Efter tre lyckade år tar vi sats för tre nya!

Efter tre lyckade år tar vi sats för tre nya!

Härliga nyheter! Vår huvudsponsor Hi5 är väldigt nöjda med vår satsning. Så nöjda att de nu gett oss klartecken att fortsätta lyfta och sätta fokus på norrländsk MTB, inte bara ett utan tre år till! Fantastiskt roligt!

– Det fanns inte en enda tanke på att vi skulle dra oss ur nu utan vi tycker att satsningen varit så bra att vi direkt tog beslut om tre nya år för att det ska finnas en trygghet och långsiktighet även fortsättningsvis, säger Niklas Tiger VD för Hi5.

Detta ger ju oss naturligtvis en trygghet att fortsätta tänka långsiktigt och planera vår fortsatta resa och med tanke på hur långt vi kommit hittills så ser vi med tillförsikt framemot de kommande tre årens resa.

Vi håller precis på att lägga de första pusselbitarna i besättningen för säsongen 2020. Det ser riktigt spännande ut. Men några platser kommer behöva fyllas, så är du en MTB-cyklist med ambitioner och skulle vilja köra i ett grymt team? Håll isåfall koll på våra sociala flöden, mer information kommer! 

Är det fler företag och organisationer som vill vill ta del i vår resa och sponsra – now is the time! Vi är övertygande om att vi visat en hel del av vad vår satsning går ut på och vad den redan resulterat i. Men vi är inte nöjda och vill mycket mer. Om intresse finns kontakta oss gärna för mer information. Maila Fredrik Berndes på fredrik@gillaprod.se

🙌🏼👊💥#nukörvi #teamhi5oik #obbolaikcykel #100procentnorrland  #mtbteam #mtb

Fem vinster på samma helg

Fem vinster på samma helg

Det hör inte till vanligheterna och frågan är om det inte är någon form av rekord, iallafall här i norr. Men när vi sammanfattar helgen den 14-15 september kan vi konstatera att teamet plockat hem fem förstaplatser och två andraplatser, det vill säga 7 stycken pallplatser totalt. En mycket lyckad och fullmatad tävlingshelg måste man ju påstå. Och när nu säsongen på riktigt går mot sitt slut vad passar då bättre än att avsluta den på samma sätt som den började, dvs med två riktigt lortiga Henrikar!

Henrikarna efter slutförd etapp på Andalucia Bike Race i början av året. Lite varmare än septemberhelgen i norr, men lika smutsigt.

 

Det blev en fullmatad cykelhelg, lördag-söndag den 14 och 15e september, både i norr och söderöver när lite mer än halva teamet slängde på sig nummerlappar igen. I norr kördes det XCO-betonat under dagarna två medan det handlade om riktigt lång maraton i Dalarna.

På lördagen var det Skellefteå och Vitberget som bjud upp till utmaningar när White Mountain Race anordnades. Ett varvlopp som skulle kunna betäcknas som XCO men samtidigt är det längre varv än ett normalt XCO. Skellefteå visade upp sin bästa sida och bjöd på strålande väder och deltagarrekord med råge. Kul att så många tävlar på de norrländska loppen. Från teamet ställde sig Josefina, Enberg, Blom och Viktor på startlinjen. Alla med goda chanser att ställa sig högst upp på pallen. Främsta utmanarna utanför teamet på herrsidan var Johannes Sikström SAIK cykel och Micke Wincent, GCK, medan Josefina utmanades främst av Malin Kågström SAIK cykel.

Fint väder och glada miner innan start. Foto: SAIK Cykel

 

I startbacken tog Sikström (även arrangör och banläggare av racet) täten, troligast för att vara först till den tekniska utförslöpan som kan ge upphov till luckor. Trots en ganska hård öppning av Sikström i tät blev han inte av med någon av de tyngre namnen, även om Viktor öppnade lugnt och var utom synhåll under delar av första varvet. Ut på andra varvet är iallafall Viktor ikapp och tätgruppen bestod av de fem förhandsfavoriterna gällande pallplatser.

Tätgruppen på WMR. Foto: SAIK Cykel

 

Ut på sista varvet (3/3) går Viktor upp i täten och trycker på bra. Johannes som fortfarande ligger i front av de övriga får slita lite. När de sedan kommer ut där  spåret blir bredare så passerar de andra tre också Johannes och trycker på in mot banans branta backe. Precis innan backen får Viktor i täten stopp efter att ha slagit i pedalen och flugit ut i skogen. Då attackerar övriga och Viktor får se möjligheterna till en pall försvinna. Blom och Enberg trycker på rejält och de får 20 sekunder uppför backen. Det blir en intern fajt mellan Henrikarna om första platsen och där drar Enberg det längsta strået. Tredjeplatsen knips av Wincent strax före en ganska nöjd Sikström.

Enberg starkast för dagen i Skellefteå, med Blom hack i häl. Foto: SAIK Cykel

 

I damtävlingen har Josefina fått en bra resa och säsongens bästa ben, ”pangben” enligt henne själv, ger henne extra boost. Hon tampas länge från och till med en av de snabba herrarna, en bit bakom täten, och han ger bra kamp. Men i damtävlingen är hon denna dag ganska ohotad.

Under tiden i Dalarna har Tomas på den tidiga lördagsmorgonen gett sig ut på 100-milesloppet Siljan 100. Riktigt kallt med endast någon plusgrad gjorde starten jobbig. Tomas plan blev att ta det lugnt och avvakta första halvan, sen addera lite mer fri fart. Dra så lite som möjligt och när han ändå måste göra lite jobb – inte gå för hårt. Strategin funkade klockrent. Ganska snabbt bildades en grupp på 6 åkare med många dragvilliga, så det rullade på fint fram till Mora utan att han behövde förta sig. 

Siljan 100, ett riktigt maratonrace.

Tomas upplevde att flera av de andra i gruppen verkade ganska starka och var lite rädd att det fanns några som inte spelat ut korten, men i ett backigt parti innan Siljansfors drog Tomas på lite grand och helt plöstligt blev det en ganska stor lucka bakåt. Men då det ännu var rätt tidigt i loppet valde han att slå av och backa ner igen. Dock är det efter Siljansfors som banan verkligen börjar utmana cyklisterna med flera långa tuffa klättringar, totalt över 2200 höjdmeter över dagen. Två killar i ett duolag går fram och rycker lite. Tomas hakar på, men efter en stund kroknar ena killen lite och den andra stannar då för att vänta in. Då, med halva loppet, ca 8 mil kvar, bestämmer sig Tomas för att köra. Inte jättehårt men lagom för att lämna den nu splittrade sexmannagruppen. Resten är inte så mycket att säga om, han kör på och hoppas att ingen ska komma ikapp. Det svåra i detta läge är förstås att man inte har en aning om de som jagar är 1 minut eller 20 minuter bakom. Sista 4-5 milen är dessutom väldigt tuffa och tröttheten kommer smygande, kraften försvinner, speciellt uppför. Men i mål rullar han in som klar etta och det visar sig att det var ganska onödigt att kika över axeln den här dan då luckan bakåt till slut blev hela 40 minuter. Mycket starkt!

En skön seger i säsongens elfte timme för Tomas när han cyklade hem Siljan 100.

 

En solig lördag förbyttes över natten till ett riktigt grisväder när Umeå XCO cup, tillika 2019 års KM skulle avgöras i Obbola. Men mountainbike är en skitig sport och lite lera och vått skrämmer inte bort de mest inbitna. Somliga (läs Enberg och Josefina) verkar rent av trivas bättre i riktigt grisiga förhållanden. Hur som helst blev det trots väder en riktigt trevlig och rolig dag när barn, ungdomar, damer och herrar alla körde egna race och teamsponsorn Hi5 dessutom bjöd alla på fika och grillade hamburgare. Helgens fjärde och femte seger och ytterligare en andraplats kunde även bokföras när Enberg, Blom och Josefina alla upprepade sina resultat från lördagen. Katching!

Josefina i fullfart nedför stocktrappan. Foto: Fredrik Berndes

Mer detaljer om Umeå XCO hittas i respektive åkares RR här nedan och bilder i bildgalleriet längre ner …

Så här de själva om den fullmatade tävlingshelgen;

Henrik Enberg – WMR: Bra känsla i kroppen och trots lång säsong laddad för en helg med tävlande! Som blom och Viktor beskriver, Johannes håller tempo de första två varven och jag ligger på hans hjul och ”bidar” min tid i väntan på 3e varvet. Lite sugen att prova något varv två och när Viktor får lucka men låter Micke täppa den. Precis som blom beskriver så förstod jag att ett ryck skulle innebära ett högre lidande då troligen han + någon till skulle klara av att gå med. I sista backen stöter först Micke och sen blom och sist jag och går först in på sista knöliga uppförsbiten, märker att blom är sugen på att bjuda upp till dans och slår av lite mot toppen varpå han går fram och behåller tempot med mig på hjul. Sista stigavsnittet inte mer än 200 m till mål ser jag min chans: släpper lite lucka, tar några hårda tramptag och får upp farten och går om Blom på innern och får några meter. När vi kommer ut på målrakan/elljusspåret ser jag att detta kommer gå och lyckas få revansch på fjolårets spurt, då blom det året knep första platsen före mig.

Umeå XCO Cup/KM: För egen del hade jag nog inte kunnat be om ”bättre” förutsättningar. Spöregn hela morgonen som gjorde den bitvis tekniska banan än mer teknisk. Tog kommandot från start och kunde vinna några sekunder här och var på stigarna och hålla lagomt påfrestande fart på elljusspåret, för att sen mata på på stigarna. Färre deltagare på grund av regnet men kul att få hem 3e raka klubbmästartiteln, räknar med att det kommer bli tufft att göra det till en fjärde gång. I övrigt en härlig helg med teamet, middag på stan och mycket cykelsnack!

 

Henrik Blom – WMR: Min säsong har varit både lång och intensiv, vilket gnagt hårt på min tävlingsmotivation senaste tiden. Blev därför förvånad att jag inte bara hade vånda innan start. Jag kan tänka mig att det härliga vädret hade stor inverkan. Sikström gick hårt i starten för att få vara först på hans hemmabana, gissningsvis för att vi skulle få slita extra med de tekniska partierna som vi inte hade koll på. Jag fick lite blodsmak, vilket jag tror hör ihop med mina bihålor som strulat lite (täppt och rinnig näsa om vartannat) sedan Saariselkä.
Dock upplevde jag inte första varvet som jobbigt och jag kände att jag hade pangben. Andra varvet sänktes tempot en hel del och jag upplevde tempot väldigt behagligt, ungefär GT-känsla. Funderade ett flertal gånger på att stöta, men då jag i princip visste att jag skulle få med mig Enberg vilket inneburit att vi båda skulle plåga varandra ännu mer, hade jag samma känsla man kan ha när man står på bryggkanten innan ett kallt bad. Jag tvekade istället hela varvet utan att komma till skott. Jag tappade kedjan med ca 700 meter kvar av varv två, men lyckades hålla lugnet och var igång igen efter ca 15 sek. Kom ifatt Micke, Enberg och Sikström innan varvning. Sikström körde i front fram till varvning ut på sista varvet då Knutsson gick. Han malde på och fick direkt en lucka på 4-5 meter. Farten höjdes något till en början, men sjönk sedan till ungefär densamma som på varv två vilket gjorde att Viktors lucka sakta växte och halvvägs in på slutvarvet var den 10-15 sek. Då gick Micke upp och tog tag i jakten. Luckan krympte ganska snabbt då våran fart hade höjts, samtidigt som det såg ut som att Viktor hade mattats något.
Vi kom ifatt Viktor i samma veva som han råkade slå ena pedalen i en sten, vilket slungade honom av stigen och vi passerade.
Kort efter detta gick vi in i sista backen (600m, 45hm och med en rotig och stökig avsats innan toppen). Jag stötte förbi Enberg och Micke i höggräset på höger sida och matade. Hörde att någon var med och såg i backspegeln att det var Enberg. Mot slutet av branten innan den rotiga avsatsen lyckades Enberg ta sig upp på min vänstra sida. Jag förstod att han skulle fortsätta köra hårt på den rotiga avsatsen. Jag vek in och la mig på hans hjul för att försöka bita mig fast. Vi var båda ganska möra och var tillsammans hela vägen till toppen. Sista utförs var gick det väldigt avvaktande. Jag valde att lägga mig först innan sista rotiga slakmotan före målrakan. Jag körde på det jag förmådde i avslutningen, men med småsura ben och dåligt linjeval tog sig vesslan Enberg sig förbi sista 40m innan målrakan och jag var besegrad. Ändå nöjd med att få revansch på mig själv efter bottennappet på Bikeboost.

Umeå XCO Cup/KM: Om lördagen var hyfsad motivationsmässigt pga av väder, var söndagens KM en katastrof med 9 grader, spöregn och totalt översvämmad bana. Få till start och jag förstod att jag som Lulebo, skulle få det riktigt svårt mot både Enberg och Micke, då jag varken hade motivation till att reka bana eller värma upp i det hemska vädret. Starten gick och det kändes ganska hyfsat, iaf fram till första stigen då misären började. Jag vet inte hur många misstag jag gjorde första varvet, men det var iaf tillräckligt många för att jag skulle bli så sur att jag ville bryta efter halva varvet. Jag var nog av stigen tre ggr första 8 min. En av dessa gånger var jag tvungen att klick ur och vända cykeln. Efter Harpis såg jag varken Enberg eller Micke längre, men jag försökte glömma misstagen och börja om på nytt.Andra varvet gick något bättre, men fortfarande dåligt.
Men mot slutet på varvet började jag se Micke vilket tände en lite glöd.
   Varv tre gick ganska hyfsat och i början av varv fyra(?) lyckades jag gnuggade mig förbi Micke. Varv fyra och fem gick betydligt bättre, men mot Enberg fanns inget att göra. Till nästa års KM hoppas jag på bättre väder och tjockare pannben, så ska jag försöka få revansch på klubbmästartitel!

Viktor Knutsson –WMR: Sedan Bikeboost har det tränats minst sagt sparsamt och dessutom har ett knä börjat spöka lite. Ändå taggad att få til en bra avslutning på säsongen på en bana som överlag passar mig bra, förutom en teknisk utförsläpa och en brant klättring någon kilometer innan mål.
Johannes tar precis som på bikeboost täten och öppnar i ett hårt tempo, ett så pass hårt tempo att jag får lov att släppa tätkvartetten på Henrik x2, Micke Wincent och Johannes. Jag gör väl kanske inte allt för att hålla mig på kvar i den gruppen då jag vet att det inte är en bana där det spelar så stor roll om man har draghjälp. Trummar på i mitt eget tempo och ansluter lagom till varvning, andra varvet går betydligt långsammare och gruppen håller ihop. Ut på sista varvet bestämmer jag mig för att jag ska göra allt för att vara först i den tekniska utförslöpan då jag vet att ffa Johannes, men även de andra, är snabbare än mig där men om jag ligger först blir de tvugna att köra i mitt tempo där. Jag känner att johannes försöker ta sig förbi på ett ställe innan utförslöpan men jag svarar och lyckas komma in först. Efter det tekniska partiet kommer den del av banan som passar mig bra. Jag vet att ska jag ha en chans på vinst måste jag bygga lucka på denna delen av banan för att ha iaf lite marginal i backen. Jag attackerar och får lucka, kollar aldrig bakåt men märker att de inte är på mitt hjul. Jag kör hårt men sparar mig ändå lite till avslutningen. Precis innan backen slår jag i pedalen i en sten och åker ut i skogen, tåget flyger förbi på stigen och luften går ur mig. Innan jag kommer igång igen har de hunnit få en lucka på kanske en halv minut vilket jag aldrig skulle hinna ikapp. Surt sa räven men man ska ju hålla sig på stigen också.

 

Josefina Wikberg –WMR: Förvånad att jag kom iväg så bra i starten och tror aldrig jag hade någon dam före mig på banan. Dock fick jag släppa förbi någon herre efter första stigen samt i första utförskörningen. Måste få bättre flyt och våga mer på tekniska partierna, tappar för mycket fart där. Dock säsongen bästa ben och äntligen ett litet kliv frammåt så kunde trycka på uppför utan att stumna totalt som tidigare under säsongen. Körde de två första varven med sällskap av en kille och vi cyklade om varandra nu och då. Ut på tredje fick jag dock en lucka som skulle hålla in i mål samt att jag även fick syn på ytterligare en cyklist framför mig som jag precis hann i fatt innan backen och kunde sedan gå om och gå ifrån på övre delen. Fin bana i kanon väder!

Umeå XCO Cup/KM: Cyklade igenom banan innan start och försökte memorera hur den gick. Rädd att benen skulle vara tunga efter gårdagen och försökte värma upp och rulla ur så gott det gick i regnet. Ville gärna vara först in på stigen efter starten men hade bestämt mig för att det inte fick kosta för mycket så jag skulle köra mig stum direkt. Det fanns flera ställen att passera på senare på banan och vi var inte många att trängas med. Fick ge mig i starten och var 2:a in på första stigen, ( fortsatt rädd att få säsongens tidigare stumma ben och dessutom slitna sedan gårdagen) försökte ta det lungt och bida min tid. Väl ute på elljusspåret igen cyklade jag i fatt och förbi men precis som vi cyklar in på nästa stig kör jag fel och missar en högersväng.. ser i ögonvrån hur Ann Catrin svänger och vänder snabbt. Lite efter hela följande stigparti men väl ute på elljusspåret kan jag köra ifatt och förbi igen och får lucka direkt.. försöker hålla mig koncentrerad resten av varvet och träna på de tekniska bitarna. Blir rädd att jag kört fel igen strax innan vi är ute på elljusspåret för varvning och backar tillbaka och dubbelkollar. Missar att titta upp på skyltarna i regnet men denna gång är jag rätt och cyklar på, varv 2 och 3 går bra och benen känns bättre än befarat. Regnet tänker jag inte mycket på när vi väl startat och kommer mål så där härligt skitig med känslan att jag vill tävla mer!

Tomas Karlberg – På lördagen var det till slut dags! Anmälde mig redan tidigt i vintras till detta 16-milalopp, kändes så långt bort då … Starten gick kl 07, så det blev att gå upp okristligt tidigt för avfärd mot Rättvik. Termometern var bitvis nere på bara plus 1, perfekt cykelväder, inte.. Blev mycket riktigt svinigt kallt de första två timmarna, och på flera ställen var det frostigt i gräset. Totalt var det ett 60-tal cyklister som drog iväg, ingen jag egentligen kände igen, men man vet ju aldrig, snabbingar kan dyka upp när man minst anar det. Strategin från start var glasklar – ta det lugnt och avvakta första halvan, sen lite mer fri fart. Dra så lite som möjligt och när jag ändå måste göra lite jobb – inte gå för hårt. Strategin funkade klockrent. Ganska snabbt bildades en grupp på 6 åkare med många dragvilliga, så det rullade på fint fram till Mora utan att jag behövde förta mig. 

Tyckte de andra verkade ganska starka och var rädd att det var fler som inte spelat ut korten, men i ett backigt parti innan Siljansfors låg jag först och drog en liten bit och när jag kikade back hade jag direkt en rätt stor lucka. Tänkte ändå att det var väl tididigt och backade ner, tog ett kisstopp och funderade lite på hur jag skulle göra. Efter Siljansfors börjar racet på allvar, med flera långa tuffa klättringar, totalt över 2200 höjdmeter blev det idag. Två killar i ett duolag går fram och rycker lite. Jag hakar på, men efter en stund kroknar ena killen lite och den andra stannar då för att vänta in. Tänker att nej, nu jävlar kör jag. 8 mil kvar drygt, men 6-mannagruppen var splittrad och det skulle vara svårare att jaga ikapp mig om de inte samarbetade. Så jag körde på, inte superhårt, men lite lagom tempo som jag kände skulle funka länge. Några kilometer framåt mötte Maria upp med lite extra snickers o dricka, sen fullt ös igen. Resten är inte så mycket att säga om, jag körde på bäst det gick och hoppades att ingen skulle komma ikapp. Kruxet i det här läget är ju att man inte har en aning om de som jagar är 1 minut eller 20 minuter bakom. Sista 4-5 milen blev dessutom såklart redigt tuffa, så klart. Höll ihop det bra, men till slut så försvinner ändå kraften att trycka på lite hårdare, speciellt uppför. Men imål kom jag och det visade sig att det var ganska onödigt att kika över axeln den här dan, luckan bakåt blev till slut hela 40 minuter. Men det visste ju inte jag.. Snittade i alla fall 23,5 km/h, vilket jag är rätt nöjt med på den här banan. Låg kanske på 25 km/h halvvägs, men då hade jag som sagt ingen draghjälp andra halvan, som dessutom var rejält tuffare.

 

 

 

 

Enbergs revansch på Bikeboost

Enbergs revansch på Bikeboost

I helgen var det ännu en norrländsk tävlingshelg. Bikeboost MTB, i Umeå, med sina fina och flowiga stigar stod på menyn. Ett ”hemmalopp” för delar av teamet vilket gav utslag i resultatlistan. Henrik Enberg fick äntligen ställa sig högst upp på pallen denna säsong och framförallt fick han revansch från Obbola Challenge tidigare i år. På en mycket stark andraplats cyklade dessutom Viktor Knutsson in och visade att formen är på en fortsatt hög nivå så här i slutet av säsongen.

Regntunga skyar bäddade in tävlingsarenan innan start. Ett riktigt gråväder med, för oss som agerade åskådare, rätt rå kall luft som satte en ganska dämpad stämning på plats. Och något dämpad kan man väl kanske säga att även herr Blom gav intryck av att vara när han strax innan start uttryckte mental trötthet och kändes ganska opeppad. Men tacka för det med den långa hårda säsong han haft och det intensiva tävlandet under hela augusti . Då är det ju rätt förståeligt att det kan krävas lite extra för att få huvudet med i matchen.

I Enbergs skalle snurrade ljusare tankar. En barnlopp tillsammans med sonen Luke gav ju cykelglädje förstås. Att dessutom tävlandet inte varit på tapeten under en längre tid och att han missade förra årets upplaga av Bikeboost gav också en del extra energi och ladd. Han gillar ju sånt här den gode Enberg, när det är tekniskt, flowigt, lite trix och mycket singletrack. Att det dessutom handlade om stigar som han själv kan utan och innan gjorde inte saken sämre.

Tredje startande från teamet, Viktor, är välbekant med stigarna han också och även han hade sett framemot detta lopp. Siktet var inställt på pallplats. Ett högt mål då det finns ett helt gäng åkstarka norrlänningar på racen i år och dessutom med ett väckningspass modell längre dagen innan på Glassbonden Gravel Challenge. Hur mycket skulle det passet sitta i benen? Inget alls skulle det visa sig då han fick till ett grymt fint lopp. 

Litetrix finn det alltid tid för i Enbergs värld. Foto: Petter Holmlund

BikeBoost MTB går i skogarna där gamla regementet I20 en gång i tiden huserade med sin verksamhet. Det utbredda stignätet, de gamla övningsspåren för enduroordinanserna och alla härliga bandvagnsspår ligger till grund för ett riktigt trevligt och roligt stigrace. Banan är en skön blandning stenar, rötter och allehanda knix och går till största delen på flowiga stigar. En begränsad del av banan går på grusväg, resterande del är stigar av varierande bredd. Underlaget är mestadels snabbt och lättåkt men det finns också tekniska partier och utmaningar i form av branta upp- och utförsbackar. Banan inleds med en startloop, därfefter tre loopar som börjar/slutar vid TC. 

 

Lugnt och städat i starten. Foto: Patrik Bernhardsson

Starten gick ganska beskedligt. Startloppen bestod till störst del av 2 km lättåkt elljusspår och asfalterad rullskidbana. Vilket inte gav upphov till någon särskild trängsel om positionerna.

När Johannes Sikström (Team CKCK/SAIK), som tagit täten den första delen slår av lite glider Enberg, Micke Wincent (GCK) och Dorsch (Team UV) förbi och är först in på stigarna. Sikström får direkt lite kämpigt att hålla deras hjul, det blir långsamt en liten lucka till Johannes som just då har Blom på hjul och bakom honom närmar sig Knutsson. Det blir ganska snabbt två tätgrupperingar med tre åkare i resp grupp. Efter ca 30 min går Knutsson och Blom om Sikström och tar upp jakten på tättrion sär Wincent, Enberg och Dorsch turats om lite i dragningarna på singletracken.

Enberg i tät framför Wincent. Foto: Petter Holmlund

Snart är Viktor, med Blom på rulle, ikapp de där framme och tätgruppen har därmed blivit fem. Enberg grillar gänget med jämna mellanrum. Blom har en dålig dag och sladdar sist i klungan och även Dorsch får slita en del. Enberg och Wincent får efter några fartökningar en lucka och går loss. Det trycker på bra och kör fort på stigarna, men i en gruskurva får Micke ett släpp och går i backen. Enberg blir solo en stund tills att han ser Viktor komma med bra fart bakifrån och han ansluter till sin teamkamrat. Viktor går ganska snabbt upp i tät och håller bra tryck för att hålla bakomvarande cyklister på behörigt avstånd. Trots detta så går Wincent, som verkligen hittat formen i slutet av säsongen, ikapp. Det är återigen en trio när det är ca 4-5 km kvar.

Tung dag för Blom. Foto: Petter Holmlund

Luckan bakåt är betryggande och de tre i tät drar ner på tempot rejält. Alla har slutspurt i tankarna. In på ”steniga stigen” trycks tempot upp igen. Det är Micke som kör hårt men Enberg ligger tätt på hjul. Viktor får dock släppa och bestämmer sig för att cykla ett eget tempo för att vakta om en tredjeplats. Det visar sig dock att hans tempo ändå ar tillräcklickt bra för att inte tappa alltför mycket på de framförvarande. I de korta branta backarna de sista kilometrarna skiljer bara 10-15 sekunder mellan Micke i tät och Viktor på tredjeplats.

Micke Wincent före Enberg när de lyckats skapa en liten lucka just innan mål. Foto: Petter Holmlund

Enberg lägger in en stöt och går om i en av de sista backarna. Det hörs en krasch och tyvärr går Wincent i backen en andra gång. Styret vrids och det blir att snabbt återställa till åkbart skick. Under tiden hinner Viktor om och ser sin chans att kliva upp ett steg ytterligare på pallen. Har lägger det som finns för att hålla ända in i mål vilket lyckas! En mycket nöjd Enberg kniper alltså förstaplatsen före en minst lika nöjd Viktor som rullar i mål ca 30 sekunder senare. Och som grädde på moset hela 5 minuter innan de regntunga skyarna öppnade sig.

Mycket kul och stort grattis!

Så här säger de själva om helgen;

 

Henrik Enberg – Starten gick lugnt och städat. Gick sedan upp och höjde tempot första stigpartiet och det blev lite mindre luckor. Fick med mig Micke och Dorsch. Jag slog av lite, Micke gick om och höll uppe tempot på de kurviga stigarna på loop 1. Tempot mattades sedan något och snart var Viktor och Blom med också, nästa stökiga stig körde jag på igen. Fick med mig Micke återigen och det blev lucka bakåt, han kraschade sedan i en gruskurva och jag körde solo tills jag såg att Viktor var på väg att ansluta och fick med mig honom. Viktor var ivrig på att bygga avstånd bakåt och körde på i bra tempo och vi fick en större lucka, starkt Viktor. Micke som visar grym form jobbar sig ikapp och kör hårt på steniga stigen slutet loop 2, jag ligger på hjul och det blir en liten lucka till Viktor. Jag går om Micke i en av de sista backarna och ganska direkt går han i marken igen och jag får en rätt tursam resa sista biten in i mål och kan njuta lite av familj och vänners påhejningar. Mycket roligt lopp i sann MTB anda!

 

Viktor Knutsson – Bikeboost är en tävling som är lite av en blandning mellan ett xco lopp och ett långlopp. Den består av en startloop och tre loopar som man kör två gånger. Looparna består av de bästa stigarna Umeå (Obbola ej inräknat) har att erbjuda när det kommer till XC cykling. Hamnar en bit bak under startloopen men då inledningen är relativt lugn kan jag under första delen av loop 1 avancera utan att gå för mycket på rött. Kommer ikapp tättrion med Blom på rulle så nu är vi fem där framme, Jag, Enberg, Blom, Micke wincent och Marcus dorsch. Vi håller lite fart på den enda något längre grusvägssträckan på loop 2 för att inte Sikström ska ansluta. In på ”steniga stigen” höjs tempot och det blir lite luckor. Vi tappar Blom som har en dålig dag medans Enberg och Micke får lite lucka in på loop 3. Jag gör några klantiga misstag och blir irriterad på mig själv, skriker några väl valda ord till mig själv för att skärpa mig. Jag och dorsch tuffar vidare ut på loop 1 för andra gången. Jag håller ganska bra fart och kommer ikapp och förbi Micke medans Dorsch får släppa, kommer lite senare även ikapp Enberg och vi matar på i bra tempo för att öka avståndet till jagande Micke. Trots det lyckas Micke ansluta i slutet av ”Myrstigen” och då det är skapligt betryggande avstånd bakåt slår vi av på tempot rejält på grusvägen och laddar för avgörandet. Micke och Enberg spurtar in på ”steniga stigen” och jag känner att nu tar jag mitt eget tempo för att hålla undan för tredjeplatsen, jag vet ju att jag kommer ha väldigt svårt mot både Enberg och Micke på avgörande loop 3 då den innehåller många branta korta backar där de är mycket kvickare. Tappar ändå inte så mycket på tätduon utan har dem inom synhåll. En bit in på loop 3 hör jag ett kraschljud och några sekunder senare ser jag Micke stå och vrida tillbaka styret som pekar snett. Det blir trångt på stigen men lyckas ta mig förbi Micke och kör allt vad jag kan för att hålla undan, får lucka och kan rulla in som 2a en 20-30 sekunder efter Enberg. Mycket nöjd!

Racerapport GBGC: Min plan för dagen var att så billigt som möjligt glida med täten till mål för att spara så mycket krut som möjligt till dagen efter. Den planen höll jag helt och hållet och som väntat har jag inte en chans mot grabbarna med spurtkräm i benen på slutet. Enda stället på banan där det faktiskt var ordentligt jobbigt var traktorvägarna på slutet som går upp och ner på ganska dåligt underlag. Har var jag glad att jag hade en MTB och inte en gravelbike. Väldigt roligt event som jag gärna kör igen!

 

 

Henrik Blom – …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Norrländskt på tapeten!

Norrländskt på tapeten!

Ännu en norrländsk tävlingshelg står för dörren för Team Hi5 OIK Elit. Det handlar återigen om ett av de tyngre långloppen här i norr som ska avverkas, nämligen Bikeboost MTB som arrangeras av den anrika Umeåklubben Gimonäs CK. Dessutom körs det på lördagen ett motionslopp på grusväg med glass på menyn. Glassbonden Gravel Challenge har blivit en populär happening och lockar såväl landsvägscyklister som mtb-ditos.

BikeBoost MTB går i skogarna där gamla regementet I20 en gång i tiden huserade med sin verksamhet. Det utbredda stignätet, de gamla övningsspåren för enduroordinanserna och alla härliga bandvagnsspår ligger till grund för ett riktigt trevligt och roligt stigrace. Banan är en skön blandning stenar, rötter och allehanda knix och går till största delen på flowiga stigar. En begränsad del av banan går på grusväg, resterande del är stigar av varierande bredd. Underlaget är mestadels snabbt och lättåkt men det finns också tekniska partier och utmaningar i form av branta upp- och utförsbackar. Banan inleds med en startloop, därfefter tre loopar som börjar/slutar vid TC. Åkare som kör KORT kör loop 1,2 och 3 en gång (sammantaget 22 km) och de som kör LÅNG tar sig an de tre looparna ytterligare en gång (totalt 40 km). Banan är markerad med oranga enduropilar samt röd/vit snitsel.

2018 kom bara Henrik Blom till start men förhoppningsvis kommer det vara ett litet större gäng i årets upplaga. Dubbelt Henke och en Viktor ser det iallafall ut att bli och kanske någon till om inte förkylningarna ställer till det för oss. Blom missade spurten förra året och cyklade in på en stark andra plats, men det känns som om det finns lite revanschlusta i den skallen. Knutsson och Enberg känns även de motiverade och detta är ju stigar som de cyklar till vardags så det är rejäl hemmaplan för dessa två. Största externa hoten kommer mest troligt från Norrlandscyklisterna/Team UVs Marcus Dorsch, som ju hade en grymt fin vår, och Team CKCKs Johannes Sikström som visade stark stigcykling senast han var i krokarna när han tog segern på Obbola Challenge. Men det kommer säkerligen finnas en hel drös som vill hänga med så länge det bara är möjligt.

Dagen innan är det dock ett event av lite annan karaktär. Glassbonden Gravel Challenge har på några år blivit ett uppskattat och poppis arr. Ett motionslopp på grusväg i vackra omgivningar som passar alla, oavsett ambitionsnivå. Och efter målgång så dukas det upp med glassbuffé. I teamet verkar det vara herrarna Blom och Knutsson som är mest sugna på glass. Det kan definitivt bli ett rejält väckningspass som riskerar sitta i benen inför söndagen …

Ska Enberg lyckas hålla undan från Sikström denna gång, blir det revansch för OC? Foto: Anton Alex

 

 

Så här säger gänget själva om helgen som kommer;

 

Henrik Enberg – Jag riktar in mig på bikeboost! Känns kul med en tävling på vad jag ändå får erkänna är hemmastigar. Missade fjolårets batalj men i år är planen att vara med! Banan passar mig bra på flera håll men finns också partier som jag vet gynnar andra mer. Hoppas på en bra dag och siktar på att det ska gå rätt snabbt redan från start 

 

 

 

 

Viktor Knutsson – Dags för näst sista tävlingshelgen för säsongen. Som vanligt känns det som bara några enstaka veckor sen vi gjorde tävlingspremiär (i Sverige) på Lidingö. På lördag är det grusvägslopp i form av glassbonden gravel challenge. Jag har kittat Mtbn med mer lättrullade däck (raceking protection) samt större drev för att kunna hänga med de snabba grushojarna. I och med att det är stor risk att det blir spurt mot slutet anser jag mig inte ha särskilt bra chanser att cykla rundan snabbat men man kan ju ha kul ändå. Glassbuffén efteråt är helt klart största målet för dagen.

På söndag är det så dags för hemmatävling på riktigt i och med Bikeboost. Här siktar jag på pallen även om jag vet att det kommer bli riktigt tufft. Cykelstigarna på I20-området utvecklas för varje år och är idag ett stignät i minst nationell klass. Detta kommer bli grymt!

 

Henrik Blom – …

 

 

 

 

Blom EN sekund från vinst i Cykelvasan!

Blom EN sekund från vinst i Cykelvasan!

Det är en klunga på mer än 30 cyklister som rullar in på upploppsrakan i Mora. Den största klunga som gjort upp om pallen i Cykelvasan, någonsin. Mitt i myllret av snabba herrar sitter Henrik Blom med. Han har lyckats hänga med i front hela loppet och det är nu bara några hundra meter kvar av de 94 kilometer Cykelvasan mäter. Frågan är bara om det finns något krut kvar i Henriks ben? Serneke Allebike-cyklisten Michael Olsson offrar sig för sitt lag och drar igång Emil Lindgren på rulle, resten av det namnstarka gänget hakar på. Det är tajt, det är många som vill vara med. Emil får någon cykellängd mot närmaste konkurrent, Mattias Wengelin. Blom avancerar och finns med precis där bakom. Mållinjen korsas, Blom trycker fram cykeln. Det är tätt, men målfotot visar en 9e plats, EN sekund bakom vinnande Lindgren. Vilken grej, vilken prestation! 9e man i Skandinaviens största MTB-lopp!

Närmare 28 000 cyklister kom under fredag (öppet spår), lördag och söndag till start i något av Cykelvasans alla olika lopp. Ett rekord i antalet deltagare och något som gör att detta sommarlopp på allvar börjar närmare sig vinterns förlaga.

Cykelvasan 90 är hela det traditionella Vasaloppet, fast på cykel. Starten går i Sälen och man passerar alla kända Vasaloppskontroller innan målgången i Mora. Loppet är en riktig utmaning som körs på 87,1 km skogsväg/grus och 6,9 km asfalt. Från Team Hi5 var det Henrik Blom,  Johan Lidman och teamchef Fredrik Berndes som fanns på startlinjen. En bråkdel av teamet men förhoppningsfulla och motiverade cyklister. Lidman som hade visat stigande form på slutet och Blom som varit väldigt jämn och stark under hela säsongen hade som mål att slå sin fina 25e plats från 2018. Fredrik som gjorde sin tionde Cykelvasa hade som mål att ligga i trakterna kring sitt PR från föregående år.

Väderprognoserna hade dagarna innan skvallrat om rejält med regn och en hel del motvind på sträckan. Ju närmare startmorgonen kom desto ljusare såg prognoserna för det våta ut att bli. Kanske skulle man klara sig helt från regn?

Det är i vanlig ordning trångt och bökigt i startfållorna. Många vill fram, skaffa sig positioner. När starten, ledd av mastercar, går töms starfållorna 1-4 i sakta mak, bara för att sätta rejäl fart i den 4,5 km långa startbacken. Här gäller det att skaffa sig så bra placering som möjligt. Våga hänga med snabba klungor och gå på rött ett bra tag. Både Henrik och Johan ligger efter startbacken med långt framme i täten, medan Fredrik ligger en bit längre ner. Vädret är torrt och temperaturen racevänlig, 16-17 grader. Dock är motvinden betydande och man förstår ganska snabbt att det kommer bli svårt att gå ifrån huvudklungan denna dag.

Foto: mtbfoto.se

Strax innan första kontrollen i Smågan, ca 10 km in i loppet sker det ett jättekrasch i en av de stora klungorna bakom den absoluta täten där Henrik och Johan ligger. Men för Fredrik och många, många andra blir det tvärstopp. En riktigt otäck olycka med 4-5 inblandade och en kille som rejält skadad ligger mitt i vägen. Flertalet andra cyklister har stannat för att hjälpa. Detta är tyvärr en av de absolut största nackdelarna med Cykelvasan. Den stora mängden cyklister kombinerat med hög fart och grusvägar. I efterhand fick vi besked om att det, förutom en rejält blåslagen och uppskrapad kropp gått bra för killen.

Framme i täten går det växlande fort och lungnare. Motvinden gör det som sagt svårt för cyklister att gå loss. Men det görs försök, många gånger. Framförallt innan kontrollernas spurtpris vilket ger en välbehövlig dynamik till loppet. Blom befinner sig hela tiden i tät med bra koll på det som händer. Även Lidman kämpar med i den stora huvudklungan, även om han får slita för att hålla sig kvar i svansen. Den varierande farten i front gör dragspelseffekten betydande och tillslut blir dessa intervallbetonade ökningar för tufft för Johan som tvingas släppa när både vader och framsida lår börja nypa av krampkänningar vid ca 70 km. Samma sak händer Fredrik längre ner i fältet. Strax innan Lundbäcksbackarna vid Oxberg kommer den osköna känslan av kramp i vaderna. Då finns inte mycket annat att göra än att slå av på tempot och balansera sina krafter för att överleva in i mål.

Foto: Happyride.se

Framme i täten känner sig Blom bra vid  25 km kvar och börjar få knasiga tankar som ”vad skulle hända om jag gick loss nu?” Men innan han kommer längre i dessa funderingar går Erik Mattelin lös och har som mest en lucka på ca 35 s. För de som sitter och följer livesändningen på webben ser det efter sista kontrollen i Eldris faktiskt ut som om det skulle kunna hålla hela vägen in i mål. Men sista 8-9 km in mot mål är snabba och klungan kommer ikapp Mattelin med ca 4 km kvar.

Det är en klunga på mer än 30 cyklister som rullar in på upploppsrakan i Mora. Den största klunga som gjort upp om pallen i Cykelvasan, någonsin. Mitt i myllret av snabba herrar sitter Henrik Blom med. Han har lyckats hänga med i front hela loppet och det är nu bara några hundra meter kvar av de 94 kilometer Cykelvasan mäter. Frågan är bara om det finns något krut kvar i Henriks ben? Serneke Allebike-cyklisten Michael Olsson offrar sig för sitt lag och drar igång Emil Lindgren på rulle, resten av det namnstarka gänget hakar på. Det är tajt, det är många som vill vara med. Emil får någon cykellängd mot närmaste konkurrent, Mattias Wengelin. Blom avancerar och finns med precis där bakom. Mållinjen korsas, Blom trycker fram cykeln. Det är tätt, men målfotot visar en 9e plats, EN sekund bakom vinnande Lindgren. Vilken grej, vilken prestation! 9e man i Skandinaviens största MTB-lopp! En av de absolut starkaste prestationerna som våra teamcyklister mäktat med, grattis Henrik!

Några minuter bakom rullar Johan in på en fin-fin 66e plats och är faktiskt en av de få i hela fältet som är nära sin tid från förra året då förutsättningarna var riktigt snabba. Fredrik har en tyngre dag och landar på en 331-plats.

Så här säger de själva om Cykelvasa 2019;

Henrik Blom – När jag skriver detta har det gått just över två dygn sedan vi körde under målportalen i Mora. Det är ungefär så lång tid jag behövt för att samla tankarna, fundera över hur loppet gick och veta vad jag egentligen ska skriva.

Uppstigning 05.00 för att kasta ut cykeln i kön till fållan 05.30. Sedan var det bara för ångesttyngda uppladdningen att starta. Frukost och ombyte, för att 07.45 hoppa upp på rullarna för att köra en 15-20 min uppvärmning innan jag begav mig till fållan. Fem sekunder efter att starten gått krokade två stycken framför ihop styrena för varandra. Jag försökte slinka förbi på vänstern, men då dråsade den ena över mig så jag tappade pedalerna, satte mig på ramen och stöp nästan i backen. Jag höll mig på hjulen, men jag var nog nere på 60-70e plats när jag väl var igång igen. ”så mycket var den tidiga morgonen värd”, tänkte jag. Stressad gick jag på max ända fram tills jag var ca topp 30 och vågade pusta ut något.
Pga den hyfsade motvinden snett från höger var tempot väldigt beskedligt i klungan fram till backarna efter Risberg. Då skruvades tempot upp lite grann några gånger, men sänktes ordentligt direkt det planade ut och motvinden blev mer påtaglig.
I övrigt var det egentligen inte mycket spännande saker som hände förrän vi gick in mot Lundbäcksbackarna med ca 32 km kvar, iaf om man bortser från några kamikaze-utbrytningar samt en del vårdslösa trängningar/prejningar som hade kunnat resultera i katastrof… Hit hade jag i princip kunnat följa min plan perfekt och hela tiden hålla mig topp 20 i den enorma klungan (ca 80 personer i Evertsberg) för att vara beredd om något skulle hända. Väl i Lundbäcksbacken skruvades tempot upp ganska mycket, men utan att jag fick gå allt för mycket på rött. Värre var det dock när klungan gick in i sista knäppan innan Oxberg som är 50 höjdmeter. Där gick det på betydligt hårdare, så pass att Erik Åkesson borde vara glad att han inte saknar en tugga i sin sadel! Åkesson, en norrman och jag hade några få meter upp till klungan när vi väl gick över krönet, men inte mer än att jag var trygg att vi skulle täppa det snabbt utfört mot Oxberg. När vi 300 meter senare var ikapp var vi en grupp på endast 17 kvar med en ganska hygglig lucka bakåt till nästa 10 och ytterligare luckor efter dom. Dock blev det tyvärr återigen stiltje klungan in mot och ut från Oxbergskontrollen, vilket resulterade i att klungan bestod av ca 40 man 5 km före Hökberg. Innan mål hann liknande scenarier ske 2-3 gånger, dock med luckor med mindre tidsavstånd, men med samma resultat. Klungan stannade av och de flesta som började vara kokta anslöt på nytt. En av gångerna var in mot Högberg då det sprack upp en lucka på ca 2-3 sekunder två gubbar framför mig då jag var ouppmärksam och fastnat med blicken på framförvarande bakhjul.  Dock kände jag mig fräsch och inte alltför stressad då jag förstod att farten inte skulle explodera utför efter Hökberg. 
I en hybrisattack med ca 25 km kvar slog det mig: ”Vad skulle hända om jag sticker här? Jag är tillräckligt okänd för att klungan skulle släppa mig ganska långt! Kanske för långt?” Men när jag snabbräknade på det, insåg jag att det skulle behövas en snittfart på just under 40 km/h till mål för att hålla undan, vilket jag inte skulle klara. Och det utan att klungan skulle dra igång en jakt. Erik Mattelin var dock inte feg och stack iväg solo ungefär samtidigt som min hybris lagt sig. Han körde på starkt, men motvinden gjorde att han fick slita hårt. När sedan klungan startade jakten med ca 5-6 km kvar blev han ganska snabbt inhämtad. Sista 3 kilometerna handlade allt om positionering då. Det var för långt till mål för att någon ska hålla uppe farten tillräckligt för att fältet skulle bli utdraget, samtidigt som det är ett lättåkt parti. Det gick därför undan, trots att uppdraget inte kommit igång. Därför började åkare som jag inte sett en enda gång under hela loppet trycka sig fram fältet på både tokiga ställen och sätt. Ganska frustrerande då jag var helt säker på att dessa varit avhängda både en och två gånger… 
Men jag kände att det fanns en del krafter kvar och kunde utan större möda och tillbud hålla mig runt topp 15 in mot Mora camping. På gräset mellan husvagnarna med knappa kilometern kvar lyckades avancera till 7-8e plats in på Auklandbrons högra sida. Jag svängde in på upploppet som 6e man, med en overklig känsla då adrenalinet sköt i höjden. De fruktansvärda kramperna jag fått mota sista 15 km har jag inget minne av från upploppet. Egentligen har jag nog inte annat än minnesfragment från spurten. Bla stumheten sista 50 metrarna och att jag gjorde bra fällning för att inte tappat någon placering i onödan och att kontrollen över benen började försvinna. Jag visste direkt efter målgång att jag var topp 10 vilket gjorde att känslorna exploderade. Blandningen av förvåning, trötthet och stolthet gjorde det svårt att hålla tårarna helt borta. Tittade ner på flaskorna och såg att jag bara druckit 1-2 dl på hela loppet. Min underarmar hade varit så bortdomnade under HELA loppet, att jag inte orkat klämma ihop flaskan för att dricka. Kanske bidragande till att kramperna var så hemska?

 

Johan Lidman Som vanligt inför ett stort lopp som Cykelvasan är anspänningen stor och det skulle bli min andra start i tävlingen. Lite mer koll på vad jag kunde förvänta mig och nu med ett lite mer konkret mål. Har upplevt en positiv trend av formen de senaste 2 veckorna och kände mig hoppfull om att göra ett bra lopp.

Starten gick och jag försökte att hitta ett hanterbart tempo i startbacken men samtidigt plocka så många placeringar jag kunde för att komma upp till huvudklungans bakre del. Lyckades med detta och höll mig kvar tills det var ca 30km kvar, men inte utan att bränna benen på resan dit. Som för så många andra blev det krascher framför mig där jag nästan blev offer några gånger, men jag lyckades undvika detta men det kostade mycket då jag flera gånger fick gå på rött för att hinna ifatt gruppen igen.
När det var mindre än 30km kvar fick jag tyvärr släppa helt och hållet när båda vaderna nyper. Efter att jag kunnat börja trampa runt igen är det inte lång stund innan framsida lår gör samma sak. Trycker i mig lite energi och kör på så hårt jag klarar av och till slut är jag ikapp en cyklist som även han fått släppa och vi cyklar ihop tills vi blir upphämtade av ca 4 andra som vi kör med in i mål och jag hamnar till slut på en 66e plats.

Summerar tävlingen som lyckad och jag känner att jag gjort allt jag kunnat för ett så bra resultat som möjligt.

 

 

 

Fredrik Berndes – Detta var min tionde Cykelvasa. Jag har faktiskt kört alla lopp förutom det allra första 2009 (då hade jag inte börjat cykla ännu …). Innan start kändes det faktiskt bra. Ovanligt varmt för att vara startmorgon på Cykelvasan och ganska pigg i kroppen trots den tidiga morgonen (steg upp 04:50). Det är kul och trevligt att traska runt i startområdet och snacka med cykelkompisar och ladda inför loppet.

Men det räckte med att starten gick för att känslan skulle bli annorlunda. Det var länge sedan det kändes så tufft att trycka på uppför de 4,5 km som backen är. Hade gärna startat i lite lägre tempo, men det är nästintill omöjligt om man ska ha någon hyfsad klunga att gå med. De man hamnar med efter backen är ofta samma gäng (+/- 20 pers) som man hänger ihop med resten av loppet. Så tyvärr är det ett måste, och det gäller ju självklart för alla, att gå rejält på rött från start. 

När startbacken sedan går över i planare väg och kanske till och med lite utför ner mot Smågan går det som alltid undan. Här är jag på helspänn då det är MASSOR av cyklister som ligger tätt, tätt och en hel del av dem kör rätt huvudlöst. Här är det inte ovanligt med otäcka krascher i hastigheter kring 45-50 km/h. Detta år var inget undantag. Flertalet allvarliga tillbud inträffade och en rejäl olycka skedde lite längre fram i fältet någon kilometer innan smågan. Det blev tvärstopp när 4-5 cyklister drogs med i den och sedan låg som plockepinn över vägbanan. De flesta av dem var på benen när jag själv kom fram till platsen men en kille såg riktigt skadad ut. Som tur var hade flera medcyklister stannat och tog hand om honom och rapporterna efteråt säger att han klarat sig bra efter omständigheterna … Otäckt och något som känns riktigt olustigt resten av loppet där jag heller lämnar luckor på framförvarande än ligger för nära på hjul.

Förstår ganska tidigt att detta inte kommer bli något PR-år då jag redan vid andra kontrollen, i Mångsbodarna ligger ca 1:30 efter min tidigare bästa tid. En trend som sedan fortsätter. Två hällregn träffar oss under loppet men de håller inte i sig mer än 7-8 minuter och saktar inte ner farten överdrivet mycket. Däremot är vinden ingen vän och i mål är de allra flestas tider sämre än 2018 så jag förstår att det inte bara är en sämre form som gjort mig långsammare än föregående år. Krampkänningar i vaderna slår till strax innan Oxberg och när jag försöker balansera dessa känslor nyper det rejält i framsida lår. Resten av loppet ca 30 km, blir mer eller mindre överlevnad. Tar mig i mål på 3:06, 11 minuter efter PR och en 331-plats vilket jag inte är nöjd med men som får vara ok.