Välj en sida
Lyckad norrlandshelg!

Lyckad norrlandshelg!

Så blev det äntligen dags för lite klassiska norrlandsrace. Efter mer en ett år utan våra stora långlopp var det i helgen återigen dags för lite efterlängtad tävling på hemmaplan, 2 x om dessutom. Kraftloppet i Skellefteå och Tolvtjärnsloppet i Örnsköldsvik, lördag resp. söndag var de lopp som fick  norrlänska mtb-hjärtan att börja slå igen och vi hade självklart åkare på plats. Det blev en mycket lyckad helg för teamet med pallplatser både lördag och söndag. Kul!

Teamet/klubben har en bra historik på båda dessa tillställningar och har varit representerad på pallen många gånger de senaste åren, både i herr- och damklasser. Och det skulle visa sig att dessa upplagor inte blev något undantag. Under lördagens Kraftloppet tävlade Viktor Knutsson, Niklas Henriksson, Johannes Sikström och Viktor Sehlstedt (tävlingspremiär) och på Tolvtjärnsloppet dagen efter tävlade Andreas Vikström, Eva Lagrange (tävlingspremiär) Viktor Knutsson och Johannes Sikström. Och nog levererades det alltid, på lördagen fungerade lagtaktiken 100% och vi kunde lägga beslag på hela herrpallen med Joahnnes högst upp och dessutom med ynglingen Sehlstedt som fin 6a.

1a, 2a, 3a och 6a. Fin-fin leverans av killarna på Kraftloppet 2021.

 

Johannes fortsatte sedan sin fina helg med en 2a plats på söndagens Tolvtjärnsloppet efter ett mycket starkt lopp och en hårfin spurtförlust. Ett annat glädjeämne var Evas årsdebut på tävlingsbanorna som slutade i en klar seger i damklassen.

 

Så här säger gänget själva om sina insatser under norrlandshelgen;

Viktor Knutsson vid målgång på Tolvtjärnsloppet.

Viktor Knutsson, RR Kraftloppet och Tolvtjärnsloppet –En ganska lugn start på Kraftloppet. Efter första stigen är det Niklas, Johannes, jag och Stefan Tengman från Northern XC. Vi delar på jobbet bra och det känns ganska lugnt bakåt. Stefan har aldrig kört banan förut och drar ganska hårt precis innan banans enda jobbiga backe. Johannes och Niklas går upp och kör hårt och jag hänger på, stackars Stefan som inte visste om backen fick släppa. Vi kör lagtempo i teamet, och får en betryggande lucka. Det är jag som gör första attacken med ca 7 km kvar, det är brant utför och jag har Niklas på rulle, jag tänker att vi lite tyngre herrar lätt får lucka på Johannes när det är så brant utför eftersom han inte kommer upp i samma topphastighet. Det funkar förutom att Niklas inte är med på noterna utan han bildar en jagande duo med Johannes, jag kör på och kollar bakåt, ser då att Niklas drar hårt för att komma ikapp med Johannes på rulle. Jag tror resultatet av attacken blev att jag och Niklas brände rätt mkt medan Johannes fick en behaglig resa. Jag försöker igen på motionsspåret men Johannes är med på noterna och jag får inte en decimeter. Inför sista knäppan på motionsspåret sticker Johannes och jag ger upp att försöka gå med och slår åt sidan för att släppa förbi Niklas så de får göra upp. Niklas hade inte heller så mycket kvar att ge men orkar inte ladda om mentalt för att kämpa om 2a platsen.

Direkt efter Kraftloppet dagen innan hade magen börjat strejka rejält, vilket höll i sig ändå tills strax innan start. Känner ganska direkt när starten gått att idag finns inte mycket att ge, känner mig orkeslös. Får släppa täten tidigt och därifrån kör jag solo hela vägen. Lyckas köra fel dessutom och jag överväger att bryta men kör klart ändå och fixar med nöd och näppe att hålla undan 5e platsen, en halv evighet efter täten.

 

Viktor Sehlstedt, RR Kraftloppet –Starten går relativt lugnt och benen känns bra. Vi kommer till en backe där tempot höjs och fler personer trillar av allt eftersom, in på första stigen var vi åtta stycken och olyckligtvis låg jag sist i den gruppen. Stigen bestod av riktiga surhål vilket ledde till några småstopp och innan jag visste det var tätklungan borta. Därefter blev det ett lugnare tempo hela vägen, i och med att banan består av nästintill endast grusväg är det dumt att dra iväg solo då jag vet att grabbarna som tog sig iväg skulle jag aldrig komma ifatt. Efter det hände inte så mycket gick väldigt lugnt stora delar med någon liten fartökning i uppförsbackarna och fortsätter så fram till 2,5km kvar, där jag går upp och gör ett litet försök på motionsspåret för att se om de hänger med bakom. Fick inte tillräcklig lucka för att fortsätta gneta på raksträckan och slår därmed av på tempot igen. På sista knäppen av motionsspåret trycker jag på igen och vi blir två stycken in på upploppet där jag fick vika ner mig i spurten. Nästan två timmar tävlingstid och trots att det gick lugnt fanns det nästintill inget att ge i slutet. Det kanske talar mer om min ovana att tävla men nu är tävlingspremiären gjord och förhoppningsvis ska det bli fler innan snön lägger sig.

Andreas Vikström, RR Tolvtjärnsloppet –Jag har en god känsla från starten och första minutrarna känns som att jag kan hänga med i det förväntade tempot. Väl inne på singeltrack får jag stanna upp då framförvarande får sätta ned foten på ett tight ställe, vi blir stående 3st och i nästa andetag är allt momentum bortblåst för mig. Stor del av min energiplan går förlorad, hinner med en otrevlig vurpa på en hal träbro och det visade sig bli en ordentligt strulig resa mot mållinjen. En genomklappning å det grövsta, och dagen fick till slut handla om att kämpa mot en strejkande kropp för någon form av stolthet i att ta sig runt.

Johannes Sikström, RR Kraftloppet och Tolvtjärnsloppet –Kraftloppet: –Starten blir rätt sansad men efter första stigsträckan så blir vi en grupp på 4 man Niklas, Viktor, jag och Tengman. Vi rullar på en okej tempo tills det kommer en lite brantare backe på en dryg minut. Där lyckas vi få en liten lucka till Stefan och därifrån så kör vi rätt hårt lagtempo i 10-15 minuter för att skapa en lucka och trygga upp pallen för teamet. Därifrån tar vi det lite mer safe, jag ligger först och visar spårvalen genom surhålen samt på stigarna. Viktor drar en lurig attack i botten av en brant backe och får ett tjugotal meter vilket varken jag eller Niklas är särskilt engagerade i att stressa ikapp men Niklas cruisar på med lite tryck och Viktor avbryter efter tag så vi blir ihop igen, sen blir det avvaktande in mot elljusspåret. Jag trycker till lite i de korta småbackarna men det räcker inte. Sen drar Viktor en attack där det går lätt utför, men jag hinner höra/känna det och accelererar upp och går in på hjul. Det blir i den sista lilla knäppan på elljusspåret där jag ligger först och stämplar allt jag har, uppe på krönet har jag fått lucka och lyckas vinna. Jättekul att vinna hemma!

 

Tolvtjärnsloppet: –Nervös att se hur kroppen skulle reagera på ett riktigt långlopp dagen efter Kraftloppet som ändå slet på kroppen. Det är 5-6 åkare man håller lite extra koll på på startlinjen. Tengman drar av sin kedja direkt i starten och så var vi bara 5. Det går snabbt men inte så där otäckt snabbt som det kan göra ibland, utan vi driver liksom på. Martin Eriksson drar relativt hårt på stigarna. En bit in får Viktor släppa och vi blir 4, jag, Samuel, Henrik Jansson och Martin Eriksson. Vi mosar på i ett rätt bra tempo, hjälps åt att hålla farten. När vi kommer till de lite rejälare backarna i mitten på loppet får Martin släppa lite, men han är lyckas också komma tillbaka när vi kommer ut på platten igen. Han gör detta 4 gånger tror jag, men till slut orkar han inte komma tillbaka till oss utan det är vi 3 som kör. Jag är noga med att hela tiden dricka och ta gel när man kan, behöver all energi idag! Jag väntar hela tiden att jag ska tappa kraften men jag känner mig fortsatt stark, visst är man mosig efter 2 timmar, men det är de andra också. Jag känner redan att jag är väldigt nöjd med pallen, så jag håller inte igen då jag drar utan tänker att jag drar för att säkra 3:a. Vi fortsätter hjälpas åt, men på stigarna vill man förstås testa att pressa varandra också. Med 10 km kvar så får Henrik släppa lite i någon backe vilket Samuel meddelar mig. Jag försöker hålla uppe trycket i front men Henrik kommer tillbaka igen. Samuel vill nog helst ha spurt och tar de något lugnare i front. Nu är det så inte långt kvar att de går inte skapa något utan det blir att ladda för spurten. Jag rullar in först på upploppet och har svårt att veta hur och när jag ska agera. Ligger och kikar över axeln. Jag drar igång på en något för tung växel och kanske någon sekund för tidigt(?). Matar de jag kan, men Samuel kommer upp jämsides i precis rättan tid och vinner med någon decimeter eller så! Med tanke på Samuels spurtförmåga är jag glatt överraskad att det inte skiljer mer i mål. Lite surt när det ändå var så nära vinst men jag är jättenöjd med både prestationen och resultatet ändå.
Norrland på menyn!

Norrland på menyn!

Snart helg igen och ännu en startlinje att ta plats på. och inte vilka startlinjer som helst, ”hemmaplan”! Efter mer en ett år utan våra stora långlopp här i norr har det äntligen blivit dags för Norrland att agera spelplan, 2 x om dessurom. Kraftloppet i Skellefteå och Tolvtjärnsloppet i Örnsköldsvik står för dörren, lördag resp. söndag och vi har självklart åkare på plats.

Teamet/klubben har en bra historik på båda dessa tillställningar och har varit representerad på pallen många gånger de senaste åren, både i herr- och damklasser. Som sig bör på ”lokala” är det ofta även fin uppslutning från vår klubb Obbola IK och från Team Advania OIK Elit  kommer större delen av gänget till start någon eller båda tävlingarna. Under lördagens Kraftloppet tävlar Viktor Knutsson, Niklas Henriksson, Johannes Sikström och Viktor Sehlstedt (tävlingspremiär) och på Tolvtjärnsloppet dagen efter tävlar Andreas Vikström, Eva Lagrange (tävlingspremiär) Viktor Knutsson och Johannes Sikström. Det blir intressant att se hur Johannes och Viktor klarar av ”dubbleringen” och kul att följa både Eva och Sehlstedt i deras tävlingsdebuter för året. Vi får se vad gänget kan göra enskilt och tillsammans. Men håller trenden från tidigare år i sig så kan vi nog se framemot Team Advania högt upp i listan.

 

Så här säger gänget själva om sin status inför helgen;

Niklas Henriksson, inför Kraftloppet –Som vanligt har jag varit Vasabakis samtidigt som man börjat jobba igen. Hösten är dessutom rejält här och det brukar inte ge mig motivation i träningen tyvärr. Idag (torsdag) ska jag försöka ta tag i livet med lite intervaller och komma igång inför helgen. Motståndet verkar bli bra och det känns skönt att slippa sätta fart på loppet själv. Jag gjorde min tävlingsdebut på detta loppet för några år sedan, det var nog ingen vacker syn när en klumpig skidåkare gjorde premiären. Jag har större förhoppningar denna gång iallafall. Banan sägs vara lätt tekniskt, jag kommer ihåg annorlunda från min debut.

Viktor Sehlstedt, inför Kraftloppet –Tävlingspremiär på cykel för mig iår. Går in utan förväntningar då jag aldrig fått chansen att mäta formen mot de andra i sommar, samt en stor brist på tävlingsvana. Lyckligtvis ligger det några race planerade framöver och ser denna helg som en chans att lära och ta nya kliv. Har lyckats behålla en stabil känsla under sommaren och förhoppningsvis ska den hålla i sig på lördag.

Andreas Vikström, inför Tolvtjärnsloppet –Någon form av mersmak för dessa längre tävlingar har vuxit fram. Med det sagt saknas fortfarande ett tillfälle där jag känt mig annat än malplacerad. Detta blir ännu en tävling som jag kör för första gången, men banan har jag faktiskt cyklat igenom tidigare. Just banan är vad som fäller avgörandet vad som lockar mest denna superhelg med flera tävlingar att välja mellan. Målet blir att hänga med i ”överfart” så länge det går, krypa sig närmare den verklighet som krävs för att åka med killarna framför mig. Jag sätter allt på ett kort och kör endast Tolvtjärns denna helg, något jag hoppas betalar sig i en helhjärtad insats att vara nöjd över. Med erfarenheterna från Vasan får jag förhoppningsvis ihop ytterligare en bra dag energimässigt och kan börja nedmontera min egen bild av att ’långlopparna’ är några jag inte kan stångas med.

Viktor Knutsson, inför Kraftloppet och Tolvtjärnsloppet –Likt förra veckan blir det dubbla race med Kraftloppet på lördag och Tolvtjärnsloppet på söndag. Det gick ju bra på XCM SM trots ett stenhårt cykelvasan innan, visserligen med två dagars vila mellan vilket vi inte får i helgen men å andra sidan förväntar jag mig att Kraftloppet inte blir i närheten lika hårt som vasan. Jag kommer försöka köra ganska defensivt på Kraftloppet, inga långa utbrytningar, det får lagkamraterna stå för. Jag förväntar mig att Tolvtjärnsloppet kommer bli en riktigt tuff tävling med många kilometer ganska blöt stig och bra med höjdmeter, motståndet verkar det inte heller vara fel på. Jag siktar på pallen!

Johannes Sikström, inför Kraftloppet och Tolvtjärnsloppet –Kraftloppet: Skönt att få tävla på hemmaplan! Kraftloppets bana är utmanade för mig, inte tekniskt såklart, utan i vilken typ av lopp det blir. Kollar jag startlistan så känns det tufft att ens vara på pallen, bara inom Team Advania har vi nyblivna topp 20 och 25 från vasan och SM XCM. Där vasan är mest jämförbar med Kraftloppet. Men jag ska göra allt jag kan för att inte släppa iväg pojkarna med mer muskler och högre effektsiffror än mig! Jag måste också ställa in mig på att det kommer inte avgöras på en stig eller i en backe, utan det blir längs en platt grusväg det kommer bli avgörande insatser, med det i huvudet kanske det går bättre att plåga sig i sånna partier.

Tolvtjärnsloppet: Då detta går dagen efter så tror jag det blir en tuff dag, tålighet och uthållighet blir avgörande. Banan ska vara omgjord med mindre asfalt och fortfarande rätt bra med stigningar. Det borde passa mig lite bättre än Kraftloppet, men det år jag kört har de aldrig avgjorts i backen ändå, kanske får försöka ändra på det om benen är med mig!
RR: Järfälla XCO och SM XCM

RR: Järfälla XCO och SM XCM

Det är full fart på tävlingskalendern för tillfället. I söndags kördes både Järfälla XCO (Enberg och Sikström) och SM i XCM (Knutsson) och våra deltagare krigade till sig fina placeringar i den nationella konkurrensen. 

Team Advania OIK Elit  hade alltså tre åkare i farten under söndagen. Två på SWE-Cup i Järfälla och en på långlopps-SM i Trollhättan.

Henrik Enberg och Johannes möttes av en fin och utmanande bana i Brukets skidbacke, Järfälla, som bjöd på och skön sommartemperatur. På grund av att långlopps-SM hamnat på exakt samma dag så var startfältet decimerat då många av de vassaste åkarna valt att tävla om SM-medaljerna istället. Men visst stod det ändå en hel bunt med vassa ”contenders” på start ändå och Johannes (6:a) och Henrik (7:a och tävlingsdebut för året) fick verkligen bekänna färg för sina placeringar däe båda landade topp 7.

Under tiden i en annan del av Sverige, närmare bestämt Trollhättan, krigade Viktor Knutsson om SM-placeringar på Alliansloppet. Ett fint lopp med skön blandning av grus-/skogväg och stigar. Dagen slutade med en fin topp 20 placering i herrar elit och Viktor kunde nöjd sätta sig i bilen hemåt igen.

Så säger de själva om deras rejs;

Foto: Peter Sandberg

Johannes Sikström, Järfälla XCO: –Det var ett litet startfält, men som vanligt är det inte frågan hur många utan vilka som står på startlinjen. Många snabba på plats. De mindre fältet gjorde det något mindre hetsigt i starten utan man fick sin position relativt tidigt upp för den inledande backen. Första varvet hårt som alltid, hade med mig Samuel Örnborg och Enberg ut på varv 2. Henrik är snabbare än mig i stöket men uppför kändes det att jag kunde trycka in lite tid. Redan efter andra varvet är det stora tidsavstånd framåt och jag ser ingen, även bakåt har det hunnit blivit betryggande lucka. Lite svårare att driva på sig själv när man inte ser några andra, men jag tänker att när som helst kommer nån där fram bli trött eller nån där bak bli pigg och försöker driva på. Banan är väldigt utslagsgivande med bra klättringar och mycket stig där man inte kan slappna av. Sista delen blir jag lite ”stolpig” och studsig i terrängen när man blir trött och tappar precisionen i cykelhanteringen. Men tar mig runt utan strul. Det är skönt att gå ut på sista varvet och bara ro hem det. I mål som 6:e man med flera minuter upp till 5:an Joel Burman. Jättenöjd med 6:a i sällskapet!

Foto: Peter Sandberg

Henrik Enberg, Järfälla XCO – Starten gick, stod i bakom Johannes och tänkte att det blir perfekt att ta hans rygg och se vad som övrigt händer i racet. Ganska snart spricker det av lite och de allra snabbaste försvinner. Ligger ihop med Johannes, på hans hjul rättare sagt. Känner att det här går ju ganska bra och ”behagligt” tempo första varvet. Hinner tänka att jag borde klara av backarna i den här farten om jag får suga åt mig lite bonusvila på det slingriga stigarna så ska jag väl kunna ge Johannes en team-match om jag lyckas klämma mig förbi innan den sista utförslöpan? Redan andra varvet får jag dock släppa Johannes hjul i en av de två rätt tuffa klättringarna varje varv. Både för att jag går på rött och även, vis av vana, inser att jag inte kommer klara det här tempot uppför resterande varv, Johannes är starkare helt enkelt. Hamnar sedan själv mestadels, krigar på. Känner att krampen smyger sig på och inser också att farten sjunker. Får sista varvet sällskap av Kim Eriksson och han håller upp tempot något. Lyckas bita mig tag sista klättringen och vet att jag kan få lucka utförslöpan ner mot mål, bara jag tar mig förbi någonstans. Hittar tillslut en bred kurva i skogen och lyckas smita förbi på innern, får någon sekund direkt men vet också att det är ca 500 m gräs på slutet och att Kim är en fena på att ta ut sig max och trycka massor av watt. Lyckas ändå hålla undan och kommer in på en 7e plats dryga 2 min efter Johannes på 6e. Riktigt kul race och inspirerande att köra XCO, för mig kronjuvelen av de discipliner som finns inom Mountainbike.

Viktor Knutsson, Alliansloppet SM XCM – Banan här i Trollhättan kan grovt delas upp i tre delar. Den första är de mest tekniskt utmanande stigarna på ett långlopp I Sverige, de blev inte heller lättare av att fortfarande vara rejält blöta från allt regn. Den andra delen går på asfalt, grusvägar och på lättåkta motionsspår. Den tredje delen går på böljande och kurviga släta stigar och cykelvägar, väldigt likt vissa delar av Lidinöloppet. Varvet är 40km och körs två gånger.

Starten består av en kort backe följt av vägar och cykelvägar genom Trollhättan innan man kommer till de tekniska stigarna. Startpositionerna är lottade förutom de som fick UCI poäng ifjol och jag är lottad nästan sist i seniorledet, en rejäl nackdel för någon som inte är så bra på att ta sig fram i klunga.

Jag får en ganska dålig start och gör vad jag kan för att ta mig fram innan de tekniska stigarna. Plockar några positioner men det blir ändå kö och stopp på första stigen. Sladdar runt i den ganska djupa leran med mitt Thunder Burt bakdäck, kan inte avancera något utan hamnar sedan i en grupp på ca 6 personer som sedan växer något då vi kommer ikapp några och andra kommer ikapp oss. Det känns ganska lätt att gå med och det är många som är villiga att dra hårt, perfekt tänker jag. Vi kommer till delen av banan som liknar lidinöloppet och jag lägger mig först och försöker köra lite så att gruppen ska minska något, det gör den men det är fortfarande ca 6-7 cyklister kvar. Tempot i gruppen har mattats av rejält och jag velar om jag ska köra hårt och försöka göra andra varvet på egen hand, men jag har svårt att köra fort på leriga stigar med ett semislick däck så när vi kommer till den lättåkta delen håller vi ändå ihop gruppen skapligt, ger upp hoppet om att komma ikapp dom framför då vi inte ser dom längre efter att vi kört ganska dåligt på den tekniska delen. Tänker istället att jag kör hårt så fort vi kommer till den böljande sista delen av banan. Gör precis det och lyckas få en betryggande lucka till övriga i gruppen. Känns som jag har mycket kvar att ge när jag går i mål, men jag vet inte riktigt vad jag skulle gjort annorlunda för att hängt med gruppen framför från början. Däck med mer grepp i leran hade inte hjälpt för det var väldigt svårt att ta sig förbi på stigarna. Nöjd med prestationen men lite bitter över att så mycket avgjordes pga otur i lottningen. Visst det finns andra duktiga cyklister som och blev lottade riktigt dåligt men ändå lyckas ta sig fram bra, men för mig som är dålig på att avancera i en stor klunga i starten tycker jag det blir oproportionerligt mycket som avgörs innan första stigpartiet. Själva banan är utan tvekan den roligaste och finaste långloppet jag kört i Sverige, och arrangemanget var femstjärnigt trots att de tog på sig att stå som värd för SM med väldigt kort varsel. Hit kommer jag gärna tillbaka, även om det kanske är lite väl långt söderut.

RR: Cykelvasan 2021

RR: Cykelvasan 2021

Säsongens höjdpunkt för många MTB-fantaster. Tävligen som många, många har som en drivande kraft och träningsmål hela året. Motionärer som elit. Så även hos åkare i Team Advania OIK Elit och kanske främst för en herre vid namn Blom. Efter karantänåret 2020 var hans pepp att upprepa och kanske till och med förbättra sin 9e plats från 2019 mycket stor. Och nog skulle han få en huvudroll även detta år den gode Blom, dock långt ifrån den vi hade önskat honom. 

Förutom Blom fanns även Niklas Henriksson, Viktor Knutsson och Andreas Vikström på startlinjen. Viktor som även körde 2019 sökte en revansch på sin senaste upplevelse på detta fartiga rejs medan Niklas och Andreas gjorde premiär i Cykelvasasammanhang.

Pga Corona-restriktioner var startfältet bantat till endast åkare med elitlicens vilket innebar ca 40 i damklass och 150 i herrklass. Betydligt färre än ett vanligt år mao där det är 13 000 cyklister som rullar sträckan samma dag.

Så betydligt mindre cyklister att trängas med alltså, men farten var inte annorlunda och heller ej olyckstillbuden som tyvärr är ett vanligt förekommande inslag på Cykelvasan. Och denna gång var det en av våra egna cyklister som var en av de som blev värst drabbade under loppet, Henrik Blom!

Blom innan start. Toppseedad genom sin fina 9e plats senast.

I den direktsända webbsändningen kunde man med egna ögon se att det small rejält ute på en asfaltssträcka. Flera cyklister åkte i backen och det formligen flög cyklar upp i luften och ut i diket. Detta skedde långt fram i klungan också, där vi sett på mellantiderna att både Blom och Henriksson varit placerad under första delen av loppet. En direkt känsla av obehag dök upp i kroppen, var det någon av våra killar som gick i backen?

Farhågorna besannades när mellantiderna från nästa kontroll i Smågan började rulla in. Varken Bloms eller Andreas tider dök upp kring Knutssons eller Henrikssons. Blev båda dessa indragna i kraschen? Hur har det gått med dem isåfall? Det blev några skräckfyllda minuter för oss som satt hemma och kommunicerade med varandra.

Efter ytterligare någon minut dök Andreas upp i passeringens tider, men ingen Blom. Det började gå upp för oss att Blom blivit indragen i vurpan. Men hur allvarligt?

När rapporter i sändningen började strömma in kring olyckan och reprisbilder visades stod det ganska klart att Blom varit den som först åkt i backen då han fått framhjulet undanslaget av en annan cyklist som vårdslöst for mellan vägkonerna som markerade avspärrningen på vägen. Riktigt trist.

 

Efter en låååång stund kom det rapporter om att det efter omständigheterna gått bra med Henrik. Skrubb, axel och fingrar ur led (men tillbaka igen) och annars mestadels skador på kläder och utrustning verkade resultatet ha blivit av kraschen. Ett positivt resultat utifrån hur det såg ut på tv. Mest bedrövad lät han över att han inte fått chansen att slutföra loppet på det sätt han ville.

I Bloms bortavaro tog Niklas på sig ”kaptensmössan” och låg länge och krigade i den absoluta frontklungan som bestod av ca 30 cyklister. Någon mil innan mål sprack det av i mindre grupper och han låg då och fajtades kring 30e plats. Tillslut i mål bärgade han en fin-fin 25e plats på sin första sommarvasa. Hur många har landat topp 25 på både Cykelvasan och Vasaloppet? Mycket starkt.

Även Viktor och Andreas genomförde fina lopp och Viktor lämnade Mora med en bättre känsla denna gång än 2019.

 

Så säger de själva om dagen i ”fädernas spår”;

 

Niklas Henriksson: När jag ska starta min uppvärmning i samband med damernas start 45min innan våran, ser jag att det är 30-40 killar som redan står i ledet för att lägga in sin cykel i startfållan. Inser att jag vill inte stå sist och gör detsamma. Tyvärr blev det då inte mycket till uppvärmning men loppet gick så pass ”lugnt” så det spelade inte så stor roll. Hade nog dessutom kunnat startat helt sist utan problem. Jag försöker äta lite positioner egentligen hela backen, samtidigt som man får försöka undvika olyckor. I Smågan fick jag åka ut i skogen då en ligger rakt över spåret, samma sak två gånger till senare under loppet då folk ligger över hela spåret. Extremt tråkigt att se dessa vurpor. Tyvärr lyckas ju Blom vara med i vad jag kan se var den värsta kraschen under dagen. Dessa tankar om hur det var med han följde mig ett tag in i loppet, det var iaf väldigt skönt att se att han rörde på sig då jag passerade kring 30e plats i klungan. Man märkte att loppet satte fart i backarna innan Risberg. Här blev det utdraget och en mindre grupp. Jag kände mig i bra fas och hade inga problem att gå med. Det rullade på och jag hade ju koll på att i lundbäcksbackarna skulle det gå undan. Tyvärr missräknade jag lite och det gick lite för fort innan vi var där. Jag satt helt enkelt för långt bak i gruppen och det sprack av för sådana som jag trott skulle hänga med. Fick göra en rejäl ansats för att gå ikapp täten, det lyckades denna gång. Men i nästa del av backen blev det ytterligare luckor och nu gick det inte att täta igen. Vi blev 4-8 pers som försökte hjälpas åt. Tyvärr hade min ovana att tävla långt krupit sig fram och benen var inte detsamma som jag hoppats sista timmen av loppet. Krampen i vaderna gjorde att jag fick hålla igen för inte riskera att bli avhängd ur andraklungan. Jag spurtade i en Norrlandsfight mot Michael Wincent om en 24e plats men fick ge mig och det blev en 25e för mig. Hur som är jag nöjd och känner att jag inte kunde gjort mycket mer för dagen. Förberedelserna var i efterhand inte optimala, formen var där men inte riktigt uthålligheten över så lång tid med hög effekt. Antagligen till viss del pga avsaknaden av tävlingar i norr. Målet var ju som sagt att inte försämra min sämsta vasaloppsplacering (36a efter ett stavbrott 2020, bästa placering 19e 2019).
.

Viktor Knutsson – Starten går ganska lugnt även om man får vädra lungorna lite i första backen. Dagens första vurpa kommer strax innan Smågan och efter det är det high chaparall. Det fortsätter att vurpas under hela första timmen i princip, jag blir hindrad av flera av dom då jag aldrig lyckas ta mig upp i gruppen när jag väl kommer ikapp täten. Jag åker jojo upp och ner från tätgruppen nästan hela vägen till Evertsberg innan jag får se mig besegrad. Jag hamnar i ingenmansland tillsammans med Jakob Björklund och vi gnetar på tills vi blir ikappkörda av andragruppen. Håller ihop med denna grupp hela vägen till mål men lyckas aldrig riktigt återhämta mig från den hårda första timmen. Kommer tyvärr in sist i den gruppen efter några dåliga beslut med tvärnit som resultat sista kilometern i kombination med krampande ben.

 

Andreas Vikström – Jag får göra en väldisponerad insats och känna mig stark hela vägen. Som diabetiker är det en stor seger att träffa rätt med energi/blodsocker!! Tyvärr blev det aldrig någon riktigt bra fart då jag fick släppa ett glapp alldeles för tidigt. Förvånansvärt svårt att plocka in fler i en jagande grupp, då de man kommer ikapp verkade känna sig rätt klara med dagen. Det blev en lång färd tillsammans med endast en ytterligare stridsvillig medcyklist. Jag fick sannerligen chans att ta ut mig och en bra chans att göra mitt egna lopp. Placering och tidsmässigt hade jag nog väntat mig mer – men känsla och glädje var positivt!

.

Dags för SWE-cup, Järfälla XCO

Dags för SWE-cup, Järfälla XCO

Det har blivit dags för deltävling i SWE-Cup igen. Det gäller alltså disciplinen XCO och tävlingsplats denna helg är Järfälla eller närmare bestämt området kring Brukets skidbacke. På startlinjen från Team Advania OIK Elit står Johannes Sikström och Henrik Enberg.  

Tävlingens disciplin är alltså Olympisk Cross Country (XCO). Det är ett masstartslopp på en bana som är 4,5 km lång och med ~120 höjdmeter klättring per varv.  Banan är kuperad och går i skogsterräng, på stigar och gräs med varierande underlag. Det finns några handbyggda sektioner som testar åkarnas mod och tekniska skicklighet. 

Kolla in banan här Järfälla XCO

Johannes jagar ”airtime” under SM i XCO som gick i Göteborg i början av augusti. Foto: @cykelklubbenmaster

 

Från teamet finns alltså Johannes och Henrik. Johannes som hunnit bli ganska varm i kläderna med ett antal starter den senaste tiden medan det blir en lite mer nervös säsongspremiär för Enberg. Men tävlingen är nog så bra att starta med då startfältet ser ut att bli lite mindre hårigt än vanligt då SM i XCM går samtidigt och säkerligen drar en del av sveriges starkaste till start.

Så här går killarnas egna tankar inför loppet;

Henrik Enberg ”– Efter en härlig semestersommar med mycket familjehäng och relativt bra träning så är det dags för ett wake up call! Tävlingssuget gör sig ständigt påminnt och det ska bli riktigt kul att ställa sig på startlinjen.

Känslan i kroppen har svängt lite fram och tillbaka sista tiden men är taggad och ska kämpa alla varven på racet! Farten finns nog där i mina mått mätt och det jag kommer få kriga mest med är den sista halvan av racet, misstänker jag. Hursom, det ska bli riktigt roligt att representera teamet, hänga en helg med Johannes – gå all in i cykelbubblan, kämpa och ha kul!

 

 

Johannes Sikström”– Jag har varit lite ”tävlings-bakis” sedan SM, därav att jag velat om jag skulle köra Järfälla. Men ändå fått in helt okej träning! Lite mindre startfält på grund av dubbelbokningen med SM XCM, men flera ”topp 5-åkare” från SM XCO kommer kunna validera prestationerna. Jag har två mål, köra mig totalt slut och att fokusera på det roliga med att tävla!”