddes i juli 2017

Dayjob: Programmerare

Fikar idag: Ädelostmacka och Ramlösa Citron

Däcktryck: 1,6 bar, lite mer bak, lite mindre fram

Första cykeln: Minns inte, men började motionscykla på pappas gamla cykel med blå stålram.

I hörlurarna under träningspasset: Mycket Mustasch på sistone, även annars en hel del hårdrock och metal.

Fokus för 2018: Försöka etablera mig i topp 20 i Långloppscupens deltävlingar.

Hur länge sedan var det att du började cykla mer än transport- och picknickcyklisten?

Det var nog 2013. Innan dess tränade jag en hel del löpning, 2010 fick jag dock en liten skada och då upptäckte jag att cykling är ännu roligare. Jag pluggade teknisk fysik på universitetet i Umeå då och blev medlem i Gimonäs cykelklubb där vi körde mycket landsväg. 2013 gick jag sedan med i Falu CK eftersom jag bodde där på sommarlovet och tävlade för dem på elitnivå. Jag bestämde mig sedan ganska fort för att satsa eftersom jag tyckte både att det var roligt och att jag var bra och ville ha ett seriöst mål.

Hur länge har du tävlat?

Jag har tävlat ganska mycket sedan 2012 då jag vann min första tävling, Norrlandsmästerskapen i Landsväg. Det blev min första riktiga framgång där jag märkte ”det här kan jag!” och blev sporrad av det.

Under 2015 och 2016 hade jag tappat motivationen lite, stagnerade i alla fall på landsvägssidan och Mountainbike började kännas roligare men jag kände mig fortfarande för dålig på det. 2017 blev som en comeback, och jag hade lagt upp ett rejält tävlingsprogram. Sen blev min sambo inlagd på sjukhus under graviditeten så under den tiden kunde och ville jag inte vara hemifrån länge och ställde in bl.a. Vätternrundan för det hade tagit alldeles för lång tid att hinna hem i tid ifall sonen hade velat komma ut!

Finns det något du skulle ändra om du kunde, när du tänker tillbaka på senaste säsongen?

Ja. Jag skulle nog ha tränat väldigt annorlunda på försäsongen för att få en bättre grund. Jag hade problem med att jag fick kramp i början på säsongen eftersom jag hade kört mest korta hårda intervaller och då blev det sedan jobbigt med långpassen.

Tillsammans med Henrik Blom på Mörksuggejakten. Bara timmar efter målgången föddes Viktors son.

Ni är ju några stycken i Team Hi5. Vid vilket tillfälle under den gångna säsongen kände du att du verkligen var del i ett team?

När vi körde Kraftloppet! Vi var tre stycken där från teamet, Henrik Blom, Samuel Brännlund och jag och vi teamkörde mot två andra i täten. Det var väldigt kul och kändes bra att det inte var jag mot fyra utan vi tre mot de andra två. Det är en strategi som blir mer och mer vanligt i Mountainbike i Sverige.

Nu såhär på vårkanten är det ju vanligt att börja med eller återuppta sin träning. Har du några tips för en cykelnybörjare?

Lyssna inte alltför mycket på andra. Många kommer gärna med goda råd såhär i början, eller bjuder in dig att hänga med dem och träna. Då går det förmodligen för fort, känns jobbigt och du tappar lusten. Gör det så lätt som möjligt för dig och bara kör enligt dina förutsättningar så kommer du trivas och tycka det är kul!

Hur ser ditt träningsupplägg ut?

På vintern är det grundträning som gäller, det är alltså inte lika specifikt som när jag tränar för tävlingar. Då försöker jag träna en grundläggande egenskap per gång, och göra det i block. Till exempel är det hårda intervallpass jag tränar just nu och då är det vissa veckor jag kör väldigt många pass och vissa veckor några få, det kallas för blockperiodisering. Jag tränar alltså en egenskap åt gången.
På sommaren kör jag träningspassen lite mer inriktad mot närmaste tävling, så då blir det flera egenskaper som spurter och långa sega backar under ett och samma pass. Och jag tycker definitivt sommarträningen är roligare, inget slår känslan av att cykla på riktiga stigar!

Vad tänker du på när du cyklar?

Det beror på. Kör jag en stenhård tröskelintervall så försöker jag tänka positiva tankar så gott det går. Hellre sätter jag små korta mål och fokuserar bara på det jag gör just nu än att hela tiden tänka ”nu är det så här långt kvar”.
Om jag däremot cyklar snabbt på en stig fokuserar jag mer på det tekniska, tex vilken linje jag ska ta, eller när ska jag bromsa för att inte tappa för mycket fart. Under de lugna distanspassen kan jag tänka på allt möjligt. Det är lite som att vara ute och köra bil.

Vilken är din favoritsträcka?

För träning måste det nog ändå vara blågula slingan på I20. Eller nej! Sista loopen på Obbola-challenge! Mycket stig och ganska tekniskt krävande. Även i tävlingssammanhang tycker jag den banan är sjukt rolig. Trots att det inte är ett av de snabbare spåren så är det riktigt kul att cykla där.

Viktor under Obbola Challenge 2017, här på den första riktigt tekniska stigen på loppet.

Gillar du även att meka med cykeln eller lämnar du in den?

Jag skulle säga att jag inte gillar det normalt sett men jag har nu gjort den idiotiska grejen att ha köpt en cykel jag ska plocka isär och göra en custom-made helt själv.

Men tar jag mig tid för att meka så kan jag tycka det är kul. Det är bra att ha lärt sig en del av underhållet för att annars går mycket tid förlorad när man väntar på att få tillbaka cykeln från verkstaden och inte kan träna under tiden.

Har du gjort någon MacGyver-lösning gällande din utrustning någon gång?

En gång så märkte jag att jag saknade en spacer för vevpartiet och tog en rulle silvertejp och använde det – vilket fungerade bra för att vara en temporär lösning.

Vilka andra sporter utövar du och har du några hobbys?

Ibland åker jag långfärdsskridskor på Tavelsjön men cykling är definitivt min största hobby. Jag väljer att ha ett så enkelt liv som möjligt för att ha tid för familjen, vännerna och cyklingen.

Vad har du lärt dig av att cykla som även hjälper dig i andra situationer i livet?

Att inte vara alltför hård mot mig själv när det inte går som planerat. Jag var det när jag just hade börjat cykla och det var inte bra. Jag vill inte gå runt och må dåligt, pressen kommer ju bara från mig själv så det är bara jag som kan släppa den.

Här ser vi ramen till vad som ska bli Viktors tävlingsmaskin för 2018.

Vad har du i din träningsväska? Något oväntat?

Till gymmet tar jag alltid med mig en uppsättning verktyg för att kunna skruva loss pedalerna och sätta dit mina egna. De skickar data till min cykeldator så jag kan analysera träningseffektiviteten.

Har du någon ritual du brukar göra, t.ex. före varje tävling?

Det har jag! Jag känner alltid på däcktrycket med tummen just före start, då går jag enbart på känsla och om det känns för hårt släpper jag ut lite luft.

Och till slut, vilka egenskaper har den perfekta cykelteamkollegan?

Jag tycker den perfekta teamkollegan är en person som man klickar och trivs med. Jag reser och bor med dem så att komma väl överens är nog det viktigaste. Det ska också vara en person som tänker på att hen är med i ett lag, som inte bara kör sitt eget race utan är medveten och mån om teamkollegorna. En som ser glädjen i att det går bra för laget!

Viktors topp 3 cykelminnen:

  • 2012 vann jag Norrlandsmästerskapen i Landsväg. Jag hade inte förväntat mig någonting, det var ju en av de första tävlingarna jag körde så jag blev extra glad och väldigt sporrad.
  • Träningsläger 2013: Jag ville åka på ett läger och fick chansen att följa med på cykelgymnasiets läger (Hagströmska Gymnasiet Cykel, reds anm) till Mallorca. Där fick jag många nya vänner och det var första gången jag cyklade utomlands.
  • Hela säsongen 2017! Det var otroligt roligt, jag träffade nya människor som jag nu ofta tränar med. Jag behövde heller aldrig köra någon tävling själv utan hade alltid sällskap – och det är ju halva grejen tycker jag!