Grym SM-insats av Johannes!

Grym SM-insats av Johannes!

Göteborgsklubben CK Master bjöd helgen den 19-20 september, Coronatider till trots, upp till ett proffsigt SM-arrangemang med ett tufft startfält. En jobbig, utmanande och kul bana i Skatås satte juniorer likväl som seniorer på prov och det på förhand omtalade SM-droppet fick agera banans flaggskepp. Från Team Hi5 hittades Johannes Sikström på startlinjen för att för första gången möta motståndet i elitklass och som han gjorde det!

Johannes blev alltså ensam om att representera klubb/teamfärgerna på SM detta år. Efter en hel del funderingar fram och tillbaka bestämde han sig för att göra den (minst sagt) långa resan ner till Västkusten. Pirrigt och nervöst naturligtvis med tanke på den ”trippla” premiären. Dels hans första tävling på nationell nivå i egenskap av Team Hi5-åkare, men även årets första tävling mot andra än norrlandscyklister och kanske mest nervöst för hans premiär i elitklass som han klivit upp i detta år. Hur skulle hans träning och form hålla för rejs på den svenska elitnivån? 

Johannes är inte ny på SM i XCO utan har deltagit några gånger tidigare och gjort finfina resultat med pallplatser och kamp i täten. Men då har det handlat om H30-klassen. Herr elit är något helt annat. Så det är förståeligt att det fanns en och annan tanke som snurrade i hans huvud och ett gäng fjärilar i magen på den långa resan ner.

Inte blev väl förutsättningarna bättre av att den dåliga rankingen placerande Johannes i princip längst bak i det 36 personer stora startfältet. Ett startfält med alla toppåkare på plats längst fram i startfållan (Lindgren, Olsson, Wengelin, Lindh-bröderna, Åkersson, Fribergh, Sparr och många fler) och där kanske närmare en tredjedel startfältet mer eller mindre lever på sin cykling. En tuff uppgift alltså, att starta längst bak och försöka köra upp sig i ett fält av idel snabba elitåkare.

På live-sändningen via webb (mycket proffsigt av arrangören) kunde man följa det allra mesta av tävlingen. Starten bjöd i vanlig ordning på tjurrusing efter positioner. Johannes såg ut att öppna kontrollerat utan att förivra sig. När startvarvet avverkats återfanns teamdräkten fortfarande i slutet av fältet och farten i tät där Lindgren/Wengelin turades om att trycka var hög. Det såg ut som om Johannes skulle få det tufft. Kanske kunna slåss om placeringarna 20-25.

Men efter varv två och tre började det sakta hända saker. Han avancerade stadigt. Placering efter placering togs och det var som webbåskådare väldigt roligt att följa de olika kamerakontrollerna för att se vad som hänt sedan förra kontrollen. Den positiva trenden fortsatte och inför loppets sista varv hittades Joahnnes i ett tvåmanna-slag tillsammans med Jesper Svensson från Skövde CK om niondeplats! Vilken grej!

Vid målgång hade dock Jesper dragit det längsta strået och rullade in som nia, tretton sekunder före Johannes. Men en tiondeplats på SM XCO i herrar elit är ju helt fantastiskt! Något vi i teamledning inte vågat hoppas på och mest troligt heller inte huvudpersonen själv 🙂 

Detta är Obbola IKs bästa SM-placering i herrelit någonsin. Ett stort grattis säger vi till Johannes.

 

Så här säger han själv om SM-helgen;

 

Johannes Sikström  –Jag var otroligt nervös dagen innan men efter att jag fick provköra banan på kvällen så släppte det värsta och jag kände mig rätt harmonisk när jag somnade. Vi startade först kl 16 vilket gjorde dagen till en lång väntan. Jag fick i mig bra med energi under dagen och uppvärmningen kändes rätt bra, satte de sista linjerna på banan vilket gav trygghet.

Jag startade i sista led då jag ej var seedad vilket gjorde att första varvet blev mitt långsammaste eftersom det blev många omkörningar. Jag blev stärkt av att få köra om åkare efter åkare och känna att de inte kunde haka på. Jesper Svensson som ramlat första varvet kom förbi mig och jag kunde jaga hans rygg vilket hjälpte till att hålla farten hög. Under de 2 sista varven så hade jag krampkänningar i lårframsidan men det gick ändå bra att hålla farten. Jag och Jesper körde tillsammans mot slutet och vi kunde passera flera namnkunniga åkare som Joel Burman, Henrik Sparr och Erik Mattelin. Det var häftigt att känna att jag kunde delta i samma del av racet som dessa herrar. På sista varvet attackerade Jesper uppför en backe och jag kunde inte göra något åt det direkt. Jag rullade i mål som 10:a och det är för mig ett mäktigt resultat som jag är otroligt stolt över. Kroppen kändes kanon hela vägen och det var nog inte fel att jag hade tagit det så väldigt lugnt med träningen under veckan inför. Vi satte också energiplanen till punkt och pricka med över 100 gram/h intag vilket jag tror bidrar till att jag kunde hålla så jämt högt tempo genom alla varven. I ett enda race på 87 minuter så känns det som att alla nedlagda timmar under 2020 varit värt det!

RR Husqvarna Mountain

RR Husqvarna Mountain

Andreas gjorde alltså premiär mot nationell elit den gågna helgen. En ”bonus-tävling” kanske man kan tala om då hans första år i teamet mer skulle handla om fokus på de norrländska loppen som efterhand skulle kryddas med ett och annat nationellt dito. Men Corona har som bekant vänt lite upp och ner på planerna för de allra flesta. 

Så sagt och gjort, med sin far som sällskap slängde sig Andreas i bilen på fredagen med Jönköping eller närmare bestämt Husqvarna och Hallby som mål. En helg med dubbla XCO-race, både lördag och söndag, och med huvudsakligt syfte att få lära sig ett och annat och framförallt skaffa sig erfarenheter från både nationella tävlingsbanor som mot Sveriges elit. Och nog blev det en och annan lärdom. Sveriges vassaste var på plats (på startlinjen hittades namn som Mattias Wengelin, Emil Lindgren, Michael Olsson, Axel, Edvin och Vilgot Lindh mfl.) och Andreas fick känna på både nervositet inför start och hur snabbt det verkligen går på högsta nivå. Men också hur man efter en grymt tung första tävling kan vända på tankarna och få med sig en ok känsla hem i bagaget. Nu är premiären gjord!

Så här säger Andreas själv om helgen;

 

Andreas Vikström  –Dag 1: Huskvarna bjöd på en utmanande bana, som väntat. Ett riktigt hårt regn checkade in tre timmar innan start men försvann lika snabbt. Jag kan inte komma ihåg när jag var så nervös senast. Det må sitta i huvudet, men det är huvudet som också styr benen. Bevisligen inte en toppdag för mig, men nervositeten gjorde det till ett redigt bottennapp. Det blev en riktig käftsmäll från start. Visst har jag varit med om dålig respons i kroppen, men den här gången var det riktigt otäckt. Känslan var att benen inte fick blod alls, noll och intet i form av fart och värst av allt är besvikelsen som infinner sig redan under pågående race. Stor frustration, främst över den upplevelsen som jag sätter mig själv i, men dels också över förvirringen av vad som egentligen gick fel. En dag med fler nya frågetecken än vad som rätades ut. Blev en avvärmning i löparskor för att reflektera och rensa huvudet med lite distans.

Dag 2: Dag två var anspänningen lägre. Repeterade rutinen med att nyttja min tidiga morgon för att hinna träna på banan. Kanske inte räcker med att säga att jag förstår det goda ryktet Hallbys bana har. Känslan är mer flytande, böljande och snabbfört jämfört med den något tightare känslan på IKHP. Med det sagt händer det något hela tiden och jag kan bara stämma in i hyllningskören, det är riktigt roliga tävlingsbanor båda två. Tävlingsmässigt ger det en mer kännbar dynamik där förmågan att läsa banan och disponera sina på/av -insatser blir kritiska. För mig, och Umecyklister som kan relatera, innebär det tätare besök på Ersmarksbergets röda slinga i träningen.

Regnet återkom och adderade utmaningen att hålla sig på hjulen i leriga kurvor. Känslan i kroppen var osäker, något skamfilad sen föregående dags tvärstopp, men någonstans var det värsta av nervositeten också avklarad. Förberedd på mothugg så var inställningen att maximera vad som än var tillgängligt i kroppen. Det här med att ”inte känna efter” är en spännande utmaning som jag under söndagen faktiskt lyckades med. Kändes som betydligt färre trådar var under arbete i huvudet, med ett renare fokus på att driva fart. Stod tidigt klart att lördagens tävling var undantaget, och frustrationen därefter befogad. Dag 2 svarade kroppen på ett sätt som kändes igen och jag kunde tampas med ryggar av inspiration. Starten långt bak fick mig att darra av första varvet och anpassa spårval, för att sedan passera och hitta tillit till de linjer jag sett ut. Några nivåer upp över en natt, och betydligt lättare att sätta sig i bilen även om det istället för lördagens 2km, var 92 mil som väntade.

Dags för fajt mot Sveriges bästa.

Dags för fajt mot Sveriges bästa.

Tävlingsdags igen. Från att ha varit helt torrt på tävlingar duggar tillfällena helt plötsligt ganska tätt och lär så även fortsätta september ut. Denna helg är det Andreas som tar tillfället i akt att försöka skaffa sig lite mer erfarenhet mot rejält motstånd när han beger sig söderöver för att köra race i dagarna två. Jönköping eller närmare bestämt Hallby är målet för resan när substitutet för den inställda Husqvarna MTB-tour, Husqvarna Mountain, går av stapeln.

Huskvarna MTB-tour blev inställt tidigare under 2020 men nu blir det alltså istället Huskvarna Mountain över två dagar, 5-6/9 där det blir två starter för respektive klass över helgen. Hälften av klasserna på en arena ena dagen – sen byts det.

Deltagarna kommer denna helg kunna tävla en gång på lördagen och en på söndagen (Hallby och IKHP olika dagar). Resultaten kommer vara seedningsgrundande för SM i XCO 2020. 

Den långa banan bjuder på några rejäla höjdmeter (ca 135hm) och härlig utsikt, varvet är omkring 3,8 km med mycket singletrack. Långa banan kommer innehålla partier från en tänkt kommande Worldcup-bana. Arrangören kommer i år begränsa antalet A-spår för att minimera risk för skador med mera. Kort bana har även tekniska partier, go single-track och givetvis några tunga höjdmeter men omkring kilometern kortare än den långa.

På startlinjen i elitklass hittas namn som Mattias Wengelin, Emil Lindgren, Michael Olsson, Axel, Edvin och Vilgot Lindh mfl. Riktigt rövargäng mao. Det blir mest troligt en spännande och lärorik helg för Andreas vars huvudsyfte blir att samla på sig så mycket erfarenhet och lärdomar han bara kan i fajten mot Sveriges absoluta elit.

Så här går tankarna hos Andreas inför helgen;

 

Andreas Vikström  Det blir en dubbelhelg med två riktigt skarpa race. Jag är upprymd över att jag får in nationella XCO lopp den här säsongen, i ärlighetens namn något av en skräckblandad förtjusning. Med en stor del av startfältet som förbereder sig för att göra upp på SM senare, så råder det inget tvivel om vilken nivå jag väntar mig. Har dessutom fått höra mycket gott om de bägge banorna, vilket onekligen låter som en lockande kombo!

Personligen känns det som en utmaning jag är i en bra fas för. Har närmast haft en vecka med ett smalare, tekniskt, fokus vilket gör det spännande att se om det går att omsätta i racefart direkt. Överlag är jag i gott mod, ny termin igång och vardagen känns väldigt inspirerande. Bra uppbackning från samtliga som bidrar i min satsning gör att jag just nu sitter med en kalender som innehåller goda möjligheter att få utlopp för mitt driv de närmsta veckorna. Jag vågar kalla det tävlingssäsong, och vilket sätt att sparka igång en sådan period med!

RR Obbola XC

RR Obbola XC

Då var det gjort, årets första riktiga hemmarace och även årets första race överhuvudtaget för några av oss. Kul, varmt, snabbt och hög puls kan man väl sammanfatta dagen i Obbola.

Det var alltså dags för race ute i Obbolas skogar. Obbola XC, en kortare variant av hemmaklubbens årliga event Obbola Challenge. Ett lopp över 22 km på mycket singletrack och med hög känsla av XCO-betonade stigavsnitt.

Det var ett bra startfält givet att de bara var 45 stycken platser. Från Team Hi5 var det 5 åkare till start (Sikström, Enberg, Sehlstedt, Vikström och Knutsson) hela Northern XC var på plats och från Team UV Michael Wincent. Sen ett gäng andra duktiga cyklister givetvis.

 

 

Det skulle visa sig bli ett tremanna-slag där NXC-cyklisten Dorsch tände den stora grillen redan från start och snabbt flög den ena starka åkaren efter den andra av från tåget redan vid 4 km cykling. De enda två som fortfarande hängde med var teamåkarna Enberg och Sikström.

 

 

Och så fortsatte det egentligen hela det korta men intensiva loppet. Det hela skulle avgöras de sista 600 metrarna, där Enberg utnyttjade ett misstag av Marcus och gick om. Strax därefter lyckades även Johannes trycka sig förbi och de placeringarna stod sig ända in i mål, Enberg, Sikström, Dorsch.

 

Övriga i teamet hade lite tyngre dag. Andreas hade bra kropp och visade återigen att han tagit ett kliv i rätt riktning men tekniskt strul gjorde det hela lite tufft. Viktor x2 hade båda kroppar som inte ville vara med som de själva önskat. Men på det stora en rolig dag när det äntligen fick rejsas!

 

Så här säger gänget själva om söndagens race;

 

Johannes Sikström  Det var lika nervöst som vanligt innan race men det var skönt att första var lite kortare för då blir det inte avgörande med detaljer som vätska och energiintag. Förberedde med ändå precis som jag alltid gör. Från dess att racet kom in på första stigen så var det i princip fullt ställ sedan. Jag låg som 4:e man in på första stigen och efter att Wincent ramlat så var jag 3:a efter Marcus Dorsch och Henrik Enberg. Marcus satte upp ett furiöst tempo vilket passade mig då det var det bara att bita tag i hjulet på dem framför och fokusera på att inte släppa (vilket jag ju lovat i bloggen 😉 ). När vi för första gången kom ut på lite mer lättåkta partier så avslöjade en kort blick bakåt att vi fått en hyfsad lucka. Jag skymtade de röda dräkterna från Northern XC en skapligt trygg bit in i skogen bakåt oss. När vi kom ut på en kort bit grusväg ville Marcus med rätta ha hjälp att dra så vi skulle hålla undan. Jag gick upp och gjorde jobb en liten stund men när jag sedan vinkade fram så tryckte Marcus på ordentligt och fick några meter. Det var lätt utför på lättåkta spår vilket troligen gynnar en större åkare som Marcus med högre absolut effekt. Jag matade på för att han inte skulle få etablera nån lucka och Enberg låg på mitt hjul. Luckan var rätt konstant kring 15-20 meter och vi låg liksom bara och maxade en bit från varandra. När vi väl kom in på ”Obbola stigar” igen så närmade vi oss igen och vid någon punkt var vi tillslut ikapp och där gick Enberg om mig och la sig efter Marcus. Jag hade inte rekat banan tillräckligt långt baklänges från mål för att veta bra ställen att attackera utan blev lite passiv och väntade på vad de andra skulle hitta på. När man ligger som 3:e man på stig krävs det något extra för att komma fram i tät. Tempot sjönk lite på den sista stökiga stigen (Eriks onda) in mot upploppet. Jag tänkte att Marcus troligen laddade för en spurt, något jag inte var peppade på då jag tror han har högre toppeffekt än mig. När det var 100 meter stig kvar tills en kortare öppen sträcka slog Enberg till och passerade Marcus. Han fick 7-8 meter och när vi kom ut på en kort vägsträcka så attackerade även jag och passerade Marcus. Sen var det hets genom absolut sista 300 meter stig innan upploppet. Henrik var vid det laget precis utom räckhåll men vi gick ju max hela vägen och gick i mål på ett snöre. Henrik vann före mig som 2:a och Marcus 3:a. Det var en roligt lopp och de är häftigt att få dräpa sig som om det inte fanns någon morgondag och slippa tänka på konsekvenserna som man behöver vid längre lopp. Jag är nöjd med det faktum jag kunde vara med och kämpa om segern hela vägen.    

Henrik Enberg  – Riktigt nöjd och glad med att korsa mållinjen först. Det blev som väntat ett hårt och intensivt lopp. Hade själv tänkt ta kommando på första stigen men Marcus från Northern XC vara snabbast in och fick nöja mig med att tillsammans med team-mate Johannes bara försöka bita tag i hans hjul då han tuggade på i riktigt hög fart, starkt! Mobiliserade kraft (så gott det gick) den sista biten och hade strax innan start rekat ut ett bra sista ställe att rycka på om vi skulle vara flera i tät. Peppade mig själv att nu kommer det att göra ont men att det bara är att bita ihop och ge allt. Vände mig om sista biten innan mål och såg att det kommer gå vägen, härlig känsla. Tack för en hård kamp Marcus och Johannes!

Viktor Knutsson  – Det gick ju inget vidare det där, jag fick en dålig start och på denna bana var det väldigt svårt att ta sig fram då det är trångt på motionsspåret och sedan direkt in på stökig stig. När jag lyckats ta mig förbi så jag har fritt framför mig och kan köra mitt eget tempo har jag tappat ca 40 sekunder. Pinnar på i mitt eget tempo men det finns inte mycket att ge. Jag var i ganska bra form tidigare i sommar men visste att jag tappat en del pga bristande motivation och lite tävlingar, men att det var såhär illa trodde jag inte. Jag såg efter 40 minuter att min NP var 60W längre än vad jag presterat på samma tid tidigare i sommar i terräng. Det är en försämring på ungefär 20% på ganska kort tid. Så stort kapacitets tapp på ca 1 månad har jag endast haft då jag varit sjuk länge och knappt tränat alls. Jag blir nästan imponerad av mig själv hur mycket jag lyckats tappa. Detta var nog spiken i kistan för min motivation, det får bli en tidig offseason i år med fokus på annat än cykling ett tag.

Andreas Vikström  – Som väntat en riktig tjurrusning direkt från linjen och med lite bättre nerver känns det som att det hade varit en dag att positionera sig lite aggressivare. In på första stigen har jag inte de ryggar som jag ganska snabbt inser att jag borde haft. Det gav å ena sidan en god möjlighet att hitta tillbaka till ett lugn efter öppningen och träna på att köra effektivt och ”ostressat”, förmågor som jag efterlyst vid tidigare reflektioner, den andra sidan av myntet är att de tighta partierna var såpass långa att luckan snabbt växte framåt då jag satt mig i en blockerad situation. Det sura klingade av när jag tagit mig förbi, kunde sätta mitt eget tempo, och ganska snabbt såg nästa rygg på ett motiverande avstånd. Någonstans halvvägs in på racet föll växelreglaget av sitt fäste på styret och jakten framåt övergick till ”damage control”. Stannade till för att överblicka vad jag kunde göra men fick nöja mig med att gömma det hängande reglaget i övriga vajrar. Utan möjlighet att växla blev det en hel del ståendes, och klart ineffektiva angrepp på den terräng som fortfarande låg framför mig. Jag är nöjd med att lyckas fullfölja loppet och hålla någon form av flyt med ”single speed”, och visst känns det som ett fall framåt när en dålig dag ändå tillåter mig att (åtminstone mentalt?) krypa något närmare Henrik, Johannes och de andra killarna i täten.

Cykeln har i övrigt känts riktigt bra, så det är grinigt att en enda skruv stjäl denna dag. Frustrationen växte till sig i efterhand när nyfikenheten på hur långt det hade kunnat räcka just idag späddes på. Avundas Johannes när han vid målgång uttrycker hur hårt de kunnat köra, det är ju där jag vill vara!

 

Viktor Sehlstedt – Att det skulle bli ett högt tempo redan från start var det nog ingen som tvivlade på. Med en mycket oviss form senaste tiden och brist på tävlingar var det svårt att veta var man ska placera sig men förhoppningar har man alltid. Märkte ganska snabbt efter start att det där sista explosiva i benen saknades och det dröjde inte länge innan de började växa fram en lucka till de framför. Tänkte att jag skulle kunna plocka in den lilla luckan när stigarna började och alla hittat sin plats i ledet, med tanke på att jag hade haft en bra känsla i tekniken tidigare i veckan när jag cyklade igenom banan. Men det visade sig ganska snabbt att det inte skulle hända när varken kropp eller teknik ville fungera. Nu i efterhand kan jag förstå att man lätt stressar upp sig när benen inte är som man vill och då tar flytet i cyklingen stryk av det. Men det är smällar man får ta och personligen inser jag hur viktigt det är att hitta sitt egna tempo och låta sig växa in racet. Det övergick för min del ganska snabbt att det bara var att göra det bästa av situationen och ta sig igenom i den takt dagsformen tillät. Men nu i efterhand är man en erfarenhet rikare och kan förhoppningsvis ta ett kliv i rätt riktning till nästa tävling.

 

Årets första hemmatävling!

Årets första hemmatävling!

Snart har nästan en hel säsong rullat men nummerlapparna från genomförda race som vanligtvis brukar kunna bilda högar är väldigt lätträknade eller helt obefintliga hos teamets åkare. Glädjande då att det tillslut blivit dags för lite race på hemmaplan!

Det har nämligen blivit dags för race ute i Obbolas skogar. Obbola XC är en kortare variant av hemmaklubbens årliga event Obbola Challenge. Ett lopp över 22 km på mycket singletrack och med hög känsla av XCO-betonade stigavsnitt. Från teamet kommer Henrik Enberg, Viktor Knutsson, Andreas Vikström, Johannes Sikström och Viktor Sehlstedt till start och på startlinjen får de sällskap av större delen av de övriga starka åkarna norrland har att uppbåda. Bland annat så mönstrar Northern XC hela sin crew och från TeamUV kommer Michael Wincent.

Det ska bli kul och spännande att äntligen få släppa lös alla watt och allt adrenalin. Det har varit en lååång väntan men imorgon (sön 23/8) smäller det ordentligt.

 

Så här går tankarna hos de som ska köra;

 

Johannes Sikström  –Det känns lite konstigt men spännande att det faktiskt blir tävling nu tillslut. Jag har trots allt tränat helt okej under sommaren och data både i form av varvtider och effektsiffror pekar på att jag starkare fysiskt än jag var i fjol. Det som däremot är lite frågetecken på är tävlingsskallen så det får vi se hur det fungerar att varva upp den mentala sidan nu när man jobbat hela sommaren på att trubba av den. Om många är med i tätgruppen så kan små marginaler fälla avgörandet så det gäller att vara aktiv och vaken. Jag har inte sett någon startlista men utgår från att det kommer vara ett starkt startfält om än litet.

 

Henrik Enberg  Spännande med tävling! En eloge till eldsjälarna i Obbola IK som gör det möjligt! Rullade banan idag fredag och den är riktigt kul. Rejält mycket rötter och sten bitvis, men också många lättåkta sträckor där emellan, vilket kommer inbjuda till taktisk körning. Hoppas hålla mig frisk och pigg och kunna vara med och gasa på långt fram. Ett starkt startfält där både vi i teamet kommer utmana varandra, alla i Northern XC och Team UV, GCK med flera. Kommer ligga en tjock dimma av adrenalin och testosteron på startlinjen då samtliga både kan och vill vara med och slåss om de första placeringarna 🚀

 

Viktor Knutsson  Dags för tävling igen, denna gången en kort XC bana i Obbola. Jag körde igenom banan i torsdags, både start och avslutningen går på rejält stökiga stigar. Jag tror den här typen av stig där det mest är en massa bröt och inte så mycket kurvor och accelerationer passar mig bra, dessutom har jag fördel av att ha kört igenom banan. Jag är osäker på formen, men har jag en bra dag kan jag nog vara med och slåss om topplaceringarna.

 

Andreas Vikström  Hemmaplan som väntar, men det känns ganska lyckat att jag fått en träningsvecka på annan ort sedan OC Ultimate och får komma tillbaka med fräscha ögon till Obbola. Jag kommer med mersmak från kännbara framsteg under sommaren och siktar på att fortsätta ta kliv. För söndagen innebär det att se till att blanda mig i bland ”de etablerade” och våga sätta mig själv på prov. Har på känn att det kommer vara hög anspänning på startlinjen med många som väntat på att få släppa lös i mer ordnade former.

 

 

Viktor Sehlstedt Tävlingspremiär för mig både för i år och med teamet vilket blir spännande. Finns alltid mycket att lära sig på tävlingar och hoppas kunna bli några lärdomar rikare efter helgen, för tävling är trots allt bästa träningen. Har jag bara dagen bör jag kunna ta sikte på de mer meriterade åkarna som kommer till start. Formen har dock varit nästintill obefintlig senaste månaden, men hoppas på en relativt pigg kropp när man väl står där på startlinjen. Rullade tidigare i veckan igenom banan, och måste säga att det är en bana som har i princip allt, både snabba och lättrullade segment men även de långsamma och stökiga. Enda jag saknar är lite höjdmetrar men tror banan kommer ta ut sin rätt trots allt.