Andreas gjorde alltså premiär mot nationell elit den gågna helgen. En ”bonus-tävling” kanske man kan tala om då hans första år i teamet mer skulle handla om fokus på de norrländska loppen som efterhand skulle kryddas med ett och annat nationellt dito. Men Corona har som bekant vänt lite upp och ner på planerna för de allra flesta. 

Så sagt och gjort, med sin far som sällskap slängde sig Andreas i bilen på fredagen med Jönköping eller närmare bestämt Husqvarna och Hallby som mål. En helg med dubbla XCO-race, både lördag och söndag, och med huvudsakligt syfte att få lära sig ett och annat och framförallt skaffa sig erfarenheter från både nationella tävlingsbanor som mot Sveriges elit. Och nog blev det en och annan lärdom. Sveriges vassaste var på plats (på startlinjen hittades namn som Mattias Wengelin, Emil Lindgren, Michael Olsson, Axel, Edvin och Vilgot Lindh mfl.) och Andreas fick känna på både nervositet inför start och hur snabbt det verkligen går på högsta nivå. Men också hur man efter en grymt tung första tävling kan vända på tankarna och få med sig en ok känsla hem i bagaget. Nu är premiären gjord!

Så här säger Andreas själv om helgen;

Andreas Vikström  –Dag 1: Huskvarna bjöd på en utmanande bana, som väntat. Ett riktigt hårt regn checkade in tre timmar innan start men försvann lika snabbt. Jag kan inte komma ihåg när jag var så nervös senast. Det må sitta i huvudet, men det är huvudet som också styr benen. Bevisligen inte en toppdag för mig, men nervositeten gjorde det till ett redigt bottennapp. Det blev en riktig käftsmäll från start. Visst har jag varit med om dålig respons i kroppen, men den här gången var det riktigt otäckt. Känslan var att benen inte fick blod alls, noll och intet i form av fart och värst av allt är besvikelsen som infinner sig redan under pågående race. Stor frustration, främst över den upplevelsen som jag sätter mig själv i, men dels också över förvirringen av vad som egentligen gick fel. En dag med fler nya frågetecken än vad som rätades ut. Blev en avvärmning i löparskor för att reflektera och rensa huvudet med lite distans.

Dag 2: Dag två var anspänningen lägre. Repeterade rutinen med att nyttja min tidiga morgon för att hinna träna på banan. Kanske inte räcker med att säga att jag förstår det goda ryktet Hallbys bana har. Känslan är mer flytande, böljande och snabbfört jämfört med den något tightare känslan på IKHP. Med det sagt händer det något hela tiden och jag kan bara stämma in i hyllningskören, det är riktigt roliga tävlingsbanor båda två. Tävlingsmässigt ger det en mer kännbar dynamik där förmågan att läsa banan och disponera sina på/av -insatser blir kritiska. För mig, och Umecyklister som kan relatera, innebär det tätare besök på Ersmarksbergets röda slinga i träningen.

Regnet återkom och adderade utmaningen att hålla sig på hjulen i leriga kurvor. Känslan i kroppen var osäker, något skamfilad sen föregående dags tvärstopp, men någonstans var det värsta av nervositeten också avklarad. Förberedd på mothugg så var inställningen att maximera vad som än var tillgängligt i kroppen. Det här med att ”inte känna efter” är en spännande utmaning som jag under söndagen faktiskt lyckades med. Kändes som betydligt färre trådar var under arbete i huvudet, med ett renare fokus på att driva fart. Stod tidigt klart att lördagens tävling var undantaget, och frustrationen därefter befogad. Dag 2 svarade kroppen på ett sätt som kändes igen och jag kunde tampas med ryggar av inspiration. Starten långt bak fick mig att darra av första varvet och anpassa spårval, för att sedan passera och hitta tillit till de linjer jag sett ut. Några nivåer upp över en natt, och betydligt lättare att sätta sig i bilen även om det istället för lördagens 2km, var 92 mil som väntade.

Tävlingsdags igen. Från att ha varit helt torrt på tävlingar duggar tillfällena helt plötsligt ganska tätt och lär så även fortsätta september ut. Denna helg är det Andreas som tar tillfället i akt att försöka skaffa sig lite mer erfarenhet mot rejält motstånd när han beger sig söderöver för att köra race i dagarna två. Jönköping eller närmare bestämt Hallby är målet för resan när substitutet för den inställda Husqvarna MTB-tour, Husqvarna Mountain, går av stapeln.

Huskvarna MTB-tour blev inställt tidigare under 2020 men nu blir det alltså istället Huskvarna Mountain över två dagar, 5-6/9 där det blir två starter för respektive klass över helgen. Hälften av klasserna på en arena ena dagen – sen byts det.

Deltagarna kommer denna helg kunna tävla en gång på lördagen och en på söndagen (Hallby och IKHP olika dagar). Resultaten kommer vara seedningsgrundande för SM i XCO 2020. 

Den långa banan bjuder på några rejäla höjdmeter (ca 135hm) och härlig utsikt, varvet är omkring 3,8 km med mycket singletrack. Långa banan kommer innehålla partier från en tänkt kommande Worldcup-bana. Arrangören kommer i år begränsa antalet A-spår för att minimera risk för skador med mera. Kort bana har även tekniska partier, go single-track och givetvis några tunga höjdmeter men omkring kilometern kortare än den långa.

På startlinjen i elitklass hittas namn som Mattias Wengelin, Emil Lindgren, Michael Olsson, Axel, Edvin och Vilgot Lindh mfl. Riktigt rövargäng mao. Det blir mest troligt en spännande och lärorik helg för Andreas vars huvudsyfte blir att samla på sig så mycket erfarenhet och lärdomar han bara kan i fajten mot Sveriges absoluta elit.

Så här går tankarna hos Andreas inför helgen;

Andreas Vikström  –Det blir en dubbelhelg med två riktigt skarpa race. Jag är upprymd över att jag får in nationella XCO lopp den här säsongen, i ärlighetens namn något av en skräckblandad förtjusning. Med en stor del av startfältet som förbereder sig för att göra upp på SM senare, så råder det inget tvivel om vilken nivå jag väntar mig. Har dessutom fått höra mycket gott om de bägge banorna, vilket onekligen låter som en lockande kombo!

Personligen känns det som en utmaning jag är i en bra fas för. Har närmast haft en vecka med ett smalare, tekniskt, fokus vilket gör det spännande att se om det går att omsätta i racefart direkt. Överlag är jag i gott mod, ny termin igång och vardagen känns väldigt inspirerande. Bra uppbackning från samtliga som bidrar i min satsning gör att jag just nu sitter med en kalender som innehåller goda möjligheter att få utlopp för mitt driv de närmsta veckorna. Jag vågar kalla det tävlingssäsong, och vilket sätt att sparka igång en sådan period med!

Då var det gjort, årets första riktiga hemmarace och även årets första race överhuvudtaget för några av oss. Kul, varmt, snabbt och hög puls kan man väl sammanfatta dagen i Obbola.

Det var alltså dags för race ute i Obbolas skogar. Obbola XC, en kortare variant av hemmaklubbens årliga event Obbola Challenge. Ett lopp över 22 km på mycket singletrack och med hög känsla av XCO-betonade stigavsnitt.

 

Det skulle visa sig bli ett tremanna-slag där NXC-cyklisten Dorsch tände den stora grillen redan från start och snabbt flög den ena starka åkaren efter den andra av från tåget redan vid 4 km cykling. De enda två som fortfarande hängde med var teamåkarna Enberg och Sikström.

 

 

Och så fortsatte det egentligen hela det korta men intensiva loppet. Det hela skulle avgöras de sista 600 metrarna, där Enberg utnyttjade ett misstag av Marcus och gick om. Strax därefter lyckades även Johannes trycka sig förbi och de placeringarna stod sig ända in i mål, Enberg, Sikström, Dorsch.

 

Övriga i teamet hade lite tyngre dag. Andreas hade bra kropp och visade återigen att han tagit ett kliv i rätt riktning men tekniskt strul gjorde det hela lite tufft. Viktor x2 hade båda kroppar som inte ville vara med som de själva önskat. Men på det stora en rolig dag när det äntligen fick rejsas!

Så här säger gänget själva om söndagens race;

Johannes Sikström  –Det var lika nervöst som vanligt innan race men det var skönt att första var lite kortare för då blir det inte avgörande med detaljer som vätska och energiintag. Förberedde med ändå precis som jag alltid gör. Från dess att racet kom in på första stigen så var det i princip fullt ställ sedan. Jag låg som 4:e man in på första stigen och efter att Wincent ramlat så var jag 3:a efter Marcus Dorsch och Henrik Enberg. Marcus satte upp ett furiöst tempo vilket passade mig då det var det bara att bita tag i hjulet på dem framför och fokusera på att inte släppa (vilket jag ju lovat i bloggen 😉 ). När vi för första gången kom ut på lite mer lättåkta partier så avslöjade en kort blick bakåt att vi fått en hyfsad lucka. Jag skymtade de röda dräkterna från Northern XC en skapligt trygg bit in i skogen bakåt oss. När vi kom ut på en kort bit grusväg ville Marcus med rätta ha hjälp att dra så vi skulle hålla undan. Jag gick upp och gjorde jobb en liten stund men när jag sedan vinkade fram så tryckte Marcus på ordentligt och fick några meter. Det var lätt utför på lättåkta spår vilket troligen gynnar en större åkare som Marcus med högre absolut effekt. Jag matade på för att han inte skulle få etablera nån lucka och Enberg låg på mitt hjul. Luckan var rätt konstant kring 15-20 meter och vi låg liksom bara och maxade en bit från varandra. När vi väl kom in på ”Obbola stigar” igen så närmade vi oss igen och vid någon punkt var vi tillslut ikapp och där gick Enberg om mig och la sig efter Marcus. Jag hade inte rekat banan tillräckligt långt baklänges från mål för att veta bra ställen att attackera utan blev lite passiv och väntade på vad de andra skulle hitta på. När man ligger som 3:e man på stig krävs det något extra för att komma fram i tät. Tempot sjönk lite på den sista stökiga stigen (Eriks onda) in mot upploppet. Jag tänkte att Marcus troligen laddade för en spurt, något jag inte var peppade på då jag tror han har högre toppeffekt än mig. När det var 100 meter stig kvar tills en kortare öppen sträcka slog Enberg till och passerade Marcus. Han fick 7-8 meter och när vi kom ut på en kort vägsträcka så attackerade även jag och passerade Marcus. Sen var det hets genom absolut sista 300 meter stig innan upploppet. Henrik var vid det laget precis utom räckhåll men vi gick ju max hela vägen och gick i mål på ett snöre. Henrik vann före mig som 2:a och Marcus 3:a. Det var en roligt lopp och de är häftigt att få dräpa sig som om det inte fanns någon morgondag och slippa tänka på konsekvenserna som man behöver vid längre lopp. Jag är nöjd med det faktum jag kunde vara med och kämpa om segern hela vägen.    

Henrik Enberg  – Riktigt nöjd och glad med att korsa mållinjen först. Det blev som väntat ett hårt och intensivt lopp. Hade själv tänkt ta kommando på första stigen men Marcus från Northern XC vara snabbast in och fick nöja mig med att tillsammans med team-mate Johannes bara försöka bita tag i hans hjul då han tuggade på i riktigt hög fart, starkt! Mobiliserade kraft (så gott det gick) den sista biten och hade strax innan start rekat ut ett bra sista ställe att rycka på om vi skulle vara flera i tät. Peppade mig själv att nu kommer det att göra ont men att det bara är att bita ihop och ge allt. Vände mig om sista biten innan mål och såg att det kommer gå vägen, härlig känsla. Tack för en hård kamp Marcus och Johannes!

Viktor Knutsson  – Det gick ju inget vidare det där, jag fick en dålig start och på denna bana var det väldigt svårt att ta sig fram då det är trångt på motionsspåret och sedan direkt in på stökig stig. När jag lyckats ta mig förbi så jag har fritt framför mig och kan köra mitt eget tempo har jag tappat ca 40 sekunder. Pinnar på i mitt eget tempo men det finns inte mycket att ge. Jag var i ganska bra form tidigare i sommar men visste att jag tappat en del pga bristande motivation och lite tävlingar, men att det var såhär illa trodde jag inte. Jag såg efter 40 minuter att min NP var 60W längre än vad jag presterat på samma tid tidigare i sommar i terräng. Det är en försämring på ungefär 20% på ganska kort tid. Så stort kapacitets tapp på ca 1 månad har jag endast haft då jag varit sjuk länge och knappt tränat alls. Jag blir nästan imponerad av mig själv hur mycket jag lyckats tappa. Detta var nog spiken i kistan för min motivation, det får bli en tidig offseason i år med fokus på annat än cykling ett tag.

Andreas Vikström  – Som väntat en riktig tjurrusning direkt från linjen och med lite bättre nerver känns det som att det hade varit en dag att positionera sig lite aggressivare. In på första stigen har jag inte de ryggar som jag ganska snabbt inser att jag borde haft. Det gav å ena sidan en god möjlighet att hitta tillbaka till ett lugn efter öppningen och träna på att köra effektivt och ”ostressat”, förmågor som jag efterlyst vid tidigare reflektioner, den andra sidan av myntet är att de tighta partierna var såpass långa att luckan snabbt växte framåt då jag satt mig i en blockerad situation. Det sura klingade av när jag tagit mig förbi, kunde sätta mitt eget tempo, och ganska snabbt såg nästa rygg på ett motiverande avstånd. Någonstans halvvägs in på racet föll växelreglaget av sitt fäste på styret och jakten framåt övergick till ”damage control”. Stannade till för att överblicka vad jag kunde göra men fick nöja mig med att gömma det hängande reglaget i övriga vajrar. Utan möjlighet att växla blev det en hel del ståendes, och klart ineffektiva angrepp på den terräng som fortfarande låg framför mig. Jag är nöjd med att lyckas fullfölja loppet och hålla någon form av flyt med ”single speed”, och visst känns det som ett fall framåt när en dålig dag ändå tillåter mig att (åtminstone mentalt?) krypa något närmare Henrik, Johannes och de andra killarna i täten.

Cykeln har i övrigt känts riktigt bra, så det är grinigt att en enda skruv stjäl denna dag. Frustrationen växte till sig i efterhand när nyfikenheten på hur långt det hade kunnat räcka just idag späddes på. Avundas Johannes när han vid målgång uttrycker hur hårt de kunnat köra, det är ju där jag vill vara!

Viktor Sehlstedt – Att det skulle bli ett högt tempo redan från start var det nog ingen som tvivlade på. Med en mycket oviss form senaste tiden och brist på tävlingar var det svårt att veta var man ska placera sig men förhoppningar har man alltid. Märkte ganska snabbt efter start att det där sista explosiva i benen saknades och det dröjde inte länge innan de började växa fram en lucka till de framför. Tänkte att jag skulle kunna plocka in den lilla luckan när stigarna började och alla hittat sin plats i ledet, med tanke på att jag hade haft en bra känsla i tekniken tidigare i veckan när jag cyklade igenom banan. Men det visade sig ganska snabbt att det inte skulle hända när varken kropp eller teknik ville fungera. Nu i efterhand kan jag förstå att man lätt stressar upp sig när benen inte är som man vill och då tar flytet i cyklingen stryk av det. Men det är smällar man får ta och personligen inser jag hur viktigt det är att hitta sitt egna tempo och låta sig växa in racet. Det övergick för min del ganska snabbt att det bara var att göra det bästa av situationen och ta sig igenom i den takt dagsformen tillät. Men nu i efterhand är man en erfarenhet rikare och kan förhoppningsvis ta ett kliv i rätt riktning till nästa tävling.

Snart har nästan en hel säsong rullat men nummerlapparna från genomförda race som vanligtvis brukar kunna bilda högar är väldigt lätträknade eller helt obefintliga hos teamets åkare. Glädjande då att det tillslut blivit dags för lite race på hemmaplan!

Det har nämligen blivit dags för race ute i Obbolas skogar. Obbola XC är en kortare variant av hemmaklubbens årliga event Obbola Challenge. Ett lopp över 22 km på mycket singletrack och med hög känsla av XCO-betonade stigavsnitt. Från teamet kommer Henrik Enberg, Viktor Knutsson, Andreas Vikström, Johannes Sikström och Viktor Sehlstedt till start och på startlinjen får de sällskap av större delen av de övriga starka åkarna norrland har att uppbåda. Bland annat så mönstrar Northern XC hela sin crew och från TeamUV kommer Michael Wincent.

Det ska bli kul och spännande att äntligen få släppa lös alla watt och allt adrenalin. Det har varit en lååång väntan men imorgon (sön 23/8) smäller det ordentligt.

Så här går tankarna hos de som ska köra;

Johannes Sikström  –Det känns lite konstigt men spännande att det faktiskt blir tävling nu tillslut. Jag har trots allt tränat helt okej under sommaren och data både i form av varvtider och effektsiffror pekar på att jag starkare fysiskt än jag var i fjol. Det som däremot är lite frågetecken på är tävlingsskallen så det får vi se hur det fungerar att varva upp den mentala sidan nu när man jobbat hela sommaren på att trubba av den. Om många är med i tätgruppen så kan små marginaler fälla avgörandet så det gäller att vara aktiv och vaken. Jag har inte sett någon startlista men utgår från att det kommer vara ett starkt startfält om än litet.

Henrik Enberg  –Spännande med tävling! En eloge till eldsjälarna i Obbola IK som gör det möjligt! Rullade banan idag fredag och den är riktigt kul. Rejält mycket rötter och sten bitvis, men också många lättåkta sträckor där emellan, vilket kommer inbjuda till taktisk körning. Hoppas hålla mig frisk och pigg och kunna vara med och gasa på långt fram. Ett starkt startfält där både vi i teamet kommer utmana varandra, alla i Northern XC och Team UV, GCK med flera. Kommer ligga en tjock dimma av adrenalin och testosteron på startlinjen då samtliga både kan och vill vara med och slåss om de första placeringarna 

Viktor Knutsson  –Dags för tävling igen, denna gången en kort XC bana i Obbola. Jag körde igenom banan i torsdags, både start och avslutningen går på rejält stökiga stigar. Jag tror den här typen av stig där det mest är en massa bröt och inte så mycket kurvor och accelerationer passar mig bra, dessutom har jag fördel av att ha kört igenom banan. Jag är osäker på formen, men har jag en bra dag kan jag nog vara med och slåss om topplaceringarna.

Andreas Vikström  –Hemmaplan som väntar, men det känns ganska lyckat att jag fått en träningsvecka på annan ort sedan OC Ultimate och får komma tillbaka med fräscha ögon till Obbola. Jag kommer med mersmak från kännbara framsteg under sommaren och siktar på att fortsätta ta kliv. För söndagen innebär det att se till att blanda mig i bland ”de etablerade” och våga sätta mig själv på prov. Har på känn att det kommer vara hög anspänning på startlinjen med många som väntat på att få släppa lös i mer ordnade former.

Viktor Sehlstedt –Tävlingspremiär för mig både för i år och med teamet vilket blir spännande. Finns alltid mycket att lära sig på tävlingar och hoppas kunna bli några lärdomar rikare efter helgen, för tävling är trots allt bästa träningen. Har jag bara dagen bör jag kunna ta sikte på de mer meriterade åkarna som kommer till start. Formen har dock varit nästintill obefintlig senaste månaden, men hoppas på en relativt pigg kropp när man väl står där på startlinjen. Rullade tidigare i veckan igenom banan, och måste säga att det är en bana som har i princip allt, både snabba och lättrullade segment men även de långsamma och stökiga. Enda jag saknar är lite höjdmetrar men tror banan kommer ta ut sin rätt trots allt.

Så har vi gjort årets tävlingsdebut! Återstår att se om det också blir årets enda lopp eller om vi får in något fler innan säsongen är över. Men kul var det och det gav definitivt mer smak och önskan om mer. Två andra platser (även om Maria diskade sig själv pga en felkörning), en tredjeplats och ett gäng erfarenheter rikare kan man väl sammanfatta Härnön runt med.

Härnön Runt är ett naturskönt lopp som går på Härnön i Härnösand. Det är tredje året som cykelklubben arrangerar loppet som går på växelvis på stigar och vanliga vägar.
– Vi brukar säga att Härnön runt är Sveriges vackraste lopp, hittills är det ingen som har sagt emot, berättade tävlingsledaren Anders Nyström.

Viktor jagar. Foto: Tomas Karlberg

Loppet bjöd på både tävlingsklass och motionsklass. Tävlingsklassen kördes i två varv och motionsklassen ett varv på banan som mätte 35 kilometer. Från Team Hi5 kom Maria, Viktor och Andreas till start. Där fick de tampas med andra från Sverigeeliten som tex Emmy Thelberg i damklassen och bröderna, Edvin och Vilgot Lindh i herrar.  Så här sammanfattar de själva loppet;

En sansad start för Andreas som dock satsade hårdare varv två och tog in tid på framförvarande. Foto: Tomas Karlberg

Maria Karlberg ”Tar det lite lugnt i starten som planerat men kommer rätt snabbt in i loppet och ifatt min cykelkompis Johan Miller från sundsvallsklubben ART. Vi kör på längs de snabba stigarna i början av loppet och ganska snart är vi ifatt Emmy som leder damklassen. Det känns hyfsat kontrollerat även om loppet bara börjat ännu. Men så kör vår trio fel och får vända, och när vi är tillbaka på banan så har damklassens tredje tjej, Malin Kågström från Skellefteå, passerat med råge och det blir till att jaga. Efter ca halva första varvet är vi ifatt, men nu börjar jag bli ordentligt trött i cykelbenen och släpper Emmy och Miller och fortsätter ihop med Malin och hennes man (?) Lennart Kågström. Allt går bra tills jag kör fel igen!!! Denna gång märker jag det inte ens försen jag ser Skellefteåcyklisterna komma ut från höger framför mig, jag har alltså missat en avstickare över ett litet stigparti och istället följt grusvägen runt.. surt, funderar ett tag på att vända om men väljer snabbt att ändå fortsätta loppet med de andra. Det skulle blivit en rätt rejäl omväg att vända tillbaka och dessutom hade jag fått cykla resten själv, vilket jag inte var det minsta sugen på. Och även om jag blev diskad så hade jag inte vunnit någon tid pga felkörningen, så för mig själv blev det ett mer intressant lopp om jag fortsatte framåt.

Nu händer det inte så himla mycket mer. Jag blir rejält trött ute på andra varvet och är tacksam att dom jag cyklar med också verkar rätt spaka så tempot är hela tiden drägligt. På stigarna drar jag ibland ifrån lite men luckan äts snabbt upp ute på de större vägarna. I näst sista skogspartiet får Malin kramp och jag tar chansen att skapa en lucka som sen håller hela vägen in i mål. Passerar mållinjen ca 6 min efter segrarinnan Emmy och jag är väldigt nöjd att jag kunde hålla ihop det någorlunda hela vägen, även om jag saknade en växel till i benen idag. Tyvärr blev det ju en diskvalificering i resultatlistan pga felkörningen, vilket är helt korrekt, men för mig själv känns ändå ”andraplatsen” välförtjänt ☺️”

Maria imponerade med bra tryck så tätt in på graviditeten. Foto: Tomas Karlberg

Viktor Knutsson ””Jag var lite orolig att bröderna Lindh skulle sätta alldeles för hög fart redan från start, för de är ju duktiga på det, att köra fort. Men öppningen var ändå rätt lugn. De lade sig visserligen i spets, men jag kunde hänga med rätt komfortabelt kändes det som iallafall. Efter ca 40 min kollade jag dock min dator och noterade att jag hade en normaliserad effekt på ca 350 w och det förstod jag inte skulle kunna hålla över hela loppet. Så min förhoppning blev att de skulle slå av på tempot annars skulle jag få släppa. I en längre utförslöpa tryckte de på ordentligt och det blev en lucka som fortsatte växa några meter på efterföljande stig. När stigen gick över på lättåkta grusvägar hade de noterat att de hade lucka och de började samarbeta och växeldra. Jag grisade på och lyckades ändå hålla den luckan ett tag men jag kom inte närmare utan blev tvungen slå av på tempot. Därifrån blev det ett eget race och kanske lite lägre tempo än jag önskat på slutet. Väl i mål var det ca 15 min upp till vinnaren Edvin och till min förvåning fick jag andra platsen då Vilgot bröt med knäproblem. Så sammanfattningsvis är jah nöjd med placeringen men mindre nöjd med tiden”

Varmt och fint väder. Viktor efter målgång. Foto: Tomas Karlberg

Andreas Vikström ”Med en alltför återhållsam öppning av mig, kom den största delen av loppet att handla mer om piska än morot. Det första varvet avverkades relativt kontrollerat i duo med en hemmaåkare som hade full koll på banan. Knutsson hade flaggat för att märkningen krävde en del uppmärksamhet och med ett andra varv i åtanke gjorde jag nog ett klokt val att inte stressa iväg från den position jag satt mig i, och istället försöka åka med behållet tryck och fokus. Varvet avslutades med en klättring där jag separerade mig från det enda sällskap jag haft.

Trygg i vad jag hade framför mig, och med en grov uppfattning om avståndet till teamkamraten Knutsson framför mig, formulerades ny motivation och jag tog mig an andra varvet med mer attack. Det blev 35 ensamma kilometrar med fokus att sno åt mig sekunder varhelst möjligt, en bra övning att hålla sig själv skarp och effektiv på en lättrullad bana. Fick med mig rapporter om att luckan krympte och åter i den sista klättringen fick jag äntligen syn på en välbekant rygg.

Med ett lopp som utvecklade sig ”åt rätt håll” för min del, med bra känsla i både kropp och cykel, så vände jag norrut med bra vibbar. Ett fall framåt, och mersmak för de lärdomar som komma skall!”

Andreas blev trea och några erfarenheter rikare i Härnösand. Foto: Tomas Karlberg

Dags för säsongens första tävling, äntligen dags för tävlingspremiär. Ingen av oss trodde väl dock i vår vildaste fantasi att Maria skulle finnas på startlinjen när flera av de övriga i teamet skulle göra säsongsdebut, men genom den situation världen hamnat i kring Covid 19 så är det ett faktum.

Det är ju faktiskt så att man nästan tappat hoppet om att det ska bli några race alls denna säsong, för genom reserestriktioner, begränsningar i folksamlingar och andra hinder har det ju sett mörkt ut. Desto mer glädjande att då Härnösands CK bestämt sig för att köra sitt årliga långlopp Härnön Runt, naturligtvis anpassat efter gällande restriktioner och beslutet togs efter att SCF gett klartecken för tävlingar.
– Jättekul att säsongen drar igång. Men vi följer rekommendationerna om maximalt 50 startande ute samtidigt på tävlingsbanan, säger tävlingsledaren Anders Nyström.

Härnön Runt är ett naturskönt lopp som går på Härnön i Härnösand. Det är tredje året som cykelklubben arrangerar loppet som går på växelvis på stigar och vanliga vägar.
– Vi brukar säga att Härnön runt är Sveriges vackraste lopp, hittills är det ingen som har sagt emot, säger Nyström.

Loppet erbjuder både tävlingsklass och motionsklass. Tävlingsklassen körs i två varv och motionsklassen ett varv på banan som mäter 35 kilometer. Från Team Hi5 kommer Maria, Viktor och Andreas till start på den 70 km långa banan i tävlingsklass. Där får de tampas med andra från Sverigeeliten som tex Emmy Thelberg i damklassen och bröderna, Edvin och Vilgot Lindh i herrar.

Vi håller så klart tummarna att de alla tre får en lyckad tävlingspremiär (för Andreas blir den ju dubbel då det är hans första i teamdräkt) och framförallt har kul där ute.  Så här går deras tankar inför loppet;

Maria ”in action” på Billingeracet 2018. Foto: Cykelkanalen.se

Maria Karlberg ”– Jag körde första upplagan av Härnön Runt för tre år sedan, då cyklade man ca 35km. Nu har man dubblat distansen och man landar i mål på 70km, vilket i sig blir en utmaning för mig då jag inte kört några riktiga långpass sedan i julas. Med det i åtanke kommer det bli ett defensivt lopp för min del, med fokus på att hålla hela vägen till mål. Men kul att det blir ett race, och att det blir i grannstaden ca 45 minuter bilresa (enkel väg) hemifrån skadar inte!”

Viktor Knutsson ”– Oklart hur formen är efter lite si och så med träningen i sommar, men kul med tävling ändå. Tvillingarna Lindh och jag är anmälda till elitklassen så motstånd finns på startlinjen.”

Andreas Vikström ”– Debut på härnön! Behöver knappast förklara motivationen till att äntligen få köra race. Har känts sådär härligt nervöst redan veckan innan.
Att sommarjobbet i norrbotten adderat ytterligare 340 km till de redan befintliga ca 210 km mellan Umeå och Härnösand känns fullt överkomligt. Ambitionen var att tävla mycket i år och jag är ivrig på erfarenheter, då finns det givetvis driv för norrlandstävlingar!
Planen är relativt enkel; pröva vingarna och vara uppmärksam för lärdomarna. En extra krydda att få representera teamet i skarpt läge för första gången, men också en trygghet att ha Viktor och Maria på start och tjuva lite av deras erfarenheter.”