RR: Cykelvasan 2021 – Team Advania OIK Elit

Säsongens höjdpunkt för många MTB-fantaster. Tävligen som många, många har som en drivande kraft och träningsmål hela året. Motionärer som elit. Så även hos åkare i Team Advania OIK Elit och kanske främst för en herre vid namn Blom. Efter karantänåret 2020 var hans pepp att upprepa och kanske till och med förbättra sin 9e plats från 2019 mycket stor. Och nog skulle han få en huvudroll även detta år den gode Blom, dock långt ifrån den vi hade önskat honom.

Förutom Blom fanns även Niklas Henriksson, Viktor Knutsson och Andreas Vikström på startlinjen. Viktor som även körde 2019 sökte en revansch på sin senaste upplevelse på detta fartiga rejs medan Niklas och Andreas gjorde premiär i Cykelvasasammanhang.

Pga Corona-restriktioner var startfältet bantat till endast åkare med elitlicens vilket innebar ca 40 i damklass och 150 i herrklass. Betydligt färre än ett vanligt år mao där det är 13 000 cyklister som rullar sträckan samma dag.

Så betydligt mindre cyklister att trängas med alltså, men farten var inte annorlunda och heller ej olyckstillbuden som tyvärr är ett vanligt förekommande inslag på Cykelvasan. Och denna gång var det en av våra egna cyklister som var en av de som blev värst drabbade under loppet, Henrik Blom!

Blom innan start. Toppseedad genom sin fina 9e plats senast.

I den direktsända webbsändningen kunde man med egna ögon se att det small rejält ute på en asfaltssträcka. Flera cyklister åkte i backen och det formligen flög cyklar upp i luften och ut i diket. Detta skedde långt fram i klungan också, där vi sett på mellantiderna att både Blom och Henriksson varit placerad under första delen av loppet. En direkt känsla av obehag dök upp i kroppen, var det någon av våra killar som gick i backen?

Farhågorna besannades när mellantiderna från nästa kontroll i Smågan började rulla in. Varken Bloms eller Andreas tider dök upp kring Knutssons eller Henrikssons. Blev båda dessa indragna i kraschen? Hur har det gått med dem isåfall? Det blev några skräckfyllda minuter för oss som satt hemma och kommunicerade med varandra.

Efter ytterligare någon minut dök Andreas upp i passeringens tider, men ingen Blom. Det började gå upp för oss att Blom blivit indragen i vurpan. Men hur allvarligt?

När rapporter i sändningen började strömma in kring olyckan och reprisbilder visades stod det ganska klart att Blom varit den som först åkt i backen då han fått framhjulet undanslaget av en annan cyklist som vårdslöst for mellan vägkonerna som markerade avspärrningen på vägen. Riktigt trist.

Efter en låååång stund kom det rapporter om att det efter omständigheterna gått bra med Henrik. Skrubb, axel och fingrar ur led (men tillbaka igen) och annars mestadels skador på kläder och utrustning verkade resultatet ha blivit av kraschen. Ett positivt resultat utifrån hur det såg ut på tv. Mest bedrövad lät han över att han inte fått chansen att slutföra loppet på det sätt han ville.

I Bloms bortavaro tog Niklas på sig ”kaptensmössan” och låg länge och krigade i den absoluta frontklungan som bestod av ca 30 cyklister. Någon mil innan mål sprack det av i mindre grupper och han låg då och fajtades kring 30e plats. Tillslut i mål bärgade han en fin-fin 25e plats på sin första sommarvasa. Hur många har landat topp 25 på både Cykelvasan och Vasaloppet? Mycket starkt.

Även Viktor och Andreas genomförde fina lopp och Viktor lämnade Mora med en bättre känsla denna gång än 2019.

Så säger de själva om dagen i ”fädernas spår”;

Niklas Henriksson: –När jag ska starta min uppvärmning i samband med damernas start 45min innan våran, ser jag att det är 30-40 killar som redan står i ledet för att lägga in sin cykel i startfållan. Inser att jag vill inte stå sist och gör detsamma. Tyvärr blev det då inte mycket till uppvärmning men loppet gick så pass ”lugnt” så det spelade inte så stor roll. Hade nog dessutom kunnat startat helt sist utan problem. Jag försöker äta lite positioner egentligen hela backen, samtidigt som man får försöka undvika olyckor. I Smågan fick jag åka ut i skogen då en ligger rakt över spåret, samma sak två gånger till senare under loppet då folk ligger över hela spåret. Extremt tråkigt att se dessa vurpor. Tyvärr lyckas ju Blom vara med i vad jag kan se var den värsta kraschen under dagen. Dessa tankar om hur det var med han följde mig ett tag in i loppet, det var iaf väldigt skönt att se att han rörde på sig då jag passerade kring 30e plats i klungan. Man märkte att loppet satte fart i backarna innan Risberg. Här blev det utdraget och en mindre grupp. Jag kände mig i bra fas och hade inga problem att gå med. Det rullade på och jag hade ju koll på att i lundbäcksbackarna skulle det gå undan. Tyvärr missräknade jag lite och det gick lite för fort innan vi var där. Jag satt helt enkelt för långt bak i gruppen och det sprack av för sådana som jag trott skulle hänga med. Fick göra en rejäl ansats för att gå ikapp täten, det lyckades denna gång. Men i nästa del av backen blev det ytterligare luckor och nu gick det inte att täta igen. Vi blev 4-8 pers som försökte hjälpas åt. Tyvärr hade min ovana att tävla långt krupit sig fram och benen var inte detsamma som jag hoppats sista timmen av loppet. Krampen i vaderna gjorde att jag fick hålla igen för inte riskera att bli avhängd ur andraklungan. Jag spurtade i en Norrlandsfight mot Michael Wincent om en 24e plats men fick ge mig och det blev en 25e för mig. Hur som är jag nöjd och känner att jag inte kunde gjort mycket mer för dagen. Förberedelserna var i efterhand inte optimala, formen var där men inte riktigt uthålligheten över så lång tid med hög effekt. Antagligen till viss del pga avsaknaden av tävlingar i norr. Målet var ju som sagt att inte försämra min sämsta vasaloppsplacering (36a efter ett stavbrott 2020, bästa placering 19e 2019).

Viktor Knutsson – Starten går ganska lugnt även om man får vädra lungorna lite i första backen. Dagens första vurpa kommer strax innan Smågan och efter det är det high chaparall. Det fortsätter att vurpas under hela första timmen i princip, jag blir hindrad av flera av dom då jag aldrig lyckas ta mig upp i gruppen när jag väl kommer ikapp täten. Jag åker jojo upp och ner från tätgruppen nästan hela vägen till Evertsberg innan jag får se mig besegrad. Jag hamnar i ingenmansland tillsammans med Jakob Björklund och vi gnetar på tills vi blir ikappkörda av andragruppen. Håller ihop med denna grupp hela vägen till mål men lyckas aldrig riktigt återhämta mig från den hårda första timmen. Kommer tyvärr in sist i den gruppen efter några dåliga beslut med tvärnit som resultat sista kilometern i kombination med krampande ben.

Andreas Vikström – Jag får göra en väldisponerad insats och känna mig stark hela vägen. Som diabetiker är det en stor seger att träffa rätt med energi/blodsocker!! Tyvärr blev det aldrig någon riktigt bra fart då jag fick släppa ett glapp alldeles för tidigt. Förvånansvärt svårt att plocka in fler i en jagande grupp, då de man kommer ikapp verkade känna sig rätt klara med dagen. Det blev en lång färd tillsammans med endast en ytterligare stridsvillig medcyklist. Jag fick sannerligen chans att ta ut mig och en bra chans att göra mitt egna lopp. Placering och tidsmässigt hade jag nog väntat mig mer – men känsla och glädje var positivt!

Lämna ett svar Avbryt svar