Viktor om Billinge: inte optimalt, men ändå positivt

Viktor om Billinge: inte optimalt, men ändå positivt

Under den här första riktigt varma helgen i maj körde Team Hi5 söderut för att delta i några olika lopp. Ottarsloppet var på torsdagen i Tierp, det tog teamet ”på vägen” ner till Skövde. Det är ett lite mindre lopp som har växt mycket under de senaste åren. Där körde bara Maria eftersom Viktor inte var helt kry. Kinnekulle blev ett träningspass för att väcka kroppen inför Billingeracet på lördagen som var det stora loppet som ingår i Långloppscupen, och där deltog både Maria, Tomas och Viktor. Allas vår favoritfysiker Viktor hade inte turen på sin sida denna gång, läs hans berättelse här:

Viktor 4km in på Billingeracet.

Jag hade känningar i halsen när jag åkte söderut för att köra Ottarsloppet och Billingeracet så jag stod över Ottars under torsdagen. Men på fredag började det kännas okej så jag bestämde mig för att köra Billingeracet  på lördagen. Vid starten får vi tydliga order från arrangören om att ta det lugnt under masterstarten och att inte försöka ta placeringar eftersom det är en ombyggnation av bron 100 meter efter starten. När vi kommer iväg så känns det som att jag är den enda som följer dessa anvisningar för i vanlig ordning hetsar folk sig fram. Jag hamnar långt bak innan startbacken och får köra om mycket folk innan första stigen, men ligger ändå på tok för långt bak. Jag känner mig dock ganska stark och tar placeringar när tillfälle ges.

Viktor kommer ikapp Tomas till slut.

Till slut kommer jag ikapp en grupp på banvallen där bland annat min teamkompis Tomas finns. Jag vilar lite men känner ganska snart att detta går för långsamt så jag går upp och drar ganska hårt och lyckas göra gruppen lagom stor så att samarbetet funkar bättre. Strax innan första asfaltspartiet hoppar kedjan in mellan kassetten och kedjestaget och fastnar, jag får kliva av och rycka upp den igen. När jag kommer upp på cykeln har två grupper passerat mig och jag har ingen chans att själv gå ikapp i motvinden på asfalt. Jag slår av på tempot och inväntar gruppen bakom. I denna grupp ligger Martin Johansson från Aktivitus SC och ångar på i bra tempo.

Strax innan varvning: Martin Johansson som drar, med Viktor och Tomas bakom.

Jag ligger mest på hans hjul resten av loop 1 och början av loop 2. Vi kör ikapp folk lite här och där. En bit in på loop 2 börjar jag få kramp men jag kör på ändå och kan hålla skaplig grundfart. Efter ett antal lerhål har nu kedjan och kassetten blivit riktigt skitiga och fungerar sämre. Med ungefär 3 mil kvar så slutar den övre halvan av kassetten att fungera, kedjan bara rapplar och det går ej att trampa. Inte optimalt på denna bana och dessutom med kramp. Blir passerad av cyklist efter cyklist och tillslut ger jag upp att köra med 20 i kadens och kramp. Jag kliver av cykeln, går uppför backarna och på slätten håller jag knappt styrfart. Upp för sista backen har jag nog sämst tid av alla idag, jag får gå mer än jag kan cykla. Så för mig blev det inget resultat att skriva hem om men jag är ändå positiv efter helgen då jag faktiskt kände mig riktigt stark i början och inte hade några problem rent tekniskt med leriga och bitvis stökiga stigar.

Säsongspremiären 2018 ur Tomas perspektiv

Säsongspremiären 2018 ur Tomas perspektiv

Njut av Tomas minutiösa berättelse om Billingeracet:

Då var säsongspremiären äntligen avklarad! Veckor av ängslighet och ångest – hur bra är formen egentligen? Har jag tränat för dåligt? Har jag blivit gammal och långsam? Cykelglädjen är det dock inget fel på, väckningsrundan på Kinnekulle igår var helt magisk och det var snarast en ansträngning att avsluta rundan efter bara 1,5 timme. Hårda, torra jordstigar – kan ju inte bli mycket bättre! Benen kändes ganska bra också, så försiktigt positiv känsla. Som vanligt inför tävling lite småsvajig sömn, men vaknade pigg och fokuserad. Dessutom hade det regnat hela natten, så de där torra stigarna var bara att glömma.

Kinnekulle – magiskt fint!

För första gången hade jag förmånen att starta i fålla 1. Snacka om lyx att värma upp ordentligt och sen rulla in i startfållan 10 min förre start och ändå stå väldigt långt fram. Rullade iväg i ganska sansat tempo upp på Billingen i vanlig ordning. Lyckades med nöd och näppe undvika en masskrasch på första stigpartiet, då killen framför gjorde en otb (over the bar), och segade mig sen upp till motionsspåret. Tyckte det kändes ok så långt och körde på bra ner till det långa platta banvallspartiet. Här kom teamkompis Viktor ikapp och han verkade riktigt stark och tryckte på ordentligt. Jag klarade att haka på i klungan vi körde i, men kände inte att jag hade så mycket att bidra med. Gick liksom bra att hänga på, men hade inte den där riktiga spetsen. Fram mot första depån och de roliga stigarna där hade jag tappat Viktor och övriga i gruppen en typ halvminut. Segade på i långbacken upp på Billingen igen och fick strax sällskap av en stark klättrare. Hade nog kunnat ta rygg hela vägen upp, men valde att köra taktiskt och släppte innan krönet och väntade sen in en lite grupp bakom för att få draghjälp. Lite ovanligt för min del att köra så passivt, men jag tror lite det räddade dagen.

Maria erövrade 4:e platsen i D-elit på årets Billingerace. Fotograf: Cykelkanalen.se

Fram till ”varvning” på loop 1 var jag ikapp Viktor igen, som hade haft kedjestrul. Vi var nu en grupp på 4-5 cyklister igen, men på väg nerför berget tappade jag igen. Hamnade ändå i lag med en annan cyklist, så lite draghjälp fick jag. Med typ 3 mil kvar började låren signalera att krampen var lite på gång. Damn. Knäckte en snickers till och tömde i så mycket dricka det gick. Någonstans här började racet vända lite, märkligt nog. Tog täten ut på ett stigparti och drog ikapp gruppen där Viktor och två cyklister till hängde ihop. Hängde med lite i släptåg och höll på att krossa familjelyckan i en nästan-vurpa. Lerhålen idag var rätt utmanande… Med dryga milen kommer två H40-åkare ikapp med bra fart och jag känner lite att nu fan är det dags att bli lite mer aktiv. Dessutom skymtar fler åkare som är på väg ikapp, inte bra. H40-gubbarna öser förbi vår lilla klunga och jag hakar på. Det blev en rejäl tempohöjning, men benen höll förvånansvärt bra. En får dock kedjehopp i en backe och så är vi plötsligt bara två som öser på för att hålla undan. Fram i sista backen börjar lårkrampen ge sig till känna igen, men nu verkar alla andra vara rätt slitna också. Lyckas på nått sätt knäcka den till synes starka H40-åkaren i sista branten och rullar in som 42:a totalt och 8:a i H30.

Nöjdare än jag ser ut.

Så nu vet jag att formen är helt ok. Mest nöjd är jag över att jag körde taktiskt bra och att det funkade bra tekniskt, trots så lite stigvana. Benen var väl ok, även om jag tror att det finns lite mer att hämta en bra dag. Kan ju konstatera att H30 är ett jäkla getingbo såhär tidigt på säsongen, många starka cyklister finns det där ute. Topp 10-placering får jag nog därmed vara rätt nöjd med, men jag tror ju att chansen finns att ta pallplatser senare på säsongen om jag har en bra dag!
Tankar inför Billingeracet

Tankar inför Billingeracet

Dags för säsongens första tävling i Långloppscupen: Billingeracet går av stapeln på lördag 12 maj och vårt cykelpar Tomas och Maria har skrivit ner sina tankar om varandra inför vårens första utmaning:

Tomas om Maria

Maria har likt de senaste vintrarna kämpat en hel del med hälsan. I år var det först en elak influensa som övergick i en mardrömshosta som tog evigheter att bli av med. Jämfört med förra året blev det dock lite mer vinterträning och jämfört med samma tid förra året är nog kapaciteten an aning bättre i alla fall, även om det kanske inte blivit de där rekordpassen på trainern i vinter som jag tror att Maria hade hoppats på. De senaste veckorna har det flutit på relativt bra med träningen och formen och uthålligheten verkar vara i antågande, liksom tävlingsnervositeten. Mycket snack om startlistor och vad konkurrenterna gör…borde vi inte snacka mer om cyklar och däckval? Som tur är blir första tävlingen det lite mindre Ottarsloppet innan det bär av ner till Billingen. Jag tror att det kommer göra gott att ta ut lite av tävlingsnervositeten på ett mindre lopp innan det är dags för långloppscuppdebut i elitklassen.

Maria är den typen av idrottare som verkligen har skallen att göra det där lilla extra. När jag vaknar vid sextiden en kall vintermorgonen och jag hör det där dova trainersurrandet från vardagsrummet så vet man att det är ljudet av målmedvetenhet. Konkurrenterna må redan ha cyklat både mycket stig och tävlingar, men den hårdhet man får av att kliva upp kl. 5 på morgonen och bränna av ett 4×4 VO2-maxpass är inte att förringa och något jag tycker Maria ska ha med sig på startlinjen.

Till Billingeracet verkar det bli ett något bredare startfält än de senaste åren, detta trots att ett par av de största favoriterna och dominanterna från de senaste åren (Jennie Stenerhag och Nellie Larsson) är skadade och inte kommer till start. Resultatspekulationerna blir därmed svåra och lite ovissa, men jag tror chansen finns att Maria är med topp 5 redan på Billingeracet om hon får till det. Sen hoppas jag att formkurvan fortsätter uppåt under sommaren likt ifjol och då tror jag det är fullt realistiskt att Maria ska kunna klämma sig in på pallen vid något av långlopscuploppen. Förr eller senare kommer förhoppningsvis stigarna töa fram även här i Sundsvall, så får Maria bara toppa grusvägsnötandet med lite stigcykling så kan det bli en bra sommar!

Maria om Tomas

Haha, kul att läsa Tomas text och ännu en gång inse att han tycks känna mig bättre än jag själv gör. Han har rätt i att nervositeten börjar infinna sig och även i att jag bryr mig för mycket om vad konkurrenterna har för sig – men det är samtidigt inspirerande! Jag har en känsla av att det bubblar i MTB-Sverige på damsidan, det är många som satsar hårt och jag blir taggad av att följa dem.

Men nu skulle det inte handla om mig utan om Tomas. Hur ligger han till formmässigt inför säsongsdebuten som för hans del blir Billingeracet? Omtänksam som han är tar han barnvaktspasset under Ottarsloppet så jag får göra mig av med en del av min tävlingsnervositet.

Tomas kommer att köra i H30 liksom förra året, där han avslutade starkt med en andraplats på Bockstensturen. Vinterträningen har nog flutit på någorlunda bra även om det blivit ovanligt mycket inomhustrampande pga den katastrofdåliga cykelvintern med ett väglag som gjort cykelpendling in till stan periodvis omöjlig. Bortsett då från en period på några veckor i början av året då detta ideliga snöandet väckte liv i gamla skidåkarceller i hjärnan, och Tomas fick för sig att starta i ett 15km långt skatelopp på Södra Berget. Är man före detta skidåkare finns det då viss risk att hjärnan och kroppen inte är helt synkade och även om han kört en del skidpass innan är det stor skillnad att gå all in i ett race. Detta resulterade i akut ländryggssmärta och följande veckor fick ryggrehab kombineras med lite lugnare pass på hojen. Sen har väl en del små förkylningar kommit och gått också men på det stora hela har Tomas haft en bra kontinuitet i vinterträningen.

Så hur tror vi formen är nu inför Billingen? Jag tycker mig höra att han matchar sina pers på en del tester på trainern och det pratas också en del om strava-KOM, så nog finns det skäl att tro på ett bra race till helgen. Möjligen att det saknas en del långpass utomhus i benen som följd av den sena våren, och en mindre förkylning senaste veckan har också stört i upplägget för att få till den där sista formtoppningen. Att tävlingsdebuten dessutom blir stigcyklingsdebuten för säsongen höjer också oddsen något för att få till det där perfekta loppet. Men en bra dag och med lite taktisk klokhet tror jag vi kan se en framskjuten placering. Kanske pallplatsen är ett mål? Jag tror att banan passar Tomas bra med en del rejäla stigningar och mycket stig.

Förutom Maria och Tomas är även Henrik Blom och Viktor Knutsson på plats och deltar i helgen. Följ och heja gärna på dem på Instagram!


Warning: file_exists(): open_basedir restriction in effect. File(/var/www/clients/client5/web29/web/wp-content/uploads/et_temp/IMG_2807-276300_1080x675.jpg) is not within the allowed path(s): (/var/www/clients/client5/web104/web:/var/www/clients/client5/web104/private:/var/www/clients/client5/web104/tmp:/var/www/team.hi5.se/web:/srv/www/team.hi5.se/web:/usr/share/php5:/usr/share/php:/tmp:/usr/share/phpmyadmin:/etc/phpmyadmin:/var/lib/phpmyadmin:/dev/random:/dev/urandom) in /var/www/clients/client5/web104/web/wp-content/themes/Divi/epanel/custom_functions.php on line 1427
Från teknisk fysik till teknisk fysträning: möt Team Hi5:s Viktor Knutsson

Från teknisk fysik till teknisk fysträning: möt Team Hi5:s Viktor Knutsson

En glittrande kall tisdagseftermiddag träffar vi Viktor på Kulturbageriet i Umeå. Under året ska vi lära känna våra Team Hi5-medlemmar lite mer ingående och Viktor är först ut. Vi tar över ett bord efter en student som just packar ihop, köper fika och slår oss ner för en pratstund i cyklingens tecken.

Viktor, du har varit med i Team Hi5 sedan starten ifjol. Vad gjorde att du ville vara med?

År 2017 kände jag att jag hade blivit tillräckligt bra för att satsa ordentligt. Jag hade gått med i Obbola IK för att kunna tävla och eftersom mitt upplägg passade ihop med Team Hi5:s vad gäller tävlingar och nivå så fixade Fredrik (Berndes, som är Teamchef, reds anm) att jag kunde komma med.

Viktor Knutsson, strax innan starten på Tolvtjärnsloppet 2017
Viktor Knutsson

Ålder: 27 år

Från: Falun, har bott i Umeå sedan 2010

Familj: Sambo och sonen som föddes i juli 2017

Dayjob: Programmerare

Fikar idag: Ädelostmacka och Ramlösa Citron

Däcktryck: 1,6 bar, lite mer bak, lite mindre fram

Första cykeln: Minns inte, men började motionscykla på pappas gamla cykel med blå stålram.

I hörlurarna under träningspasset: Mycket Mustasch på sistone, även annars en hel del hårdrock och metal.

Fokus för 2018: Försöka etablera mig i topp 20 i Långloppscupens deltävlingar.

Hur länge sedan var det att du började cykla mer än transport- och picknickcyklisten?

Det var nog 2013. Innan dess tränade jag en hel del löpning, 2010 fick jag dock en liten skada och då upptäckte jag att cykling är ännu roligare. Jag pluggade teknisk fysik på universitetet i Umeå då och blev medlem i Gimonäs cykelklubb där vi körde mycket landsväg. 2013 gick jag sedan med i Falu CK eftersom jag bodde där på sommarlovet och tävlade för dem på elitnivå. Jag bestämde mig sedan ganska fort för att satsa eftersom jag tyckte både att det var roligt och att jag var bra och ville ha ett seriöst mål.

Hur länge har du tävlat?

Jag har tävlat ganska mycket sedan 2012 då jag vann min första tävling, Norrlandsmästerskapen i Landsväg. Det blev min första riktiga framgång där jag märkte ”det här kan jag!” och blev sporrad av det.

Under 2015 och 2016 hade jag tappat motivationen lite, stagnerade i alla fall på landsvägssidan och Mountainbike började kännas roligare men jag kände mig fortfarande för dålig på det. 2017 blev som en comeback, och jag hade lagt upp ett rejält tävlingsprogram. Sen blev min sambo inlagd på sjukhus under graviditeten så under den tiden kunde och ville jag inte vara hemifrån länge och ställde in bl.a. Vätternrundan för det hade tagit alldeles för lång tid att hinna hem i tid ifall sonen hade velat komma ut!

Finns det något du skulle ändra om du kunde, när du tänker tillbaka på senaste säsongen?

Ja. Jag skulle nog ha tränat väldigt annorlunda på försäsongen för att få en bättre grund. Jag hade problem med att jag fick kramp i början på säsongen eftersom jag hade kört mest korta hårda intervaller och då blev det sedan jobbigt med långpassen.

Tillsammans med Henrik Blom på Mörksuggejakten. Bara timmar efter målgången föddes Viktors son.

Ni är ju några stycken i Team Hi5. Vid vilket tillfälle under den gångna säsongen kände du att du verkligen var del i ett team?

När vi körde Kraftloppet! Vi var tre stycken där från teamet, Henrik Blom, Samuel Brännlund och jag och vi teamkörde mot två andra i täten. Det var väldigt kul och kändes bra att det inte var jag mot fyra utan vi tre mot de andra två. Det är en strategi som blir mer och mer vanligt i Mountainbike i Sverige.

Nu såhär på vårkanten är det ju vanligt att börja med eller återuppta sin träning. Har du några tips för en cykelnybörjare?

Lyssna inte alltför mycket på andra. Många kommer gärna med goda råd såhär i början, eller bjuder in dig att hänga med dem och träna. Då går det förmodligen för fort, känns jobbigt och du tappar lusten. Gör det så lätt som möjligt för dig och bara kör enligt dina förutsättningar så kommer du trivas och tycka det är kul!

Hur ser ditt träningsupplägg ut?

På vintern är det grundträning som gäller, det är alltså inte lika specifikt som när jag tränar för tävlingar. Då försöker jag träna en grundläggande egenskap per gång, och göra det i block. Till exempel är det hårda intervallpass jag tränar just nu och då är det vissa veckor jag kör väldigt många pass och vissa veckor några få, det kallas för blockperiodisering. Jag tränar alltså en egenskap åt gången.
På sommaren kör jag träningspassen lite mer inriktad mot närmaste tävling, så då blir det flera egenskaper som spurter och långa sega backar under ett och samma pass. Och jag tycker definitivt sommarträningen är roligare, inget slår känslan av att cykla på riktiga stigar!

Vad tänker du på när du cyklar?

Det beror på. Kör jag en stenhård tröskelintervall så försöker jag tänka positiva tankar så gott det går. Hellre sätter jag små korta mål och fokuserar bara på det jag gör just nu än att hela tiden tänka ”nu är det så här långt kvar”.
Om jag däremot cyklar snabbt på en stig fokuserar jag mer på det tekniska, tex vilken linje jag ska ta, eller när ska jag bromsa för att inte tappa för mycket fart. Under de lugna distanspassen kan jag tänka på allt möjligt. Det är lite som att vara ute och köra bil.

Vilken är din favoritsträcka?

För träning måste det nog ändå vara blågula slingan på I20. Eller nej! Sista loopen på Obbola-challenge! Mycket stig och ganska tekniskt krävande. Även i tävlingssammanhang tycker jag den banan är sjukt rolig. Trots att det inte är ett av de snabbare spåren så är det riktigt kul att cykla där.

Viktor under Obbola Challenge 2017, här på den första riktigt tekniska stigen på loppet.

Gillar du även att meka med cykeln eller lämnar du in den?

Jag skulle säga att jag inte gillar det normalt sett men jag har nu gjort den idiotiska grejen att ha köpt en cykel jag ska plocka isär och göra en custom-made helt själv.

Men tar jag mig tid för att meka så kan jag tycka det är kul. Det är bra att ha lärt sig en del av underhållet för att annars går mycket tid förlorad när man väntar på att få tillbaka cykeln från verkstaden och inte kan träna under tiden.

Har du gjort någon MacGyver-lösning gällande din utrustning någon gång?

En gång så märkte jag att jag saknade en spacer för vevpartiet och tog en rulle silvertejp och använde det – vilket fungerade bra för att vara en temporär lösning.

Vilka andra sporter utövar du och har du några hobbys?

Ibland åker jag långfärdsskridskor på Tavelsjön men cykling är definitivt min största hobby. Jag väljer att ha ett så enkelt liv som möjligt för att ha tid för familjen, vännerna och cyklingen.

Vad har du lärt dig av att cykla som även hjälper dig i andra situationer i livet?

Att inte vara alltför hård mot mig själv när det inte går som planerat. Jag var det när jag just hade börjat cykla och det var inte bra. Jag vill inte gå runt och må dåligt, pressen kommer ju bara från mig själv så det är bara jag som kan släppa den.

Här ser vi ramen till vad som ska bli Viktors tävlingsmaskin för 2018.

Vad har du i din träningsväska? Något oväntat?

Till gymmet tar jag alltid med mig en uppsättning verktyg för att kunna skruva loss pedalerna och sätta dit mina egna. De skickar data till min cykeldator så jag kan analysera träningseffektiviteten.

Har du någon ritual du brukar göra, t.ex. före varje tävling?

Det har jag! Jag känner alltid på däcktrycket med tummen just före start, då går jag enbart på känsla och om det känns för hårt släpper jag ut lite luft.

Och till slut, vilka egenskaper har den perfekta cykelteamkollegan?

Jag tycker den perfekta teamkollegan är en person som man klickar och trivs med. Jag reser och bor med dem så att komma väl överens är nog det viktigaste. Det ska också vara en person som tänker på att hen är med i ett lag, som inte bara kör sitt eget race utan är medveten och mån om teamkollegorna. En som ser glädjen i att det går bra för laget!

Viktors topp 3 cykelminnen:

  • 2012 vann jag Norrlandsmästerskapen i Landsväg. Jag hade inte förväntat mig någonting, det var ju en av de första tävlingarna jag körde så jag blev extra glad och väldigt sporrad.
  • Träningsläger 2013: Jag ville åka på ett läger och fick chansen att följa med på cykelgymnasiets läger (Hagströmska Gymnasiet Cykel, reds anm) till Mallorca. Där fick jag många nya vänner och det var första gången jag cyklade utomlands.
  • Hela säsongen 2017! Det var otroligt roligt, jag träffade nya människor som jag nu ofta tränar med. Jag behövde heller aldrig köra någon tävling själv utan hade alltid sällskap – och det är ju halva grejen tycker jag!
Cykelkärlek och tuffa satsningar i Team Hi5

Cykelkärlek och tuffa satsningar i Team Hi5

Nu kan vi äntligen presentera våra nya medlemmar i Team Hi5: Maria Carlsson och Tomas Karlberg. Därmed har vi även vårt första kärlekspar inom teamet!

Vi har under en längre tid sökt efter en tjej med elitambitioner till vårt gäng. Det visade sig att hon fanns i Sundsvall och är en hårt satsande tjej med småbarnsliv och heltidsjobb som ska pusslas ihop. Det känns kul och spännande att Maria satsar på topp-5-placeringar i långloppscupen i Dam elit. Med sig in i teamet tar hon även sin sambo Tomas, som också han satsar hårt på MTB. Och även om det 2018 är ”Marias tur att få köra det hon vill” så kommer vi få se Tomas på en hel del lopp i Långloppscupen där han inför detta år kvalat in i startled 1. Det stora gemensamma målet denna säsong är dock det maffiga äventyret på etapploppet Transalp där Maria och Tomas ska prestera mot den internationella eliten i mixedklassen. Och ambitionerna är det inget fel på, en topp-10-placering over all och minst en etapp där de slutar på pallen.

Nu när Henrikarna är tillbaka från sina äventyr i Spanien ska vi snart samla hela gänget för att få in den rätta teamkänslan. Välkomna, Maria och Tomas!

Lär känna Maria och Tomas mer under deras profiler på hemsidan.

Ett taffligt försök att illustrera cykelkärlek. Vi får ta en härlig kärleksfull bild när vi samlar alla åkare!