RR Härnön Runt

RR Härnön Runt

Så har vi gjort årets tävlingsdebut! Återstår att se om det också blir årets enda lopp eller om vi får in något fler innan säsongen är över. Men kul var det och det gav definitivt mer smak och önskan om mer. Två andra platser (även om Maria diskade sig själv pga en felkörning), en tredjeplats och ett gäng erfarenheter rikare kan man väl sammanfatta Härnön runt med.

 

Härnön Runt är ett naturskönt lopp som går på Härnön i Härnösand. Det är tredje året som cykelklubben arrangerar loppet som går på växelvis på stigar och vanliga vägar.
– Vi brukar säga att Härnön runt är Sveriges vackraste lopp, hittills är det ingen som har sagt emot, berättade tävlingsledaren Anders Nyström.

Viktor jagar. Foto: Tomas Karlberg

Loppet bjöd på både tävlingsklass och motionsklass. Tävlingsklassen kördes i två varv och motionsklassen ett varv på banan som mätte 35 kilometer. Från Team Hi5 kom Maria, Viktor och Andreas till start. Där fick de tampas med andra från Sverigeeliten som tex Emmy Thelberg i damklassen och bröderna, Edvin och Vilgot Lindh i herrar.  Så här sammanfattar de själva loppet;

 

 

En sansad start. Foto: Tomas Karlberg

En sansad start för Andreas som dock satsade hårdare varv två och tog in tid på framförvarande. Foto: Tomas Karlberg

 

Maria Karlberg Tar det lite lugnt i starten som planerat men kommer rätt snabbt in i loppet och ifatt min cykelkompis Johan Miller från sundsvallsklubben ART. Vi kör på längs de snabba stigarna i början av loppet och ganska snart är vi ifatt Emmy som leder damklassen. Det känns hyfsat kontrollerat även om loppet bara börjat ännu. Men så kör vår trio fel och får vända, och när vi är tillbaka på banan så har damklassens tredje tjej, Malin Kågström från Skellefteå, passerat med råge och det blir till att jaga. Efter ca halva första varvet är vi ifatt, men nu börjar jag bli ordentligt trött i cykelbenen och släpper Emmy och Miller och fortsätter ihop med Malin och hennes man (?) Lennart Kågström. Allt går bra tills jag kör fel igen!!! Denna gång märker jag det inte ens försen jag ser Skellefteåcyklisterna komma ut från höger framför mig, jag har alltså missat en avstickare över ett litet stigparti och istället följt grusvägen runt.. surt, funderar ett tag på att vända om men väljer snabbt att ändå fortsätta loppet med de andra. Det skulle blivit en rätt rejäl omväg att vända tillbaka och dessutom hade jag fått cykla resten själv, vilket jag inte var det minsta sugen på. Och även om jag blev diskad så hade jag inte vunnit någon tid pga felkörningen, så för mig själv blev det ett mer intressant lopp om jag fortsatte framåt.

 

Nu händer det inte så himla mycket mer. Jag blir rejält trött ute på andra varvet och är tacksam att dom jag cyklar med också verkar rätt spaka så tempot är hela tiden drägligt. På stigarna drar jag ibland ifrån lite men luckan äts snabbt upp ute på de större vägarna. I näst sista skogspartiet får Malin kramp och jag tar chansen att skapa en lucka som sen håller hela vägen in i mål. Passerar mållinjen ca 6 min efter segrarinnan Emmy och jag är väldigt nöjd att jag kunde hålla ihop det någorlunda hela vägen, även om jag saknade en växel till i benen idag. Tyvärr blev det ju en diskvalificering i resultatlistan pga felkörningen, vilket är helt korrekt, men för mig själv känns ändå ”andraplatsen” välförtjänt ☺️

Maria imponerade med bra tryck så tätt in på graviditeten. Foto: Tomas Karlberg

 

Viktor Knutsson ”Jag var lite orolig att bröderna Lindh skulle sätta alldeles för hög fart redan från start, för de är ju duktiga på det, att köra fort. Men öppningen var ändå rätt lugn. De lade sig visserligen i spets, men jag kunde hänga med rätt komfortabelt kändes det som iallafall. Efter ca 40 min kollade jag dock min dator och noterade att jag hade en normaliserad effekt på ca 350 w och det förstod jag inte skulle kunna hålla över hela loppet. Så min förhoppning blev att de skulle slå av på tempot annars skulle jag få släppa. I en längre utförslöpa tryckte de på ordentligt och det blev en lucka som fortsatte växa några meter på efterföljande stig. När stigen gick över på lättåkta grusvägar hade de noterat att de hade lucka och de började samarbeta och växeldra. Jag grisade på och lyckades ändå hålla den luckan ett tag men jag kom inte närmare utan blev tvungen slå av på tempot. Därifrån blev det ett eget race och kanske lite lägre tempo än jag önskat på slutet. Väl i mål var det ca 15 min upp till vinnaren Edvin och till min förvåning fick jag andra platsen då Vilgot bröt med knäproblem. Så sammanfattningsvis är jah nöjd med placeringen men mindre nöjd med tiden”

Varmt och fint väder. Viktor efter målgång. Foto: Tomas Karlberg

 

 

Andreas Vikström ”Med en alltför återhållsam öppning av mig, kom den största delen av loppet att handla mer om piska än morot. Det första varvet avverkades relativt kontrollerat i duo med en hemmaåkare som hade full koll på banan. Knutsson hade flaggat för att märkningen krävde en del uppmärksamhet och med ett andra varv i åtanke gjorde jag nog ett klokt val att inte stressa iväg från den position jag satt mig i, och istället försöka åka med behållet tryck och fokus. Varvet avslutades med en klättring där jag separerade mig från det enda sällskap jag haft.

Trygg i vad jag hade framför mig, och med en grov uppfattning om avståndet till teamkamraten Knutsson framför mig, formulerades ny motivation och jag tog mig an andra varvet med mer attack. Det blev 35 ensamma kilometrar med fokus att sno åt mig sekunder varhelst möjligt, en bra övning att hålla sig själv skarp och effektiv på en lättrullad bana. Fick med mig rapporter om att luckan krympte och åter i den sista klättringen fick jag äntligen syn på en välbekant rygg.

Med ett lopp som utvecklade sig ”åt rätt håll” för min del, med bra känsla i både kropp och cykel, så vände jag norrut med bra vibbar. Ett fall framåt, och mersmak för de lärdomar som komma skall!”

 

Andreas blev trea och några erfarenheter rikare i Härnösand. Foto: Tomas Karlberg

Äntligen tävlingspremiär!

Äntligen tävlingspremiär!

Dags för säsongens första tävling, äntligen dags för tävlingspremiär. Ingen av oss trodde väl dock i vår vildaste fantasi att Maria skulle finnas på startlinjen när flera av de övriga i teamet skulle göra säsongsdebut, men genom den situation världen hamnat i kring Covid 19 så är det ett faktum.

Det är ju faktiskt så att man nästan tappat hoppet om att det ska bli några race alls denna säsong, för genom reserestriktioner, begränsningar i folksamlingar och andra hinder har det ju sett mörkt ut. Desto mer glädjande att då Härnösands CK bestämt sig för att köra sitt årliga långlopp Härnön Runt, naturligtvis anpassat efter gällande restriktioner och beslutet togs efter att SCF gett klartecken för tävlingar.
– Jättekul att säsongen drar igång. Men vi följer rekommendationerna om maximalt 50 startande ute samtidigt på tävlingsbanan, säger tävlingsledaren Anders Nyström.

Härnön Runt är ett naturskönt lopp som går på Härnön i Härnösand. Det är tredje året som cykelklubben arrangerar loppet som går på växelvis på stigar och vanliga vägar.
– Vi brukar säga att Härnön runt är Sveriges vackraste lopp, hittills är det ingen som har sagt emot, säger Nyström.

Loppet erbjuder både tävlingsklass och motionsklass. Tävlingsklassen körs i två varv och motionsklassen ett varv på banan som mäter 35 kilometer. Från Team Hi5 kommer Maria, Viktor och Andreas till start på den 70 km långa banan i tävlingsklass. Där får de tampas med andra från Sverigeeliten som tex Emmy Thelberg i damklassen och bröderna, Edvin och Vilgot Lindh i herrar.

Vi håller så klart tummarna att de alla tre får en lyckad tävlingspremiär (för Andreas blir den ju dubbel då det är hans första i teamdräkt) och framförallt har kul där ute.  Så här går deras tankar inför loppet;

 

Maria ”in action” på Billingeracet 2018. Foto: Cykelkanalen.se

 

Maria Karlberg ”– Jag körde första upplagan av Härnön Runt för tre år sedan, då cyklade man ca 35km. Nu har man dubblat distansen och man landar i mål på 70km, vilket i sig blir en utmaning för mig då jag inte kört några riktiga långpass sedan i julas. Med det i åtanke kommer det bli ett defensivt lopp för min del, med fokus på att hålla hela vägen till mål. Men kul att det blir ett race, och att det blir i grannstaden ca 45 minuter bilresa (enkel väg) hemifrån skadar inte!

 

 

Viktor Knutsson ”– Oklart hur formen är efter lite si och så med träningen i sommar, men kul med tävling ändå. Tvillingarna Lindh och jag är anmälda till elitklassen så motstånd finns på startlinjen.

 

 

 

Andreas Vikström ”– Debut på härnön! Behöver knappast förklara motivationen till att äntligen få köra race. Har känts sådär härligt nervöst redan veckan innan.
Att sommarjobbet i norrbotten adderat ytterligare 340 km till de redan befintliga ca 210 km mellan Umeå och Härnösand känns fullt överkomligt. Ambitionen var att tävla mycket i år och jag är ivrig på erfarenheter, då finns det givetvis driv för norrlandstävlingar!
Planen är relativt enkel; pröva vingarna och vara uppmärksam för lärdomarna. 
En extra krydda att få representera teamet i skarpt läge för första gången, men också en trygghet att ha Viktor och Maria på start och tjuva lite av deras erfarenheter.”

 

En annorlunda säsong

En annorlunda säsong

Egentligen skulle vi nu ha börjat publicera tävlingskalendern, uppsnack och racerapporter. Vi hade även vid detta laget börja få en känsla för hur våra åkares form så här på försäsongen sett ut och även börjat få bekanta oss på allvar med våra nykomlingar. Men som läget är så blir det inga sådana inlägg på ett tag. Vi vill ändå höra av oss här och uppdatera att livet (och cyklarna) trots allt rullar på, även om det är i andra former. 

– Detta är ju överlägset den mest märkliga och annorlunda säsongsstart jag någonsin varit med om, säger teamchef Fredrik Berndes och fortsätter;
– Att tävlingar ställts in pga väder, att sjukdomar ställt till det inför starter eller att andra faktorer satt stopp för planerna är ju inte ovanligt, men att som nu bara mala på i någon form av moment 22 är ju helt surrealistiskt. Ingen har ju en susing om när eller om det blir något tävlande 2020. Kanske blir det en enda lång träningsperiod av allt …

Nya inblickar i teamet

Den traditionella vårupptakten med Team Hi5 har hittills alltid varit ett uppskattat möte för att lära känna och möta upp varandra, kombinerat med en första stigscykling i skogarna kring Obbola. I år blev det istället ett Teams-videomöte under en solig lördag eftermiddag. Som många hemmajobbare själva har upplevt under denna vår så är det ett överraskande välfungerande sätt att mötas. Samtidigt får man en liten inblick i mötesdeltagarnas liv och personlighet. Vad är det för bakgrund? Är det en katt som syns? Eller kanske en cykel på väggen?
– Ja, det gäller att vara lite kreativ och även om det inte blev i närheten så trevligt som fysiska möten så var det ändå kul att köra en första ”träff”. Vi fick ju en liten bild över hur våra åkare tränat/tränar och hur de själva tänker kring situationen i stort och framtiden, berättar Fredrik.
– Det verkar som om alla tränat på bra under vintern men sedan var det väl lite olika nivå på hur positivt eller negativt vi blickar framåt på en eventuell tävlingssäsong. Några tror på race efter sommaren medan andra tror på 2021, berättar han.

Viljan och längtan är där

Men visst är det ändå en rejäl saknad efter den uppskjutna säsongsstarten som ligger som en stor blöt filt över större delen av cykelsamfundet. Det märks i media, på sociala medier och vid möten på cyklarna utomhus. Både kända och mindre kända svenska och utländska utövare gör ingen hemlighet av att det är på startlinjerna man vill stå. Och det är väl även den allmänna känslan inom Team Hi5. Vid denna tid på året har vi i vanliga fall börjat få de första signalerna på hur teamet ligger till i konkurrensen och åkarna brukar fått sina första kvitton på hur väl deras vinterträning gått.
– Förutom själva kraftmätningen mot övriga Sverige-eliten så är det ju så mycket mer som ryms i tävlingsmomentet. Uppladdningen, resan till tävlingsplats, koll på startlistan ”vilka kör?” nervositeten och adrenalinet när starten går. Och det är ju inte bara spännande för de tävlande, vi på sidan av är ju nästan lika nervösa och spända. Även teamledning kollar ju starlistor och följer (där det finns möjlighet) racen via liverapporter och tidspasseringar. Det är klart att man saknar det just nu, säger Fredrik.

Teamet hittar peppen ändå

Gemenskapen och det sociala sammanhanget är det många som tycks lida mest av i den här situationen med social distansering och restriktioner. Så det gäller att försöka hitta och ta tillvara på de ljusglimtar som ändå finns. Tex så har det börjat dimpa ner både merchandise och tävlingskläder de senaste veckorna samtidigt som stigarna här längs norrlandskusten är torrare än normalt vid denna tid. Så pepp av nya ”kostymer” och att få cykla snabbt utomhus (kanske jaga lite Strava-KOM) är ändå lite man får suga åt sig. Och även om vi inte kommer iväg på tävlingar går det ju så klart att cykla tillsammans ändå. Moderklubben OIKs träningar är fr.o.m. denna vecka igång och för teamets räkning finns det planer på att mötas upp tillsammans en heldag och cykla tillsammans. Vi hoppas såklart att en viss normalitet kan infinna sig igen och längtar efter tävlingar, utmaningar och det härliga teamlivet vi har etablerat under de senaste åren. Fram tills dess gör vi vårt bästa för att hålla oss i form, både fysiskt och mentalt.

 

 

 

Efter tre lyckade år tar vi sats för tre nya!

Efter tre lyckade år tar vi sats för tre nya!

Härliga nyheter! Vår huvudsponsor Hi5 är väldigt nöjda med vår satsning. Så nöjda att de nu gett oss klartecken att fortsätta lyfta och sätta fokus på norrländsk MTB, inte bara ett utan tre år till! Fantastiskt roligt!

– Det fanns inte en enda tanke på att vi skulle dra oss ur nu utan vi tycker att satsningen varit så bra att vi direkt tog beslut om tre nya år för att det ska finnas en trygghet och långsiktighet även fortsättningsvis, säger Niklas Tiger VD för Hi5.

Detta ger ju oss naturligtvis en trygghet att fortsätta tänka långsiktigt och planera vår fortsatta resa och med tanke på hur långt vi kommit hittills så ser vi med tillförsikt framemot de kommande tre årens resa.

Vi håller precis på att lägga de första pusselbitarna i besättningen för säsongen 2020. Det ser riktigt spännande ut. Men några platser kommer behöva fyllas, så är du en MTB-cyklist med ambitioner och skulle vilja köra i ett grymt team? Håll isåfall koll på våra sociala flöden, mer information kommer! 

Är det fler företag och organisationer som vill vill ta del i vår resa och sponsra – now is the time! Vi är övertygande om att vi visat en hel del av vad vår satsning går ut på och vad den redan resulterat i. Men vi är inte nöjda och vill mycket mer. Om intresse finns kontakta oss gärna för mer information. Maila Fredrik Berndes på fredrik@gillaprod.se

🙌🏼👊💥#nukörvi #teamhi5oik #obbolaikcykel #100procentnorrland  #mtbteam #mtb

Fem vinster på samma helg

Fem vinster på samma helg

Det hör inte till vanligheterna och frågan är om det inte är någon form av rekord, iallafall här i norr. Men när vi sammanfattar helgen den 14-15 september kan vi konstatera att teamet plockat hem fem förstaplatser och två andraplatser, det vill säga 7 stycken pallplatser totalt. En mycket lyckad och fullmatad tävlingshelg måste man ju påstå. Och när nu säsongen på riktigt går mot sitt slut vad passar då bättre än att avsluta den på samma sätt som den började, dvs med två riktigt lortiga Henrikar!

Henrikarna efter slutförd etapp på Andalucia Bike Race i början av året. Lite varmare än septemberhelgen i norr, men lika smutsigt.

 

Det blev en fullmatad cykelhelg, lördag-söndag den 14 och 15e september, både i norr och söderöver när lite mer än halva teamet slängde på sig nummerlappar igen. I norr kördes det XCO-betonat under dagarna två medan det handlade om riktigt lång maraton i Dalarna.

På lördagen var det Skellefteå och Vitberget som bjud upp till utmaningar när White Mountain Race anordnades. Ett varvlopp som skulle kunna betäcknas som XCO men samtidigt är det längre varv än ett normalt XCO. Skellefteå visade upp sin bästa sida och bjöd på strålande väder och deltagarrekord med råge. Kul att så många tävlar på de norrländska loppen. Från teamet ställde sig Josefina, Enberg, Blom och Viktor på startlinjen. Alla med goda chanser att ställa sig högst upp på pallen. Främsta utmanarna utanför teamet på herrsidan var Johannes Sikström SAIK cykel och Micke Wincent, GCK, medan Josefina utmanades främst av Malin Kågström SAIK cykel.

Fint väder och glada miner innan start. Foto: SAIK Cykel

 

I startbacken tog Sikström (även arrangör och banläggare av racet) täten, troligast för att vara först till den tekniska utförslöpan som kan ge upphov till luckor. Trots en ganska hård öppning av Sikström i tät blev han inte av med någon av de tyngre namnen, även om Viktor öppnade lugnt och var utom synhåll under delar av första varvet. Ut på andra varvet är iallafall Viktor ikapp och tätgruppen bestod av de fem förhandsfavoriterna gällande pallplatser.

Tätgruppen på WMR. Foto: SAIK Cykel

 

Ut på sista varvet (3/3) går Viktor upp i täten och trycker på bra. Johannes som fortfarande ligger i front av de övriga får slita lite. När de sedan kommer ut där  spåret blir bredare så passerar de andra tre också Johannes och trycker på in mot banans branta backe. Precis innan backen får Viktor i täten stopp efter att ha slagit i pedalen och flugit ut i skogen. Då attackerar övriga och Viktor får se möjligheterna till en pall försvinna. Blom och Enberg trycker på rejält och de får 20 sekunder uppför backen. Det blir en intern fajt mellan Henrikarna om första platsen och där drar Enberg det längsta strået. Tredjeplatsen knips av Wincent strax före en ganska nöjd Sikström.

Enberg starkast för dagen i Skellefteå, med Blom hack i häl. Foto: SAIK Cykel

 

I damtävlingen har Josefina fått en bra resa och säsongens bästa ben, ”pangben” enligt henne själv, ger henne extra boost. Hon tampas länge från och till med en av de snabba herrarna, en bit bakom täten, och han ger bra kamp. Men i damtävlingen är hon denna dag ganska ohotad.

Under tiden i Dalarna har Tomas på den tidiga lördagsmorgonen gett sig ut på 100-milesloppet Siljan 100. Riktigt kallt med endast någon plusgrad gjorde starten jobbig. Tomas plan blev att ta det lugnt och avvakta första halvan, sen addera lite mer fri fart. Dra så lite som möjligt och när han ändå måste göra lite jobb – inte gå för hårt. Strategin funkade klockrent. Ganska snabbt bildades en grupp på 6 åkare med många dragvilliga, så det rullade på fint fram till Mora utan att han behövde förta sig. 

Siljan 100, ett riktigt maratonrace.

Tomas upplevde att flera av de andra i gruppen verkade ganska starka och var lite rädd att det fanns några som inte spelat ut korten, men i ett backigt parti innan Siljansfors drog Tomas på lite grand och helt plöstligt blev det en ganska stor lucka bakåt. Men då det ännu var rätt tidigt i loppet valde han att slå av och backa ner igen. Dock är det efter Siljansfors som banan verkligen börjar utmana cyklisterna med flera långa tuffa klättringar, totalt över 2200 höjdmeter över dagen. Två killar i ett duolag går fram och rycker lite. Tomas hakar på, men efter en stund kroknar ena killen lite och den andra stannar då för att vänta in. Då, med halva loppet, ca 8 mil kvar, bestämmer sig Tomas för att köra. Inte jättehårt men lagom för att lämna den nu splittrade sexmannagruppen. Resten är inte så mycket att säga om, han kör på och hoppas att ingen ska komma ikapp. Det svåra i detta läge är förstås att man inte har en aning om de som jagar är 1 minut eller 20 minuter bakom. Sista 4-5 milen är dessutom väldigt tuffa och tröttheten kommer smygande, kraften försvinner, speciellt uppför. Men i mål rullar han in som klar etta och det visar sig att det var ganska onödigt att kika över axeln den här dan då luckan bakåt till slut blev hela 40 minuter. Mycket starkt!

En skön seger i säsongens elfte timme för Tomas när han cyklade hem Siljan 100.

 

En solig lördag förbyttes över natten till ett riktigt grisväder när Umeå XCO cup, tillika 2019 års KM skulle avgöras i Obbola. Men mountainbike är en skitig sport och lite lera och vått skrämmer inte bort de mest inbitna. Somliga (läs Enberg och Josefina) verkar rent av trivas bättre i riktigt grisiga förhållanden. Hur som helst blev det trots väder en riktigt trevlig och rolig dag när barn, ungdomar, damer och herrar alla körde egna race och teamsponsorn Hi5 dessutom bjöd alla på fika och grillade hamburgare. Helgens fjärde och femte seger och ytterligare en andraplats kunde även bokföras när Enberg, Blom och Josefina alla upprepade sina resultat från lördagen. Katching!

Josefina i fullfart nedför stocktrappan. Foto: Fredrik Berndes

Mer detaljer om Umeå XCO hittas i respektive åkares RR här nedan och bilder i bildgalleriet längre ner …

Så här de själva om den fullmatade tävlingshelgen;

Henrik Enberg – WMR: Bra känsla i kroppen och trots lång säsong laddad för en helg med tävlande! Som blom och Viktor beskriver, Johannes håller tempo de första två varven och jag ligger på hans hjul och ”bidar” min tid i väntan på 3e varvet. Lite sugen att prova något varv två och när Viktor får lucka men låter Micke täppa den. Precis som blom beskriver så förstod jag att ett ryck skulle innebära ett högre lidande då troligen han + någon till skulle klara av att gå med. I sista backen stöter först Micke och sen blom och sist jag och går först in på sista knöliga uppförsbiten, märker att blom är sugen på att bjuda upp till dans och slår av lite mot toppen varpå han går fram och behåller tempot med mig på hjul. Sista stigavsnittet inte mer än 200 m till mål ser jag min chans: släpper lite lucka, tar några hårda tramptag och får upp farten och går om Blom på innern och får några meter. När vi kommer ut på målrakan/elljusspåret ser jag att detta kommer gå och lyckas få revansch på fjolårets spurt, då blom det året knep första platsen före mig.

Umeå XCO Cup/KM: För egen del hade jag nog inte kunnat be om ”bättre” förutsättningar. Spöregn hela morgonen som gjorde den bitvis tekniska banan än mer teknisk. Tog kommandot från start och kunde vinna några sekunder här och var på stigarna och hålla lagomt påfrestande fart på elljusspåret, för att sen mata på på stigarna. Färre deltagare på grund av regnet men kul att få hem 3e raka klubbmästartiteln, räknar med att det kommer bli tufft att göra det till en fjärde gång. I övrigt en härlig helg med teamet, middag på stan och mycket cykelsnack!

 

Henrik Blom – WMR: Min säsong har varit både lång och intensiv, vilket gnagt hårt på min tävlingsmotivation senaste tiden. Blev därför förvånad att jag inte bara hade vånda innan start. Jag kan tänka mig att det härliga vädret hade stor inverkan. Sikström gick hårt i starten för att få vara först på hans hemmabana, gissningsvis för att vi skulle få slita extra med de tekniska partierna som vi inte hade koll på. Jag fick lite blodsmak, vilket jag tror hör ihop med mina bihålor som strulat lite (täppt och rinnig näsa om vartannat) sedan Saariselkä.
Dock upplevde jag inte första varvet som jobbigt och jag kände att jag hade pangben. Andra varvet sänktes tempot en hel del och jag upplevde tempot väldigt behagligt, ungefär GT-känsla. Funderade ett flertal gånger på att stöta, men då jag i princip visste att jag skulle få med mig Enberg vilket inneburit att vi båda skulle plåga varandra ännu mer, hade jag samma känsla man kan ha när man står på bryggkanten innan ett kallt bad. Jag tvekade istället hela varvet utan att komma till skott. Jag tappade kedjan med ca 700 meter kvar av varv två, men lyckades hålla lugnet och var igång igen efter ca 15 sek. Kom ifatt Micke, Enberg och Sikström innan varvning. Sikström körde i front fram till varvning ut på sista varvet då Knutsson gick. Han malde på och fick direkt en lucka på 4-5 meter. Farten höjdes något till en början, men sjönk sedan till ungefär densamma som på varv två vilket gjorde att Viktors lucka sakta växte och halvvägs in på slutvarvet var den 10-15 sek. Då gick Micke upp och tog tag i jakten. Luckan krympte ganska snabbt då våran fart hade höjts, samtidigt som det såg ut som att Viktor hade mattats något.
Vi kom ifatt Viktor i samma veva som han råkade slå ena pedalen i en sten, vilket slungade honom av stigen och vi passerade.
Kort efter detta gick vi in i sista backen (600m, 45hm och med en rotig och stökig avsats innan toppen). Jag stötte förbi Enberg och Micke i höggräset på höger sida och matade. Hörde att någon var med och såg i backspegeln att det var Enberg. Mot slutet av branten innan den rotiga avsatsen lyckades Enberg ta sig upp på min vänstra sida. Jag förstod att han skulle fortsätta köra hårt på den rotiga avsatsen. Jag vek in och la mig på hans hjul för att försöka bita mig fast. Vi var båda ganska möra och var tillsammans hela vägen till toppen. Sista utförs var gick det väldigt avvaktande. Jag valde att lägga mig först innan sista rotiga slakmotan före målrakan. Jag körde på det jag förmådde i avslutningen, men med småsura ben och dåligt linjeval tog sig vesslan Enberg sig förbi sista 40m innan målrakan och jag var besegrad. Ändå nöjd med att få revansch på mig själv efter bottennappet på Bikeboost.

Umeå XCO Cup/KM: Om lördagen var hyfsad motivationsmässigt pga av väder, var söndagens KM en katastrof med 9 grader, spöregn och totalt översvämmad bana. Få till start och jag förstod att jag som Lulebo, skulle få det riktigt svårt mot både Enberg och Micke, då jag varken hade motivation till att reka bana eller värma upp i det hemska vädret. Starten gick och det kändes ganska hyfsat, iaf fram till första stigen då misären började. Jag vet inte hur många misstag jag gjorde första varvet, men det var iaf tillräckligt många för att jag skulle bli så sur att jag ville bryta efter halva varvet. Jag var nog av stigen tre ggr första 8 min. En av dessa gånger var jag tvungen att klick ur och vända cykeln. Efter Harpis såg jag varken Enberg eller Micke längre, men jag försökte glömma misstagen och börja om på nytt.Andra varvet gick något bättre, men fortfarande dåligt.
Men mot slutet på varvet började jag se Micke vilket tände en lite glöd.
   Varv tre gick ganska hyfsat och i början av varv fyra(?) lyckades jag gnuggade mig förbi Micke. Varv fyra och fem gick betydligt bättre, men mot Enberg fanns inget att göra. Till nästa års KM hoppas jag på bättre väder och tjockare pannben, så ska jag försöka få revansch på klubbmästartitel!

Viktor Knutsson –WMR: Sedan Bikeboost har det tränats minst sagt sparsamt och dessutom har ett knä börjat spöka lite. Ändå taggad att få til en bra avslutning på säsongen på en bana som överlag passar mig bra, förutom en teknisk utförsläpa och en brant klättring någon kilometer innan mål.
Johannes tar precis som på bikeboost täten och öppnar i ett hårt tempo, ett så pass hårt tempo att jag får lov att släppa tätkvartetten på Henrik x2, Micke Wincent och Johannes. Jag gör väl kanske inte allt för att hålla mig på kvar i den gruppen då jag vet att det inte är en bana där det spelar så stor roll om man har draghjälp. Trummar på i mitt eget tempo och ansluter lagom till varvning, andra varvet går betydligt långsammare och gruppen håller ihop. Ut på sista varvet bestämmer jag mig för att jag ska göra allt för att vara först i den tekniska utförslöpan då jag vet att ffa Johannes, men även de andra, är snabbare än mig där men om jag ligger först blir de tvugna att köra i mitt tempo där. Jag känner att johannes försöker ta sig förbi på ett ställe innan utförslöpan men jag svarar och lyckas komma in först. Efter det tekniska partiet kommer den del av banan som passar mig bra. Jag vet att ska jag ha en chans på vinst måste jag bygga lucka på denna delen av banan för att ha iaf lite marginal i backen. Jag attackerar och får lucka, kollar aldrig bakåt men märker att de inte är på mitt hjul. Jag kör hårt men sparar mig ändå lite till avslutningen. Precis innan backen slår jag i pedalen i en sten och åker ut i skogen, tåget flyger förbi på stigen och luften går ur mig. Innan jag kommer igång igen har de hunnit få en lucka på kanske en halv minut vilket jag aldrig skulle hinna ikapp. Surt sa räven men man ska ju hålla sig på stigen också.

 

Josefina Wikberg –WMR: Förvånad att jag kom iväg så bra i starten och tror aldrig jag hade någon dam före mig på banan. Dock fick jag släppa förbi någon herre efter första stigen samt i första utförskörningen. Måste få bättre flyt och våga mer på tekniska partierna, tappar för mycket fart där. Dock säsongen bästa ben och äntligen ett litet kliv frammåt så kunde trycka på uppför utan att stumna totalt som tidigare under säsongen. Körde de två första varven med sällskap av en kille och vi cyklade om varandra nu och då. Ut på tredje fick jag dock en lucka som skulle hålla in i mål samt att jag även fick syn på ytterligare en cyklist framför mig som jag precis hann i fatt innan backen och kunde sedan gå om och gå ifrån på övre delen. Fin bana i kanon väder!

Umeå XCO Cup/KM: Cyklade igenom banan innan start och försökte memorera hur den gick. Rädd att benen skulle vara tunga efter gårdagen och försökte värma upp och rulla ur så gott det gick i regnet. Ville gärna vara först in på stigen efter starten men hade bestämt mig för att det inte fick kosta för mycket så jag skulle köra mig stum direkt. Det fanns flera ställen att passera på senare på banan och vi var inte många att trängas med. Fick ge mig i starten och var 2:a in på första stigen, ( fortsatt rädd att få säsongens tidigare stumma ben och dessutom slitna sedan gårdagen) försökte ta det lungt och bida min tid. Väl ute på elljusspåret igen cyklade jag i fatt och förbi men precis som vi cyklar in på nästa stig kör jag fel och missar en högersväng.. ser i ögonvrån hur Ann Catrin svänger och vänder snabbt. Lite efter hela följande stigparti men väl ute på elljusspåret kan jag köra ifatt och förbi igen och får lucka direkt.. försöker hålla mig koncentrerad resten av varvet och träna på de tekniska bitarna. Blir rädd att jag kört fel igen strax innan vi är ute på elljusspåret för varvning och backar tillbaka och dubbelkollar. Missar att titta upp på skyltarna i regnet men denna gång är jag rätt och cyklar på, varv 2 och 3 går bra och benen känns bättre än befarat. Regnet tänker jag inte mycket på när vi väl startat och kommer mål så där härligt skitig med känslan att jag vill tävla mer!

Tomas Karlberg – På lördagen var det till slut dags! Anmälde mig redan tidigt i vintras till detta 16-milalopp, kändes så långt bort då … Starten gick kl 07, så det blev att gå upp okristligt tidigt för avfärd mot Rättvik. Termometern var bitvis nere på bara plus 1, perfekt cykelväder, inte.. Blev mycket riktigt svinigt kallt de första två timmarna, och på flera ställen var det frostigt i gräset. Totalt var det ett 60-tal cyklister som drog iväg, ingen jag egentligen kände igen, men man vet ju aldrig, snabbingar kan dyka upp när man minst anar det. Strategin från start var glasklar – ta det lugnt och avvakta första halvan, sen lite mer fri fart. Dra så lite som möjligt och när jag ändå måste göra lite jobb – inte gå för hårt. Strategin funkade klockrent. Ganska snabbt bildades en grupp på 6 åkare med många dragvilliga, så det rullade på fint fram till Mora utan att jag behövde förta mig. 

Tyckte de andra verkade ganska starka och var rädd att det var fler som inte spelat ut korten, men i ett backigt parti innan Siljansfors låg jag först och drog en liten bit och när jag kikade back hade jag direkt en rätt stor lucka. Tänkte ändå att det var väl tididigt och backade ner, tog ett kisstopp och funderade lite på hur jag skulle göra. Efter Siljansfors börjar racet på allvar, med flera långa tuffa klättringar, totalt över 2200 höjdmeter blev det idag. Två killar i ett duolag går fram och rycker lite. Jag hakar på, men efter en stund kroknar ena killen lite och den andra stannar då för att vänta in. Tänker att nej, nu jävlar kör jag. 8 mil kvar drygt, men 6-mannagruppen var splittrad och det skulle vara svårare att jaga ikapp mig om de inte samarbetade. Så jag körde på, inte superhårt, men lite lagom tempo som jag kände skulle funka länge. Några kilometer framåt mötte Maria upp med lite extra snickers o dricka, sen fullt ös igen. Resten är inte så mycket att säga om, jag körde på bäst det gick och hoppades att ingen skulle komma ikapp. Kruxet i det här läget är ju att man inte har en aning om de som jagar är 1 minut eller 20 minuter bakom. Sista 4-5 milen blev dessutom såklart redigt tuffa, så klart. Höll ihop det bra, men till slut så försvinner ändå kraften att trycka på lite hårdare, speciellt uppför. Men imål kom jag och det visade sig att det var ganska onödigt att kika över axeln den här dan, luckan bakåt blev till slut hela 40 minuter. Men det visste ju inte jag.. Snittade i alla fall 23,5 km/h, vilket jag är rätt nöjt med på den här banan. Låg kanske på 25 km/h halvvägs, men då hade jag som sagt ingen draghjälp andra halvan, som dessutom var rejält tuffare.

 

 

 

 

Enbergs revansch på Bikeboost

Enbergs revansch på Bikeboost

I helgen var det ännu en norrländsk tävlingshelg. Bikeboost MTB, i Umeå, med sina fina och flowiga stigar stod på menyn. Ett ”hemmalopp” för delar av teamet vilket gav utslag i resultatlistan. Henrik Enberg fick äntligen ställa sig högst upp på pallen denna säsong och framförallt fick han revansch från Obbola Challenge tidigare i år. På en mycket stark andraplats cyklade dessutom Viktor Knutsson in och visade att formen är på en fortsatt hög nivå så här i slutet av säsongen.

Regntunga skyar bäddade in tävlingsarenan innan start. Ett riktigt gråväder med, för oss som agerade åskådare, rätt rå kall luft som satte en ganska dämpad stämning på plats. Och något dämpad kan man väl kanske säga att även herr Blom gav intryck av att vara när han strax innan start uttryckte mental trötthet och kändes ganska opeppad. Men tacka för det med den långa hårda säsong han haft och det intensiva tävlandet under hela augusti . Då är det ju rätt förståeligt att det kan krävas lite extra för att få huvudet med i matchen.

I Enbergs skalle snurrade ljusare tankar. En barnlopp tillsammans med sonen Luke gav ju cykelglädje förstås. Att dessutom tävlandet inte varit på tapeten under en längre tid och att han missade förra årets upplaga av Bikeboost gav också en del extra energi och ladd. Han gillar ju sånt här den gode Enberg, när det är tekniskt, flowigt, lite trix och mycket singletrack. Att det dessutom handlade om stigar som han själv kan utan och innan gjorde inte saken sämre.

Tredje startande från teamet, Viktor, är välbekant med stigarna han också och även han hade sett framemot detta lopp. Siktet var inställt på pallplats. Ett högt mål då det finns ett helt gäng åkstarka norrlänningar på racen i år och dessutom med ett väckningspass modell längre dagen innan på Glassbonden Gravel Challenge. Hur mycket skulle det passet sitta i benen? Inget alls skulle det visa sig då han fick till ett grymt fint lopp. 

Litetrix finn det alltid tid för i Enbergs värld. Foto: Petter Holmlund

BikeBoost MTB går i skogarna där gamla regementet I20 en gång i tiden huserade med sin verksamhet. Det utbredda stignätet, de gamla övningsspåren för enduroordinanserna och alla härliga bandvagnsspår ligger till grund för ett riktigt trevligt och roligt stigrace. Banan är en skön blandning stenar, rötter och allehanda knix och går till största delen på flowiga stigar. En begränsad del av banan går på grusväg, resterande del är stigar av varierande bredd. Underlaget är mestadels snabbt och lättåkt men det finns också tekniska partier och utmaningar i form av branta upp- och utförsbackar. Banan inleds med en startloop, därfefter tre loopar som börjar/slutar vid TC. 

 

Lugnt och städat i starten. Foto: Patrik Bernhardsson

Starten gick ganska beskedligt. Startloppen bestod till störst del av 2 km lättåkt elljusspår och asfalterad rullskidbana. Vilket inte gav upphov till någon särskild trängsel om positionerna.

När Johannes Sikström (Team CKCK/SAIK), som tagit täten den första delen slår av lite glider Enberg, Micke Wincent (GCK) och Dorsch (Team UV) förbi och är först in på stigarna. Sikström får direkt lite kämpigt att hålla deras hjul, det blir långsamt en liten lucka till Johannes som just då har Blom på hjul och bakom honom närmar sig Knutsson. Det blir ganska snabbt två tätgrupperingar med tre åkare i resp grupp. Efter ca 30 min går Knutsson och Blom om Sikström och tar upp jakten på tättrion sär Wincent, Enberg och Dorsch turats om lite i dragningarna på singletracken.

Enberg i tät framför Wincent. Foto: Petter Holmlund

Snart är Viktor, med Blom på rulle, ikapp de där framme och tätgruppen har därmed blivit fem. Enberg grillar gänget med jämna mellanrum. Blom har en dålig dag och sladdar sist i klungan och även Dorsch får slita en del. Enberg och Wincent får efter några fartökningar en lucka och går loss. Det trycker på bra och kör fort på stigarna, men i en gruskurva får Micke ett släpp och går i backen. Enberg blir solo en stund tills att han ser Viktor komma med bra fart bakifrån och han ansluter till sin teamkamrat. Viktor går ganska snabbt upp i tät och håller bra tryck för att hålla bakomvarande cyklister på behörigt avstånd. Trots detta så går Wincent, som verkligen hittat formen i slutet av säsongen, ikapp. Det är återigen en trio när det är ca 4-5 km kvar.

Tung dag för Blom. Foto: Petter Holmlund

Luckan bakåt är betryggande och de tre i tät drar ner på tempot rejält. Alla har slutspurt i tankarna. In på ”steniga stigen” trycks tempot upp igen. Det är Micke som kör hårt men Enberg ligger tätt på hjul. Viktor får dock släppa och bestämmer sig för att cykla ett eget tempo för att vakta om en tredjeplats. Det visar sig dock att hans tempo ändå ar tillräcklickt bra för att inte tappa alltför mycket på de framförvarande. I de korta branta backarna de sista kilometrarna skiljer bara 10-15 sekunder mellan Micke i tät och Viktor på tredjeplats.

Micke Wincent före Enberg när de lyckats skapa en liten lucka just innan mål. Foto: Petter Holmlund

Enberg lägger in en stöt och går om i en av de sista backarna. Det hörs en krasch och tyvärr går Wincent i backen en andra gång. Styret vrids och det blir att snabbt återställa till åkbart skick. Under tiden hinner Viktor om och ser sin chans att kliva upp ett steg ytterligare på pallen. Har lägger det som finns för att hålla ända in i mål vilket lyckas! En mycket nöjd Enberg kniper alltså förstaplatsen före en minst lika nöjd Viktor som rullar i mål ca 30 sekunder senare. Och som grädde på moset hela 5 minuter innan de regntunga skyarna öppnade sig.

Mycket kul och stort grattis!

Så här säger de själva om helgen;

 

Henrik Enberg – Starten gick lugnt och städat. Gick sedan upp och höjde tempot första stigpartiet och det blev lite mindre luckor. Fick med mig Micke och Dorsch. Jag slog av lite, Micke gick om och höll uppe tempot på de kurviga stigarna på loop 1. Tempot mattades sedan något och snart var Viktor och Blom med också, nästa stökiga stig körde jag på igen. Fick med mig Micke återigen och det blev lucka bakåt, han kraschade sedan i en gruskurva och jag körde solo tills jag såg att Viktor var på väg att ansluta och fick med mig honom. Viktor var ivrig på att bygga avstånd bakåt och körde på i bra tempo och vi fick en större lucka, starkt Viktor. Micke som visar grym form jobbar sig ikapp och kör hårt på steniga stigen slutet loop 2, jag ligger på hjul och det blir en liten lucka till Viktor. Jag går om Micke i en av de sista backarna och ganska direkt går han i marken igen och jag får en rätt tursam resa sista biten in i mål och kan njuta lite av familj och vänners påhejningar. Mycket roligt lopp i sann MTB anda!

 

Viktor Knutsson – Bikeboost är en tävling som är lite av en blandning mellan ett xco lopp och ett långlopp. Den består av en startloop och tre loopar som man kör två gånger. Looparna består av de bästa stigarna Umeå (Obbola ej inräknat) har att erbjuda när det kommer till XC cykling. Hamnar en bit bak under startloopen men då inledningen är relativt lugn kan jag under första delen av loop 1 avancera utan att gå för mycket på rött. Kommer ikapp tättrion med Blom på rulle så nu är vi fem där framme, Jag, Enberg, Blom, Micke wincent och Marcus dorsch. Vi håller lite fart på den enda något längre grusvägssträckan på loop 2 för att inte Sikström ska ansluta. In på ”steniga stigen” höjs tempot och det blir lite luckor. Vi tappar Blom som har en dålig dag medans Enberg och Micke får lite lucka in på loop 3. Jag gör några klantiga misstag och blir irriterad på mig själv, skriker några väl valda ord till mig själv för att skärpa mig. Jag och dorsch tuffar vidare ut på loop 1 för andra gången. Jag håller ganska bra fart och kommer ikapp och förbi Micke medans Dorsch får släppa, kommer lite senare även ikapp Enberg och vi matar på i bra tempo för att öka avståndet till jagande Micke. Trots det lyckas Micke ansluta i slutet av ”Myrstigen” och då det är skapligt betryggande avstånd bakåt slår vi av på tempot rejält på grusvägen och laddar för avgörandet. Micke och Enberg spurtar in på ”steniga stigen” och jag känner att nu tar jag mitt eget tempo för att hålla undan för tredjeplatsen, jag vet ju att jag kommer ha väldigt svårt mot både Enberg och Micke på avgörande loop 3 då den innehåller många branta korta backar där de är mycket kvickare. Tappar ändå inte så mycket på tätduon utan har dem inom synhåll. En bit in på loop 3 hör jag ett kraschljud och några sekunder senare ser jag Micke stå och vrida tillbaka styret som pekar snett. Det blir trångt på stigen men lyckas ta mig förbi Micke och kör allt vad jag kan för att hålla undan, får lucka och kan rulla in som 2a en 20-30 sekunder efter Enberg. Mycket nöjd!

Racerapport GBGC: Min plan för dagen var att så billigt som möjligt glida med täten till mål för att spara så mycket krut som möjligt till dagen efter. Den planen höll jag helt och hållet och som väntat har jag inte en chans mot grabbarna med spurtkräm i benen på slutet. Enda stället på banan där det faktiskt var ordentligt jobbigt var traktorvägarna på slutet som går upp och ner på ganska dåligt underlag. Har var jag glad att jag hade en MTB och inte en gravelbike. Väldigt roligt event som jag gärna kör igen!

 

 

Henrik Blom – …