Blom EN sekund från vinst i Cykelvasan!

Blom EN sekund från vinst i Cykelvasan!

Det är en klunga på mer än 30 cyklister som rullar in på upploppsrakan i Mora. Den största klunga som gjort upp om pallen i Cykelvasan, någonsin. Mitt i myllret av snabba herrar sitter Henrik Blom med. Han har lyckats hänga med i front hela loppet och det är nu bara några hundra meter kvar av de 94 kilometer Cykelvasan mäter. Frågan är bara om det finns något krut kvar i Henriks ben? Serneke Allebike-cyklisten Michael Olsson offrar sig för sitt lag och drar igång Emil Lindgren på rulle, resten av det namnstarka gänget hakar på. Det är tajt, det är många som vill vara med. Emil får någon cykellängd mot närmaste konkurrent, Mattias Wengelin. Blom avancerar och finns med precis där bakom. Mållinjen korsas, Blom trycker fram cykeln. Det är tätt, men målfotot visar en 9e plats, EN sekund bakom vinnande Lindgren. Vilken grej, vilken prestation! 9e man i Skandinaviens största MTB-lopp!

Närmare 28 000 cyklister kom under fredag (öppet spår), lördag och söndag till start i något av Cykelvasans alla olika lopp. Ett rekord i antalet deltagare och något som gör att detta sommarlopp på allvar börjar närmare sig vinterns förlaga.

Cykelvasan 90 är hela det traditionella Vasaloppet, fast på cykel. Starten går i Sälen och man passerar alla kända Vasaloppskontroller innan målgången i Mora. Loppet är en riktig utmaning som körs på 87,1 km skogsväg/grus och 6,9 km asfalt. Från Team Hi5 var det Henrik Blom,  Johan Lidman och teamchef Fredrik Berndes som fanns på startlinjen. En bråkdel av teamet men förhoppningsfulla och motiverade cyklister. Lidman som hade visat stigande form på slutet och Blom som varit väldigt jämn och stark under hela säsongen hade som mål att slå sin fina 25e plats från 2018. Fredrik som gjorde sin tionde Cykelvasa hade som mål att ligga i trakterna kring sitt PR från föregående år.

Väderprognoserna hade dagarna innan skvallrat om rejält med regn och en hel del motvind på sträckan. Ju närmare startmorgonen kom desto ljusare såg prognoserna för det våta ut att bli. Kanske skulle man klara sig helt från regn?

Det är i vanlig ordning trångt och bökigt i startfållorna. Många vill fram, skaffa sig positioner. När starten, ledd av mastercar, går töms starfållorna 1-4 i sakta mak, bara för att sätta rejäl fart i den 4,5 km långa startbacken. Här gäller det att skaffa sig så bra placering som möjligt. Våga hänga med snabba klungor och gå på rött ett bra tag. Både Henrik och Johan ligger efter startbacken med långt framme i täten, medan Fredrik ligger en bit längre ner. Vädret är torrt och temperaturen racevänlig, 16-17 grader. Dock är motvinden betydande och man förstår ganska snabbt att det kommer bli svårt att gå ifrån huvudklungan denna dag.

Foto: mtbfoto.se

Strax innan första kontrollen i Smågan, ca 10 km in i loppet sker det ett jättekrasch i en av de stora klungorna bakom den absoluta täten där Henrik och Johan ligger. Men för Fredrik och många, många andra blir det tvärstopp. En riktigt otäck olycka med 4-5 inblandade och en kille som rejält skadad ligger mitt i vägen. Flertalet andra cyklister har stannat för att hjälpa. Detta är tyvärr en av de absolut största nackdelarna med Cykelvasan. Den stora mängden cyklister kombinerat med hög fart och grusvägar. I efterhand fick vi besked om att det, förutom en rejält blåslagen och uppskrapad kropp gått bra för killen.

Framme i täten går det växlande fort och lungnare. Motvinden gör det som sagt svårt för cyklister att gå loss. Men det görs försök, många gånger. Framförallt innan kontrollernas spurtpris vilket ger en välbehövlig dynamik till loppet. Blom befinner sig hela tiden i tät med bra koll på det som händer. Även Lidman kämpar med i den stora huvudklungan, även om han får slita för att hålla sig kvar i svansen. Den varierande farten i front gör dragspelseffekten betydande och tillslut blir dessa intervallbetonade ökningar för tufft för Johan som tvingas släppa när både vader och framsida lår börja nypa av krampkänningar vid ca 70 km. Samma sak händer Fredrik längre ner i fältet. Strax innan Lundbäcksbackarna vid Oxberg kommer den osköna känslan av kramp i vaderna. Då finns inte mycket annat att göra än att slå av på tempot och balansera sina krafter för att överleva in i mål.

Foto: Happyride.se

Framme i täten känner sig Blom bra vid  25 km kvar och börjar få knasiga tankar som ”vad skulle hända om jag gick loss nu?” Men innan han kommer längre i dessa funderingar går Erik Mattelin lös och har som mest en lucka på ca 35 s. För de som sitter och följer livesändningen på webben ser det efter sista kontrollen i Eldris faktiskt ut som om det skulle kunna hålla hela vägen in i mål. Men sista 8-9 km in mot mål är snabba och klungan kommer ikapp Mattelin med ca 4 km kvar.

Det är en klunga på mer än 30 cyklister som rullar in på upploppsrakan i Mora. Den största klunga som gjort upp om pallen i Cykelvasan, någonsin. Mitt i myllret av snabba herrar sitter Henrik Blom med. Han har lyckats hänga med i front hela loppet och det är nu bara några hundra meter kvar av de 94 kilometer Cykelvasan mäter. Frågan är bara om det finns något krut kvar i Henriks ben? Serneke Allebike-cyklisten Michael Olsson offrar sig för sitt lag och drar igång Emil Lindgren på rulle, resten av det namnstarka gänget hakar på. Det är tajt, det är många som vill vara med. Emil får någon cykellängd mot närmaste konkurrent, Mattias Wengelin. Blom avancerar och finns med precis där bakom. Mållinjen korsas, Blom trycker fram cykeln. Det är tätt, men målfotot visar en 9e plats, EN sekund bakom vinnande Lindgren. Vilken grej, vilken prestation! 9e man i Skandinaviens största MTB-lopp! En av de absolut starkaste prestationerna som våra teamcyklister mäktat med, grattis Henrik!

Några minuter bakom rullar Johan in på en fin-fin 66e plats och är faktiskt en av de få i hela fältet som är nära sin tid från förra året då förutsättningarna var riktigt snabba. Fredrik har en tyngre dag och landar på en 331-plats.

Så här säger de själva om Cykelvasa 2019;

Henrik Blom – När jag skriver detta har det gått just över två dygn sedan vi körde under målportalen i Mora. Det är ungefär så lång tid jag behövt för att samla tankarna, fundera över hur loppet gick och veta vad jag egentligen ska skriva.

Uppstigning 05.00 för att kasta ut cykeln i kön till fållan 05.30. Sedan var det bara för ångesttyngda uppladdningen att starta. Frukost och ombyte, för att 07.45 hoppa upp på rullarna för att köra en 15-20 min uppvärmning innan jag begav mig till fållan. Fem sekunder efter att starten gått krokade två stycken framför ihop styrena för varandra. Jag försökte slinka förbi på vänstern, men då dråsade den ena över mig så jag tappade pedalerna, satte mig på ramen och stöp nästan i backen. Jag höll mig på hjulen, men jag var nog nere på 60-70e plats när jag väl var igång igen. ”så mycket var den tidiga morgonen värd”, tänkte jag. Stressad gick jag på max ända fram tills jag var ca topp 30 och vågade pusta ut något.
Pga den hyfsade motvinden snett från höger var tempot väldigt beskedligt i klungan fram till backarna efter Risberg. Då skruvades tempot upp lite grann några gånger, men sänktes ordentligt direkt det planade ut och motvinden blev mer påtaglig.
I övrigt var det egentligen inte mycket spännande saker som hände förrän vi gick in mot Lundbäcksbackarna med ca 32 km kvar, iaf om man bortser från några kamikaze-utbrytningar samt en del vårdslösa trängningar/prejningar som hade kunnat resultera i katastrof… Hit hade jag i princip kunnat följa min plan perfekt och hela tiden hålla mig topp 20 i den enorma klungan (ca 80 personer i Evertsberg) för att vara beredd om något skulle hända. Väl i Lundbäcksbacken skruvades tempot upp ganska mycket, men utan att jag fick gå allt för mycket på rött. Värre var det dock när klungan gick in i sista knäppan innan Oxberg som är 50 höjdmeter. Där gick det på betydligt hårdare, så pass att Erik Åkesson borde vara glad att han inte saknar en tugga i sin sadel! Åkesson, en norrman och jag hade några få meter upp till klungan när vi väl gick över krönet, men inte mer än att jag var trygg att vi skulle täppa det snabbt utfört mot Oxberg. När vi 300 meter senare var ikapp var vi en grupp på endast 17 kvar med en ganska hygglig lucka bakåt till nästa 10 och ytterligare luckor efter dom. Dock blev det tyvärr återigen stiltje klungan in mot och ut från Oxbergskontrollen, vilket resulterade i att klungan bestod av ca 40 man 5 km före Hökberg. Innan mål hann liknande scenarier ske 2-3 gånger, dock med luckor med mindre tidsavstånd, men med samma resultat. Klungan stannade av och de flesta som började vara kokta anslöt på nytt. En av gångerna var in mot Högberg då det sprack upp en lucka på ca 2-3 sekunder två gubbar framför mig då jag var ouppmärksam och fastnat med blicken på framförvarande bakhjul.  Dock kände jag mig fräsch och inte alltför stressad då jag förstod att farten inte skulle explodera utför efter Hökberg. 
I en hybrisattack med ca 25 km kvar slog det mig: ”Vad skulle hända om jag sticker här? Jag är tillräckligt okänd för att klungan skulle släppa mig ganska långt! Kanske för långt?” Men när jag snabbräknade på det, insåg jag att det skulle behövas en snittfart på just under 40 km/h till mål för att hålla undan, vilket jag inte skulle klara. Och det utan att klungan skulle dra igång en jakt. Erik Mattelin var dock inte feg och stack iväg solo ungefär samtidigt som min hybris lagt sig. Han körde på starkt, men motvinden gjorde att han fick slita hårt. När sedan klungan startade jakten med ca 5-6 km kvar blev han ganska snabbt inhämtad. Sista 3 kilometerna handlade allt om positionering då. Det var för långt till mål för att någon ska hålla uppe farten tillräckligt för att fältet skulle bli utdraget, samtidigt som det är ett lättåkt parti. Det gick därför undan, trots att uppdraget inte kommit igång. Därför började åkare som jag inte sett en enda gång under hela loppet trycka sig fram fältet på både tokiga ställen och sätt. Ganska frustrerande då jag var helt säker på att dessa varit avhängda både en och två gånger… 
Men jag kände att det fanns en del krafter kvar och kunde utan större möda och tillbud hålla mig runt topp 15 in mot Mora camping. På gräset mellan husvagnarna med knappa kilometern kvar lyckades avancera till 7-8e plats in på Auklandbrons högra sida. Jag svängde in på upploppet som 6e man, med en overklig känsla då adrenalinet sköt i höjden. De fruktansvärda kramperna jag fått mota sista 15 km har jag inget minne av från upploppet. Egentligen har jag nog inte annat än minnesfragment från spurten. Bla stumheten sista 50 metrarna och att jag gjorde bra fällning för att inte tappat någon placering i onödan och att kontrollen över benen började försvinna. Jag visste direkt efter målgång att jag var topp 10 vilket gjorde att känslorna exploderade. Blandningen av förvåning, trötthet och stolthet gjorde det svårt att hålla tårarna helt borta. Tittade ner på flaskorna och såg att jag bara druckit 1-2 dl på hela loppet. Min underarmar hade varit så bortdomnade under HELA loppet, att jag inte orkat klämma ihop flaskan för att dricka. Kanske bidragande till att kramperna var så hemska?

 

Johan Lidman Som vanligt inför ett stort lopp som Cykelvasan är anspänningen stor och det skulle bli min andra start i tävlingen. Lite mer koll på vad jag kunde förvänta mig och nu med ett lite mer konkret mål. Har upplevt en positiv trend av formen de senaste 2 veckorna och kände mig hoppfull om att göra ett bra lopp.

Starten gick och jag försökte att hitta ett hanterbart tempo i startbacken men samtidigt plocka så många placeringar jag kunde för att komma upp till huvudklungans bakre del. Lyckades med detta och höll mig kvar tills det var ca 30km kvar, men inte utan att bränna benen på resan dit. Som för så många andra blev det krascher framför mig där jag nästan blev offer några gånger, men jag lyckades undvika detta men det kostade mycket då jag flera gånger fick gå på rött för att hinna ifatt gruppen igen.
När det var mindre än 30km kvar fick jag tyvärr släppa helt och hållet när båda vaderna nyper. Efter att jag kunnat börja trampa runt igen är det inte lång stund innan framsida lår gör samma sak. Trycker i mig lite energi och kör på så hårt jag klarar av och till slut är jag ikapp en cyklist som även han fått släppa och vi cyklar ihop tills vi blir upphämtade av ca 4 andra som vi kör med in i mål och jag hamnar till slut på en 66e plats.

Summerar tävlingen som lyckad och jag känner att jag gjort allt jag kunnat för ett så bra resultat som möjligt.

 

 

 

Fredrik Berndes – Detta var min tionde Cykelvasa. Jag har faktiskt kört alla lopp förutom det allra första 2009 (då hade jag inte börjat cykla ännu …). Innan start kändes det faktiskt bra. Ovanligt varmt för att vara startmorgon på Cykelvasan och ganska pigg i kroppen trots den tidiga morgonen (steg upp 04:50). Det är kul och trevligt att traska runt i startområdet och snacka med cykelkompisar och ladda inför loppet.

Men det räckte med att starten gick för att känslan skulle bli annorlunda. Det var länge sedan det kändes så tufft att trycka på uppför de 4,5 km som backen är. Hade gärna startat i lite lägre tempo, men det är nästintill omöjligt om man ska ha någon hyfsad klunga att gå med. De man hamnar med efter backen är ofta samma gäng (+/- 20 pers) som man hänger ihop med resten av loppet. Så tyvärr är det ett måste, och det gäller ju självklart för alla, att gå rejält på rött från start. 

När startbacken sedan går över i planare väg och kanske till och med lite utför ner mot Smågan går det som alltid undan. Här är jag på helspänn då det är MASSOR av cyklister som ligger tätt, tätt och en hel del av dem kör rätt huvudlöst. Här är det inte ovanligt med otäcka krascher i hastigheter kring 45-50 km/h. Detta år var inget undantag. Flertalet allvarliga tillbud inträffade och en rejäl olycka skedde lite längre fram i fältet någon kilometer innan smågan. Det blev tvärstopp när 4-5 cyklister drogs med i den och sedan låg som plockepinn över vägbanan. De flesta av dem var på benen när jag själv kom fram till platsen men en kille såg riktigt skadad ut. Som tur var hade flera medcyklister stannat och tog hand om honom och rapporterna efteråt säger att han klarat sig bra efter omständigheterna … Otäckt och något som känns riktigt olustigt resten av loppet där jag heller lämnar luckor på framförvarande än ligger för nära på hjul.

Förstår ganska tidigt att detta inte kommer bli något PR-år då jag redan vid andra kontrollen, i Mångsbodarna ligger ca 1:30 efter min tidigare bästa tid. En trend som sedan fortsätter. Två hällregn träffar oss under loppet men de håller inte i sig mer än 7-8 minuter och saktar inte ner farten överdrivet mycket. Däremot är vinden ingen vän och i mål är de allra flestas tider sämre än 2018 så jag förstår att det inte bara är en sämre form som gjort mig långsammare än föregående år. Krampkänningar i vaderna slår till strax innan Oxberg och när jag försöker balansera dessa känslor nyper det rejält i framsida lår. Resten av loppet ca 30 km, blir mer eller mindre överlevnad. Tar mig i mål på 3:06, 11 minuter efter PR och en 331-plats vilket jag inte är nöjd med men som får vara ok.

 

Cykelvasan – Skandinaviens största MTB-race

Cykelvasan – Skandinaviens största MTB-race

Säsongens största, utan konkurrens, MTB-lopp är nästa stora äventyr. Närmare 28 000 cyklister kommer under fredag (öppet spår) och lördag kämpa om ära, spurtpriser och personrekord. Cykelvasan 90 är hela det traditionella Vasaloppet, fast på cykel. Starten går i Sälen och man passerar alla kända Vasaloppskontroller innan målgången i Mora. Loppet är en riktig utmaning som körs på 87,1 km skogsväg/grus och 6,9 km asfalt. 

Från Team Hi5 är det bara Henrik Blom och Johan Lidman som kommer till start. Men det är två förhoppningsfulla och motiverade cyklister som ställer sig på startlinjen. Lidman har visat stigande form på slutet och Blom som varit väldigt jämn och stark under hela säsongen har som mål att slå sin fina 25e plats från 2018. Även Fredrik från teamledning, som gör sin tionde Cykelvasa kommer till start.

Så här går tankarna hos de som ska köra på lördag;

Henrik Blom – Cykelvasan är ganska mycket hatkärlek. Likt när anspänningen och våndan byggs upp inför det årliga tandläkarbesöket, försöker jag ständigt intala mig själv att ”Vasan är ju långt borta”. Efter målgång i Mora brukar jag tänka att ”skönt, nu är det ett helt år till nästa gång”. När långloppssäsongen drar igång tänker jag ”det är ju hela tre månader till Cykelvasan”.
Jag brukar faktiskt lyckas skjuta på Vasatankarna fram till två veckor innan. Efter det växer anspänningen gradvis fram till startskottet då sammanbrottet är nära.
Jag har haft en bra och framförallt stabil säsong och fått in många bra tävlings- och träningspass.
Cykelvasan är ett lopp som brukar passa mig bra (trots mina känslor för den) och målet är att toppa fjolårets 25e-plats. Men för att lyckas med det gäller jag har både dagen och lite stolpe in och även lyckas hantera anspänningen och de nervösa tankarna …

 

Johan Lidman – Efter xco sm har jag haft en bra träningsperiod och även kört ett lopp i Luleå kallat Snakehill XC. Det känns som att formen är bra och jag ser fram emot min andra start i cykelvasan. Jag hoppas på en bra dag i sadeln och att kroppen är redo för en ordentlig urladdning!

 

 

 

Fredrik Berndes – Kul med ännu en Cykelvasa. Ett tufft och spännande kraftprov och numera en väldigt trevlig klubbresa med massor av OIKare som reser, bor och cyklar tillsammans. Detta blir min 10:e Cykelvasa och hittills har jag alltid lyckats slå PR varje år både tid- och placeringsmässigt. Men förra året gick fort och jag tror det blir en svår uppgift att fortsätta den trenden i år. Men jag gör ett försök. Mest nervös inför de första snabba milen med höga hastigheter och stora klungor med en hel del krascher.

 

 

 

RR Finnmarksturen och SM

RR Finnmarksturen och SM

I helgen, var det dags för deltävling nummer 7 i Långloppscupen. Anrika Finnmarksturen i Ludvika, i år lika med SM i maraton, stod på menyn. Ett tufft långlopp med sina 80 km och inte blev det mindre jobbigt i riktig medelhavsvärme. 

Ja, det blev en slitig och varm Finnmarkstur detta år. Ett tufft SM i långlopp. Ett decimerat gäng(Josefina, Maria, Tomas och Viktor) stod på start  i den 30-gradiga värmen tillsammans hela Sveriges övriga MTB-elit. En mastig uppgift att ta sig an och skapa sig framskjutna placeringar i. På herrsidan hade Viktor visat stigande form och Tomas hade under säsongen blandat och gett lite grann. När det gäller tjejerna så hade Marias seger här förra året och pallplats från tidigare i sommar och Josefina som kommit igång med tävlandet på allvar sedan lång sjukdom skapat ett visst hopp om framskjutna placeringar i damklassen. 

Damklass är dock tuffare än kanske någonsin i år. Både starkare cyklister och framförallt en bredare topp. Det visade sig ganska snart att det skulle bli svårt att hålla sig långt framme i damtäten för både Jossan och Maria. Josefina fick aldrig igång någon bra känsla och medan huvudet hos Maria ville gå med i tät hade benen en annan uppfattning. De landade till slut endast några placeringar ifrån varandra på 12 resp 14 plats, något ingen av dem var helt nöjda med.

Josefina Vikberg i medelhavsvärme under 2019 års upplaga av Finnmarksturen. Foto: Cykelkanalen.se

 

Finnmarksturen är uppdelad i två loopar. Första loopen utgår från start- och målområdet vid ABB Arena och letar sig via asfaltsvägar genom centrala delar i Ludvika fram till banans första uppförsbacke, här släpps fältet fritt och nu väntar en härlig utmaning i varierande terräng. I år var det några nya partier i början av loppet som gjorde banan ännu tuffare.

Tjejerna hade en trög dag men skönt att vara i mål. Foto: Cykelkanalen.se

Viktor försökte hålla sig långt framme i herrtäten och fick slita rejält för att hänga med och han lyckas hamna i en grupp som hjälps åt under stora delar av racet. Han bärgar tillslut en fin 22a plats på SM XCM och det är han nöjd med. Tomas resa blir lite stökigare. Han hänger med på Viktors hjul en bit men får snart slå av på takten och resten av resan blir riktigt tuff. Framförallt de sista 5 km där han tvingas cykla med sadel inklusive stolpe i handen då stolpen gick rakt av …

Nu väntar en tävlingsfri helg och sedan Cykelvasan för en del av teamet.

Tomas knäckte sadelstolpen med 5 km kvar, men var glad ändå. Foto: Cykelkanalen.se

Så här säger de själva om Finnmarksturen;

 

Maria Karlberg  – Efter en lätt förvirrad start när speakern och startskotts-skjutaren är helt i osynk kommer jag iväg rätt bra, känns kontrollerat. Vi blir en stor klunga på 12-13 tjejer in mot elljusspåret efter ca 10km där jag ligger med som en av de sista. Mot slutet av elljusspåret får jag dock släppa klungan i en uppförskörning och redan då känner jag att det här kan bli en tuff dag. Men jag kommer ihop med Sue Paz, som jag låg med på Lidingö MTB, och vi börjar samarbeta fint och plockar efter en stund upp Natalie Eklund som är duktig på landsväg och tar alla tuffa körningar på asfalten, tack för det! Efter ca 30km plockar vi även upp Ingrid och vi är 4 stycken i en klunga som känns väldigt bra att köra med. Men vad hjälper det när man saknar benen i uppförsbackarna? Med drygt halva loppet avverkat får jag släppa, och återigen handlar set mer om att ta mig i mål än att kriga om placeringar. Tråkig och frustrerande känsla! Inte blir det bättre heller av att bakdäcket tappar luftning får stanna och pumpa två gånger och blir passerad av ytterligare en tjej i Elitklass. Går tillslut i mål som 12:a, en evighet efter täten. Nu ska jag hem och fundera över vad jag ska göra för att få tillbaka benen från förra året …

 

Viktor Knutsson – Hänger med skapligt i masterstarten men får kämpa som ett djur upp första backen har inte ben för att avancera i den stora klungan på grusvägarna innan första stigen, så jag går in på stigen som kanske 50e man. Jag bestämmer mig ändå för att köra lugnt och inte dra mer än jag behöver i början, det funkar bra då det är andra som är dragvilliga. Ut på cykelvägarna in mot Ludvika är vi en stooor grupp på kanske 20 cyklister och jag peppar/skäller för att få igång belgisk körning. Alla mtb cyklister verkar inte veta vad det är utan det är långa sega förningar. Tillslut fattar alla galoppen och vi glider runt i 40 km/h utan att ta i. Andra halvan av loppet går det att köra in många placeringar själv då det är mycket stig och höjdmeter. Henrik Öijer håller bra fart stora delar ac loop 2 och jag behöver knappt dra någonting, tack för det Henrik! Vi kommer ikapp ganska många och tappar ännu fler så tillslut är vi bara 4 kvar. Jag får kämpa mot krampkänningar uppför men kan släppa lite på slutet av backarna för jag vet att jag kommer ikapp utför på stig, gör så ett par gånger och det tackade nog mina ben för. När vi kommer till Hagge märks det att folk är trötta, men jag är pigg. Öijer gör ett sista försök att plocka positioner i Haggebacken. Efter backen är vi 3 stycken, Öijer jag och en Norrman som vi kommit ikapp. Det går riktigt segt på grusvägarna bort mot sista riktigt jävliga Leos backe, jag försöker få de andra två att öka farten lite men de avvaktar till sista backen. Väl där kör jag på halvhårt och blir ensam på toppen. Gasar på slutet och tar några placeringar till, loppet hade gärna fått vara ett par mil till för jag är alldeles för pigg på slutet. Kommer in som 27a totalt och 22a i elit, nöjd med det!

 

Tomas Karlberg   Kommer iväg ganska bra i starten, ligger på Viktors hjul i början av första backen. Men känner ganska snabbt att kroppen inte alls svarar, klarar inte alls att väcka tempo över krönen och ta ryggar på lättåkta partier. Får heller inget riktigt flyt vare sig på stig eller i uppförskörningar. Kämpar med att komma in i loppet medan konkurrent efter konkurrent seglar förbi och ifrån, oförmögen att hänga på. Inför dom lättåkta partierna innan varvningen kommer jag ändå med en klunga som jag lyckas hänga med. Under andra varvet kommer jag bättre och bättre in i loppet och är starkare än åkarna runt mig, vilket också innebär att man får göra dragjobbet. Får ändå en positiv känsla och tar en del placeringar. Känner att jag har en bra avslutning på gång, kör starkt uppför Leos backe men vid drygt 5 km kvar guppar jag till på sadeln och känner att något ger vika, och det visar sig att sadelstolpen är av. Så med sadel + sadelstolpen i handen cyklar jag ståendes de sista 5km in till mål! Trots det lyckas jag hänga med klungan jag låg i och dessutom vinna spurten, vilket tyder på att jag hade mer krut kvar än konkurrenterna då det ens var möjligt. Men på det stora hela rätt missnöjd med loppet, frustrerande att känna att jag inte lyckas få ut det jag har under första halvan av loppet. Så här i efterhand känns det ju lite kul i alla fall. Först cykla tre timmar i stekande sol, sen avsluta med en halvmil ståcykling, toppat med en långspurt som ingen orkade svara på. Alltid nått positivt att ta med sig 😜

 

Josefina Wikberg  – Får direkt bekräftat att inte ens nummerlapp verkar hjälpa för att få det att spritta i benen den här sommaren och känner mig seg från start. Så fort det går uppför eller jag ska öka farten stumnar benen och den känslan kommer vara med mig genom hela loppet. Jag hittar några tjejer att köra med och känns skönt att inte vara själv, ser även några framför som vi ibland plockar på. Efter ett tag provar jag jaga de framför och kommer i fatt men gått lite för hårt och får släppa direkt igen, provar en gång till med samma resultat, har verkligen ingen återhämtning men tredje gången gillt kommer jag i fatt och kan gå med in till Ludvika och ut på andra loopen. Men efter halva loppet går det rejält uppför igen och jag är inte riktigt på tårna, gruppen splittras och 2 stycken kommer iväg. Jag får med mig en tjej till som jagar ett tag men fortsätter tappa. Vi kommer följas åt till sista långa backen, som jag skrev i början stumnar jag ofta och fort och det händer även här. Nu är backen för lång och benen för tunga för att jag ska orka komma tillbaka in i rygg igen och jag får släppa och kämpa mig in i mål på egen hand. Kommer in på 14 plats i damer elit. Liksom Maria är känslan att jag inte är med och tävlar utan bara får slita för att ta mig runt banan och i mål.

 

 

Finnmarken och SM i XCM nästa!

Finnmarken och SM i XCM nästa!

I helgen, närmare bestämt söndag 28/7 är det dags för deltävling nummer 7 i Långloppscupen. Anrika Finnmarksturen i Ludvika står nu på tur. Detta år gäller detta lopp även som SM i maraton, XCM. Det är ett lopp som var Sveriges största när mountainbike slog igenom stort på 90-talet. Då med många storheter som gästade och körde loppet, legendaren och Mountainbikens urfader Gary Fisher är en av de mer minnesvärda storheterna som körde loppet då.

Nu är det inte längre Sveriges största långlopp men fortfarande lockar loppet kändisar och en stort antal cyklister som vill uppleva den speciella Finnmarks-terrängen samt unika stämningen som alltid infinner sig längs med banan när Ludvikaborna går man ur huse för att, fortfarande, stötta och heja på cyklisterna som susar fram genom deras bygd.

Tomas Karlberg på Finnmarksturen 2018 (bild: Anders Jansson)

Finnmarksturen är uppdelad i två loopar. Första loopen utgår från start- och målområdet vid ABB Arena och letar sig via asfaltsvägar genom centrala delar i Ludvika fram till banans första uppförsbacke, här släpps fältet fritt och nu väntar en härlig utmaning i varierande terräng. I år är det några nya partier i början av loppet, något Viktor redan testat då han cyklade igenom banan i torsdags med Henrik Öijer som guide.
– Körde igenom banan igår och det är två nya partier på banan. Det betyder att inledningen blir betydligt tuffare, större andel stig och längre bansträckning. Det kommer bli tufft på söndag kan jag lova, säger Viktor.

Via grusvägar fortsätter första loopen bort till Håksbergs nedlagda gruva. Därefter följer Källbottens motionsspår, ett cirka 5 kilometer långt motionsspår i varierande bredd och med roliga stigar. Via grusvägar och mycket fina stigpartier letar sig sedan banan bort mot banans högsta punkt uppe vid Gussjöstugan. Från högsta punkten går turen mot Brunnsvik på snabba och roliga stigar där den första vätskekontrollen väntar. Sedan går banan i en trevlig mix mellan väg och stig tillbaka mot Ludvika och Skuthamn där den andra vätskekontrollen finns.

Andra loopen startar med en sträcka på asfalt via småbåtshamnen och ABB:s industriområde som sedan leder upp till Högbergets motionsspår där bergspriset väntar efter 40 kilometer. Därefter följer växlande grusvägar och stigar innan banan når fram till Hagge där den tredje vätskekontrollen finns efter 53 kilometer. Härifrån är det grusväg nästan hela vägen tillbaka till Ludvika med kortare inslag av stig. På vägen ska dock två rejäla stigningar passeras. Där den sista är Leos backe som är banans sista utmaning och när du nått toppen så har man ca 7 kilometer kvar innan det välförtjänta målet väntar.

Från teamet är det Josefina, Maria, Tomas och Viktor som ställer sig på start. Förra året stod Maria överst på pallen på detta lopp, något som kommer bli svårt att repetera då nivån i damelit i år höjts ytterligare. Men hon kommer kriga för att hamna högt upp, var så säkra och med sig har hon ju Jossan som kör sitt andra lopp i långloppscupen. Viktor kommer in med fint resultat från förra helgens Engelbrektsturen och det hoppas vi gett honom självförtroende för även detta lopp medan Tomas är ett osäkrare kort med tanke på hans krasch under XCO-SM.

Så här går deras tankar inför racet i Ludvikaskogarna;

 

Maria Karlberg  – Famlar lite efter formen, trots bra perioder av både tävling och mer sammanhängande träning under sommaren saknar jag känslan av tävlingsform. Har senaste tiden haft tunga svackor ca 90 min in i loppen och måst sänka farten betydligt för att komma igen. Med vetskapen om att jag har tränat bra så testar att vila mer än vanligt de här sista dagarna. Startfältet är stort och stenhårt, hela sverigeeliten är på plats och i skrivandes stund är vi 23 anmälda i Damelit. Topp 10 känns som en rimlig målsättning om jag har en bra dag!

 

Viktor Knutsson – Jag är riktigt taggad på Finnmarksturen i helgen, det är en bana jag gillar och jag gjorde framsteg förre helgen på Engelbrektsturen. Försöker att aklimatisera mig till värmen så mycket jag kan för det kan komma att bli avgörande. Jag är i normala fall ganska tålig för hög värme så det borde passa mig bra att det ska bli nästan 30 grader.

Körde igenom banan igår (läs torsdag) och det är två nya partier på banan. Det betyder att inledningen blir betydligt tuffare, större andel stig och längre bansträckning. Det kommer bli tufft på söndag kan jag lova 🙂

 

 

Tomas Karlberg  Har känt mig lite nere efter SM-helgen i Östersund och passen i veckan har inte känts särskilt bra. Kanske inte varit helt van vid värmen heller, som inte riktigt är min grej. Idag lossnade det dock lite bättre och det kändes kul att cykla igen, så jag hoppas kunna göra ett bra lopp på söndag ändå. Gillar Finnmarksturen och har gjort flera bra lopp här tidigare, om jag kan göra ett lopp i nivå med Mörksuggan eller ett litet pinnhål bättre kommer jag vara nöjd!

 

 

Josefina Wikberg – Jag laddar också för Finnmarksturen men har inga stora förhoppningar. Formen känns långt ifrån bra och även något rossel i bröstet och hosta. Men tänker att det är bra att se banan och försöker samla så mycket erfarenhet som möjligt för framtida race.

 

 

 

RR: Engelbrekt och SM i XCO

RR: Engelbrekt och SM i XCO

En intensiv långhelg är till ända där det körts både XCO på SM i Östersund och långlopp på Engelbrektsturen i Norberg. Överlag stabila insatser från teamet där Viktors 15:e placering i elitklass på Engelbrektsturen och Marias fajt i täten av XCO-tävlingen sticker ut. Smolket i bägaren är dock Tomas krasch som abrubt avlutade hans insats under SM. 

Maria på SM i XCO, Östersund. Foto: Nicklas Jonsson

SM-tävlingarna i Östersund tjuvstartade redan på onsdagen (17/7) med XCR, dvs stafett. Där hade klubben ett lag anmält men av olika anledningar fick vi inte till ett lag och var tvungen att stryka oss i sista stund. Lite trist då det det kändes som om vi hade haft en fin chans att tampas högt upp. På tordagens XCE (sprint) fanns dock Tomas på startlinjen och gjorde ett riktigt fint tidskval på fm som resulterade i en 4.e plats inför finalpassen. Men strul i starten satte käppar i hjulet för ytterligare avancemang och dagen slutade lite tidigare än önskat.

Blom på SM i XCO, Östersund. Foto: Nicklas Jonsson

 

På lördagens XCO för elitklasserna låg Maria länge med och slogs om 5:e platsen men fick släppa några tjejer förbi sig och landade tillslut en 8:e plats i denna gren som hon är ganska ny i. Riktigt roligt att följa henne via livestream på webben, något man även kunde göra när herreliten drog iväg med Henrik Blom och Johan Lidman till start. Startstrulet verkar smittat av sig lite till Blom som trasslade ordentligt med växlingarna i början och efter 2 km i princip låg sist. Därifrån fanns bara en sak att göra, plocka placeringar! Johan som gjorde sitt första SM fick till en bra start och cyklade stabilt hela loppet. Efter de sju varven blev det tillslut placeringarna 24 resp 27 för Blom och Lidman. 

Johan på SM i XCO, Östersund. Foto: Nicklas Jonsson

 

Tomas, som satsat hårt mot detta SM och just söndagens XCO (H30) kom grymt laddad till starten. Idag skulle det bli något bra! Men strulet från torsdagens XCE fortsatte med sadelmek och sedan en rejäl vurpa med spräckt hjälm och blodvite som följd och så var dagen förstörd. Men han mår efter omständigheterna bra och det är huvudsaken.

En spräckt hjälm, kraschad cykeldator och sårig/öm kropp är det Tomas tar med sig hem från SM.

Glädjande dock är att klubbkamraterna Nicklas Jonsson och Christer Devall presterade grymt fint under SM i sina respektive klasser, där Nicklas knep en fin-fin 4:e plats under sprinten (XCE, H40) och Christer följde upp sitt silver i sprint från 2018 med ett tungt blänkande brons i XCO herrar 30. Grattis till er båda!

Viktor slog till med ett prydligt PR på Engelbrektsturen. Foto: Cykelkanalen.se

På söndagen var det dags för det traditionella långloppet Engelbrektsturen i Norberg. Deltävling nr 6 i årets långloppscup. Ett omtyckt lopp med en fin blandning av grus/skogsväg och stigar och en hel del rätt kämpiga backar. Endast 1 km av av de 70 går på asfalt.

Genom krocken med SM-tävlingarna i Östersund så blev det ett visst ”svinn” bland elitåkarna men merparten fanns ändå på plats och framförallt Serneke Allebike-gänget som tagit pallplatser på SM dagen innan. Och deras ben var det inget fel på, det blev trippelt Serneke på herrpallen i Norberg (Lindgren, Olsson, Norén) efter att de tidigt lämnat övriga fältet bakom sig. Bakom denna trio återfanns en pigg Viktor i en jagande grupp runt 10-20 plats och han höll ihop det riktigt bra vilket resulterade i en 15:e plats i elitklassen (20 tot) vilket är nytt PR i långloppscupen med råge. Grymt bra Viktor!

Josefina på Engelbrektsturen. Foto: Cykelkanalen.se

I damernas tävling stod Maria Karlberg över men däremot gjorde Josefina Wikberg debut i långloppscupen. Efter ett hårt ”uppvaknande” i den första backen efter ca 4 km fick hon ordning på ben och känsla i kroppen och blev piggare och piggare ju längre loppet fortskred och hade loppet varit några mil längre hade Jossan förmodligen klättrat ytterligare en bit i listan. Nu blev det en 11:e plats i sin debut, bra jobbat!

Teamchef Fredrik hade en tung dag. Foto: Cykelkanalen.se

Även teamchef Fredrik Berndes tävlade i Norberg. En väldans sen tävlingsdebut så här mitten av säsongen och det märkte han av. Matt och orkeslös efter ca 20 km var han redo att ge upp men hittade efter ett tag en grupp som han orkade hänga och tog sig i mål, ca 7 min sämre än förra året. Bara bryta ihop och komma igen nu när debuten för säsongen gjorts.

 

Så här säger de själva om tävlingarna i helgen;

Maria Karlberg  RR SM XCO: – Får till starten hyfsat bra och känslan är god ut på första varvet. Kommer dock bakom en tjej som är jättestark på lätta partier men som bromsar rejält inför varje hinder så får inget flyt i cyklingen och försöker ta mig om. Ut på andra varvet är jag förbi och känner mig ganska stark, även om varje meter är jobbig på en XCO-bana. Men så redan inför andra varvningen slår jag i väggen och tjejerna som tryckt bakom mig seglar förbi och iväg. Resterande 4 varv är inte mycket att skriva om. Tycker jag tar hindren bra, jag klarar alla A-linjer och har någorlunda flyt genom banan men saknar helt trycket i benen på de sluttande enkla uppförspartierna. Går i mål på en 8e plats och klarar mig med en hårsmån från att bli varvad av överlägsne Jenny Rissveds. En 8e plats av 17 startande är inte dåligt och jag är helt nöjd med resultatet, däremot är det oroande att formen inte känns något vidare …

Viktor Knutsson RR Engelbrektsturen: – För att råda bot på seg kropp i början av loppet körde jag ett hårt väckningpass igår med 40 minuter all out på lugnets röda. Det funkar bra för att få igång kroppen men kolhydratdepåerna hann inte fyllas på till idag vilket skulle straffa sig. Jag har en idé om hur jag skulle hänga med i starten bättre än jag brukar, jag skulle stå långt fram i startled och långt till höger för att inte bli hindrad i första kurvan som går in till höger på en smal banvall. Det funkade riktigt bra och jag låg med ganska långt fram på banvallen där det blir trångt. Tappade lite positioner i de tighta gräskurvorna innan första backen efter några kilometer. Kommer upp skapligt bra och ser en grupp med starka cyklister just framför. Jag kör hårt för att komma ikapp och tar in mycket men de andra i min grupp orkar inte hålla samma tempo som mig och det blir svårt att jobba ikapp själv. Sakta ser jag att gruppen framför glider ifrån oss. Jag accepterar att vi inte kommer ikapp och slår av på tempot. Redan några mil in i loppet känner jag att energinivåerna är låga och jag får istället slita för att hänga med. Kommer i mål på en klart godkänd 20e plats och jag är nöjd att jag lyckas hålla mig skapligt långt fram i början vilket jag brukar ha svårt för.

 

Tomas Karlberg  RR SM XCE: – Gjorde ett stabilt morgonkval och kom in som 4:a i H30. Därefter familjeutflykt till Jamtli innan finalpasset. Väl där stämde det inte, kroppen var ok, men jag fick inte i pedalen i semifinalstarten och från sista positionen i ett lopp på en och en halv minut har man ingen chans. Strulade sedan även i B-finalen med starten och konkurenter som vurpade, så till slut en 7:e-plats som jag inte känner mig särskilt nöjd med.

RR SM XCO: – Kände mig pigg inför start och kom iväg hyfsat bra, hängde med bra utan att gå helt på rött i början. Halvvägs på första varvet kommer jag helt fel i en stenkista och halvvurpar, sätter mig hårt på bakkanten av sadeln med resultat att framändan står rakt upp. Står och trampar resten av varvet till depån vid varvning där jag fixar till sadeln. Har då släppt förbi en hel del konkurenter, men är ändå ganska snabbt iväg och kan börja jaga. Svarar skapligt och jag tycker mig ta in lite på åkarna framför. Men på varv tre tar det slut. Efter det beryktade stora hoppet kommer ett snabbt parti som avslutas med en tvär högerkurva med ganska ojämnt och löst underlag vid inbromsningen till kurvan. Vet inte riktigt vad som hände, men på något sätt tappar jag helt kontrollen i inbromsningen till kurvan och flyger handlöst över styret. Landar rakt på huvet och glider sen framåt i damm och grus med tjusiga skrubbsår lite här och var som resultat. Är snabbt på benen och drar mig åt sidan, tar av hjälmen och känner efter lite. Hjälmen är spräckt, men jag känner mig ändå ok, om än skärrad. Men utifrån att jag tog en rejäl smäll i huvet bestämmer jag mig för att ändå bryta, känns inte värt att chansa vidare. Rullar tillbaka till varvningen och kliver av. En riktig jäkla besvikelse, kände att jag hade en bra dag och detta var kanske den tävling jag siktat mest mot på hela säsongen. Tyvär sämst när det gäller den här gången. Får bli straffträning och nytt försök nästa år! 👎🤕

 

Josefina Wikberg  RR Engelbrektsturen: – Premiär för mig i långloppscupen, glad att äntligen komma till start efter en strulig vår och försommar. Dock väldigt osäker på formen men visste att det gällde att hänga med i början för att komma med i en grupp som kunde hjälpas åt senare. Försökte positionera mig direkt från start och tyckte jag låg med bra och krigade om positionerna fram till gräskurvorna och backen. Här kom första lärdomen, om det är damstart och en backe tidigt i loppet så är det bättre att spara på krutet till den. Spelar ingen roll om 5:a eller 15:e när backen börjar om man har bra tryck i benen kommer man fram ändå. Vilket jag inte hade…bra tryck i benen alltså.. visste ju att det var här det gällde och försökte kriga mig med i andraklungan. Kommer i fatt svansen på den men tjejerna där kör hårt för att komma högre upp och jag tappar igen. Benen är helt rökta och huvudet håller nästan på att ge sig också.. Nej det var ju detta som INTE fick hända, man måste ju vara med från start. Biter ihop och bestämmer mig att det är inget annat att göra än cykla vidare om än med stumma och tunga ben. Har två tjejer framför som ligger en bit ifrån varandra som jag efter ha rullat platt ett tag kanske börjar knapra in lite på. Närmar mig långsamt men då kommer en tjej med bra fart bakifrån och jag lägger mig på hjul och strax är vi i fatt de två tjejerna framför. Benen är fortsatt tunga men nu är i alla fall huvudet med och jag tänker inte bli själv igen. Vi följs åt ett tag och fyra blir tre när det blir lite tyngra partier igen. Mina ben är inte fullt så stumma och tunga som efter backen men jag har inget att trycka på med. Ju längre in i loppet vi kommer kan jag hjälpa till mer igen och sista 2 milen känner jag mig piggare än i starten, men det var så dags… tåget hade ju redan gått och som det kändes tappade vi mycket tid på de lättrullande partierna, ja säkert i backarna med men där hade jag i alla fall en bättre känsla om man bortser från första backen..Kommer i mål som 11 i Dam elit och har fått mersmak men frågan är om jag hinner få någon fart på benen den här säsongen.

 

Henrik Blom  RR SM XCO: – Katastrofstart då växlarna rappade konstant första 500 m.
Visade sig att det kommit in så mycket damm i vajerhöljet att vajern löpte tungt. Fick fulskruva för att växlarna skulle gå drägligt utan rappande. Efter detta var jag i princip sist…
Detta innebar lååånga stockningar och många jag blev tvungen att tråckla mig förbi. Från mitten av första varvet kunde jag köra på i princip så som jag ville. Kände att jag växte in i loppet och kunde ta mig an de tekniska partierna bättre och bättre för varje var. Plockade placeringar hela vägen till mål och var bara 7 sekunder från en 21a placering istället för 24e. Bortsett från starten är jag nöjd med loppet.

 

Johan Lidman  RR SM XCO: – En spännande helg med premiär i xco sm för min del. Körde banan första gången på fredagen och det tog några varv för att få flyt över de mer tekniska partierna. 7 varv på den 5km långa banan skulle avverkas.  Trångt in på första single track partiet och det tog ett tag innan köbildningen släppt, men sen var det bara gasa på så mycket man orkade. Första två varven kändes lite aviga för mig och jag fick tidigt börja sträcka på ryggen i de partier där man kunde rulla lite. 
Gjorde mitt bästa för att hitta ett flyt och hålla jämna varv och tycker att jag till slut lyckades med det. Rullade till slut in som 27a. Kan konstatera att xco är riktigt roligt och att det är något jag vill göra mer av!

 

Fredrik Berndes   RR Engelbrektsturen: – Ujuj … Det blev en jobbig resa. Inget för historieböckerna precis. Helt tom och kraftlös efter ca 20 km när jag låg typ 60-70 tot. Släppte förbi grupp efter grupp och låg i ca 21-22 km/h under ett bra tag helt själv. Har aldrig varit så nära att göra en DNF som idag när varvningen vid 35 km närmade sig. Mycket mörka och negativa tankar. Som tur var hade en ny grupp kommit ikapp mig och den tjurade jag med mig i till mål. Det är det jag tar med mig från dagen – att jag lyckades vinna över de negativa tankarna, kriga ner skallen … Landade ca 7 min långsammare än förra året.

 

 

 

SM och Engelbrektsturen!

SM och Engelbrektsturen!

I helgen är det dags för 2019-års SM-tävlingar. Samma plats och banor som 2018, dvs Frösö Park på Fröson utanför centrala Östersund. Dessutom rullar långloppscupen på och nästa nedslagsplats är Norberg där Engelbrektsturen ska avgöras. Så det blir lite spritt gäng under helgen.

SM-tävlingarna i Östersund tjuvstartar redan på onsdagen (17/7) med XCR, dvs stafett. Därefter är det XCE (sprint) både torsdag och fredag och XCO lördag och söndag. Förra året körde Henrik Enberg fint på banorna och slutade 9a i sprint, dock kommer han ej till start detta år. För teamet kör istället Maria Karlberg (XCO, lör), Tomas Karlberg (XCE, fre, XCO, sön), Johan Lidman (XCO lör) och Henrik Blom (XCO, lör) till start under SM-tävlingarna. Som sällskap kommer även de tävlingsivriga klubbkamraterna Christer Devall och Nicklas Jonsson köra H30-tävlingarna. Det går att följa SM-tävlingarna via livestream.

Följ SM-tävlingarna

På söndag den 21a är det dags för det traditionella långloppet Engelbrektsturen i Norberg. Ett omtyckt lopp med en fin blandning av grus/skogsväg och stigar. Endast 1 km av av de 70 går på asfalt. 2018 var det Viktor Knutsson samt Fredrik Berndes och Niklas Tiger från teamledning som körde. I och med konkurrens från SM-tävlingarna ser det i år ut att ut bli Viktor och Fredrik samt Josefina Vikberg som kommer ta plats på startlinjen denna gång. Och fler OIKare finns på plats, tex David Åkesson (H30), Annika Berggren, Andrea Rimpi Willman (båda D30) och Elisabeth Berndes (D Motion). Kul med så många tjejer på plats!

Viktor Knutsson på Engelbrektsturen 2018 där har blev 21a i H Elit.

 

Så här går tankarna hos de som ska köra tävlingar i helgen;

 

Maria Karlberg  – Känns som ett busigt och glatt gästspel varje gång jag startar i XCO, och förutom att det är en rolig tävlingsform är det grym teknikträning. Jag körde på banan för två år sedan, då som SWE-cup final, och tyckte om banan då. Nu har det tillkommit flera hinder och jag får se hur många A-linjer jag vågar! Resultatmässigt räknar jag inte med speciellt mycket men ska försöka hålla några cyklister bakom mig ☺️

 

 

Viktor Knutsson – Efter ett mediokert resultat på Mörksuggejakten är jag väldigt taggad på ett bra resultat i Norberg. Nu har jag endast två chanser kvar på att få till ett nationellt lopp som jag är riktigt nöjd med i år. Jag ska göra vad jag kan för att det inte ska bli som på Mörksuggejakten att jag är slö och seg i början, en rejäl koffeinkick hoppas jag ska göra susen!

 

 

Tomas Karlberg  För mig blir det premiär i XCE, en tävlingsform jag faktiskt aldrig provat. Har inte så mycket förhoppningar, utan är mest inställd på XCO på söndag, vilket varit ett av huvudmålen jag siktat mot i sommar. Tycker jag fått en bra träningsperiod följt av några lugnare dagar efter Mörksuggan och det känns ganska bra i kroppen. Hoppas det funkar när det väl gäller också, ser fram emot en kul helg i Östersund!

 

 

 

Josefina Wikberg – Ska bli spännande med min första start i långloppscupen. Ingen aning riktigt vad jag förväntar mig men ska bli kul och kommer säkert lära mig mycket längst vägen. Tränat bra efter OC men saknar ännu något riktigt tryck i benen, hoppas dock kunna ändra på det med lite vila, så här sista dagarna innan start

 

 

 

Henrik Blom – Tredje gången gillt för mig när det kommer till ”riktiga” XCO-tävling. Tidigare lopp har jag varken varit riktigt där jag velat eller varit helt trygg med banan. Jag vet att tävlingstiden är lite för kort för att pass mig och banan premierar inte direkt åkstyrkan före teknisk flinkhet. Men jag har fått in mycket bra träning senaste veckorna och form och återhämtning verkade vara där den ska. Jag och Lidman var idag ute och rekade banan, och vi båda känner oss ganska trygga. Så det känns som att jag ska kunna få in ett bra lopp! Fullt ös imorrn!

 

Johan Lidman – Första start i ett cykel-SM för min del och ser fram emot morgondagen. Är här för att samla erfarenhet och göra mitt bästa i varje situation för att genomföra ett så bra lopp som möjligt. Jag och Henrik Blom har idag (fredag) tränat några varv på banan och det känns som att flytet ska gå att hitta! Hoppas på att kroppen svarar bra när det är dags.

 

 

 

Fredrik Berndes –Detta blir säsongens tävlingspremiär för egen del. En bra bit senare än det var planerat men det ska bli kul att äntligen få sätta på sig en nummerlapp igen. Då det är årets första race så är det lite spännande och sjukt svårt att ha några egentliga förväntningar eller mål. Förra årets lopp håller jag högt (19e H40) och det blir nog svårt att slå och H40 verkar i år tajtare än någonsin. Men ska ge det en chans och finns benen så siktar jag på topp 20.

 

 

 

Pallplats för Maria på Mörksuggan!

Pallplats för Maria på Mörksuggan!

Så var den femte deltävlingen i långloppscupen avklarad – Mörksuggejakten. En tävling som gick av stapeln i det traditionella Rättvik bland de många timrade och välbevarade traditionellt röda husen. Där samtliga teamåkare, förutom Josefina, tog plats på startlinjen och där alla gjorde stabila och fina lopp i den mycket hårda konkurrensen. Maria lyckades riktigt fint och bärgade sin första pallplats på årets långloppscup.

Starten bakom pace-car. Foto: Mtbfoto.se

Mörksuggejakten dukade som vanligt upp till ett av cupens mest natur- och kultursköna lopp. Med dalkarlarnas och dalkullornas härliga påhejande är det alltid en skön stämning runt banan. Det visade sig även i år när över 1 200 cyklister samlades och gav sig iväg i gemensam trupp, guidade av en pace-car, ut från stadion och rakt genom centrala Rättvik för att efter 3 kilometer få fri fart in i banans största utmaning – klättringen uppför Vidablick. En härlig klättring på cirka 2,4 kilometer och 175 höjdmeter. Dock innebär det stora antalet cyklister att det ofta blir lite väl samlat gäng inför backen och stor trängsel och det inträffade även en hel del olyckor/vurpor när pace-car släppte fältet fritt …

Niklas uppe på Vidablick. Foto: Cykelkanalen.se

Uppför Vidablick sätter iallafall herrtäten riktigt hög fart och många hänger med. En stor samlad grupp tar sig över toppen men på stigarna som förljer utför berget trycker Mattias Wengelin, Länna Sport CK och Emil Lindgren, Serneke Allebike CK, på som besatta och får en lucka ganska omgående. Närmast bakom hittas en stor andraklunga där bla teamåkarna Henrik Enberg och Henrik Blom sitter med och övriga herrar inte är långt borta heller. Blom får släppa efter några kilometer men hittar igen gruppen senare igen.

Maria som trea uppe på Vidablick. Foto: Cykelkanalen.se

Uppför Vidablick susar även damerna upp med en ännu större kamp än herrarna. Det är nämligen inte helt enkelt att hålla koll på konkurrenterna uppför backen. Sara Öberg, She Rides CK, är den dam som går snabbast uppför och bakom henne håller Emmy Thelberg, Team TCM Sweden CF, koll på sin konkurrent. Maria Karlberg har startat riktigt bra och offensivt och ligger på en klar tredjeplats. Emmy och Sara skiftar lite i front men efter ca en timmes körning punkar Sara Öberg. Emmy får då en klar ledning. Bakom fortsätter Maria vara den som är närmast Thelberg även om åkarna bakom är tämligen nära henne vid flera tillfällen under loppet. 

Foto: Cykelkanalen.se

In på upploppet kommer i alla fall först av alla damer Emmy Thelberg som tryggt kan korsa linjen som segrarinna. Lika säkert rullar Maria mål som tvåa, och trea blir till slut Ellen Henrysson, Skövde CK som drar det längsta strået i fajten om den sista pallplatsen.

Äntligen i mål. Som fin-fin tvåa! Foto: Cykelkanalen.se

Fantastiskt roligt att Maria äntligen får ställa sig högst upp på pallen även på den nationella arenan. Kanske var det förra helgens vinst i hemmatävlingen Obbola Challenge som gav henne lite vinst-energi. Hur som helst mycket välförtjänt och sköna poäng in i totalställningen på cupen där hon klättrar till en 4e plats.

Henrik med i en stor jagande andraklunga. Foto: Cykelkanalen.se

I herrarnas fajt finns inget att göra åt tätduon Wengelin/Lindgren. De håller övriga fältet stången hela loppet genom ett vältajmat samarbete. In på upploppet kommer de sida vid sida och Emil drar igång spurten först. Mattias kommer närmare och närmare och hade upploppet varit 10 m längre bort kanske utgången blivit annan. Med en dryg decimeter till godo så korsar Lindgren mållinjen först och tar hem ännu en seger i Långloppscupen.

Först i mål av våra herrar blev Henrik Blom. Foto: Cykelkanalen.se

Bakom dessa två har loppet varit fram och tillbaka för våra teamherrar. Hela racet går snabbt och det är flera stora grupper som hänger ihop. Det blir i slutändan väldigt små tidskillnader som gör många placeringar i mål. Bäst för dagen blir Henrik Blom med en 20e plats i elit (23 tot) och resterande elitherrar landar på; Enberg 26, Henriksson 27, Knutsson 30 och Lidman 37 och Tomas bärgade en fin-fin 5e plats i H30.

Tomas hade bra fart och landade på 5e plats i H30. Foto: Mtbfoto.se

Så här säger de själva om söndagen i Rättvik;

 

Maria Karlberg  – Starten går någorlunda lugnt tillväga men trots det är det en stor krasch bredvid mig och det är med hjärtat i halsgropen jag rullar vidare efter mastersbilen. Uppför Vidablick är det ganska trångt, det blir lite ryckig körning för att komma förbi cyklister och jag får inget bra flyt. Väl uppe och ner på andra sidan ligger jag i en stor klunga som bitvis kör riktigt fort, bitvis går det nästan långsamt. Ligger med där och det känns bra i ca 30 km, sen tappar jag helt trycket i benen och vägen till mål känns lång. Jag har då cyklat om Sara Öberg som punkat och vet att jag är tvåa men har ändå svårt att tända till. Efter ca 40 km kommer Camilla Clarkson, D40, ikapp och jag får lite ny energi. Vi har kört ihop på race förut och brukar hjälpas åt bra, så även denna gång. Sista 20 kilometrarna tycker jag tröttheten släpper lite och sista biten mot mål har jag turen att ligga först i klungan så jag på riktigt kan njuta av de roliga slingrande och flowiga stigarna! Blir åter tvärslut i benen sista 2 kilometrarna men då är det så nära så det är bara att bita i. Jag är såklart nöjd och glad över andraplatsen även om flera av de starkaste tjejerna inte var med idag, men hade över 5 min sämre tid än förra året vilket också var känslan under loppet. Saknade det där riktiga panget i benen! Nu blir det två veckors träning och uppladdning inför XCO SM i Östersund, det ser jag fram emot ☺️

 

 

Henrik Enberg – Bra start uppför backen och placerade mig i en stark andra grupp med bla Erik Åkesson, ”Limpan”, Axel Lindh m.fl. Efter ca 30 km, då vi nyss fått sällskap av bla Blom så ligger jag på svansen bromsar in och tar en langning precis innan en lång asfaltsraka , tappar gruppen och kör i lagom fart solo i några km och hamnar sen i en tredjegrupp som blir rätt stor. Jag och några till håller uppe farten, in mot mål är benen krokiga och i mål på en 34 plats. 20 s snabbare hade varit nästan 10 placering bättre. Kul lopp! Lite synd att jag inte bet ihop och hängde med andra gruppen, men var troligen rätt trött 🤪

 

 

Viktor Knutsson – Det är flera krascher i masterstarten som vanligt (snälla IK Jarl lägg bara starten vid backen ), jag blir lite hindrad och får köra om många i startbacken. Tycker benen känns väldigt sega uppför hela backen, hinner aldrig ikapp den stora huvudklungan utan bildar en slags tredjegrupp med några andra som fått släppa, bland andra teamkamrat Niklas. På grusvägarna efter Vidablick tycker jag det går långsamt, folk envisas med att ta långa sega förningar. Hade dock ingen lust att själv ödsla för mycket krafter på de lättåkta partierna då jag förstod att mina chanser att komma ikapp den stora andragruppen själv var väldigt små. Efter några mil tycker jag att gruppen kommer igång bättre och vi får lite fart, hämtar in folk som släppt framför. I Östbjörka kan vi se gruppen framför och vi får en nytändning, vi kör på hårt på slutet men tyvärr kommer vi aldrig ikapp, jag får en kramplåsning i låret i sista branta backen och får släppa iväg Niklas med bihang. Rullar i mål som 30a (38 tot), inte helt nöjd med det, surt att förlora hela loppet i första backen.

 

 

Tomas Karlberg – Kom iväg hyfsat i starten och lyckades ta mig upp för startbacken utan att bränna benen fullständigt. Hamnade i en ca 10-15 mannaklunga, gissningsvis fjärdeklungan i loppet. Till skillnad mot tidigare långlopp kände jag att jag hade bättre marginal och kunde växla tempo på ett mycket bättre sätt, så istället för att sladda som siste man i klungan orkade jag ligga långt fram och även hjälpa till att dra en del. Rullade på fint fram mot 40 km då det blev lite stopp i en backe när jag låg långt bak i gruppen. Var på vippen att bli avhängd, men bet ihop och lyckades följa. Fram mot 50 km sprack gruppen upp och jag hamnade i den andra halvan. Började ha krampkänningar i framsida lår och kunde inte riktigt göra nått ryck på slutet, även om det kändes bra i övrigt. Sista kilometrarna blev det duell med två andra H30-åkare om 4:eplatsen. Körde på det jag kunde på de avslutande härliga stigarna, men fick ingen lucka. Slutade med en tight spurt som jag inte riktigt nådde längst i, men en 5:e plats är jag riktigt nöjd med. Bästa LLC resultatet på över två år och putsade min tid från fjolåret med drygt 1:30. Till slut fick jag äntligen till ett långlopp den här säsongen då det stämde i kroppen och jag fick ut det jag tycker är rimligt att jag ska kunna prestera. Bra för självförtroendet och nu peppad för uppladdning mot kommande SM-tävlingar!

 

Henrik Blom – Persade Vidablick och hängde bakom Enberg fram till ca 500 m kvar då jag blev tvungen att släppa hans grupp. Lyckades hålla ihop det skapligt, men fick slita ont med dålig känsla i 10-15 min för att hålla mig kvar i min grupp om 5-6 man. Känslan blev sedan bättre och jag kunde börja vara med och hålla fart för att gå ifatt gruppen framför. Vi kom ifatt efter ca 25 km. Där satt Enberg.
Efter ytterligare 10 km anslät vi även till huvudgruppen. Tillsammans var vi en klunga på drygt 20. Dock hade jag börjat känna av att jag tappade luft i däcket. Då jag låg sist i klungan
fick jag verkligen slita då jag i varje kurva fick en ruggig gummibandseffekt i varje krök.
I den sega backen mellan Solberga och Östbjörka, gick en av Lindh-bröder upp och körde så in i bängen! Så hårt att gruppen delades i tre. Jag följde grupp 2 till 200 m från krönet då snöret gick. Ingenmansland i 3-4 km, sedan upphunnen av fem stycken, bla Åkesson och Martin Eriksson. Pyspunkan jag känt av från km 30 gick ej att ignorera längre än till km 50. Bet i det sura, stannade och släppte iväg övriga. Snabb mekpaus med en nödraketspatron och lite studs av hjul. Solo resterande 20 km där jag lyckades hålla bra fart och plockade in ca 20-30 sek till mål på gruppen jag släppt.

 

 

Niklas Henriksson – Tyvärr säsongen tyngsta ben … Slet verkligen första halvan av loppet. Men gav väl egentligen aldrig upp förhoppningen om en bra dag ändå.. Tyvärr hade jag inte möjlighet att hjälpa till så mycket med dragjobbet förrän halva loppet och från då känns de som att vi började plocka mer och mer på framförvarande gruppen. Viktor var stark idag och tycker han tog bra med ansvar i våran klunga! Tackar för det!
Får ändå vara nöjd med andra halvan av loppet och inställningen jag hade att aldrig sluta kriga trots riktigt sega ben i början. Tyvärr missbedömde jag en kurva med ett par kilometer kvar och körde rakt ut i skogen då jag just kommit ikapp ett litet gäng med bland annat Enberg.. 🤦🏽‍♂️

 

 

 

Johan Lidman – …

 

 

 

 

 

Dags för Mörksuggan!

Dags för Mörksuggan!

Efter en period med många roliga, lyckade och fina regionala tävlingar i norr ser vi nu framemot ett stort nationellt race igen. Mörksuggejakten i Rättvik står på menyn i helgen vilket är den femte deltävlingen i Långloppscupen. En deltävling där samtliga teamåkare, förutom Josefina, tar plats på startlinjen och där vi hoppas på fina placeringar för samtliga.

 Mörksuggejakten inbjuder som vanligt till ett av cupens mest natur- och kultursköna lopp. Banan sträcker sig runt alla de små klassiska Rättviksbyarna och upp på bergen för att se vidderna av den karakteristiska Dalanaturen. Det hela toppas av lokalbefolkningen som går man ur huse för att bevittna, heja och ibland även vattna cyklisterna när de far genom deras byar.

En bana som till stor del har sandunderlag och tallskog. Detta gör att banan både är snabb och hård samt förrädiskt hal och lös i de mjukaste sandpartierna. Inget regn är att vänta innan och under tävlingen heller så cyklisterna får förbereda sig på ännu en torr och dammig historia.

Själva banan ser lika ut som tidigare år. Dryga 70 kilometer fördelade runt Rättvik. Tävlingsbanan startar inne på skid- och cykelstadion. Cyklisterna guidas av en pace-car ut från stadion och rakt genom centrala Rättvik för att efter 3 kilometer ge fri fart in i banans största utmaning – klättringen uppför Vidablick. En härlig klättring på cirka 2,4 kilometer och 175 höjdmeter. Sedan följer lättåkta grusvägar fram till andra vätskekontrollen. Efter det blir det cirka 15 kilometer stigcykling i lätt kuperad och klassisk sandig Rättviksterräng. Därefter blir det några rejäla stigningar upp till kontrollen i Östbjörka då man vänder tillbaka mot mål. Under den resan väntar fortfarande några härligt sandiga stigpartier och korta branta knixar innan man når Enåns dalgång, vilken ligger precis intill målområdet. Runt dalgången väntar de sista 7 kilometrarna av härlig stigcykling i ett böljande nästintill bergochdalbanelikt landskap innan målet vid Jarlstugan.

 

Så här går tankarna hos de som ska köra;

 

Maria Karlberg  Förkylningen som spökade lite veckan innan OC tog ny fart efter kraftuttömningen och veckan har bestått av vila och något lugnt rullpass för att känna efter hur pass illa det är. Fortfarande pendlar jag mellan tvivel och hopp, lär inte bestämma mig först i sista stund om det blir start eller ej. Men hoppas verkligen jag kan köra, jag gillar banan och formen borde vara ok trots de många vilodagarna de senaste två veckorna …

 

 

Henrik Enberg –Tränat lite lagom efter OC och tycker det känns hyfsat bra i kroppen! Detta race var förra året ett bonuslopp för mig då det kombinerades med familjesemester runt dalarna. I år blir det samma sak men är förstås laddad för race! Förra året en hård krasch så i år ska jag hålla mig på benen och försöka bita tag i några snabba bakhjul 😅

 

 

Viktor Knutsson – Mörksuggejakten är en tävling jag gillar och det är en bana som passar mig bra, därför vill jag prestera bra i Rättvik. De två åren jag har kört har min enda akilleshäl på banan varit de snabba grusvägarna efter startbacken. Där går det fort och det blir lätt stora grupper likt cykelvasan. Jag har nu kört ett träningspass där jag nötte de första milen av banan, tränade på de svåraste kurvorna och memorerade vart man viker in på stigar. Både effektvärden, tider på strava och känsla vittnar om att formen är bra. Så nu har gjort allt i min makt för att lyckas på söndag!

 

 

Tomas Karlberg Har försökt lägga in lite mer intensitet i passen den hör veckan, får se hur kroppen svarar på det. Känner fortfarande att jag inte riktigt fått till det på långloppen i år, kanske släpper det på söndag? Gillar banan och tror den passar mig rätt bra om jag har en bra dag.

 

 

 

Josefina Wikberg – Grubblat och grunnat över helgen som kommer men landat i att det inte blir någon tävling för mig utan hemma och tränar och hoppas få lite fart (och grund) i kroppen till kommande tävlingar …

 

 

 

Henrik Blom – …

 

 

 

Niklas Henriksson – … 

 

 

 

 

 

Johan Lidman – … 

 

 

 

 

 

Fin-fint på Obbola Challenge!

Fin-fint på Obbola Challenge!

En mycket lyckad helg tillända med ett helt gäng placerade teamåkare och vinst av Maria som kronan på verket i teamets hemmatävling Obbola Challenge MTB. Där stod också Henrik Enberg för en andra plats och Henrik Blom för en fin tredjeplats i herrtävlingen medan Team CKCK/SAIK-cyklisten Johannes Sikström var starkast för dagen och fick ställa sig högst upp. Avgörandet kom de sista 500 m efter en hård fajt i princip hela loppet.

Sol och växlande molnighet, knappa 20 grader, torrt och fint och en herrans massa folk på SCA Arena. Lägg därtill deltagarrekord med råge och en bana som nog aldrig varit i bättre skick så förstår man att det blev ett lyckat arr i Obbola. Ja, det går nog inte att önska sig ett mycket bättre scenario än det lördagen spelade upp. Eller visst, det skulle vara att en av våra herrar fick ställa sig högst upp då, men det är kul och även rätt bra för sporten att fler tar segrar, men det räcka med en 😉

Obbola Challenge kördes i år för åttonde året i rad och har gått från en tävling för de närmast sörjande (första året ca 30 till start) till ett riktigt stort, väloljat och uppskattat arrangemang som satt sig som en traditionell tävling på den norrländska MTB-kartan. Och 2019 års arrangemang blev inget undantag. Hela 280 startande, barn som vuxna, ställde sig under lördagen på startlinjen för att köra något av de fem olika loppen som fanns på menyn. Ett rekord med närmare 90 personer! Fantastiskt kul att så många lockas av att cykla ”riktig” mtb då det inte är någon Cykelvasabana det handlar om. Nä, banan kan egentligen förklaras med ett ord – STIG! Få andra längre lopp har så stor andel stig som Obbola Challenge och dessutom är det mycket stökig stig det handlar om. Stenar, rötter, tvära svängar, broar, stenhällar och klapperstensfält är det åkarna ställs inför. Ett långlopp med XCO-karaktär skulle man kunna beskriva det som.

Obbola Challenge innehåller en hel del utmaningar, både på stökig naturlig stig och byggda svårigheter. Foto Patrik Bernhardsson

En utmaning av rang som säkerligen lockar en hel del deltagare som vill testa sina gränser liksom årets nyhet att det i år var seedningslopp för cykelvasan som bidrog till en hel drös också. Dessutom har tävlingen alltid ett prisbord som inte går av för hackor, där tex pallen i tävlingsklass i år premierades med pengavinster på 5 000, 3 000 resp 1 000 kr och alla som genomfört tävlingen finns med i utlottning av presentcheckar, kläder och utrustning av ett värde överstigande 20 000. Prissummor som matchar stora arrangemang söderöver. Något som säkerligen bidrog till att det mesta av norrlandseliten var på plats.

Startlinjen i tävlingsklass. Foto: Anton Alex

 

Det stora deltagarantalet gjorde dock att arrangörerna, i samråd med tävlingskommisarien, tog beslutet att sära på starten för tävlingsklass och motion för att inte det skulle bli för mycket trängsel i starten. Något som föll mycket väl ut och som gjorde att fältet sprack upp fint innan det mesta av singletracken tog vid på allvar.

Startloopen gick i år längs hela motionsspåret och det gick undan i täten. Foto: Anton Alex

Banan hade inför i år förlängts så att den längsta sträckningen nu var 50-51 km jämfört med tidigare 44 km. En del av förlängningen hittades redan i start när den lilla startloopen som tidigare varit 1,4 km nu mätte 3,4 km och gick längs hela SCA Arenas elljusspår. Tävlingsklass (dam/herr) som startade 2 min före motionsklass satte rejäl fart från start och det var Henrikarna i teamet som tog taktpinnen före Johannes Sikström. Blom kör riktigt hårt i början och startloopen på 3,4 km avverkas på mindre än 6 min.

Vid varvning ut på loop 1 har fältet redan börjat spricka upp och det har bildats mindre grupper. Frontgruppen innehåller 12-13 åkare och inte långt efter, dock med lite avstånd mellan varandra, ligger Maria och Josefina. Maria som kvällen innan fått coachning att försöka hänga med herrarna så långt det går under början av loppet då det finns mycket att vinna på att ligga i rygg under främst loop 1.

Hela första loopen på kring 14 km är relativt lättåkt med grusväg och snälla stigar. Det är ganska mycket action i fronten och det blir ryckigt och hårt. Alla teamåkare och klubbkamrater som tex Mattias Willman, Christer Devall och David Åkesson finns med långt fram i täten. Sista biten inför varvning till loop 2, går på en singletrack som är rätt stökig, brukar dock kunna sära på grupper och så blir fallet även nu. Ut på loop 2 som startar med halva Hi5 XC Trail ligger Enberg i tät, följd av Sikström, Blom, Henriksson, Knutsson, Lidman och Devall. Ett riktigt getingbo för Team CKCK-cyklisten alltså.

Maria som hållit mycket fin fart i rygg på en av grupperna längre bak kommer kommer in till samma varvning med en klar ledning. Några minuter före Josefina som har Anci Bernhardsson, OIK, Sara Forsgren och Jennie Magnusson CK Örnen i hasorna.

Om OCs loop 1 är att betrakta som snabb och lättcyklad så kan man väl säga att loop 2 och 3 är precis tvärt om. Mycket stig, singletrack, stök och bök och även en hel del byggda partier med kurvor och utmaningar. Här kan mindre tekniskt erfarna cyklister få bekänna färg och det är definitivt en fördel att ha kört banan eller de permanenta lederna några gånger tidigare.

Johan Lidman i ingenmansland i slutet av loop 2. Foto Anton Alex

En bit in på loop 2 går Sikström upp i täten. Farten har fortsatt varit väldigt hög och de flesta i tätgruppen går på rött. Åkarna turas om lite i täten, främst är det Blom, Sikström och Enberg som kör. Efter ungefär halva loop 2 får Lidman släppa och de är nu bara 5 i täten inför slutet av loop 2. Även Viktor börjar känna av det höga tempot och nere på UV-Crossen tappar han mark samtidigt som ryggen börjar göra riktigt ont. Viktor försöker dock kriga för att ta ikapp de övriga och det kostar på. I slutet av loop 2 måste även han lämna övriga i täten. Sista biten på loop 2 går över ett segment som heter ”Nisses”. En teknisk stig med hällar och rötter. Blom ligger här tvåa i rygg på Johannes men gör ett mindre bra spårval och går omkull. Han blir ett effektivt stopp för övriga teamåkare och Sikström får en lucka och bestämmer sig för att köra.

Blom jagar efter en vurpa på ”Nisses”. Foto: Fredrik Berndes

 

Framme i tät kör Sikström på fortsatt starkt och Niklas har det kämpigt och får lämna men Blom och Enberg går ifatt på grusvägen (ny sträcka för i år) och börjar gå runt. Niklas får igång benen när han kan få trampa i ett jämt tempo under en längre period och ansluter. Men han får tyvärr släppa igen då Sikström drar på in på nästa stigparti. Det handlar nu om en trio som gör upp om pallplatserna.
Samtidigt tuffar Maria och Josefina på fint på stigarna. Maria ligger och fajtas hög upp bland herrarna i tävlingsklass och har kört om sin man Tomas då han gjort ett oturligt stopp för punka. Josefina ligger på andra plats.

Enberg i början på ”Harpis Suffertrail”. Foto: Anton Alex

Med två kilometer kvar stöter Enberg på den sista REJÄLT stökiga stigen. Han får 10-12 sekunder till Sikström som i sin tur har ungefär samma lucka till en krampande Blom men inför sista avslutande tekniska partiet på ”Harpis suffertrail” har Sikström ätit sig ikapp det mesta av Enbergs försprång och ligger nästan i rygg. Uppför backen vid sjön, ca 500 m kvar stöter Johannes och hur mycket Enberg än försöker mobilisera krafter så är det tomt i tanken. En stark Johannes Sikström kan i ensam majestät rulla över mållinjen. Grattis till ett imponernade lopp Johannes!

Sikström stöter förbi Enberg i en av de sista backarna på banan. Foto: Anton Alex

 

Enberg rullar i mål som nöjd tvåa då han ändå fått positiva besked om att formen är på väg tilbaka. Blom blir trea, Henriksson fyra, Viktor femma och Lidman sjua medan Tomas efter punkteringen cyklar med sin fru den avslutande delen av loppet. Maria håller ihop bra på sista loopen även om hon känner sig rejält trött. Josefina tappar oturligt nog kedjan och får släppa Sara Forsgren förbi sig men lyckas hålla tredjeplatsen. En mycket lyckad, spännande och trevlig dag på Obbola Challenge.

Prispallen herrar. Foto: Patrik Andersson

Prispallen damer. Foto: Patrik Andersson

Nu väntar några intensiva tävlingsveckor i juli med, i tur och ordning, Mörksuggan, SM och Engelbrektsturen på schemat. Det ser vi framemot!

 

Så här säger gänget själva om tävlingen på hemmaplan;

 

Maria Karlberg  – Hade som tänkt taktik att jag skulle försöka gå med i en snabb klunga första varvet för att sedan få köra mitt egna race varv 2 och 3. Och det blev också precis så, möjligen att jag fick pressa mig väl mycket för att hänga med ”min” klunga första varvet vilket kanske straffade sig lite på slutet då jag var väldigt trött, men det var ändå skön känsla att jag klarade bita mig fast trots att benen var fulla med syra! Varv 2 var roligast och jag hade rätt bra flyt på en jättefin bana, särskilt andra halvan innan sista varvningen. Varv 3 var en seg historia, var riktigt trött i både rygg och ben och det var svårt att motivera mig att trampa fort när jag körde i ingenmansland nästan hela varvet. Tomas som punkat kom ifatt när det var drygt 5 km kvar och vi hade sällskap in i mål, det var väl det enda som var trevligt med dom sista stökiga kilometrarna som kändes längre än någonsin! Nöjd med loppet som helhet, men tycker fortfarande att jag tröttnar väl mycket på slutet av loppen. Nu siktar vi mot Mörksuggejakten nästa helg!

 

Henrik Enberg – Lite ryckigt tempo loop 1 och väl ute på loop 2 så delades det på vem som låg först tills det att Johannes fick en liten lucka efter ett snabbt gravitationstest av Blom som då låg tvåa i tåget. Luckan täpptes till drygt halvvägs genom loop 3. Krampkänning i båda låren en stund och valde att göra ett ryck med ca 2 km kvar, fick lucka men Johannes körde grymt starkt och segade sig ikapp och om med ca 700 m till mål och jag pallade inte att svara. Kanske skulle jag ha provat att gasa lite tidigare för att få mer stigkörning själv, men oklart om det hade räckt ändå, hatten av till Johannes för stark körning. Ändå nöjd med loppet och 2a platsen. Imponerande arrangemang, banmarkering mm av hemmaklubben! Extra kul med familjen på plats och att få se egna och andra barns cykelglädje i deras lopp!

 

Henrik Blom – Tog täten i startloopen för att känna på mig själv och samtidigt riva lite i fältet, innan vi skulle ut på starten av loop 1 där den friska vinden låg rakt mot. Efter 4-5 minuter insåg jag att den snoriga näsa jag haft under veckan inte bara var min hypokondri som spelat mig ett spratt. Den metalliska känslan i luftrören och hinten av blodsmak gav mig flashbacks till OC -18.
Skakade av mig de negativa tankarna och bestämde mig för att vara aktiv, köra på och hoppas på att känslan skulle bli bättre.
Efter 30-40 min var den aningen bättre, men något ”pang” dök inte upp. I slutet av loop 2 gick jag in som tvåa bakom Sikström på en av teknikslingorna, där jag lyckades få ett ordentligt framhjulssläpp. Ouppmärksamhet och grus på en häll var en dålig kombo…
Jag klarade mig bra bortsett från en blå axel. Men tiden sprang iväg för mig, Niklas och Enberg då jag och min cykel blockerade vägen effektivt för dem båda. Sikström tog chansen och körde på. Det kändes dock lugnt då vi var tre och det (i mitt huvud) var en hel del grusvägar kvar där vi skulle ha fördel. Men som så ofta hade mitt minne svikit mig…
Det var bara en ordentligare grusväg kvar, och den kom lååångt senare. Tyvärr så pass långt att vi tappade Niklas efter stigarna innan.
Sikström körde starkt, men jag och Enberg gick ifatt på grusvägen och började gå med runt. Jag sänkte farten i mina förningar i förhoppning om att Niklas skulle lyckas ansluta innan nästa stig. Niklas anslöt men fick släppa då Sikström drog på in på nästa stigparti. Han höll bra fart i front tills Enberg stötte förbi med knappt 2 km till mål då. Jag tryckte till för att försöka hänga med, men de flesta muskler i baksida lår (båda) ville mkt hellre kramplåsa sig totalt. Jag bokstavligen parkerade efter den stökiga stigen och fick fokusera på att köra försiktigt sista biten in i mål för att inte bli fast ute i skogen.

 

Viktor Knutsson – Startloopen går skapligt fort men inte hårdare än att vi är ett ganska stort gäng som går ut på loop 1. Körningen blir verkligen high chaparall med väldigt dåligt samarbete och ojämn fart. Jag blev less på det ryckiga tempot och attackerar efter fornstigen, jag får lucka och precis innan första tekniska stigen kommer de som sedan ska bilda tätgrupp ikapp mig. Dessa är Johannes Sikström, Henrik Blom, Henrik Enberg, Niklas Henriksson och jag. På stigarna tappar jag lite luckor här och där vilket tär på krafterna. Känner mig ändå okej tills det börjar göra ont i ryggen en bit in på loop 2. På UV Crossbanan gör jag ett par dåliga kurvor så att jag tappar tätgruppen sakta men säkert. Har svårt att ta i ordentligt för att ryggen är så sliten och det släpper inte. Under sista loopen som också är den stökigaste gör den ömmande ryggen att jag måste köra i lägre tempo och tidsavståndet mot täten rinner iväg, men även en bra dag hade jag inte kunnat ro på pallen de är helt enkelt bättre än mig på stökig stig. Nu ser jag fram emot Mörksuggejakten, Engelbrektsturen och Finnmarksturen/XCM SM som är dom tävlingarna jag verkligen vill prestera på då de är de nationella tävlingar som passar mig riktigt bra.

 

 

Tomas Karlberg – Hänger med ganska ok den första lättåkta biten på loop ett, men har uppenbarligen inte någon bra form för så fort det blir stig har jag svårt att växla tempo och får sakta men säkert se täten glida ifrån. Gnetar på och har inte gett upp helt på en stark avslutning, även om kroppen inte riktigt vill. Men en bit in på loop 2 får jag bakhjulspunka och hålet är för stort för att täta. Typiskt nog på en myggrik myr, så det blir till att dansa runt bäst det går för att undvika att bli uppäten och samtidigt peta i en slang i hjulet. Luften gick väl även ur mig, punkafixet tog rätt mycket tid och jag gav mer eller mindre upp racet här. Tänkte att jag åker ifatt Maria och rullar med henne in i mål, och så blev det. Söker lite frustrerat vidare efter bättre form, får se om jag hittar den på Mörksuggan nästa helg!

 

 

Niklas Henriksson – Gick på rätt bra i starten men kändes väl stabilt rätt länge, försöker köra smart och lite taktiskt mot de andra teamen.. Svårt att skapa något detta lopp då det fort blir ojämn farthållning och osämja i klungan. Banan är väl den som passar mig sämst egentligen och jag fick slita bakom Enberg, Blom och Sikström sista loopen … Jag tappar innan grusvägssträckan men lyckas jobba mig ikapp, väl inne i skogen igen är det godnatt för rygg och ben! Tog mig i mål med ett bra pass och förhoppningsvis får man till det mycket bättre kommande helg på suggan!

 

 

Johan Lidman –Hade en bra känsla inför loppet och jag kände mig peppad inför hemmatävlingen!
Kände mig pigg och kroppen svarade bra första timmen innan ryggkramper kröp sig på och jag inte kunde ligga på lika hårt som jag ville. Har haft problem med detta alla tävlingar hittills i år och försöker hitta en lösning!  Gjorde även en väldigt klantig felkörning och körde omkull i samma veva och tappade en placering. Tog mig i mål på en sjunde plats. Bara ligga i och träna för att bygga upp bättre styrka och syreupptag så att man kan vara med och leka längre fram i fältet i framtiden👍

 

 

Josefina Wikberg – Dessvärre lika illa som befarat. Känner direkt ute på elljusspåret att kroppen och framförallt benen inte är med mig i dag. Frustrerande att inte kunna öka tempot och trycka till och det skulle inte bli bättre längst vägen. Försöker tänka att det blir ett bra träningspass och att jag behöver sådana och trampar runt banan. Superfin bana och ett kanonarrangemang har redan börjat tänka nästa år …

 

 

 

 

 

 

Mer info om Obbola Challenge finns på klubbens hemsida.

 

 

 

Dubbelt på pallen igen!

Dubbelt på pallen igen!

Årets andra norrländska långlopp, Tolvtjärnsloppet, i Långviksmon utanför Örnsköldsvik blev ännu en succé för Team Hi5 OIK Elit. Hela fyra herrar bland de sex första och säsongens starkaste ”blomma” fick ställa sig högst upp för andra helgen i rad. Den grönsvarta armén är stark i år. 

Tolvtjärnsloppet, ett terrängcykellopp i en vacker omgivning med många vattendrag och tjärnar, därav namnet, arrangerades för åttonde året i rad har alltid varit ett rejält kraftprov. Detta år blev inget undantag. Över 69 km och runt 1 000 hm i riktigt tryckande värme och ett gäng rejäla klättringar, bland annat den beryktade Mördarbacken som i år inte längre gick i den branta grusvägsbacken utan på en tung stig lite längre västerut, gav racet dynamik.

 

Enberg förevisar hur stor fisk han fångat dagen innan. Foto: Jonas Fahrni

Teamet/klubben har genom åren en bra historik på detta lopp och har varit representerad på pallen många gånger de senaste åren, både i herr- och damklasser. Som sig bör på ett ”lokalt” norrlandsrace var det även stor uppslutning från vår klubb Obbola IK och från Team Hi5 kom Henrik Blom, Viktor Knutsson, Niklas Henriksson, Tomas Karlberg och Henrik Enberg till start.

Starten av Tolvtjärnsloppet 2019. Foto: Jonas Fahrni

Starten på ”Tolvis” sker med masterstart vilket är både positivt och negativt. Positivt då det blir ganska lugnt tempo utan rusningar men det innebär också att det är många från de bakre leden, cyklister som inte kommer ha med täten att göra, tränger sig fram och gör det hela lite trångt och bökigt så snart det ska bli fri fart in på de första stigarna.

Årets start blev tyvärr drabbad av en ganska allvarlig olycka på den spåriga skogsvägen innan berg- och dalbanebroarna, där en man flög över styret och landade väldigt olyckligt på skulderpartiet med ambulanstransport som följd.

Inför depån i Västergissjö är det ett ganska stort gäng som hänger ihop. Foto: Yvonne Backman

Annars flyter loppet på väldigt bra och nere i Västergissjö kommer de första rapporterna in som meddelar att det rör sig om en ganska stor klunga i frontgruppen. I den gruppen finns alla fem Team Hi5-åkare. PÅ asfalten efter depån stöter dock Henriksson och Blom hakar på. Det blir ganska direkt en lucka för de två vana landsvägsåkarna som blir större när de börjar gnugga partempo.

Henrik Blom och Niklas Henriksson i utbrytning. Foto: Jessica Broman Ingman

Framemot backpriset har duon en ganska klar ledning. De snackar ihop sig om att samarbeta fram till sista 5-10 km och fortsätter trycka uppför stigningen med backpriset.

Årets backpris var extra kämpigt med en ny ”mördarbacke” som till stor del gick på tungcyklad stig. Många blev nog ganska uppgivna då de kom ut på hygget på slutet av första backen och såg vilken stigning de hade kvar. Där ”väggade” nog en hel del ben denna dag. 1:45 efter start tog dock Henrik Blom backpriset tätt följd av teamkollegan. Endast ca 7 minuter efter fjolårsvarianten av mördarbacken.

Backom duon som gått loss finns en jagande grupp med Viktor Knutsson, Samuel Brännlund Norrlandscyklisterna, Henrik Enberg och Johannes Sikström Skellefteå AIK Cykel. Efter en ganska lugn asfaltsträcka höjs dock tempot uppför mördarbacken. Ganska direkt får Enberg säga tack och adjö till de tre övriga då kroppen inte alls vill svara som önskat. Det är trögt med dåligt underlag, blandad blött och mindre bra spår. Dessutom är det otroligt varmt där solen ligger på över ett hygge. Samuel får en lucka halvvägs i backen men Viktor och Johannes gnetar ikapp det och är hyfsat samlade på toppen. Faktum är att den trion kör mördarbacken snabbast av alla för dagen och tar in ca 45 sekunder på tätduon, bra tryck!

Efter backen går Viktor upp och trycker på bra. Samuel hakar på och samtidigt får Sikström släppa. Det blir alltså en andra duo som börjar samarbeta. Fram i tät närmare mål meddelar Niklas att han känner sig krispig i benen och Blom går ifrån. En ledning han håller ända in i mål. Även Niklas håller sin placering och för duo nr 2 blir de spurtuppgörelse som Brännlund drar det längst strået i.

Spurt om tredjeplats vilken Samuel Brännlund vinner över Viktor. Foto: Jonas Fahrni

Återigen en mycket lyckad helg för teamet och Obbola IK. Ännu en dubbel pall och dessutom grymt kul med hela fyra bland de sex första då Tomas Karlberg cyklade in på en mycket fin sjätteplats. Kul med fint samarbete i teamet som i år har både spets och bredd. Extra grattis till Niklas för första pallplatsen i teamkläder. Och Blom – jädrans vilken imponerande säsong så här långt, trots att han själv säger sig ”inte vara i form”. Riktigt roligt att Viktor också verkligen kommit ur startblocken med ännu en topplacering efter förra helgens andraplats på Kraftloppet  En ny riktigt vass insats! Spurtslagen av wattkungen Samuel får man väl stå ut med? Enda smolket i bägaren var väl Enbergs ”väggning” då vi vet vad den mannens kapacitet är. Men det lossnar nog snart, kanske redan till Obbola Challenge?

 Så här säger de själva om Tolvtjärnsloppet;

Viktor Knutsson – Vi kommer iväg från Långviksmon och det är väldigt många som ska vara långt framme i början. Jag tar det lite piano eftersom jag vet att det är ganska lätt att ta sig förbi lite senare på banan. Trots att vi kör på i bra tempo är det hela 10 personer i tätklungan. Jag, Niklas H, Blom, Enberg, Dorsch, Brännlund, Tomas K, Sikström, Gusenbauer och Mikael Henriksson. Bra konkurrens! Tomas släpper nånstans efter vägen. Det blir lite lucka innan Svedjeberget som är en riktigt blöt backe på stig. Där kör Enberg på och i utförlöpan kommer vi ikapp. Gusenbauer och Mikael Henriksson får släppa. Lite senare tappar Dorsch vevarmen. Ut på asfalten efter halva loppet är vi alltså en tätgrupp på Jag, Blom, Niklas H, Enberg, Sikström och Brännlund. Det är lite kantvind där och då sätter Blom och Niklas H in en attack och de pinnar på bra medans det stannar av rejält i våran grupp. In i den nya brutala mördarbacken (som i år gick på en blöt och halvstökig stig) sätter Brännlund upp ett bra tempo. Efter backen blir det jag och Brännlund som bildar en andraklunga och vi samarbetar bra, jag känner mig pigg tills det är milen kvar då får jag en liten slägga. Försöker rycka ifrån Brännlund ett par gånger på slutet men han svarar, det blir spurt och där är han mycket bättre än mig och tar tredje platsen. Lite surt att precis missa pallen men ganska nöjd ändå.

  

Henrik Enberg – Ändå ok känsla början av loppet och stundtals avvaktande körning fram mot mördarbacken. Släppte direkt Viktor, Brännlund och Sikström i den och hoppades mirakulöst att mina ben skulle må bra av ett eget tempo i backen men så blev det inte och de seglade iväg… både benen och de framför mig… därifrån till mål fokuserade jag på utsikten och att njuta av banan, näe det var idag faktiskt jobbigt att bara ta sig till mål 🙈 Kul att se Blom överst och den starka körningen från vår skidåkare! Även hur Viktor och Tomas höll ihop loppet 👍 jag behöver antigen mer träning eller mer vila…. svår balans men jag kämpar vidare!

 

Tomas Karlberg – Kommer iväg bra i starten och går upp i tät på första stigen för att få lite stökfri start. Brännlund passerar, men det känns lätt att följa i rygg de första kilometrarna. När vi sen kommer fram mot de första längre stigningarna backar jag ner lite och försöker ta rygg. Nånstans här börjar det kännas tyngre och jag får en rejäl svacka. Tappar tätklungan, blir ikappkörd bakifrån och tappar dessutom en drickaflaska som jag beslutar att stanna och hämta upp denna varma dag. När vi kommit ut på banans längre asfaltsträcka har jag lite sällskap och vi hjälps åt att dra i rätt bra tempo. Nu kommer jag in i ett helt annat racemode och plockar placeringar. Riktigt nöjd med den här delen av loppet, men sista milen slog krampen till och jag fick slå av rejält på farten. Men på det stora hela ett klart fall framåt jämfört med tidigare långlopp i år.

 

Henrik Blom – Då jag och Niklas anlände i senaste laget, använde jag första 15 min efter start till uppvärmning. Gick därefter upp i första längre backen för att sålla ner gruppen något. Körningen närmsta km efter det var avvaktande och farten var låg. När jag låg sist i en grusvägsbacke, såg jag att övriga släppt iväg Sikström 30m. Då farten var låg tänkte jag att det var lika bra att täppa. När jag var ifatt Sikström och tittade bak, så hade vi lucka. Dock släppte han i samma veva som Brännlund anslöt. Vi rullade två förningar innan jag hörde ”bra läge” från Niklas som gått ikapp. Några km senare efter första tuffa myrklättringen, anslöt Enberg med ett gäng. Loj körning i ytterligare några km innan Niklas stöter på asfalten och jag går med. Vi gnuggade partempo och fick en bra lucka till övriga innan vi gick in i ”mördarbacken”. Vi pratade ihop oss om att hjälpas åt till <10km kvar. Bra samarbete till 5-6km kvar då Niklas kände sig krispig och gav mig order att köra. Rullade sista km in mot mål med måttliga kramper lite här och där. En bra dag för laget!.

 

Niklas Henriksson –Lite halvt ouppvärmd i starten så första kvarten kändes rätt jobbig och många bakifrån som tränger in sig onödigt mycket tycker jag… Sen går det väl i stabil takt tills Blom och Brännlund går iväg lite och jag stöter ikapp efter att de fått en lucka.. När vi senare kommer till en backe som snarare kan klassas som myr så kommer Enberg ikapp och därefter följer resten av förstaklungan. Det blir lite loj fart tills jag bestämmer mig för att testa på asfalten där jag känner att jag har en av mina styrkor, får såklart med mig Blom som inte ”spottar i glaset”.. 🤪 I mördarbacken snackar vi ihop oss och säger att vi skall lagköra tills ca 10km och sedan bryta arm om segern. Bra lagkörning!! Men jag hade nog haft fördel om det hade blivit riktigt armbrytning för med 5-6km kvar så orkade jag inte med längre och fick bita ihop själv resterande av loppet. Roligt med första pallplatsen i ett mtblopp och kul att dela den med en trogen träningskompis! Kul att se att teamet var 4 med i tätklungan långt in i loppet och jag tycker vi tog ansvar stora delar!säsongen.

 

Foto: Jessica Broman Ingman

 

Foto: Jessica Broman Ingman

Pallen herrar tävling, Tolvtjärnsloppet 2019.