Rakt in i källarväggen med Henrik Enberg

Rakt in i källarväggen med Henrik Enberg

Henrik Enberg är av den gamla skolan när det gäller träning. Då kan han sitta på sin gamla monark i källaren, kolla rakt in i väggen och lyssna på musik. ”Ingen garmin, ingen wattgrej. Old-school träning helt enkelt”.


Kulturbageriet har blivit det sedvanliga stället för cykelintervjuer.

Henrik Enberg har nyss fyllt 37 år när vi träffas på Kulturbageriet i Umeå en februariförmiddag. Skulle jag intervjuat honom för 27 år sedan så hade lille Henrik inte trott att han fortfarande skulle hålla på: ”När jag var 10 fanns det inga elitcyklister över 30”, berättar Henrik, som redan då hade börjat tävla i både motcross och mountainbike. ”Vid 19 lade jag av och tog igen lite tonårsglamour. Sen vid 27 började jag träna multisport, cykla, paddla och springa. Men när vi fick vårt andra barn slutade jag med multisporten, både av tidsmässiga skäl och för att fortsätta med den roligaste av sporterna: cykel.

Han kunde bara inte låta bli

Kan du berätta lite kring varför du bestämde dig för att vara med i Team Hi5?
Det har alltid legat mig så varmt om hjärtat med mountainbike som sport och motionsform. När det skulle bli en satsning med Team Hi5 ville jag verkligen vara en del av det, jag kunde bara inte låta bli. Och vi har en speciell laganda i teamet. Ta bara de gemensamma resorna till de olika loppen. Vi äter tillsammans, sover ibland tillsammans, allt som ett lag. Jag hoppas det blir fler tillfällen att åka hela teamet i år. Nu när vi är så många kommer man ju alltid ha med någon, det uppskattar jag.
Nu går vi in i teamtes tredje säsong. Finns det något du tycker du har förbättrat?
Till den här säsongen har jag blivit mer uthållig och kan förhoppningsvis klara av slutet av loppen bättre. Det är i alla fall vad jag har försökt att göra. Det är ju utmaningen med den här sporten att det är ett så långt uppehåll och man måste vänta tills man ser frukterna av sin träning. För första gången kör jag nu också efter ett träningsprogram, vilket jag inte gjort sedan tonåren. Jag har tagit hjälp av en tjej som kallas Silver-Emma, också från Sollefteå med träningsschemat som jag nu kör under vintern. På sommaren är min träning mer anpassad efter tävlingar och form, arbete och familj. Då går jag mer på feeling så det känns rätt. Är det till exempel en tävling på helgen så kör jag lugnare pass i början av veckan därpå och stoppar in några fartpass i slutet.
Vilka egenskaper har den perfekta cykelteamkollegan?
Som de vanliga egenskaperna om en människa man tycker om: ödmjuk, lyhörd och uppmuntrande. Bästa förnamnet är ju Henrik då.

Bästa teamkollegor: Henrik Enberg och Henrik Blom.

Vad tänker du på när du cyklar?
På allt verkligen! Det är min friplats, jag rensar tankarna, tänker på livet generellt, familjen… Sen blir det under ett träningspass ofta så att jag tänker in mig i tävlingsmiljön och -situationer. Helt plötsligt måste jag kanske under ett distanspass lägga band på mig själv för att simuleringen i huvudet blir så verklig. Det är även bra mental förberedelse!
Och vad har du i lurarna då?
Mina barndomsfavoriter Smashing Pumpkins återkommer alltid. Annars kan det vara allt från Radiohead till Avicii och Deep Purple. Jag har ingen speciell träningsspellista utan känner efter vad jag är sugen på just då och slår på.
Och har du någon ritual du brukar göra före varje tävling?
Jag brukar alltid innan start tänka på var jag är uppväxt, det finns många platser med särskilda minnen. Så jag tar ett djupt andetag, tänker tillbaka på det och hittar lugn och trygghet.
Vad har du lärt dig av att cykla som även hjälper dig i andra situationer i livet?
Jag bryter väldigt sällan en tävling. Så är det i vardagen också. Har jag gett mig in på något så fullföljer jag det. Jag krigar på. Jag har lärt mig att aldrig ge upp. Och det är också en viktig egenskap i laget, händer det någonting tidigt i en tävling: svälj det, tagga till och kör på. Rätt vad det är så händer det de andra något också och så kommer du ikapp.
Vad har du i din träningsväska?
Jag har inga packningslistor. Jag lägger ner allt i samma väska och tar med mig det jag ska ha och sen är det bra. Inga extragrejer. De som känner mig, t.ex. Blom kan vittna. Han har ordning och reda!
Gillar du även att meka med cykeln eller lämnar du in den?
Jag älskar att meka med min cykel! Jag kan till och med meka med den när det inte behövs, jag går ut och kollar när jag har tråkigt, pumpar däcken, smörjer kedjan. Jag är en riktig by-the-book-kille när det gäller sånt. Min viktigaste cykelpryl är Swat-kit:et som finns på min cykel. Den är lite av en överlevnadssgrej på tävlingar och den är alltid med på träning också.
Vilken är din favoritsträcka?
Det kanske håller på att förändras: För några år sen hade jag sagt en kort sträcka med mycket upp och ner. Nu håller jag på att omstrukturera mig och gillar mer långlopp. I år ser jag mest fram emot Andalucia Bike Race i Spanien. Och sen Långa Lugnet! Jag tävlar helst när det regnar och är jävligt. Så sommaren 2018 var ju katastrof på det sättet. En styrka jag har är att peppa igång mig själv, så jag hoppas på en riktig grisig bana!
Och vad anser du vara den viktigaste tävlingen du har kört?
Det är två 2 som jag har starka minnen av, trots att jag inte fullföljde:
– Världscup i Tyskland när jag var 18. Jag bröt och det gjorde också 90% av de andra svenskarna. Det var första tävlingen på året och vi blev nog förskräckta.
– För-vm i Åre 1999: jag körde på dispens i juniorklassen. Det är ett starkt tävlingsminne, för mig kändes det stort att få tävla med ”de stora”.

Henriks landslagsdebut skapade rubriker.

Om du kunde ändra en sak med cykeltävlings-Sverige, vad skulle det vara?
Det finns jättemånga tävlingsklasser, Herrar Elit, Herrar 30, 40 osv. Det kan bli lite skevt för utomstående att veta vad de olika placeringarna egentligen betyder. Så färre klasser vore en bra förenkling och kanske får fler intresserade av sporten.
Apropå det, vilka skulle du säga är vanliga nybörjarmisstag eller missförstånd kring cykling?
Inom vår form av tävlande med långlopp: för mycket luft i däckena.Och att man har någon slags bild av att man måste ha en jättebra (läs: dyr) cykel. Det räcker bra med en specialized! 😉
Överhuvudtaget verkar många tro att det är dyrt och man måste ha så mycket grejer. Huvudsaken är en instegscykel som är värd att kallas för det. Och en hjälm! Och sen är det bara att börja träna och köra.
Har du några tips för nybörjaren?
Ta dig tid att träna teknik, det har du mycket att vinna på. Massa mil på grusväg och asfalt är bra, men du behöver inte lägga så mycket tid på sånt om du behärskar cykeln i olika miljöer.

En cyklist av den gamla skolan: Henrik Enberg.

Henriks bästa cykelminnen
Medaljer: I mina ungdomsår var jag ganska framgångsrik och i ropet. Jag var med i juniorlandslaget, och kammade hem medaljer i ungdoms-SM.
Cyklar: Jag har haft många cyklar men en jag särskild kommer ihåg var en fransk cykel av märket SUNN. Den var svart, väldigt unik och lite åtråvärd på den tiden. Jag fick dessutom cykla i deras Sverige-team tillsammans med Gustaf Larsson som tog OS-silver i tempo på landsväg.
2018: Vinna Obbola Challenge! Det var jättekul att få vinna på hemmaplan för Hi5-teamet i Obbola, när alla andra var där.
Henriks nyarslöfte 2019: Träna mindre, men jag väntar med det till nästa år istället…

Viktor och Henrik – tillsammans mot sanden

Viktor och Henrik – tillsammans mot sanden

Tolvtjärnsloppet slutade riktigt bra med en pallplats för Henrik Blom som kom tvåa och plats 4 för Viktor Knutsson. Läs deras självkritiska rapport från helgen här:

Viktor Knutsson ”– Upptäckte i veckan en spricka i fälgen på cykeln som jag paniklagade med lite epoxy, tänkte att det går nog att köra bara jag har högt lufttryck i bakdäcket. Sagt och gjort startade jag med 2.2 bar i mitt 2.1″ bakdäck, funkade inte superbra på denna sjukt mjuka och sandiga bana. Jag, Blom och Samuel bildar tidigt en tättrio men Samuel får en lucka då både jag och Blom fick släppa i en sandig backe. Vi körde partempo i efterföljande lätta partier men Samuel drog bara ifrån. Efter mördarbacken känner jag att jakten på Samuel är lönlös så jag släpper och tar mitt eget tempo till mål. Men det skulle visa sig att jag slår av lite för mkt på tempot för med 3 km kvar kommer en Saik cyklist ikapp mig, jag försöker rycka men lyckas inte få lucka. På den sista loopen in till mål är det mycket lösa sandiga kurvor där jag får klicka ur. Saik killen får då en lucka jag inte kan täppa till och 4e platsen är ett faktum. Jag får väl vara nöjd att cykeln håller ihop för första gången denna säsong, surt bara att jag inte duger till då. Laddar för att både cykeln och jag ska prestera på hemmaplan i Obbola!”

Henrik Blom ”– Med en lugn träningsvecka pga senaste förkylningen samt vissa känningar från densamma, var jag osäker på hur koppen skulle svara, ffa de första 5 kilometrarna som brukar vara rusning.
Som tur var för min del var starten beskedlig. Detta gjorde även att fältet var ganska samlat fram till ca km 7 där det sprack av och vi blev en trio bestående av Viktor, Samuel och mig. Vid km 17 ungefär tog både jag och Viktor galna linjeval genom en sandklättring, vilket resulterade i stopp och vi blev tvungna att hoppa av och springa, medans Samuel flöt igenom utan stopp. Han fick en ganska stor lucka innan vi var igång igen. Jag tittade bak och såg att Viktor var en bit bakom. Bestämde mig för att vänta in honom så vi kunde hjälpas åt att jobba ikapp istället för att försöka gå ifatt Samuel själv. Tyvärr fastnade Viktor i ett till sandparti, så vi var en bit efter innan vi var ordentligt igång igen. Vi jagade så gott vi förmådde, men tyvärr hade nog varken jag eller Viktor dagen där vi kunde göra oss själva rättvisa och vi tog oss inte ikapp. Med 15 km kvar blev det solokörningar för mig och Viktor där jag försökte kräma ur det som fanns kvar för att hålla nere tidsavståndet så gott jag kunde. Ganska besviken över hur jag genomförde loppet, men det är väl bara att bryta ihop (träna hårt) och komma igen! Om två veckor är det Obbola Challenge som är nästa. Då hoppas jag på en helt frisk kropp och en betydligt bättre känsla och form.”

Bilder: Petter Holmlund

”Mina muskelfibrer passar nog bra till cykling” – Henrik Blom, den bioniske cyklisten

”Mina muskelfibrer passar nog bra till cykling” – Henrik Blom, den bioniske cyklisten

Möt pragmatiske Henrik Blom, självutnämnd mek-konsult inom tungindustrin till vardags och enligt redaktionens analys bioniskt anpassad mtb-cyklist i Team Hi5 på övrig tid.

Henrik är född och uppvuxen i, och idag också hemvändare till, Luleå efter att ha genomfört några längre utlandsvistelser som skidlärare i USA. Mitt första intryck av Henrik är att han är en kille som förstår att passa på, plockar med sig erfarenheter och tar möjligheter när han ser dem. Henrik, som är 30 år,  startade sin karriär inom elitcykling genom att helt enkelt delta i Vätternrundan:

– År 2011 bestämde jag mig ganska spontant att cykla Vätternrundan och det slutade med att jag presterade bättre än de som hade tränat i flera månader. Så då upptäckte jag att mina muskelfibrer nog helt enkelt passar bra till cykling.

Tidigare hade Henrik cyklat mest downhill, så han var ingen novis i sadeln men nu var det dags att byta utrustning och teknik. Året därpå cyklade han Vätternrundan igen och sedan dess har han fortsatt att delta i olika tävlingar.

Att vara inne är inte min grej

På frågan vilken sport Henrik skulle ägna sig åt om han inte cyklade blir svaret löpning. Han är ingen som matar på inomhus på ett löpband eller spinningcykel dock.

– Min träning är väldigt säsongsbetonad. Jag åker skidor november-april och resten av året är det utomhuscykling som gäller. Nu har jag även införskaffat en fatbike så jag har cyklat mycket på skoterleder under vintern. Ska jag få in mina fyratimmars-pass så är det kul att kunna köra utomhus och i fin miljö. Fyra timmar inomhus, då hamnar jag till slut på mentalsjukhus, och att träna sånt på en farlig bilväg kan ju leda en till vanligt sjukhus… Så jag brukar variera träningen så mycket det bara går.

När han fick frågan om han ville vara med i Team Hi5 så kändes det självklart att tacka ja:

– Jag kunde helt enkelt inte säga nej, så jag bytte från Luleå Cykelklubb till Obbola IK och på den vägen är det.

Henrik Enberg och Henrik Blom framför Team Hi5-bussen.

Henrik Blom är också ägare till Team Hi5:s klenod, cykelbussen. Den är inte bara praktisk utan drar till sig uppmärksamhet på vägen och vid tävlingar.

– Bussen köpte jag redan innan jag gick med i Team Hi5 för att enklare kunna tävla i Södra Sverige. Jag rymmer upp till sju cyklar i den och kan dessutom sova i bussen, den är rätt bekväm. Det är alltså både en trygghet, jag vet var jag har grejerna och så sparar jag pengar och tid. I helgen körde vi ner till Falun för att delta i Långa Lugnet, då körde jag från Luleå på fredag och klämde in en intervju och fototillfälle hos Hi5 under eftermiddagen. En natt i bussen, och så hämtade jag upp Viktor och Henrik E för att fortsätta söderut tillsammans. Vi tog ett trevligt lunchstopp hos Maria och Tomas i Sundsvall och roadtrippade vidare ner till Falun. Så då hade vi nästan hela teamet i bussen, kunde snacka taktik, peppa varandra och dela upp körningen mellan oss.

En Dieselmotor som tuffar på

Henrik jämför sig själv med en Dieselmotor:

– Jag är lika snabb i början som under sista halvtimmen i ett lopp. Och jag behöver inte heller äta under tiden, det tuffar bara på. Jag kan träna fem timmar och klarar mig på en banan och ett äpple. Men jag vill gärna utvecklas och bli snabbare, höja min lägsta kapacitet.

Även träningen tänker han annorlunda kring idag.

– Tidigare cyklade jag mest det jag kände för just då. Men nu har jag börjat styra upp träningen och kör t.ex. intervaller för att bli mer explosiv. Jag märker också att jag bygger på och får en bättre bas för varje år. Det är också det som motiverar mig, förutom gemenskapen inom teamet: att både känna att jag utvecklats och att se det svart på vitt på resultaten jag får.

Team-mamma Blom?

Inom teamet är Henrik Blom känd för att ha med sig allt, gärna i minst dubbel uppsättning.

– Jag gillar att vara förberedd. Jag har med mig två stora välfyllda väskor med verktyg och reservdelar. Minst 3,5 set med kläder, fyra par sockar och två cykeldatorer. Gärna en extra cykel som då också får vara källa för reservdelar.

Sen brukar jag alltid förbereda mig inför en tävling med att grundligt tvätta cykeln och serva den. Det är då även jag grundar mig för loppet och först efter det känner jag mig redo.

Fyra snabba med Henrik Blom

Vad tillbringar du alltför mycket tid med att göra?

Kanske skulle detta bäddset motivera Henrik Blom?

Träna. Det är svårt att hinna med annat jag borde göra, t.ex. städa!

Vilken ny vana skulle du vilja börja med?

Bädda sängen varje morgon! Då har jag utfört något bra, en fin start på dagen.

Vad innebär framgång för dig?

Ett mentalt lugn. När pressen släpper och jag känner mig lugn efter att ha presterat något.

Och vad får dig att känna dig levande?

När det håller på att gå riktigt illa i utförsåkning. Då känner jag hur lätt det kan gå snett och efteråt är det värsta rushen…


Warning: file_exists(): open_basedir restriction in effect. File(/var/www/clients/client5/web29/web/wp-content/uploads/et_temp/Maria-silver-75532_1080x675.jpg) is not within the allowed path(s): (/var/www/clients/client5/web104/web:/var/www/clients/client5/web104/private:/var/www/clients/client5/web104/tmp:/var/www/team.hi5.se/web:/srv/www/team.hi5.se/web:/usr/share/php5:/usr/share/php:/tmp:/usr/share/phpmyadmin:/etc/phpmyadmin:/var/lib/phpmyadmin:/dev/random:/dev/urandom) in /var/www/clients/client5/web104/web/wp-content/themes/Divi/epanel/custom_functions.php on line 1427

Warning: file_exists(): open_basedir restriction in effect. File(/var/www/clients/client5/web29/web/wp-content/uploads/et_temp/Maria-silver-75532_960x675.jpg) is not within the allowed path(s): (/var/www/clients/client5/web104/web:/var/www/clients/client5/web104/private:/var/www/clients/client5/web104/tmp:/var/www/team.hi5.se/web:/srv/www/team.hi5.se/web:/usr/share/php5:/usr/share/php:/tmp:/usr/share/phpmyadmin:/etc/phpmyadmin:/var/lib/phpmyadmin:/dev/random:/dev/urandom) in /var/www/clients/client5/web104/web/wp-content/themes/Divi/epanel/custom_functions.php on line 1448
Lida – och sen njuta

Lida – och sen njuta

I helgen skrev Team Hi5 historia: första pallplatsen någonsin för teamet när Maria Carlsson cyklade sig till andraplatsen i damelit. Grattis till Maria och teamkollegorna – bättre har teamet aldrig varit, och säsongen har ju bara börjat…

Maria Carlson på andraplats i Lida Loop 2018.

Även för resten av Team Hi5 var det ett framgångsrikt lopp: Henrik Enberg och Henrik Blom tog plats 16 respektive 17 i elit. Tomas Karlberg blev 6:a i H30 och teamchefen Fredrik Berndes cyklade sig till plats 30 i H40. Riktigt kul att se hur utvecklingen går!

Vädergudarna var med och bidrog till att kunna ta loppets namn bokstavligen: stekande solsken och 30 grader gjorde dagen till en ordentlig utmaning, dessutom torr och dammigt runt hela banan.

Sagt om Lida Loop…

Maria
”Konstig känsla, körde solo nästan halva loppet och trodde jag var långt efter, sen plötsligt blev det körning om pallplatser. Måste smälta det lite tror jag!”

Tomas
”Tog ett ordentligt pers (personbästa, anm) på Lida loop, för några år sen kändes det coolt att köra under 3 timmar. Idag tog det 2:31!” Läs gärna Tomas blogginlägg om Lida Loop.

Några fler intryck från dagen:

Viktor om Billinge: inte optimalt, men ändå positivt

Viktor om Billinge: inte optimalt, men ändå positivt

Under den här första riktigt varma helgen i maj körde Team Hi5 söderut för att delta i några olika lopp. Ottarsloppet var på torsdagen i Tierp, det tog teamet ”på vägen” ner till Skövde. Det är ett lite mindre lopp som har växt mycket under de senaste åren. Där körde bara Maria eftersom Viktor inte var helt kry. Kinnekulle blev ett träningspass för att väcka kroppen inför Billingeracet på lördagen som var det stora loppet som ingår i Långloppscupen, och där deltog både Maria, Tomas och Viktor. Allas vår favoritfysiker Viktor hade inte turen på sin sida denna gång, läs hans berättelse här:

Viktor 4km in på Billingeracet.

Jag hade känningar i halsen när jag åkte söderut för att köra Ottarsloppet och Billingeracet så jag stod över Ottars under torsdagen. Men på fredag började det kännas okej så jag bestämde mig för att köra Billingeracet  på lördagen. Vid starten får vi tydliga order från arrangören om att ta det lugnt under masterstarten och att inte försöka ta placeringar eftersom det är en ombyggnation av bron 100 meter efter starten. När vi kommer iväg så känns det som att jag är den enda som följer dessa anvisningar för i vanlig ordning hetsar folk sig fram. Jag hamnar långt bak innan startbacken och får köra om mycket folk innan första stigen, men ligger ändå på tok för långt bak. Jag känner mig dock ganska stark och tar placeringar när tillfälle ges.

Viktor kommer ikapp Tomas till slut.

Till slut kommer jag ikapp en grupp på banvallen där bland annat min teamkompis Tomas finns. Jag vilar lite men känner ganska snart att detta går för långsamt så jag går upp och drar ganska hårt och lyckas göra gruppen lagom stor så att samarbetet funkar bättre. Strax innan första asfaltspartiet hoppar kedjan in mellan kassetten och kedjestaget och fastnar, jag får kliva av och rycka upp den igen. När jag kommer upp på cykeln har två grupper passerat mig och jag har ingen chans att själv gå ikapp i motvinden på asfalt. Jag slår av på tempot och inväntar gruppen bakom. I denna grupp ligger Martin Johansson från Aktivitus SC och ångar på i bra tempo.

Strax innan varvning: Martin Johansson som drar, med Viktor och Tomas bakom.

Jag ligger mest på hans hjul resten av loop 1 och början av loop 2. Vi kör ikapp folk lite här och där. En bit in på loop 2 börjar jag få kramp men jag kör på ändå och kan hålla skaplig grundfart. Efter ett antal lerhål har nu kedjan och kassetten blivit riktigt skitiga och fungerar sämre. Med ungefär 3 mil kvar så slutar den övre halvan av kassetten att fungera, kedjan bara rapplar och det går ej att trampa. Inte optimalt på denna bana och dessutom med kramp. Blir passerad av cyklist efter cyklist och tillslut ger jag upp att köra med 20 i kadens och kramp. Jag kliver av cykeln, går uppför backarna och på slätten håller jag knappt styrfart. Upp för sista backen har jag nog sämst tid av alla idag, jag får gå mer än jag kan cykla. Så för mig blev det inget resultat att skriva hem om men jag är ändå positiv efter helgen då jag faktiskt kände mig riktigt stark i början och inte hade några problem rent tekniskt med leriga och bitvis stökiga stigar.